Hur hamnade jag i Thailand, en personlig berättelse.

 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

Anonym

Gäst
Hur i all världen hamnade man här?

Tänkte jag skulle försöka berätta hur det blev som det blev och varför..

Först och främst, jag hatar vinter och kyla, jag kan inte fördra det!

Därför hade jag bestämt mig för länge sedan att när jag kan så lämnar jag detta kalla skandinavien för ett varmare land. Eftersom jag har vänner som har thailändska fruar och hade hört mycket gott om Thailand så tänkte jag att det låt intressant, men hade dock inte bestämt mig för att det skulle bli Thailand men var öppen för alla alternativ.

Glad i hågen startade jag en profil på Megafriends och tänkte att nu ordnar sig allt, det är bara att luta sig tillbaks och vänta på att damerna skall ställa sig i kö.. :)
Men som alla vet så fungerar det inte så i det verkliga livet, man får faktiskt lägga ner lite arbete själv om man vill lyckas.

Så ut och titta på alla profiler och skicka iväg en liten ”present” som det heter på Megafriends..
Hmmm.. Ingen svarar.. Vad kan vara fel tro?
Nåja, då gav det här inte mer än en vanlig svensk dating sajt med andra ord..
Men jag behöver väl inte ta bort profilen riktigt ännu, det kostar ju inget extra att ha kvar den..
Glömmer nästan bort profilen ett tag.

Plötsligt börjar det komma in ”presenter” från olika håll och jag börjar skicka meddelanden till en dam i Bangkok..
Efter ett tag kommer jag underfund med att hon och jag inte passar ihop alls. Enligt henne måste man gå i kyrkan varje söndag och jag som tycker att religion är roten till allt ont.. ;)

Nåja, vänligt låter jag meddelanden sakteligen dö ut, alla har rätt till sin egen åsikt även om jag inte håller med.

Men nu har det blivit riktig fart på alla som besöker min profil och skickar meddelanden. Tyvärr är nästan samtliga från tjejer ifrån Nigeria och det vågar man sig inte på. Hur många har inte blivit blåsta av tjejer därifrån. :thumbsdown:

Efter ett tag kommer jag i kontakt med en tjej från kina och börjar skicka email till henne.
Det tar mig runt ett halvår med emailande innan jag fattar att hon är en person som har ett mycket stort kontrollbehov och vill bestämma allt, från vad man skall ha på sig till vad man skall tycka. Ett sådant förhållande har jag redan bak mig och har absolut inte tänkt att försöka igen.

Samtidigt som jag har en profil på Megafriends har jag även profil på svenska dating sajter, med dessa ger absolut inget. I och för sig lägger jag inte ner så mycket tid och möda på dessa sajter men hoppas att någon som tycker jag kunde vara intressant skickar ett lite meddelande någon gång. I verklighetens värld händer inte det en ända gång.

Så nu har jag tröttnat på dating sajter och tänker att det är dags att sluta leta efter någon bättre hälft, och ta livet som det kommer. Inte mycket annat att göra tänker jag, lätt uppgivet.

Sagt och gjort, skiter fullkomligt i dating sajter och bara umgås med vänner och bekanta, åker på mc träffar och har kul.
Problemet med det är att i detta kalla eländiga landet går det endast att åka mc några få månader per år så vinterhalvåret blir det inte så ofta jag är ute bland folk.
Sitter alltså hemma och tycker synd om mig själv (nåja, egentligen inte, bara accepterar att det tar tid att hitta någon att dela livet med).

I bland går jag ut på nätet och kollar min profil på Megafriends och konstaterar att det inte händer något alls om man inte är aktiv, vilket inte är särskilt förvånande.

Plötsligt en dag jag är inne på Megafriends ser jag att det har kommit in en ”present” igen från en tjej i Thailand, men tycker ju att hon är lite för ung. Hon är 20 år yngre än mig, så jag tänker inte mer på detta.
Men man är ju lite nyfiken i alla fall, så jag kollar igen några dagar senare och ser att hon har varit inne och skickat ännu en ”present” och undrar om inte jag kan tänka mig att skicka henne ett meddelande tillbaks.

