Integration i Sverige

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

Anonym

Gäst
Hej,

Ni som lever med någon från Thailand i en relation i Sverige, hur lätt är det för er partner att integreras i svenska samhället, med allt som språk, jobb etc.

Vill hon/han, vad är problemen, hur lång tid tar det.

Jag vill gärna veta, så jag inte lurar min flickvän, vill ge henne fakta. Vill att hon ska känna sig trygg!

Även motsatsen skulle vara intressant, dvs ni som tagit ert pick och pack för att flytta till Thailand, hur har det fungerat med samma saker?

Om er partner hade barn innan ni träffades, hur fungerade det när hon/han kom till Sverige?
 

airpartner

Nykomling
Hej Janne
Min Tjej kom till sverige 20 oktober och vi fick in henne på SFI redan 20 november och hon är väldigt duktig på att lära sig språk men vi jobbar mycket hemma oxå för att öka förståelsen. Har även hittat bra böcker sve-thai och thai-sve har även nytta av gamla svenska böcker från mellanstadiet. Det stora problemet är vissa uttal u,o,i tex,
Min rekomendation är mycket bra böcker och mycket träning hemma sedan tar det tid innan hon kan prata och göra sig förstådd i samhället
MVH Håkan
 

Kycklingen

Administratör
Forumpersonal
En gammal tråd igen :)

Jag har ju ingen Thaipartner, men kan skriva om svägerskan.
Hon kom hit i April 2008, vi bor i ett mindre samhälle så hon fick inte börja på SFI direkt, eftersom över halva terminen redan vart.
Hon hade kanske en fördel, hon fick olika program så hon satt hemma på dagarna och studerade själv när vi andra var på jobbet. (hon och brorsan fick bo hos mej i 4 mån så dom hade en ekonomisk möjlighet att kunna skaffa lägenhet)
Svägerskan kom in på SFI i Aug 2008. Hon gick kurs 1 och 3 på 2 terminer, efter det fanns det fortfarande inga jobb så hon gick nån komvux utb. i 2 terminer. Sen gick hon hemma några månader och bara sökte jobb, men det gick inte alls, häromkring i dagsläget är det tyvärr bara kontakter som gäller, så då började jag att fråga runt. Först fick hon ett jobb på ett riktigt skitföretag som bara utnyttjar arbetarna, men bättre än inget. Det varade i ca 3 mån. I mitten på Jan 2011 fick jag in henne på "mitt" jobb, bara för 2 mån. men samma där bättre än inget. Förhoppningsvis kommer hon att få förlängt till sista augusti sen är det bara att hoppas på förlängning igen.
 

Berralund

Forumvärd
Forumpersonal
Min fru kom hit i januari 2010 när UT var klart. Det var andra gången i Sverige, vi träffades ju här. Sen dröjde det till april innan hon kom in på SFI. En sak man måste göra omedelbart är att åka till Skatteverket och ansöka om ett svenskt personnummer. Det händer absolut ingenting innan det är klart, i hennes fall tog det bara knappt en vecka. Sen måste man anmäla till Försäkringskassan också.

Att börja jobba har inte varit aktuellt ännu. Hon skall ner till Thailand i april för att lära sig massage och sedan är det dags att börja jobba, erbjudanden finns redan.

Sen är det nog väldigt olika hur lång tid integrationen tar. Min fru är ganska blyg, då tar det lite längre tid. Med min familj är det inget problem, men hon har bara thaikompisar som hon har träffat i skolan. Men över lag har det gått mycket bra, speciellt med tanke på att jag är borta och jobbar 5 veckor i sträck.
 

Kycklingen

Administratör
Forumpersonal
Jag beundrar din fru Berralund. :thumbsup:
Först ett nytt land, språk m.m och du som är borta så mycket. Inte dåligt av henne.

Jag glömde skriva om svägerskans vänner, hon träffade ju som alla andra nya Thaivänner på SFI hon umgås med dom då och då.
Jag har tagit med henne när jag har gått iväg till nån jag umgås med, samma om några har kommit hit så har jag även bjudit med svägerskan. Hon får kanske inte samma behållning som jag får, men hon får se hur andra lever och är.
Vi som är närmast familjemedlemmar har tagit emot henne väldigt väl enligt mej själv. Och självklart är det samma tvärtom, hon har acepterat oss väldigt bra fast vi är som vi är. ;D
 

Kycklingen

Administratör
Forumpersonal
Jag lyfter denna igen. Nog måste det väl finnas mer än Berralund som kan dela med sej av sin erfarenhet på detta forumet.
 

andrejsdenruskige

Forumveteran
För frugan är det skola som gäller än så länge.
Hon har varit här i 7år och haft nåt jobb på Thai-hak och praktikplatser.
Av dessa 7 år så har hon varit hemma med våran dotter i ca 2 år.

Både hon och jag tycker att det är dåligt att jobba på Thairestaurang, både p.g.a språk och att villkoren inte är de bästa.
Att vara tvingad att gå till ett jobb som varken är bra betalt och som man inte trivs med är ingen bra lösning så därför går hon skola (eller så gör hon ingenting).

Nu läser hon bara svenska i skolan och det räker med det. Det kanske blir för tungt med att plugga annat om man sliter med språket.

Hon har några thai-vänner som hon umgås med, men hon har begränsat den skaran rejält. Dom verkar ha svårt att hålla sams när dom blir många. Utöver det så är det väl bara min familj hon umgås med ibland.

Hoppas på att frugan hittar ett vettigt jobb inom något år så att hon kan känna att hon inte bara lever på "andras" pengar.
 

andrejsdenruskige

Forumveteran
"legolas " sa:
Ja där ser man, det är verkoligen inte lätt alla dar i veckan. men kämpa på, hoppas att det löser sig till det bästa med jobb. Det är la inte så bra för en människa att vara utan jobb psykiskt antar jag!!!
tack för att du öppnar dig + karma till din fru!!

Om hon jobbar eller inte jobbar är inte så viktigt för min eller ekonomins skull.
Men det är nog väldigt jobbigt att känna att man inte drar sitt strå till stacken.

Men lika viktigt är det att man inte pressar sig till att ta ett jobb som man inte vil ha.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.

Liknande trådar

 
Topp