Isaan 2017-2019.

Hej

Befarar det värsta, djur har inget värde i Thailand, släkten borde ha tagit tag i problemet direkt, dom vet ju att jag betalar om hunden behöver vård, men ingen bryr sig om hundar och katter o.s.v, det är bara att skaffa ett par nya, dom får inte riktigt dom band till djuren som vi får.

Är något brutet skulle det ju ha tagits omhand direkt och inte efter några dagar.

Mvh isan lover
Har du någon aning om var brottet sitter? Som du skriver, de har sällan eller aldrig sådan kontakt med djur som vi har, tyvärr är det slit och släng för dom. Men hoppas det går bra för din hund.
 
Har du någon aning om var brottet sitter? Som du skriver, de har sällan eller aldrig sådan kontakt med djur som vi har, tyvärr är det slit och släng för dom. Men hoppas det går bra för din hund.
Hej

Väntar fortfarande på svar om exakt hur skadan är och vad veterinären säger om det, återkommer så fort jag hör något.

Mvh isan lover
 
Hej

Frugan skickade ned pengar igår, det var som vanligt ingen som hade några pengar för ett veterinärbesök kunde dom inte sagt det direkt så hade vi ju sparat några dagars väntan, så idag händer det förhoppningsvis något.

Mvh isan lover
Hoppas det bästa för Kafä
Har själv 8st hemma och skulle göra allt för de
 
Hej

Äntligen lite positiva besked gällande Kafä, frambenet var inte av men förmodligen var det en spricka, han har börjat äta igen, fått medicin och sägs vara piggare igen, han kan nu halta omkring lite, men det bästa är om han är stilla så mycket som möjligt,

Frugan till den morbror som dog i en mc olycka nyligen tar hand om hunden just nu, hon och sonen har öppnat en liten matservering hemma vid huset, dom bor granne med oss, där sparar hon det som blir över i en skål som hon sen ger till Kafä, så det blir varm soppa och kycklingrester varje dag nu.

Detta var skönt att höra, jag blev orolig att jag aldrig skulle få se honom igen, nu blir det nog ett återeende trots allt om några veckor, han är en riktig tuffing den där Kafä som har överlevt allt han har råkat ut för hittills.

Mvh isan lover
 
Iaf mannens bästa vän men undrar om inte mobilen är kvinnans bästa vän numera!
555 Jo jag förstår nog hur du ser på detta. Speciellt dagens tjejer som är typ 12,, 16 år, jag har en här i huset som nog skulle begå självmord om hon blev av med internet.
Sen får man väl rannsaka sig själv också,,, varför sitter jag och skriver detta just nu ?;)
 
Hej

Fick ett tråkigt besked idag, min hund Kafä gick bort, han måste ha haft några invärtes skador eller något benet bättrade ju sig och han piggnade till, började äta igen och haltade omkring lite, men idag vaknade han inte efter att han hade lagt sig att sova, jag stod på en byggställning hemma och snickrade nu på e.m när lillpojken kom springande med gråten i halsen och berättade att mamma hade fått telefon ifrån byn och att Kafä var död.

Det är ju ”bara” en hund som dessutom var 8-9 år vilket är mycket för en lösspringande fighter ute i byarna, men saknaden och sorgen när man får ett sånt här besked blir nästan likadant som om det hade gällt en mänsklig vän, jag vet ju att jag aldrig mer kommer att träffa en hund som honom, han var unik på så många sätt, smart, tuff när det behövdes, snäll mot barn och ovanligt väluppfostrad för att vara en hund i byn, rörde aldrig mat på borden, gick inte in i huset utan höll sig på altanen utanför o.s.v.

1545317580444.jpeg


Mvh isan lover
 

Berralund

Forumvärd
Forumpersonal
Hej

Fick ett tråkigt besked idag, min hund Kafä gick bort, han måste ha haft några invärtes skador eller något benet bättrade ju sig och han piggnade till, började äta igen och haltade omkring lite, men idag vaknade han inte efter att han hade lagt sig att sova, jag stod på en byggställning hemma och snickrade nu på e.m när lillpojken kom springande med gråten i halsen och berättade att mamma hade fått telefon ifrån byn och att Kafä var död.

