Insayt - Indien en hel värld i ett land

 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

Anonymius

Gäst
Här kommer jag att lägga in lite Indienbilder från mina resor samt info och intryck. Har blivit 4 gånger 2001-2002-2004 och 2006.

Indien är ett fascinerande land, utan att ha varit i alla länder i hela världen, är jag helt övertygad om att det finns inget land i världen som kan mäta sig med Indien.

Man kan förvänta sig i stort sätt allt. Om man inte tror på levitation (förmåga att sväva, lyfta från marken), borra knivar eller spjut genom kroppen utan att dö, gå på glödande kol, äta glödande kol, halva människor som kommer gående, människor som klättrar uppför rep, människor som bor bland döda, människor som äter råttor, Zigenare som går omkring som sjörövare med stora sablar och musköter, galna kor, ja jag kan hålla på i evigheter. Tror du inte detta, ÅK TILL INDIEN.

Indien är stort. I Indien är allt stort eller mycket. Räkna med att Indien är 20 gånger allt i t ex Thailand.
Ett sådant ofantligt myller av människor har jag aldrig skådat och det är ständigt en mosaik av dofter, färger och mat, en fullständigt bedövande kakofoni av ljud och de mest underliga människor och företeelser jag varit med om. För mig är Indien antingen himmel eller helvete, man vet aldrig från den ena dagen till den andra hur den skall börja eller sluta. I Indien finns liksom inget ”lagom”. Men trots det är det helt underbart och fascinerande.

Ett land med 18 officiella språk och flera hundra kanske tusen stammar, minoritetsspråk och dialekter.
Indien är likt Thailand t ex när det gäller infrastruktur och byggstandard samt vagnpark mm. Man handlar ju och har handelsutbyte inom ASEAN, men Thailand och Indien är kulturellt helt olika, mentaliteten helt olika, går inte att jämföra. När jag första gången landade i Bombay 2001 kände jag mig hemma direkt, samma höga trottoarer, samma hål i gatorna, samma stuk på byggnader mm, så det var som att landa i Bangkok.

Thailand är mer öppet, tillgängligt, jovialiskt samt sorglöst, Indien mer tabubelagt, restriktivt, reglerat och filosofisk. Men samtidigt är det svårt att belysa Indien i få ordalag, till det är det alldeles för stort och mångfacetterat. Indien är flera länder och kulturer i ett stort land kan man säga.

Man undrar egentligen hur i all världen ett sådant land kan fungera, men trots 18 helt nästan olika språk och dessa skillnader bland olika folk så fungerar det otroligt väl.
Indien är också hela världens moder, livets vagga Gaia, man brukar säga att alltings blivande och början har startat från Indien. Indien har ju en ungefär 6000 årig levnadsfilosofi som heter Ayurveda , ett heltäckande system för hur livet skall levas (Ayur=liv Veda=kunskap om).

Det mesta idag har sitt ursprung i Indien på ett eller annat sätt. Som exempel; Akupunktur och alla kampsporters ursprung är ”Kalaripayat” i Kerala en mångtusenårig kampsport. Zigenarna har sitt ursprung från Indien, det thailändska språket har rötter i Indien (sanskrit) och Pali (Prakrit som Buddha talade). Meditaiton t ex i alla former, yoga, massage, ja allt kommer därifrån, till och med Buddha kommer därifrån men det visste ni ju.

Jag skulle kunna berätta kilometervis med text om mina resor i Indien, men jag får ta lite i taget och startar med några bilder från Bombay eller som det numer heter Mumbai. Jag har alltid velat resa till Indien så när jag började sponsra en flicka i Tamil Nadu, som blivit mitt favoritställe (sydöstra Indien), fick jag anledning till att uppfylla en liten dröm.

Namnet Bombay kommer från portugisiska orden Bom och Bahía, som betyder ”god hamn” och ligger i delstaten Maharashtra (sanskrit, "Det stora kungariket"). Bombay är en jättestad med över 20 miljoner invånare, en verklig megastad. Jag gillar Bombay, vacker stad men också otrolig smog och en slum som inte går av för hackor, är också Indiens finansiella centrum och som säkert alla vet filmens centrum Bollywood.

Bilderna här är tagna med en vanlig Olympic pocketkamera och alla bilder är ju inte av allra bästa kvalitét tyvärr, men det går nog bra ändå!