Så jag tänker att jag har ju inget att förlora på det så jag svarar denna tjej (som jag fortfarande tycker är för ung). Vänner kan man nog inte få för många av.

Så börjar man skriva lite om sig själv och frågar lite försiktigt om allt mellan himmel och jord.
Vi utväxlar email adresser och fortsätter att skicka email varje dag. Efter som tiden går kommer jag underfund med att hon är en förnuftig tjej med fötterna på jorden och ingen drömmare som tror att hon skall leva ett liv i lyx bara hon fångar en farang.

Vi börjar chatta på msn när hon har möjlighet att låna ett bredband eller från ett internet cafe.
Efter några månader med emailande och chattande frågar hon om det är ok att hennes förälder är med när vi chattar så att de också kan få se vem hon har kontakt med.
Självklart tycker jag att det går bra, men samtidigt vet jag att om en tjej presenterar en kille/man för sina förälder så är det att jämföra med en förlovning. Hon säger egentligen till sina förälder att detta är den jag har tänkt gifta mig med.

Efter att ha ”pratat” med hennes förälder på msn, är jag helt säker på att hon är 100% seriös även om jag fortfarande tycker att hon kanske är lite för ung för mig. Dock skall sägas att jag tycker att hon har vettiga åsikter och att ålderskillnaden inte känns oöverstiglig längre.

När vi har haft kontakt några månader frågar jag om hon tycker det vore ok att jag kommer ner och hälsar på i Thailand under min semester och det har hon inget emot. Då jag kommer att bo i föräldrahemmet under min vistelse samtidigt som jag känner mig säker på att detta är kvinnan jag vill dela resten av mitt liv med, så föreslår jag att vi gifter oss när jag kommer ner. Tänker att det kommer att pratas om henne om hon kommer hem med en kille hon inte är gift med, vilket jag tror inte är bra i Thailändsk kultur. Hon tycker det är en mycket bra ide och sätter igång hela proseduren för att ställa till med bröllop.

I efterhand inser jag att det gick alldeles för fort, men har än så länge inte ångrat mig en sekund.

Jag köper biljett som avgår en av de första dagarna i min semester och berättar vilket datum jag kommer ner. Tillfälligtvis så kommer pojkvännen till en mycket god vän av henne ner samtidigt. Kompisens pojkvän kommer från USA och landar i Bangkok på kvällen, jag kommer till Bangkok på morgonen efter. Hennes kompis föreslår att båda tjejerna skall åka ner till Bangkok och ta in på hotell och vänta tills jag kommer. Pojkvännen från USA har inget val annat än att övernatta på hotell då det inte går något flyg till Udonthani när han kommer ner och mitt flyg landar kl 6 på morgonen. Jag tycker det låter som en mycket bra ide som ger mig möjligheten att träffa tjejen ensam, och jag får någon att prata med som pratar engelska åtminstone.

Fortsättning följer...
 
Bra Per Olov.
Du tar tag i ditt liv och är aktiv.
Väntar otåligt på fortsättningen. Du får en skrivar-karma så krafterna inte tryter när uppföljningen författas.
 
Detta ska bli en kul tråd att följa,väntar med spänning på fort.........
 
Fortsättning kommer i morgon em.
Även ett par bilder som man av någon oförklarlig anledning alltid tar när man kommer till hotellet.
 
Bravo Per-Olav, karman sitter där redan.

Åldersskillnad är inget som helst problem bara man älskar varandra. Min fru är 27 år yngre än mig och vi har det jättebra ihop. Det hela beror ju på hur man själv är i sinnet. För egen del så känner jag mig yngre än vad jag är i verkligheten så allt känns förträffligt. Och inte kunde man ana att man skulle bli pappa till 2 härliga bonusbarn i min ålder. :D
 
Trevlig start på din story, så nu får du ett karma från mig också.
Ska bli spännande att följa din berättelse.
 
Ja, bra story. Karma från mig också, fastän du bokade bröllop innan ni hade träffats! :)
 
P&O

Hmmm! karma kommer... karma leverat...

