Hjälp till självhjälp

[Lunkan]

Eftersom de flesta thaifamiljer behöver hjälp, och de kan behöva mer än vad man har, så kan lösningen vara hjälp till självhjälp (=startkapital/kunskap).

/Såklart förbättrar mer land och bättre utrustning för bönder,
/Gummiträdsplantering sägs vara bra, men om man planterar nytt nu, så vet man ju inte hur gummipriserna blir då träden blir färdiga för tappning i framtiden. Men det går ju att köpa träd, som har växt ett tag.

Det vore bra att få reda på hur olika sorters satsningar gått. T ex var det väl Galten66 som ordnat satsning på svinuppfödning? Hur har det gått?

Eftersom lokal handel flyttar fattigdomen, eftersom det tar kunder från andra så länge det inte kommer in mer pengar till trakten,
så hoppas jag att vi västerlänningar bidrar till att PRODUKTION ökar i de fattiga provinserna.

 

[glimten66]

Hej Lunkan

De går bra me uppfödningen vi har 2 från släkten som vi avlönar som tar hand om farmen
o som ja sa i en tidigare tråd så betalar farmen för huset som vi bygger

Men till sommaren så har vi tänkt o expandera lite vi har börjat att titta även på kycklingar som ska bli BBQ kycklingar

glimten66 (galten66)

 

[Lunkan]

>Glimten66
Ja, det är bra att ha flera speciellt då det är djur eller grödor, så att sådant som sjukdomar, oväder och prisfluktuationer inte drabbar allt.

---
>Legolas
Ja, till en del av det du skrev,
men du missförstod en sak.
Självproduktion (=nära självhushåll) är något helt annat än det jag pratar om. Gällande det så tror jag det delvis är bättre med motsatsen
= Det är FÖR LITE transporter till där de kan få bättre betalt, eftersom på lokala marknaden konkurrerar de med andra, som producerar samma saker. En del farmare har börjat förstå det, men det behöver samordnas för att göras möjligt och få ner transportkostnader.
= D v s försöka öka olika slags produktion, och då betalningen är mycket högre på andra orter, så samordnar man transporter dit.


Ja, det är väldigt ont om fabriker i många provinser. (Den enda jag vet om i dina trakter är en sockerfabrik i grannprovinsen Phetchaburi.)

 

[Kycklingen]

Hur går det för dej Lunkan? Har du fått några tips till självhjälp? Vad händer hos dej och hur går det för dej när det gäller dina tillkommande fruämnen?

 

[Lunkan]

Hur går det för dej Lunkan? Har du fått några tips till självhjälp? Vad händer hos dej och hur går det för dej när det gäller dina tillkommande fruämnen?

Körde igång en liknande tråd samtidigt i ett forum till. Det har kommit några tips, och även info om sådant som inte gått bra, vilket kan vara viktigt det också.

Gällande fruämnen så vet jag inte än. Fick nyligen kontakt med tre som både verkar seriösa och roliga.
Gällande hjälp till självhjälp, så klarar sig två av dem sig redan hyffsat själva (restaurang respektive klädaffär) de är bara lite trångbodda.
Den tredje är mycket fattig men smart. (Fick stipendium, men måste avbryta studierna (matte/ekonomi) för att börja jobba in pengar till familjen (butiksjobb). Henne började jag hjälpa i fredags genom att börja lära henne hur hon s g s utan kostnad kan starta ett ekonomitjänstföretag. (Jag har gjort sådant själv i Sverige, men jag vet inte hur det är där nere, så hon behöver göra en "marknadsundersökning" först.)

 

[Kycklingen]

Körde igång en liknande tråd samtidigt i ett forum till. Det har kommit några tips, och även info om sådant som inte gått bra, vilket kan vara viktigt det också.

Gällande fruämnen så vet jag inte än. Fick nyligen kontakt med tre som både verkar seriösa och roliga.
Gällande hjälp till självhjälp, så klarar sig två av dem sig redan hyffsat själva (restaurang respektive klädaffär) de är bara lite trångbodda.
Den tredje är mycket fattig men smart. (Fick stipendium, men måste avbryta studierna (matte/ekonomi) för att börja jobba in pengar till familjen (butiksjobb). Henne började jag hjälpa i fredags genom att börja lära henne hur hon s g s utan kostnad kan starta ett ekonomitjänstföretag. (Jag har gjort sådant själv i Sverige, men jag vet inte hur det är där nere, så hon behöver göra en "marknadsundersökning" först.)