Det är ju ”bara” en hund som dessutom var 8-9 år vilket är mycket för en lösspringande fighter ute i byarna, men saknaden och sorgen när man får ett sånt här besked blir nästan likadant som om det hade gällt en mänsklig vän, jag vet ju att jag aldrig mer kommer att träffa en hund som honom, han var unik på så många sätt, smart, tuff när det behövdes, snäll mot barn och ovanligt väluppfostrad för att vara en hund i byn, rörde aldrig mat på borden, gick inte in i huset utan höll sig på altanen utanför o.s.v.

Visa bilaga 75068

Mvh isan lover
Hundar är familjemedlemmar, så är det bara. Man fäster sig något oerhört vid dom, det är den svåraste biten om man skaffar en hund. R I P Kafä.
 

Kycklingen

Administratör
Forumpersonal
Hej

Fick ett tråkigt besked idag, min hund Kafä gick bort, han måste ha haft några invärtes skador eller något benet bättrade ju sig och han piggnade till, började äta igen och haltade omkring lite, men idag vaknade han inte efter att han hade lagt sig att sova, jag stod på en byggställning hemma och snickrade nu på e.m när lillpojken kom springande med gråten i halsen och berättade att mamma hade fått telefon ifrån byn och att Kafä var död.

Det är ju ”bara” en hund som dessutom var 8-9 år vilket är mycket för en lösspringande fighter ute i byarna, men saknaden och sorgen när man får ett sånt här besked blir nästan likadant som om det hade gällt en mänsklig vän, jag vet ju att jag aldrig mer kommer att träffa en hund som honom, han var unik på så många sätt, smart, tuff när det behövdes, snäll mot barn och ovanligt väluppfostrad för att vara en hund i byn, rörde aldrig mat på borden, gick inte in i huset utan höll sig på altanen utanför o.s.v.

Visa bilaga 75068

Mvh isan lover
Beklagar verkligen, jag älskar djur och vet vad du går igenom nu. Kram
 
Hej

Fick ett tråkigt besked idag, min hund Kafä gick bort, han måste ha haft några invärtes skador eller något benet bättrade ju sig och han piggnade till, började äta igen och haltade omkring lite, men idag vaknade han inte efter att han hade lagt sig att sova, jag stod på en byggställning hemma och snickrade nu på e.m när lillpojken kom springande med gråten i halsen och berättade att mamma hade fått telefon ifrån byn och att Kafä var död.

Det är ju ”bara” en hund som dessutom var 8-9 år vilket är mycket för en lösspringande fighter ute i byarna, men saknaden och sorgen när man får ett sånt här besked blir nästan likadant som om det hade gällt en mänsklig vän, jag vet ju att jag aldrig mer kommer att träffa en hund som honom, han var unik på så många sätt, smart, tuff när det behövdes, snäll mot barn och ovanligt väluppfostrad för att vara en hund i byn, rörde aldrig mat på borden, gick inte in i huset utan höll sig på altanen utanför o.s.v.

Visa bilaga 75068

Mvh isan lover
Tråkigt, beklagar.
Det var nästan så man kände hunden själv efter dina intressanta berättelser.
 
Hej

Tänkte berätta historien om Kafä, han föddes i Korat hemma hos en morbror till frugan, han var där tills han var npgot år gammal, då kom frugans pappa på besök och frågade om han fick hunden, javisst sa morbrodern ta med den till byn.

Så blev det, men frugans pappa hade redan flera hundar som alla var magra och slitna, han hade dom bara utan att engagera sig så mycket i dom, när vi kom på vår årliga vintervistelse brukade han låta oss ha en av sina hundar hemma hos oss, först hade vi en som hette Top i samma storlek som Kafä men utan svans, han var också ifrån Korat.

Han var också trogen och barnvänlig, men efter bara några försvann den, vi visste inte vart och jag utfäste en belöning på 1000 baht till den som hittade den, bychefen ropade ut detta i högtalarna, men ingen sa sig veta var hunden var, jag och Top hade en bra relation om än inte av samma klass som med Kafä, Top var mer egen och följde mig inte precis överallt.

Han försvann och först några år senare erkände svärfars dåvarande kvinna att hon hade bytt Top mot en plastbalja av dom där uppköparna som kör runt och samlar ihop hundar som ska bli mat i Vietnam, ja gillade inte denna lata kvinna innan och ännu mindre efter detta.

Nästa år hade svärfar Kafä hos sig, vi skulle åka till grannbyn med svärfar i hans pickup, Kafä hade han fastkedjad på flaket, när vi kom till byn var det kalas, mat och groggar, när vi skulle åka tillbaka framåt småtimmarna lydde inte Kafät svärfar och hoppade inte upp på flaket, vi kör nu sa han, men du kan ju inte lämna hunden här sa jag, han hittar hem ändå sa han och körde, Kafä sprang efter så länge han orkade och försvann sen ur sikte.

Ingen hund kom hem, vad var det jag sa påpekade jag, han åkte bil dit och då har han svårt att hitta hem sa jag, svärfar brydde sig inte alls, efter ytterligare några timmar sa jag till frugan att jag åker ut i natten och letar efter honom, FU är inte klok sa hon, det är kolsvart och natt, men jag klädde på mig en massa kläder, rånarluva och långbyxor och for iväg på moppen.

Jag återvände till den by vi hade besökt och körde sakta längs vägen tillbaka mot vår by, stannade ibland och ropade hans namn, såg några jägare med pannlampor och bössor ute i skogen men inget annat, timmarna gick men helt plötsligt tyckte jag att jag skymtade något brunt bland träden i ljuset från moppen, stannade och ropade igen, nu var det Kafä, han blev väldigt glad och hoppade runt mig, hans päls var full med kardborrar som jag plockade bort.

Han sprang sedan bredvid moppen hela vägen hem till oss, ifrån den dagen var vi oskiljaktiga, han bodde hos oss och följde mig överallt, besökte jag någon lade han sig utanför deras hus ovch väntade sen följde han med mig igen, körde jag moppe sprang han bredvid, så nära att jag kunde ta på honom, 15-20 km var lagom fart för honom.

Efter några år kommer jag ihåg att vi skulle på en stor molamfestival i en annan by, vi skulle besöka en falangkompis där och gå på festivalen, vi ville lämna Kafä hemma eftersom det kommer att vara flera tusen personer där och hög volym m.m, men när vi åkte sprang han som vanligt efter oss, jag bad chauffören stanna och han hopade upp på flaket, när vi kommfram visste vinintresse var vi skulle göra av Kafä, han ville ju absolut med, min falangkompis hade ovkså hund ovh jag frågade om dom hade något koppel.

Det går aldrig sa han, Kafä är inte van att gå inkopplad, jag tänkte också att det skulle bli problem, men jag satte på honom kopplet och vi gick iväg, han var en dröm att gå med, kopplet sträcktes inte ens ut, han gick tätt bredvid mig med kopplet hängande i en båge, så fortlöpte hela kvällen, ingen fattade någonting, det var gott om andra hundar, tusentals människor och ett himla oväsen, men han var kolugn, helt fantastiskt.

Samma sak om vi åkte till någon marknad eller annan stad, han var med oavsett om vi åkte Saleng, Rod Thai eller pickup, han höll sig i närheten av fordonet och hoppade på igen när vi skulle åka vidare, aldrig några problem, förutom att andra hundar ibland utmanade honom, men det slutade alltid på samma sätt även om dom var 3-4 stycken.

Han var med och lämnade pojken i skolan varje morgon, på vägen dit passerade vi många revir med hundar utanför respektive hus, Kafä bara morrade och visade tänderna, det räckte för dom flesta men ibland begick någon av dom misstaget att attackera honom, då blev det hårda tag och det slutade alltid med att den andra hunden eller hundarna pipande haltade in på sin tomt.

Kafä rörde sig fritt ifrån det att han föddes i Korat tills han dog, han kom och gick som han ville, betäckte förmodligen dom flesta tikarna i by, var gatans kung och helt orädd, ändå var han så varsam och snäll mot barn, han gjorde inget även om dom drog honom i svansen, öronen eller petade honom i munnen, men tröttnade han så gav han ifrån sig ett dovt morrande och då förstod barnen att det räckte för stunden.

Många förvånades över att han var så väluppfostrad, inte rörde mat på borden, inte gick in i kök och rum, han gjorde allt rätt, på natten skällde han inte utan låg tyst på altanen, först om någon kom nära grinden, om någon orm eller katt m.m rörde sig på tomten skällde han, få visste jag att det var något och gick ut även mitt in staten för att se vad han vill uppmärksamma oss på.

När vi var i Sverige visste han precis hur han skulle göra, han gick till templet och fick mat av munkarna, han visste när barnen åt skollunch och fick ben och rester av barnen, han besökte släktingarna och dom ville gärna att han skulle stanna kvar hos dom, men så fort han hade ätit upp gick han hem till oss igen, detta även om vi var i Sverige.