Hoppas du lika mycket skrivkramp som våra andra novellister... ;D :D ;D Jo-Be
 
Del 2.

Det första mötet med Bangkok Suvarnabhumi International Airport.

Som säkerligen alla andra har upplevt så går man av planet och känner hur varmt det är, fast det tar inte lång tid innan man är inomhus i luftkonditionaret behagligt tempererad luft igen.
Och nu den långa vandringen.. Och ni vet alla hur den är, behöver nog inte beskriva den..

Efter den långa vandringen kommer man till slut fram till passkontrollen och jag upptäcker det första misstaget på resan.. Jag har ingen penna..
Man måste fylla i visum ansökan men det är så gott som omöjligt att få fatt i en penna.
Till slut går en av anställda tjejerna med på att låna mig en penna, om jag lovar på tro och ära att lämna tillbaks den igen.

Så till slut kan jag ställa mig i kön och passera immigrationen med ett stämpel i mitt pass (förra gången jag fick stämpel i passet var i Newcastle 1978, det var iofs ett annat pass dock).

Hämtar ut bagaget och går igen tullen utan besvär (men man känner sig alltid osäker när man passerar tullen, undrar varför?)

Vi har kommit överens om att jag skall ta mig till hotellet där de andra har övernattat. Tjejen och hennes kompis har lovat fixa med upphämtning på flygplatsen. Så jag fortsätter till utgång 4 där någon skall vänta med en skylta (tror jag). Kommer fram till utgång 4 och börjar leta efter någon med mitt namn på en skylta men kan inte hitta någon. Tänker att kanske jag missuppfattade och det var en annan utgång det skulle stå någon, och vandrar vidare och kollar vid samtliga utgångar. Självklart finns det ingen med mitt namn på en skylta och jag börjar bli lite rädd för att det har blivit något missförstånd. En tjej i någon sorts uniform frågar mig på fruktansvärt dålig engelska om vilket hotell jag skall till, om jag redan har ett hotell. Vänligt men bestämt tackar jag nej, jag skall ju plockas upp här... Till saken hör att jag inte kommer ihåg vad hotellhelvetet heter i och med att jag ju skulle plockas upp.. Misstag nummer 2..

Men jag har ju med mig mobilen så jag skickar iväg ett sms och frågar tjejen vad hotellet heter. Medans jag väntar kommer en säkerhetsvakt och undrar om jag har någon stans att ta vägen. Så jag får ju förklara för honom att jag skulle plockas upp men att ingen visat sig och att jag väntar på att tjejen skall sms'a tillbaks med namnet på hotellet. Säkerhetsvakten ler lite och börjar nämna namnen på samtliga hotell i närheten av flygplatsen och när han nämnar namnet på rätt hotell så kommer jag ihåg namnet med. När jag säger att, just det ja, så var det hotellet heter, så pekar han bort på en tjej i uniform som har ansvaret för att frakta folk till detta hotell. Ja.. Det var samma tjej jag tackade nej till...

Så hon ber mig sätta mig ner och vänta, så kommer en bil från hotellet och plockar upp mig, och när jag sitter där och väntar kommer sms från tjejen med namnet på hotellet. Skickar ett sms tillbaks och berättar att allt är i sin ordning och att jag snart kommer till hotellet.

Till slut kommer bilen och jag får åka till hotellet. När jag kommer fram så tar jag tag i resväskan och skall gå in till receptionen, men icke att man skall bära sin egen resväska icke..
En kille från hotellet tar tag i resväskan nästan lite bryskt och bär den samtliga 4 steg in till receptionen.

Men det är ok, jag tänker inte särskilt mycket på resväska just nu. Jag tittar mig runt i receptionen och jodå, där sitter en försynt tjej som ser ännu mer nervös ut än jag känner mig. Det är konstigt, vi har chattat på msn många gångar men hon ser ändå lite annorlunda ut än på chatten. Men jag känner ändå igen henne tillräckligt till att hälsa försiktigt. I sverige hade man ju gått bort till henne och kramat om henne, men jag tänker det är best att vara försiktig. Hon hejar och nästan börjar springa in i hotellet, men jag fattar att hon vill jag skall följa med. Nu är det ju så att min tjej pratar knappt någon engelska och jag kan inte ett ord thai. En spännande tid vi går i möte..