Du är mannen med hjärtat på rätt ställe så det kommer säkert att bli bra. Skriv gärna och berätta hur det går med allt.

 

[Lunkan]

Du är mannen med hjärtat på rätt ställe så det kommer säkert att bli bra. Skriv gärna och berätta hur det går med allt.

Jag försöker vara snäll mot snälla
och elak mot elaka.
Lite svårt gällande personer, som blandar snällt med annat

Under många år har jag jobbat ända upp till halvtid ideellt parallellt med vanliga jobb. Men i länder med stor fattigdom kan det vara ett stort problem att känna med dem mycket, för man kan ju inte hjälpa alla. Vet inte om jag vågar gå till ett barnhem - risk för att jag skulle vilja ta hand om nästan allihop

Det där som Legolas skrev om gällande att thai lät de allra fattigaste stjäla lite ris, är kanske en rättså bra idé även om jag nog hellre skulle ge dom "lön" med ris t ex för att de "vaktar" risfältet, för det är bättre både för moralen och deras självkänsla, antar jag.
Vet inte hur bra/dåligt "fattgvården" via templen fungerar, men det är nog bra det också, eftersom vissa inte har något tillräckligt socialt skyddsnät annars. Till de, som gör så gott de kan alltså. De, som bara är lata, vill jag inte hjälpa, men det är ju problem att de kan ju leva ihop med fru och barn, och då är det ju svårt att hjälpa de andra, utan att den late tar något av det också.

 

[glimten66]

Du har ett hjärta av guld du.... karma för de o ge inte upp ditt goa arbete

glimten66

 

[Lunkan]

Du har ett hjärta av guld du.... karma för de o ge inte upp ditt goa arbete

glimten66

Tackar. Men mot skitstövlar som t ex Internetmobbare är jag inte ett dugg snäll

(((En del kanske tycker att det är motsatser, men mobbarbekämpningen började jag med långt innan Internet fanns p g a att jag alltid brytt mig mycket om rättvisa/orättvisa. Jag ångrar mig fortfarande för att jag gjorde en "minimobbning" då jag var 3 år (=Jag knuffade iväg en kille en gång då han ville leka med mig och min kompis. Men samma kille fick vara med andra dagar.)
Men jag ångrar inte ett dugg t ex att jag tacklade in en storväxt mobbare i ribbstolarna, eller att en annan mobbare blev bortgjord inför många då jag stoppade ner honom med huvudet före i en av skolans soptunnor

 

[Berralund]

Tackar. Men mot skitstövlar som t ex Internetmobbare är jag inte ett dugg snäll

(((En del kanske tycker att det är motsatser, men mobbarbekämpningen började jag med långt innan Internet fanns p g a att jag alltid brytt mig mycket om rättvisa/orättvisa. Jag ångrar mig fortfarande för att jag gjorde en "minimobbning" då jag var 3 år (=Jag knuffade iväg en kille en gång då han ville leka med mig och min kompis. Men samma kille fick vara med andra dagar.)
Men jag ångrar inte ett dugg t ex att jag tacklade in en storväxt mobbare i ribbstolarna, eller att en annan mobbare blev bortgjord inför många då jag stoppade ner honom med huvudet före i en av skolans soptunnor

Bra gjort, Lunkan Så skall dom tas. Jag har själv alltid hatat mobbing i alla dess former, ingen skall behöva utsättas för sådant. Kan jag klämma dit en elak person på rätt sätt så gör jag det direkt. Men det skall skötas snyggt.

 

[Rolf]

Tyvärr så finns det dock en väldigt fin och nätt gräns där.... Blir det en för intensiv tillrättavisning medelst fysiska bestraffningar, så uteblir effekten fullständigt, och man står där med hjälterollen tappad bakom farstutrappen. Så lite försiktigt kanske man skall ta det med fysiska tillrättavisningar....

;D ;D ;D

Du menar att offret inte är medvetet om vad som skett
Rolf

 

[Berralund]

Tyvärr så finns det dock en väldigt fin och nätt gräns där.... Blir det en för intensiv tillrättavisning medelst fysiska bestraffningar, så uteblir effekten fullständigt, och man står där med hjälterollen tappad bakom farstutrappen. Så lite försiktigt kanske man skall ta det med fysiska tillrättavisningar....