Några av grannhundarna skällde dygnet run på allt och alla, jagade skolbarn och cyklister, men Kafä låg lugnt kvar och lät dom andra hålla på, men någon gång hände det att han blev trött på det där gläfsandet, då gick han över gatan in till grannarnas tre hundar och gav dom en rejäl omgång.

Han rörde inte andra djur, som kycklingar, änder m.m, men vildsvin lärde han sig aldrig gilla, kommer ihåg i början när han sin vana trogen gav sig på dom direkt, men här gick han på pumpen, det blev snabbt ombytta roller och så var det han som jagades av vildsvinen istället, men han kunde ändå inte låta bli att visa vad han tyckte om dom år efter år,
ett djur till som han ogillade var dom elefanter som årligen besöker byn, men elefanterna nonchalerade honom helt och gav honom en smäll med snabeln om han kom för nära.

Han överlevde och vann otaliga fighter med andra hundar, han överlevde macheteslag i huvud och på kroppen, han blev påkörd flera gånger men kom alltid igen och repade sig, men den här gången tog det slut och allt har ju som bekant ett slut, många kommer nog att sakna honom nu när jag kommer ensam på salengen och jobbar i skogen utan min ständige följeslagare, på ett sätt hoppas jag nästan att ingen ny hund flyttar in hemma, det är svårt när man bara vistas på en plsts delar av året och ingen kan någonsin ändå bli som
6B36A457-DFA1-4352-9FE2-539DE72D128F.jpeg


Mvh isan lover
 
Hej

Tänkte berätta historien om Kafä, han föddes i Korat hemma hos en morbror till frugan, han var där tills han var npgot år gammal, då kom frugans pappa på besök och frågade om han fick hunden, javisst sa morbrodern ta med den till byn.

Så blev det, men frugans pappa hade redan flera hundar som alla var magra och slitna, han hade dom bara utan att engagera sig så mycket i dom, när vi kom på vår årliga vintervistelse brukade han låta oss ha en av sina hundar hemma hos oss, först hade vi en som hette Top i samma storlek som Kafä men utan svans, han var också ifrån Korat.

Han var också trogen och barnvänlig, men efter bara några försvann den, vi visste inte vart och jag utfäste en belöning på 1000 baht till den som hittade den, bychefen ropade ut detta i högtalarna, men ingen sa sig veta var hunden var, jag och Top hade en bra relation om än inte av samma klass som med Kafä, Top var mer egen och följde mig inte precis överallt.

Han försvann och först några år senare erkände svärfars dåvarande kvinna att hon hade bytt Top mot en plastbalja av dom där uppköparna som kör runt och samlar ihop hundar som ska bli mat i Vietnam, ja gillade inte denna lata kvinna innan och ännu mindre efter detta.

Nästa år hade svärfar Kafä hos sig, vi skulle åka till grannbyn med svärfar i hans pickup, Kafä hade han fastkedjad på flaket, när vi kom till byn var det kalas, mat och groggar, när vi skulle åka tillbaka framåt småtimmarna lydde inte Kafät svärfar och hoppade inte upp på flaket, vi kör nu sa han, men du kan ju inte lämna hunden här sa jag, han hittar hem ändå sa han och körde, Kafä sprang efter så länge han orkade och försvann sen ur sikte.

Ingen hund kom hem, vad var det jag sa påpekade jag, han åkte bil dit och då har han svårt att hitta hem sa jag, svärfar brydde sig inte alls, efter ytterligare några timmar sa jag till frugan att jag åker ut i natten och letar efter honom, FU är inte klok sa hon, det är kolsvart och natt, men jag klädde på mig en massa kläder, rånarluva och långbyxor och for iväg på moppen.

Jag återvände till den by vi hade besökt och körde sakta längs vägen tillbaka mot vår by, stannade ibland och ropade hans namn, såg några jägare med pannlampor och bössor ute i skogen men inget annat, timmarna gick men helt plötsligt tyckte jag att jag skymtade något brunt bland träden i ljuset från moppen, stannade och ropade igen, nu var det Kafä, han blev väldigt glad och hoppade runt mig, hans päls var full med kardborrar som jag plockade bort.

Han sprang sedan bredvid moppen hela vägen hem till oss, ifrån den dagen var vi oskiljaktiga, han bodde hos oss och följde mig överallt, besökte jag någon lade han sig utanför deras hus ovch väntade sen följde han med mig igen, körde jag moppe sprang han bredvid, så nära att jag kunde ta på honom, 15-20 km var lagom fart för honom.