Hon stannar till och knackar på en dörr, och efter ett litet tag kommer hennes kompis ut och hon pratar engelska något sånär. Tjejens kompis frågar om inte jag vill skölja av mig först och så äter vi frukost sedan.

Jag samtycker tacknämligt och min tjej går före upp till hennes rum. När hon öppnar dörren till rummet så inser jag att jag nog inte har fått sagt mer än hej till henne och försöker att få igång ett begränsat samtal åtminstone. Lyckas väl så där men får i alla fall ett svar när jag frågar hur det står till. Inser att det inte kommer att föras långa samtal om filosofiska ämnen (och det är man väl tacksam för) på ett tag, så jag grabbar tag i rena kläder och ställer mig i duschen och gud vad det är skönt.

Efter att jag duschat och fått på mig rena kläder igen så går vi ner till hennes kompis rum och tillsammans går vi ner för att äta frukost. Kompisens pojkvän visar sig vara en amerikan från kalifornien och han är en riktig ord-bajsare. Under hela frukosten pratar jag och tjejen inte ett ord med varann, endast via hennes kompis som tolk. Frukosten som beställdes var en europeisk frukost och föll nog inte tjejerna helt på läppen. Så plötsligt satt jag där med all min mat samt all mat från min tjej (gör tjejer alltid så i början av ett förhållande?).

I och för sig var det ju inte så mycket mat att det var något problem. Efter frukosten tyckte alla de andra att det vore smart om jag fick vila ett tag på hotellrummet och jag var inte sen med att hålla med. Så tjejen och jag gick till hennes hotellrum och jag slängde mig på sängen med kläderna på och blundade ett tag (det är väl så det heter?)
Jag hade köpt med en thai-engelska ordbok som jag plockade fram och som tjejen bläddrade i medans jag vilade.

Ett litet tag senare (det kändes som ett litet tag i alla fall), så var vi tvungna att åka vidare på nästa etapp till Udon Thani. Bara att gå ner till receptionen och vänta tills bilen åkte till flygplatsen igen. Mycket bra system egentligen.
Tjejens kompis hade redan fixat biljetter och väl ute på flygplatsen var det bara att lämna in bagaget och sätta sig och vänta på att flyget skulle gå.

Mera fortsättning följer.. ;D

Och så de två utlovade bilderna.. från hotellrummet..
varför i hela fridens namn tar man dessa??? :eek:

Visa bilaga 6288

Visa bilaga 6290
 
Per Olav!

Måste du hålla oss på halster på det viset? Vill ha fortsättningen NUUU!! ;)

Jättebra skrivet! :thumbsup:
 
"Berralund " sa:
Per Olav!

Måste du hålla oss på halster på det viset? Vill ha fortsättningen NUUU!! ;)

Jättebra skrivet! :thumbsup:

Tyvärr Berralund, fortsättning finns än så länge endast i min hjärna (eller det som skall föreställa en hjärna ;D )
 
Hade du redan bestämt att du skulle gifta dig med henne? Jäkligt tufft i så fall.
Utan att ha ett gemensamt språk eller ens samma kulturella bakgrund. Förban_at strongt av dig.
Hur nyfiken är jag tror du? På en skala mellan ett till tio.
Du fick en karma av mig igår och jag måste vänta ett dygn till innan jag får ge dig en ny. Men hade jag kunnat så hade du fått en til av mig.
 
Fantastisk berättelse Per Olav, du är en modig man och du vet vad du vill och du förbereder dig väl, skall bli mycket intressant att följa din berättelse för att se om din vision blev till den verklighet du tänkt dig :)

Mvh Peter :wai:
 
Tackar allihopa, det värmer gott med all karma och allt smicker.. ;)
Med smicker kommer man långt.. :laugh:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp