Jag vet att ämnet är komplicerat och inte låter sig enkelt lösas genom att fråga runt på ett forum. Men...jag är ute efter inspel, nya vinklar, saker jag missar, vad som helst som kan underlätta min idag jobbiga tillvaro.
Jag är medelålders, gift med en tonårsdotter. Vi är på inget sätt lyckliga i äktenskapet och har i många år ventilerat skilsmässa (vilket väl inte gjort det bättre). Nu är det nog väldigt nära en sådan men jag är väl som alla andra och vill vara jävligt säker på att det är det bästa. Så säker man nu kan bli...
Till saken hör att jag, då sexlivet är dött sedan några år, fått utlopp för behiven genom thaimassage. Jo, inte snyggt men så är det. Efter ett par år på olika ställen öppnades dörren en dag av en dam som totalt fångade mitt hjärta (med tiden). Vi umgås så mycket det går utanför salongen, har gjort några kortare resor och försökt spendera så mycket tid i ett så vanligt liv som möjligt. Det finna ett tydligt intresse från båda. Ett problem är dock att hon inte kan tro att jag på allvar är intresserad av ett liv med henne. Hon, som fattig tjej (52 år) är inte ett verkligt alternativ för mig med bra inkomst, bra utbildning, bra jobb, fin villa i storstad, lyckad karriär etc. Hon tror jag aldrig skulle lämna det för henne. Att sätta mig med henne i en lägenhet utan möjlighet till så många utlandsresor mm. Jag förklarar att jag gjort det, det är inte intressant längre, det jag saknar är kärlek och det tror jag jag funnit i henne. Man kan inte mer än äta sig mätt-kan man det så räcker det, då är kärlek viktigt för mig. Jag har sagt att hon inte är enda orsaken till en skilsmässa, det hade hänt ändå, men kanske det sker lite snabbare?
Vi har träffats flera gånger i veckan senaste halvåret och jag blir mer styrkt i att jag känner rätt. Hon känner också för mig men skyddar sig för att inte gå sönder den dagen (som hon tror) jag avslutar leken med henne och går tillbaka till svenssonlivet. "Man blir inte kär i en thaimassös" säger hon. Jag blev det, svarar jag, och det kunde jag inte hjälpa. Det bara råkade bli så. Det gör livet lite svårare men jag tror belöningen är riklig. Självklart är det jobbigt att veta vad hon jobbar med på dagarna men så länge jag inte "gör henne till min" på riktigt har jag inget att säga till om såklart. Jag får leva med det. Den dagen (om det blir så) hon blir min är hon med på att hon inte jobbar med detta. Såklart.
Jag vet att det är ett stor ämne, mycket att läsa om en okänd person. Det jag är ute efter här är inspel från er som, kanske, känner igen situationen, kan relatera, vet mer om thaikulturen etc.
Är jag helt rubbad? Är det bara att glömma, hon har rätt, det kan aldrig bli något?
Är jag helt oansvarig som ens tänker detta med en familj? I och för sig med ett totalt känslolöst, sedan många år, förhållande till hustrun.
Jag känner inte att jag blir sol-och-vårad eftersom hon har den inställningen hon har. Det är snarare jag som driver på.
"Alla synpunkter mottages tacksamt"
Jag är medelålders, gift med en tonårsdotter. Vi är på inget sätt lyckliga i äktenskapet och har i många år ventilerat skilsmässa (vilket väl inte gjort det bättre). Nu är det nog väldigt nära en sådan men jag är väl som alla andra och vill vara jävligt säker på att det är det bästa. Så säker man nu kan bli...
Till saken hör att jag, då sexlivet är dött sedan några år, fått utlopp för behiven genom thaimassage. Jo, inte snyggt men så är det. Efter ett par år på olika ställen öppnades dörren en dag av en dam som totalt fångade mitt hjärta (med tiden). Vi umgås så mycket det går utanför salongen, har gjort några kortare resor och försökt spendera så mycket tid i ett så vanligt liv som möjligt. Det finna ett tydligt intresse från båda. Ett problem är dock att hon inte kan tro att jag på allvar är intresserad av ett liv med henne. Hon, som fattig tjej (52 år) är inte ett verkligt alternativ för mig med bra inkomst, bra utbildning, bra jobb, fin villa i storstad, lyckad karriär etc. Hon tror jag aldrig skulle lämna det för henne. Att sätta mig med henne i en lägenhet utan möjlighet till så många utlandsresor mm. Jag förklarar att jag gjort det, det är inte intressant längre, det jag saknar är kärlek och det tror jag jag funnit i henne. Man kan inte mer än äta sig mätt-kan man det så räcker det, då är kärlek viktigt för mig. Jag har sagt att hon inte är enda orsaken till en skilsmässa, det hade hänt ändå, men kanske det sker lite snabbare?
Vi har träffats flera gånger i veckan senaste halvåret och jag blir mer styrkt i att jag känner rätt. Hon känner också för mig men skyddar sig för att inte gå sönder den dagen (som hon tror) jag avslutar leken med henne och går tillbaka till svenssonlivet. "Man blir inte kär i en thaimassös" säger hon. Jag blev det, svarar jag, och det kunde jag inte hjälpa. Det bara råkade bli så. Det gör livet lite svårare men jag tror belöningen är riklig. Självklart är det jobbigt att veta vad hon jobbar med på dagarna men så länge jag inte "gör henne till min" på riktigt har jag inget att säga till om såklart. Jag får leva med det. Den dagen (om det blir så) hon blir min är hon med på att hon inte jobbar med detta. Såklart.
Jag vet att det är ett stor ämne, mycket att läsa om en okänd person. Det jag är ute efter här är inspel från er som, kanske, känner igen situationen, kan relatera, vet mer om thaikulturen etc.
Är jag helt rubbad? Är det bara att glömma, hon har rätt, det kan aldrig bli något?
Är jag helt oansvarig som ens tänker detta med en familj? I och för sig med ett totalt känslolöst, sedan många år, förhållande till hustrun.
Jag känner inte att jag blir sol-och-vårad eftersom hon har den inställningen hon har. Det är snarare jag som driver på.
"Alla synpunkter mottages tacksamt"
