Hej,
Av de tecken du har skrivit ner är det bara ett som är en vokal. De andra två är tonmarkeringar. (nämligen อ้ och อ๊
Om du går in på Forum och sedan Lektioner, så finns det två spår du kan gå in på. Under rubriken Thailändska alfabetet/tonmarkeringar har Marianne gjort en sammanställning över de fyra tonmarkörerna på thai och även deras namn. Hon har inte och jag tänker heller inte förklara hur de används för det är en ganska komplicerad historia. Thailändska konsonanter är uppdelade i tre olika grupper, där konsonanten i respektive grupp styr vilken ordton (det finns fem) som efterföljande stavelse ska ha och dessutom beror det på om stavelsen har lång eller kort vokal. Där det inte är tillräckligt att utmärka tonen med hjälp av konsonanten, tar man tonmarkörerna till hjälp. Men inte nog med det. Tonmarkören ger olika ton beroende på vilken grupp av konsonanter den är kopplad. Så som du förstår kräver det ganska mycket studium.
Vad beträffar vokalerna kan du också gå in på Lektioner och sedan på Vår standard för transkribering och scrolla dig ner till vokalerna. Det är jag som har gjort den där sidan, men den blev lite rörig. Jag ska försöka få tid att redigera den lite. Då ser du att อึ är den korta varianten av อื vars motsvarighet vi inte riktigt har på svenska men uttalas snarlikt vårt "u". Jag brukar säga att det är som att uttala svenskt "y" med munnen som "i". Vad det sedan gäller อ räknas den som en konsonant men har inget eget konsonantuttal. Däremot måste den stå framför en vokal om den uttalas först i ett ors som t.ex.. ordet "läser" อ่าน [àan] med det tyska [a] som i "Vater" men det används också som du mycket riktigt säger som vokalen [aa] och då är det vårt öppna a-ljud som i "ram"นอน [naan]
Jag hoppas att det blev lite klarare för dig.
Mvh
John-Lennart