;D ;D ;D

Legolas, jag menade verkligen inte fysiskt våld. Det skall man aldrig använda sig av. Nej, det är verbalt och psykologiskt våld som gäller. Jag har bara klappat till en människa en gång i mitt liv och då var jag 11 år gammal. Folk som tar till fysiskt våld är fega krakar i mina ögon och bevisar bara hur ynkliga dom egentligen är.

 

[Rolf]

Nähä, fel du har förlorat en mobbare

 

[Berralund]

Ja Rolf, det där var banne mig så roligt att det blir karmautdelning omgående! ;D

 

[Rolf]

Rolf

 

[Kycklingen]

Det där kan jag tycka är väldigt svårt att veta vart gränsen ska vara.

Om någon är dum/elak och jag ger igen med samma mynt, är jag likadan då?
Spelar det någon roll vem som börjar bråket?
Tycker jag något är jättefel så ska jag kanske föregå med gott exempel och inte göra samma fel som den som började?

Som sagt, jag tycker det är svårt att bara ta emot så jag ger gärna igen, men då är jag inte ett dugg bättre.

 

[Lunkan]

Det där kan jag tycka är väldigt svårt att veta vart gränsen ska vara.

Om någon är dum/elak och jag ger igen med samma mynt, är jag likadan då?
Spelar det någon roll vem som börjar bråket?
Tycker jag något är jättefel så ska jag kanske föregå med gott exempel och inte göra samma fel som den som började?

Som sagt, jag tycker det är svårt att bara ta emot så jag ger gärna igen, men då är jag inte ett dugg bättre.

Jo, du är visst mycket bättre då (om det har vettiga proportioner till hur mycket angriparen gjort).
Det är en ENORM skillnad mellan
oprovocerat anfall
och försvar mot sådant.

Tyvärr så finns det dock en väldigt fin och nätt gräns där.... Blir det en för intensiv tillrättavisning medelst fysiska bestraffningar, så uteblir effekten fullständigt, och man står där med hjälterollen tappad bakom farstutrappen. Så lite försiktigt kanske man skall ta det med fysiska tillrättavisningar....

Lite svårt att få stopp på fysiska mobbare, utan att ta till någon våld alls,
i alla fall då man - som jag oftast var - är ensam mot flera, då andra inte vågar ingripa.
Därför satsade jag på att göra bort dem - som med soptunnan - då det var möjligt,
men då de anföll mig flera stycken samtidigt, så var det svårare att skada dem bara lite kroppsligt. Men eftersom jag hade bra kondis, så kunde jag - om det fanns tillräckligt med plats - hoppa omkring till de ledsnade på att försöka träffa mig. Som jag sa till de som undrade hur jag vågade ge mig på både större och ganska många samtidigt (8 som mest): "Det spelar ingen roll hur hårt de slår om de inte träffar"
En annan bortgörarmetod om de inte är för många och de försöker slå är att först knacka till dem lite löst på näsan, så de blir tårögda och ser dåligt, följt av att man slår till dem överst på överarmsmusklerna så de domnar. Sedan slår man dem INTE mer, då de står där och ser ganska fåniga ut med rinnande ögon och hängande armar

En annan ganska lustig:
Förortsligan var van att alla flyttade på sig då de kom, så de tog upp hela trottoarbredden och tvingade därmed mötande småungar och mammor med barnvagn plus unge bredvid att gå ut i gatan. Tidigare vågade jag mig inte på dem, för de var både flera år äldre och hade vapen, men då ledarna hade åkt in gick den 2 år äldre än mig "svansen" likadant. De var ju vana med att alla flyttade på sig, så de såg sig inte för. Då jag höll till höger enligt trafikreglerna, så slutade det med att han längst till höger blev intacklad i taggbuskarna. Jag hann gå två kvarter innan de hade kommit över chocken

Men då det går, gör man bort dem med bara ord. Det brukar vara lättare ju mer publik det finns, och gärna tjejer, som mobbarna är intresserade av Om publiken är många jämfört med mobbarna, så brukar det gå ganska lätt, efter att publiken sett att mobbarna inte klarar av att fortsätta. Då brukar det bli fler och fler som vågar visa att de är emot mobbarna, och då brukar mobbarna sticka, eftersom mobbare brukar vara fegisar...