Nedan Bombay Oberoi Hotel (ni vet där det sköts hej villt för ett tag sedan, jag bodde inte långt därifrån) och Taj (hotell) samt gateway of India, mäktiga landmärken i Bombay. Här var jag på väg till Elephanta Island med båt.

tajoberoi.jpg


Här en annan vinkel, på kvällarna var det ett enastående ljus i solnedgången, guldskimmrande och väldigt vackert, jag bodde precis här på India Guesthouse 450 RS per natt B304, ungefär

thaj.jpg


Här var jag på väg till Viktoria Station och man kan ju undra om jag är i London eller... Indien har ju mycket kvar som påminner om kolonialismen. Viktoria Station har en genomströmning av ungefär 8 miljoner passagerare varje dag, nästan hela Sverige, helt otroligt.

bombaybus.jpg


Här står jag och poserar framför Gatway Of India, innan jag skall åka till Elephanta Island

begger.jpg


Nu har ni hört mig säga Elephanta Island så många gånger att ni snart blir förbannade (men vad fan är Elephanta Island) ;D

Jo, Elephanta Island är en ö i Bombay Hamn med stora grottor uthuggna i berget samt uthuggna statyer av Shiva och andra gudar, var aldrig inne där är inte så intresserad att det var värt det, strosade omkring där istället och käka samt tog några öl och skojade med små jätteroliga gummor. Snacka om att dela ord, i Indien har man sitt alldeles egna sätt att lösa saker och ting på, varför man gjort på detta sätt är en gåta, men det funkar ;D


elephanta_welcome.jpg


Här nere börjar en otrolig lång trappa upp till dessa grottor, säkert 500 meter och brant är det. Gumman ni ser här fick jag veta ingår i en lång rad gummor som säljer olika saker längs denna trappa, alla olika högt upp på denna trappa.

De olika gummorna har olika rangordning och denna gumma stod längst ned i rangordningen, varför vet jag inte, kanske beror det som vanligt på vem som är mest framgångsrik eller något annat. Hur som helst hade jag otroligt kul med de små gummorna, heltokiga var dom. En mycket större behållning än att gå i grottor och glo på gamla stengudar.

elephanta.jpg


Här sitter jag på toppen av denna långa trappa tillsammans med gumman som har högst rank av dem alla och med tanke på alla dessa gummors ranking och att denna var högst upp, så var hon också tokigast av alla. Hon skulle gifta sig med mig och jag vet inte allt, hon var helt galen men otroligt rolig!

trappa.jpg



Ja tyvärr har jag inte mer från Bombay, jag var ju bara där några dagar de två gånger jag varit i Bombay, var ju bara där för att byta flyg eller ta tåget ner till Tamil Nadu.

Återkommer med mer från Indien senare!

Mvh Peter :wai:
 
Mycket fina bilder och bra text till det ..... precis som en bildtråd ska vara ..... hungrar efter mera :D :p
 
Fy fan vad duktig du är på att skriva och förklara, så att även en smålänning som jag förstår tjusningen med Indien. :wai:
 
"legolas " sa:
jäkligt bra skrivet Peter, fortsätt så, jag läser gärna allt om Indien om du skall skriva så gött.. Men du!!!! fram med ansiktet nu din blyge fan....

Legolas,

Saknar du hans ansikte, så finns ju hans vackra nuna på ett annat ställe ;)
 
Suveräna bilder, Peter. Har aldrig varit i Indien så det är extra roligt att titta. Säkert fascinerande, men lite för mycket folk för att jag skall trivas tror jag. En stor karma kommer! :thumbsup: :wai:
 
"legolas " sa:
ja just det, så är det.
tack för det din argsinte best!!!

Nja, egentligen tänkte jag inte sätta in "Jokern", jag har inga fiender men tänkte bara att som en policyregel (fan vad jag hatar det ordet egentligen "policy", så politiskt tråkigt ord).

Tack alla för kommentarer, jag kommer med mer sedan!

