En Nok i Laos

[Lung-Nok]

Kom till Laos med en envis förkylning - en knepig historia med alla ingridienser tillhörande en praktfull snuva. Men jag hade smaken kvar hela tiden. Alltid något att sätta upp på plussidan...

Åkte som jag tidigare skrev i "Här och där"-tråden från Loei till Luang Prabang och det gick lika smidigt som vanligt. Kunde genast konstatera att staden blivit ännu snäppet dyrare sedan förra året, men visst kan man leva billigt och bra här fortfarande. Liksom i Thailand var det synligt färre turister än förra gången. Inga problem att hitta husrum, vilket det annars kan vara här.

En av orsakerna till att Luang Prabang utnämnts till världsarv är de vackra gamla husen som står kvar sedan den franska tiden. Det här är Villa Santi, inte långt från Scandinavian Bakery.

Scandinavian Bakery är för övrigt ett av få ställen i stan som serverar drickbart kaffe. Hittade dock även Green House nära flygplatsen där jag fick den här koppen med avec.

Det var kalla nätter medan jag var kvar och hundarna var slöare än vanligt.

Varje år bygger man bambubroar över Nam Khan, som mynnar ut i Mekong, och givetvis får faranger som vill ta en genväg över vackert betala några tusenlappar. 1 baht är drygt 250 kip (som valutan heter i Laos).

Nattmarknaden börjar dukas upp redan långt innan solen har gått ned. PRUTA hårt är det som gäller här. Man brukar i alla fall få betala dubbla priset mot lokalbefolkningen. Ofta har man småbarn med sig till långt in på natten. Troligen fungerar de som lockbete för att få kunder att stanna till.

 

[Anonym]

Luang Prabang gillar jag. Det var en oas när vi var där men nu 10 år sedan. Fanns en exklusiv fransk resturang. Svindyr för att ligga i Laos och svinbillig om man jämför med kvalitén på mat.

 

[Lung-Nok]

Efter en dryg vecka i Luang Prabang var det dags att byta provins. En minibuss med en förare, som inte trodde att han körde formel 1, tog mig till Luang Nam Tha. Den här lilla stan är också inriktad på turism, men man har inte lika mycket att visa upp som Luang Prabang så därför har man satsat på trekking. Man kan även hyra en mountainbike för en rimlig penning och ge sig ut längs bergsvägarna på egen hand.

Det finns gott om hilltribes i omgivningarna och de kommer ner med sina produkter till den lokala marknaden, som är en sevärdhet i sig.

En marknadsmadam

Som vanligt (höll jag på att skriva) är det kvinnorna som jobbar. De bär, passar ungar, lagar mat, bygger hus eller som här späntar ved. Vad männen gör förutom att röka och dricka lao-kao har jag inte lyckats komma på. Jo, i ärlighetens namn hittar man många av dem ute på åkrarna, men där finns förstås också kvinnor.

En morgon drog jag iväg mot byn Ban Shida innan dimmolnen hunnit lätta. Det är ingen lätt vandring att ta sig dit. Avståndet är bara drygt 5 km, men då ska man veta att huvuddelen av dessa kilometrar är uppförsbacke.

Jag har varit i den här byn tidigare. Första gången var år 2014 och då hade man inte fått hit elektricitet ännu. Nu blåser emellertid förändringens vindar snabbt i Ban Shida. Jag blev inbjuden till den lokale polismannen, som berättade att det bor ca 500 pers i byn och alla kan nu se TV, framhöll han stolt. Han tyckte även att farangen förtjänade en smutt lao-kao efter vandringen.

Vuxet folk vill inte gärna ställa upp på bild i den här byn så det fick man förstås respektera, men ungarna fnittrade förtjust när jag lyfte kameran.

Och så jag och mina flygfän igen. För det mesta vill man gärna fotografera fjärilar med vingarna utfällda, men den här hade en sån vacker undersida så det fick bli en bild på den.

 

[Nam Falang]

Fina bilder och intressant skrivet. Mer av sådant här vill jag ha

 

[Lung-Nok]

Ursäkta för långt uppehåll i tråden, men jag har helt enkelt inte kommit åt sidan av någon anledning. Hoppas allt funkar nu. Fortsätter med bilder från Luang Nam Tha...

Grabbarna är ute med sin flotte på floden. Vattnet är inte djupt här så det gör knappast så mycket om någon trillar i.

Här har ett antal damer radat upp sig i floden med stora håvnät i hopp om att fånga firrar. Längre bort kommer en radda män och för oväsen för att skrämma fisken mot näten. Rishögarna som syns i vattnet tippar jag är vad vi här hemma kallar syren. Kvistar som man förankrat i bottnen för att locka till sig fisk.

Fiskfångsten kanske så småningom hamnar på marknaden. Den här dagen fanns dessutom både risråttor och en ekorre till salu. Tyvärr skjuts även stora mängder småfågel, trots att det inte är mycket mat på en sådan.

Templet Wat Vieng Neua Kao såg för några år sedan tämligen fallfärdigt ut, men nu verkar några munkar ha kommit dit så kanhända blir det ordning där igen.

Den här buffalon stod mitt i stigen i kvällsljuset.