 

[Kycklingen]

Lunkan: Jag har en fundering.
Om några mobbare har varit på dej och du ska ge igen, du vill då försöka att göra bort mobbarna tex inför några tjejer.

Om det står några tjejer där i ett hörn och pratar med varandra så är du på väg åt det hållet, samtidigt så kommer mobbarna, då tänker du att nu ska jag göra bort mobbarna.
Du hittar då på ett hyss som får mobbarna att skämmas inför tjejerna.
Men tjejerna som stod där och pratade med varandra vet ju inte att mobbarna är mobbare, då kommer ju tjejerna att tycka, oj, vilken elak kille den där Lunkan är.
Tjejerna ser ju bara det dom ser, tjejerna vet ju inte att dom andra killarna är mobbare.

 

[Lunkan]

>Kycklingen
Ofta brukar omgivningen veta vilka som brukar mobba folk.

Och IRL (=inte Internet) har jag ingripit mest DÅ mobbare ger sig på ANDRA än mig själv, för:
/IRL så syns man ju, och eftersom mobbare brukar vara fegisar så brukar de ge sig på de, som de tror är ofarliga mobboffer.
/och IRL - till skillnad från på Internet - så fungerar ignorering bra då det inte är kroppslig mobbning. Då någon försökte mobba mig så ignorerade jag dem för det mesta, och gav igen mångdubbelt då och då, så mobbarna märkte snart att det inte var något roligt för dem att försöka mobba mig

 

[Lunkan]

Lunkan, ofta när du skriver dessa "reportage" om din involvering i saker och ting, så får du det att verka att vara lite grand "Lilla huset på prärien-stuk" över hela situationen. Herr Charles Ingall emot alla odds, ser till att mobbarna får skämmas.

Men kul att du lyckas skrämma dem i alla fall. Och vilken tur att du lyckades hoppa och hålla dig undan alla slag på en begränsad yta, ända tills de ledsnade på dig. Men du, det där med slag emot överarmar och näsa, den var den goaste önskedrömmen du skrev tycker jag...

;D ;D ;D ;D

Nu läste du så slarvigt igen, så att du fick det till MOTSATSEN till vad jag skrev.
"om det fanns tillräckligt med plats"
betyder INTE
"på en begränsad yta"

Då det är halt underlag är det tur, men annars är det inte tur om man är tillräckligt snabb och har bra kondis. (((På gymnasiet var jag skolmästare på 100 meter, och jag hade tillräcklig kondis att köra tre stucken tvåtimmarspass med olika gäng direkt efter varanda, så jag hade både kondis och snabbhet.))) OM det skulle ha varit bara tur, så skulle jag knappast ha klarat mig undan med att bara ha fått en snuddträff i hårfästet...

Gällande det du kallar "önskedröm":
Överarmsbedövningar var min pappa bra på.
Har du aldrig sett någon bli tårögd av något med näsan??
Om man satsar på korta snärtiga slag istället för på långa hårdare, så får motståndaren mycket svårare att hinna parera.
Jag har ändå så klena händer, så om jag hade satsat på hårt, så hade jag slagit sönder dem, vilket inte hade varit så smart
Då mina knän gick sönder före operationerna, la jag av att träna, för det var ju ingen större vits att orka en massa med armarna, som benen inte orkade med. Efter operationerna var jag på en marknad där de hade en boll, som mätte slagstyrka. Då blev jag nyfiken på om jag hade blivit klen jämfört med de andra, som slog på den. Eftersom jag trodde att bollen var ganska mjuk, så tog jag i allt jag kunde utan att hjälpa till med kroppen. Bollen var inte mjuk, och jag kunde inte hålla i en penna på två veckor

--
Ja, det var en slags skrämsel, men inte med stryk, utan med att åskådarna skulle skratta åt dem. Därför är det inte särtskilt intressant att diskutera med mobbare/skitstövlar i enrum/PM, som det föreslogs i något forum

---
F ö så brukar jag väl skriva på samma sätt då jag skriver exempel om kompisar också (?). Jag brukar försöka skriva exempel på det jag påstått, för att göra det tydligare. Att det blir många egna exempel beror på att jag kommer ihåg dem bättre
(Men till en bok, som jag håller på att skriva om personer från värstingområden, som gjort något extra, så har jag samlat en massa exempel om andra.)