Mvh Peter :wai:
 
"Jo-Be " sa:
Insayt!!
Kör på utav tusan, se om du kan knäcka gnägget i skrift!! :wink_transparent: :thumbsup: :thumbsup: Jo-Be :wai:

Det finns inget omöjligt säger dom, men vete fan om det är möjligt att knäcka lego :laugh: ;D ;D ;D, på den punkten ;D ;D

Mvh Peter
 
Jag var där 1985, Amsterdam - Bangkok - Calcutta. Väntade 5 dar på tågbiljett till Benares. Man kunde lätt hålla sig för skratt, sen "taxi" i sisådär 8 timmar.
 
"Hansui " sa:
Jag var där 1985, Amsterdam - Bangkok - Calcutta. Väntade 5 dar på tågbiljett till Benares. Man kunde lätt hålla sig för skratt, sen "taxi" i sisådär 8 timmar.

Ja, det är betydligt bättre idag!

Mvh Peter :wai:
 
Jaha, senaste gången jag var där var förra året. Bangkok - Calcutta sen Tata Express, 450 km som tog 11 timmar ner till Jasgouda i Orissa. Dom (kineserna) bygger ett av världens största aluminiumsmältverk just där. Bodde i en kinescamp (med tanten, hon har aldrig vart i Indien förrut). Har aldrig vart så nöjd som när vi landade i Bangkok igen. Väntade två veckor i Bangkok och sen tillbaka ensam. Tanten sa bou,bou till sånt besök. Nu vill hon tillbaka till Indien igen men inte dit, dom ser likadana ut.
 
"Hansui " sa:
Jaha, senaste gången jag var där var förra året. Bangkok - Calcutta sen Tata Express, 450 km som tog 11 timmar ner till Jasgouda i Orissa. Dom (kineserna) bygger ett av världens största aluminiumsmältverk just där. Bodde i en kinescamp (med tanten, hon har aldrig vart i Indien förrut). Har aldrig vart så nöjd som när vi landade i Bangkok igen. Väntade två veckor i Bangkok och sen tillbaka ensam. Tanten sa bou,bou till sånt besök. Nu vill hon tillbaka till Indien igen men inte dit, dom ser likadana ut.

Nä, som jag sagt är Indien stort och variationerna stora. Speciellt där också Orissa, Bihar eller den nordöstra delen tillhör ju de fattigare och mest underutvecklade delarna och kommer man ut i omarken är det ett lotteri.

Men till de stora destinationerna finns det mycket bra expresståg, flyg mycket bra och många expressbusslinjer. Man måste tänka på att Indien bara haft 60 år på sig till det de är idag, engelsmännen efterlämnade ett land i kaos och fullständig ödeläggelse. Det som fanns kvar och någorluda intakt var infrastrukturen.

Mvh Peter :wai:
 
Tamil Nadu!

Resan går vidare mot Tamil Nadu. Första gången jag åkte till Indien, var ju för att träffa mitt fadderbarn som jag fick 1998, genom en organisation i Höör här i Skåne. De samarbetade med en NGO (None Governmental Organization) ICCW, India Council for Child Welfare I Tamil Nadu.

Jag funderade på hur jag skull ta mig de 127 milen ner till Chennai (före detta Madras) som är delstatshuvudstad. Flyga ville jag inte slösa pengar på och buss är det ju inte tal om 127 mil om man inte vill ha njurarna uppe vid halsmandlarna ungefär, nä tåg blir bra tänkte jag.

Om ni kommer till Indien någon gång, ta tåget och ta 2: klass. Indiens järnvägar har tåg i alla möjliga och omöjliga klasser. 2: klass är den klassen där gemene mannen åker med. Inga direkt salongsfåtöljer att sitta på, utan galonbeklädda 5 centimeter tjocka dynor.

2: klass, varför frågar ni när säkert 1: klass inte kostar många kronor. Nä det gör det inte men att åka bland vanligt folk och fä är just det som är tjusningen behållningen blir så mycket mer. Sagt och gjort gick till Viktoria Station och köpte andra klass enkel till Chennai 9 dollar, kan ni tänka er 9 dollar 127 mil. Man tar ju sig fan inte ens till Lund från Malmö för de pengarna.

Det bästa i Indien är att alla de stora tågstationerna har ”Turistkassor”, så man slipper alla de kilometerlånga köer som indierna måste stå i, jävligt orättvist, men vad fan gör man. Vid varje stor station finns där också gubbar som springer omkring och fångar in dig. ”Sir come this way ticket I fix”, de tar hand om allt och du får din biljett. Alla säger alltid Sir det har de fått ifrån engelsmännen, indier är väldigt artiga, precis som vi.