Efter några år kommer jag ihåg att vi skulle på en stor molamfestival i en annan by, vi skulle besöka en falangkompis där och gå på festivalen, vi ville lämna Kafä hemma eftersom det kommer att vara flera tusen personer där och hög volym m.m, men när vi åkte sprang han som vanligt efter oss, jag bad chauffören stanna och han hopade upp på flaket, när vi kommfram visste vinintresse var vi skulle göra av Kafä, han ville ju absolut med, min falangkompis hade ovkså hund ovh jag frågade om dom hade något koppel.

Det går aldrig sa han, Kafä är inte van att gå inkopplad, jag tänkte också att det skulle bli problem, men jag satte på honom kopplet och vi gick iväg, han var en dröm att gå med, kopplet sträcktes inte ens ut, han gick tätt bredvid mig med kopplet hängande i en båge, så fortlöpte hela kvällen, ingen fattade någonting, det var gott om andra hundar, tusentals människor och ett himla oväsen, men han var kolugn, helt fantastiskt.

Samma sak om vi åkte till någon marknad eller annan stad, han var med oavsett om vi åkte Saleng, Rod Thai eller pickup, han höll sig i närheten av fordonet och hoppade på igen när vi skulle åka vidare, aldrig några problem, förutom att andra hundar ibland utmanade honom, men det slutade alltid på samma sätt även om dom var 3-4 stycken.

Han var med och lämnade pojken i skolan varje morgon, på vägen dit passerade vi många revir med hundar utanför respektive hus, Kafä bara morrade och visade tänderna, det räckte för dom flesta men ibland begick någon av dom misstaget att attackera honom, då blev det hårda tag och det slutade alltid med att den andra hunden eller hundarna pipande haltade in på sin tomt.

Kafä rörde sig fritt ifrån det att han föddes i Korat tills han dog, han kom och gick som han ville, betäckte förmodligen dom flesta tikarna i by, var gatans kung och helt orädd, ändå var han så varsam och snäll mot barn, han gjorde inget även om dom drog honom i svansen, öronen eller petade honom i munnen, men tröttnade han så gav han ifrån sig ett dovt morrande och då förstod barnen att det räckte för stunden.

Många förvånades över att han var så väluppfostrad, inte rörde mat på borden, inte gick in i kök och rum, han gjorde allt rätt, på natten skällde han inte utan låg tyst på altanen, först om någon kom nära grinden, om någon orm eller katt m.m rörde sig på tomten skällde han, få visste jag att det var något och gick ut även mitt in staten för att se vad han vill uppmärksamma oss på.

När vi var i Sverige visste han precis hur han skulle göra, han gick till templet och fick mat av munkarna, han visste när barnen åt skollunch och fick ben och rester av barnen, han besökte släktingarna och dom ville gärna att han skulle stanna kvar hos dom, men så fort han hade ätit upp gick han hem till oss igen, detta även om vi var i Sverige.

Några av grannhundarna skällde dygnet run på allt och alla, jagade skolbarn och cyklister, men Kafä låg lugnt kvar och lät dom andra hålla på, men någon gång hände det att han blev trött på det där gläfsandet, då gick han över gatan in till grannarnas tre hundar och gav dom en rejäl omgång.

Han rörde inte andra djur, som kycklingar, änder m.m, men vildsvin lärde han sig aldrig gilla, kommer ihåg i början när han sin vana trogen gav sig på dom direkt, men här gick han på pumpen, det blev snabbt ombytta roller och så var det han som jagades av vildsvinen istället, men han kunde ändå inte låta bli att visa vad han tyckte om dom år efter år,
ett djur till som han ogillade var dom elefanter som årligen besöker byn, men elefanterna nonchalerade honom helt och gav honom en smäll med snabeln om han kom för nära.

Han överlevde och vann otaliga fighter med andra hundar, han överlevde macheteslag i huvud och på kroppen, han blev påkörd flera gånger men kom alltid igen och repade sig, men den här gången tog det slut och allt har ju som bekant ett slut, många kommer nog att sakna honom nu när jag kommer ensam på salengen och jobbar i skogen utan min ständige följeslagare, på ett sätt hoppas jag nästan att ingen ny hund flyttar in hemma, det är svårt när man bara vistas på en plsts delar av året och ingen kan någonsin ändå bli som
Visa bilaga 75072

Mvh isan lover
Tack @Isan Lover för berättelsen om din hund Kafä. Jag beklagar förlusten av trogen vän.
 

Liknande trådar

 
Topp