
Dt är inte så lätt som man tror alla gånger!
Det beror på om någon ibyn har en dotter som är gift med en utlänning el.
någon i familjen har/haft en relation med en farang, då är det mer accep-
terat. I byar nära gränsen till Laos el. cambodja, där ingen har haft någon relation till utlänningar är det dom gamla reglerana som gäller. Det vill säga att tar man hem en utlänning till familjen, är det samma som att man
har ett förhållande.Det blir då underförstått att man så småningom skall
ingå äktenskap med vederbörande. Om utlänningen försvinner dvs dumpar flickan, blir det nog mer att han var nog inget att ha ialla fall.
Som sagt var! I Bangkok är det naturligtvis annorlunda, som i alla stor-
städer går dom i brächen för nydaningar i kulturen.
Själv gick jag till Klostret för att be om dotterns hand(på Thailändska).
Eftersom pappan i familjen är munk sedan 20 år tillbaka.
Vi behöver bara gå tillbaka 100år i vårt eget land Sverige. Man gick knappt
ens och gifte sig med någon från en annan stad/by.
Alla kulturer påverkar vandra, och särskilt i våra dagar" på gott och ont".
Med de möjligheter till interkontinentala resor och kommunikation som står
till buds idag.
Alla resehandböcker i all ära men tiden har rusat förbi dem. Aldrig nånsin
har väl människor rest i den omfattning som dom gör idag.
På 10 timmar är du på andra sidan jordklotet. För 50 år sedan höjde folk
på ögonbrynet om man sa att man varit på Mallorca.
Slå vakt om kulturen! Den kommer aldrig tillbaka som den varit.
MOT KULTURELL FÖRFLACKNING!!!
Hälsningar Nisse