Sagt och gjort nästa morgon på tåget och iväg 36 timmar till Chennai. Något som är bra är att du alltid får fylla i ett kort med namn, vart du kommer ifrån, vilket hotell du kom ifrån, till vilken destination du skall till osv. På så sätt vet de vilka som är ombord tåget ifall det skulle hända något. Alla tåg har också passagerarlistor uppsatta utanpå tågen, så när man skall hitta sin vagn bland 40 vagnar går man bara och tittar på listorna och hittar du ditt namn så är det bara att kliva på.

Ett bra tips är också att välja ”upperbed”, de har ofta tre slafar i varje kupé, en som man sitter på under dagen, en i mitten som man fäller ner på kvällen och en slaf högst upp. Tyvärr förekommer det stölder på tågen, fast det alltid följer med poliser som patrullerar vagnarna. Väldigt trevliga att prata med om du har tråkigt. Upperbed gör ju då att du är säkrare och använder du ryggan som kudde är det ju ännu bättre. Annars rekommenderas att du har en kedja och ett lås så att du kan låsa fast baggaget i sitsen, finns anordningar för det.

Indiska tåg har ju inga fönster utan galler för vagnarna, man kan ju nästan tro att det är fångtransport på gång samt träluckor man kan dra ner. Galler är ju givetvis till för att hålla tjuvar borta men är ju också livsfarligt vid brand mm, för du kommer ju inte ut.

Många äldre guesthouse i Asien har ju dessa galler, jag tar alltid för vana att alltid bo på botten, för börjar det brinna har du inte en chans att ta dig ut. Träluckorna dras med fördel ner vid mörkrets inbrott, varför då? Jo även i Indien finns ligister som roar sig med att kasta sten på tågen och många människor har faktiskt träffats så illa av stenar att det dött.

Men nu tillbaka till att färdas med tåg i Indien, en sagolikt härlig upplevelse. Det är som en enda stor teater om man nu åker de lägre klasserna. På tågen samsas allt, det är ingen hörsägen utan allt tar de med sig på tåget. I Indien ringer man inte och bokar flyttbil när man flyttar utan man tar tåget och då åker allt med i en enda röra, bohag, djur, mat ja allt.

Att färdas på detta sätt är som en stor teaterscen, det är tiggare som hoppar på och av, det är sångare, spelmän, försäljare som säljer allt mellan himmel och gjord och som också hoppar på och av, mycket mat och frukt dock, det är halta, lytta, blinda, ungar, gamla, unga osv.

Jag fick till medresenär en kille från Bombay som skulle ner till Singapore och köpa datorprylar helt otroligt trevlig kille jag lärde mig mycket av honom om Indien och vi hade ju gott om tid att snackas vid.

Att resa med buss eller tåg gör ju också att man ser mycket mer. Att färdas genom Indien är ju ständigt skiftande natur och scenerier samt allehanda upptåg. Tågen stannar ju också på många stationer så man hinner av och sträcka på benen samt inhandla något om man vill det, men passa tåget ingen säger till när det går, indier dock har ju en inbyggd sensor av något slag när tåget skall gå igen.

Grejen var ju att när jag kom till Indien hade ju det precis varit jordbävningen i Gujarat om ni kommer ihåg och på min resa blev det en mindre jordbävning nere i Karnataka (ni får kolla på World Map, så slipper jag hela tiden förklara var städer och delstater ligger) och tåget blev stående ett tag.

Tågresan däremot blev bara mer och mer galen ju längre söderut jag kom, graden av upptåg samt horderna av lytta, halta och handikappade tiggare blev bara värre och värre. Plötsligt kände jag något vid mina fötter, trodde först det var en hund eller liknande, nä då visade det sig att det var en liten pojke som ålade sig fram under sätena och städade rent under fötterna på folk också under mina fötter.

Han tittade upp mot mig med sina stora svarta ögon och sträckte fram sin lilla hand för att om möjligt kunna får en liten Rupie för besväret att torkat rent under mina skor. Ja, kanske låter jag blödig men det högg i hjärtat och det var nästan så att en tår kom i ögonvrån. Jag tänkte men vad fan är detta skall det behöva vara på detta viset, jag gav han en 5 rupie 70 öre någonting.