 

[Anonym]

Ursäkta för långt uppehåll i tråden, men jag har helt enkelt inte kommit åt sidan av någon anledning. Hoppas allt funkar nu. Fortsätter med bilder från Luang Nam Tha...

Grabbarna är ute med sin flotte på floden. Vattnet är inte djupt här så det gör knappast så mycket om någon trillar i.

Här har ett antal damer radat upp sig i floden med stora håvnät i hopp om att fånga firrar. Längre bort kommer en radda män och för oväsen för att skrämma fisken mot näten. Rishögarna som syns i vattnet tippar jag är vad vi här hemma kallar syren. Kvistar som man förankrat i bottnen för att locka till sig fisk.

Fiskfångsten kanske så småningom hamnar på marknaden. Den här dagen fanns dessutom både risråttor och en ekorre till salu. Tyvärr skjuts även stora mängder småfågel, trots att det inte är mycket mat på en sådan.

Templet Wat Vieng Neua Kao såg för några år sedan tämligen fallfärdigt ut, men nu verkar några munkar ha kommit dit så kanhända blir det ordning där igen.

Den här buffalon stod mitt i stigen i kvällsljuset.

Som vanligt vackra bilder!

 

[Lung-Nok]

Funderar lite grand över de till synes onödigt breda gatorna i Luang Nam Tha. Kan de vara ett arv sedan den franska tiden? Fransmännen kanske hade stora planer för hur den här lilla staden skulle utvecklas...

Men med undantag av huvudgatan genom samhället så är trafiken minimal här. Inte många bilar. De flesta har mc. Tidigare var även elmopeder vanliga, men de har minskat i antal. Troligen var kvaliteten för dålig.

Många av gatorna omges av lummig grönska.

Den här söta tjejen sålde bananer för 1000 kip (ca 1 krona) styck på nattmarknaden. Hon gjorde ett längsgående snitt i bananen och fyllde med riven kokos när den var färdigvärmd. Allt slogs in i bananblad....gott, utan socker och ingen plast.

 

[Anonymius]

Trevlig sida, intressant med Laos!

Oerhört grafiskt välkomponerad tråd som gör att man fångas av dina inlägg!

 

[Lung-Nok]

Tack för de vänliga orden Lyco!

Tidigare skrev jag om byn Ban Shida. Om det var drygt att ta sig till den så var det desto lättare att besöka Ban Lakkhamkau.

Visserligen var det några kilometer längre, men inga tuffa stigningar och man kunde cykla ända fram till den här hängbron och t o m över den.

Trots att den ligger närmare civilisationen så liknar den fortfarande en genuin hilltribe-by med trähus på stolpar.

Tack vare att bilar saknas så kan ungarna tulta runt lite som de vill utan att riskera att bli påkörda. Den här knatten hade t o m haft lyckan att få åt sig en glasspinne, även om stora delar av glassen hamnat på tröjan.

Djungeltelegrafen gick att det var en farang i byn och rackarungarna strömmade till för att kolla upp den märklige främlingen.

Barndomen är kort i de här trakterna. Snart får man börja hjälpa till så gott man kan. De här barnen har varit och skurit ett slags gräs som man torkar och gör kvastar av.

Mitt uttåg ur byn följdes storögt av den här lilla tjejen.

 

[Anonym]

Just kvasttillverkning såg man mycket av i Laos.

Härligt med bilderna, man kan riktigt känna att man får vara med på trippen!

 

[Krille]

@Lung-Nok jag hoppas att du fortsätter din fantastiska resa, med lika fantastiska bilder samt utomordentlig väl skriven berättelse. Tack för att du delar den med oss här. Du är suverän.

 

[Lung-Nok]

Tack för alla vänliga ord! Det inspirerar mig att skriva mera...

Det här blir dock sista inlägget i den här tråden från min sida på ett tag eftersom det är dags att återvända till Thailand. Avslutar med några ströbilder.

Mitt absoluta favorit-nudelställe. De här damerna höll till på marknaden och hade verkligen lyckats med receptet på sin buljong.

Många odlar gummi i den här provinsen. Man ser plantagerna överallt på bergssidorna.

Byn Ban Nam Dee marknadsförs hårt i staden för ett närbeläget vattenfall. Givetvis kostar det en slant att gå dit och titta närmare. Vad man glömmer att tala om är att vattenfallet i stort sett saknar vatten under stora delar av året. Bättre är då att stanna i byn. Folket här är av en stam som kallas Lanten. De har en specialitet: Att göra papper av bambu, vilket ni ser på bilden. Visst är väl bambun en förunderligt nyttig växt?

Poum Pouk Stupa träffades av en amerikansk bomb under Vietnamkriget, som även drabbade Laos. Ruinen har fått stå kvar som ett minne och man har byggt upp en ny pagod strax intill.

 

[Kycklingen]

Tack verkligen för att du delar med dig av dina fina bilder och att du lägger ner tid på att skriva bra text till bilderna.
Jag instämmer med övriga, en riktigt bra o intressant tråd.

 

[Anonymius]

Det här blir dock sista inlägget i den här tråden från min sida på ett tag eftersom det är dags att återvända till Thailand

...är väl nu du verkligen skall fortsätta!!

 

[Anonym]

Ja fortsätt med bilder från Thailand i din vanliga tråd, tack för Laos!