En sak är säker, du måste om du skall besöka Indien ha ordning på dina känslor, du kan inte hjälpa alla. Min medresenär sa till mig, om du så hade en miljon i mynt skulle det inte räcka långt och så är det. Som en parallell kan vi jämföra med thailand, thailands slum eller fattiga människor eller tiggare är ingenting jämfört men Indien, som jag sa inledningsvis allt är minst 20 gånger allt i Thailand.

Som sagt var ju längre vi kom desto galnare blev det, när vi så var kanske 20 mil från Chennai kom där en man längst bort i vagnen rullandes på en bräda med hjul på endast en halv människa, kan ni tänka er en halv människa. Alltså, jag sa till min medresenär men vad fan, snart kommer väl bara ett huvud rullande och han är säkert levande också.

När jag så till slut kom fram till Chennai skulle det stå en man där och vänta på mig från ICCW, mycket riktigt han kom fram till mig och frågade om jag var Peter. En liten man tärd av tidens hårda villkor. Vi fann varandra dock med en gång och sedan dess är vi som bröder och jag som en son i hans familj.

Jag hade ju ingen tanke på vilket fortskaffningsmedel vi skulle nyttja från stationen, utan en bil är ju självklart i sådana lägen, tar man ju för givet, men nu är vi i Indien och som jag tidigare sagt måste man vara beredd på allt.

Sagt och gjort vi drack upp vårt kaffe och ut från stationen och han går fram till en vespa, jaha lugn och fin nu tänkte jag. Ja det var bara att häva upp ryggsäcken på ryggen och hoppa upp på bönpallen och iväg i kaoset i Chennaitrafiken.

Vi började leta efter hotell och han körde mig till Prakash Hotell, ett gammalt kolonialhus och jag inkvarterade mig.
Morgonen efter kl 4.00 vaknar jag av ett oherrans väsen, någon jävel som slår i ett par cymbaler och folk som blåser i lurar så döda kunde vakna och jag tänkte vad i helvete är detta?

Det slutade efter en halvtimma och jag tänkte att det var nog bara temporärt och jag frågade receptionen vad det var för något och han svarade att det var ett bröllop och seden är den att tidigt på morgonen skall denna ceremoni äga rum, okey sa jag och tänkte inte mer på det.

Nästa morgon vaknade jag kl 4 av ett jävla liv igen, samma visa och tänkte nä nu jävlar får det vara nog, kanske det bara är idag också tänkte jag, kanske det var två brudpar på samma vecka, imorgon är det säkert bra.

Nästa morgon vaknade jag kl 4 av ett jävla liv igen och jag sa till mig själv ”nä nu får det jävlar i mig vara slut” och jag skrek ”shut up”, men ingen hörde det för allt jävla liv.

Nä jag tog mitt pick och pack och gick, sa till receptionisten att nu hade jag fått nog. Fick veta sedan att de har varje morgon denna ceremoni, tydligen är det alltid någon jävel som skall gifta sig och i Chennai finns ett talesätt ”early to bed and up by the sparrows fart” och så är det.

Det lustiga i Tamil Nadu är att människor där är slitsamma människor jobbar hårt och 18.00 säger det bara pang, så är alla bilar och allt oväsen borta tills kl 6.00 på morgonen då fullständigt simultant startar alla sina bilar, alla maskiner sätts på alla börjar gapa och skrika, ja allt sätts igång samtidigt på en enda gång, det är sant åk dit får ni se, fullständigt sjukt är det.

Det är som att ha en låda med ett lock och i lådan finns allt oväsen, ljud från alla tänkbara saker 500 decibel och när man öppnar luckan så pang säger det och allt oväsen startar på en gång, så är det i Chennai också, fullständigt galet.

Jag hittade därefter ett hotell Regent Hotel som jag kom att alltid bo på, Kennet Lane Road heter gatan och nära Egmore Station. Visst det är inte lugnt där heller men inga lurar och cymbaler, men däremot en moské tvärs över gatan där det mässades varje morgon kl 5, tja Peter tänkte jag det är lika bra att du vänjer dig.

Ja kära vänner jag skall skriva mer sen, men vi får väl ta lite bilder emellan, men en sak är säkert, Indien är helt galet och jag vet inte men jag älskar det landet lika mycket som Thailand, fast på olika sätt, bra för Indien och Thailand är inga konkurrenter till varandra, så man kan älska båda utan att ha dåligt samvete.

Först en bild på den lilla farbrorn som mötte mig på stationen i Chennai och som kom att bli min mycket goda vän Dinakar.
Här sitter vi på HQ, som vi kallade det Head Quarter och tar en öl, vi satt varje kväll och snackade skit och drack ett par öl.

dina.jpg


Hotell Regent där jag alltid bor i Chennai, mysigt med innergård och loftgångar och personalen samt han som äger det är fantastiska människor.

regent_hotel.jpg


Regent igen, typiska bilar i indien också. Ser fan ta mig ut som en Trabant, eller...

regent.jpg


Mitt rum, spartanskt men med telefon, dusch och toalett. RS 200, B 135, man kan leva billigt i Indien om man inte är kräsen, man skall ju ändå bara sova.

myroom.jpg


Utsikt från loftet ut på Kennet Lane Road, jomen "Tuck Tuck här också", men de tog jag aldrig där utan gick ut på sidogatorna istället mycket billigare, en regel som gäller överallt i världen, ta aldrig taxi eller annat utanför hotell, mycket dyrare.

tuktuk.jpg


Silom Road i Chennai, här ligger många ambassader, hotel (dyra), varuhus, shoppingmalls, flygbolag mm. Ana Salai heter gatan otroligt lång. Om ni tittar till vänster i bilden ser ni en skylt Higginbotham, en av Indiens största bokhandelskedja, så vill ni inhandla billiga böcker, gå dit speciellt faktaböcker, elektronikböcker, dator, ja ni vet vad jag menar är billigt i Indien

chennaistreet.jpg


Tyvärr avigsidan och det finns mycket sådant, här inte alls långt ifrån där jag brukar på, tyvärr i Indien är det väldigt närvarande, inte som i många andra asiatiska städer lokaliserade utanför eller så, utan mitt i.

slum1.jpg

slum2.jpg


Ja, ni får nöja er för idag, fortsätter med mer Chennai coh Tamil Nadu imorgon. Om ni förväntar er bilder på en massa kända landmärken som Taj Mahal mm, så glöm det, det kan ni se på nätet. Jag visar bilder som har en historia att berätta eller öden att blottlägga eller fångade moment. Jag vill inte att denna tråd skall bli ett fönster för turistindustrin, det kan de sköta själv.

Mvh Peter :wai:
 
Är nog rätt säker på att även jag kommer att åka till Indien i framtiden , och det av samma orsak som dig Insayt.
Jag har nämligen ett fadderbarn där jag ochså, i Faridabad i norra Inden närmare bestämt.
Det är en liten tjej som nyss har fyllt 3 år , och jag anser det är lite tidigt att åka nu , för att jag tror hon inte riktigt skulle ha hajat vinken än.
Hur gammal är ditt fadderbarn Insayt ??? .....är det en tjej eller kille ??? hon/han börjar väl bli till åren när du redan fick det 1998.

Och sedan lyfter jag på hatten återigen för en spännande berättelse :wai: :thumbsup:
 
Ja nog måste Indien vara annorlunda och livfullt alltid. Men tyvärr tror jag inte att jag skulle klara av det kaoset med tiggare etc. Jag vill ju hjärna hjälpa, men när det är som där kan det nog bli för mycket.

Men tack för den fina berättelsen, väntar med spänning på fortsättningen. :wai:
 
"Berralund " sa:
Ja nog måste Indien vara annorlunda och livfullt alltid. Men tyvärr tror jag inte att jag skulle klara av det kaoset med tiggare etc. Jag vill ju hjärna hjälpa, men när det är som där kan det nog bli för mycket.

Men tack för den fina berättelsen, väntar med spänning på fortsättningen. :wai:


Jo, men berra, man får inte se saker och ting så konkret, saker som är obehagliga tenderar ju alltid att få större plats. Det handlar mycket om vilken infallsvinkel man väljer när man närmar sig något, man kan vända något obehagligt till något positivt istället och Indien är stort och det finns fantastiska saker där, så jag är helt övertygad om att du skulle gilla det.

Mvh Peter :wai:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 
 
Tillbaka
Topp