Jag har inte så många bilder. Jag själv tog inga, utan det var sambon till en av mina kusiner som knäppte då och då. Jag fick några kopior av henne.
RD500 YPVS är en kanonkul motorcykel.
YPVS står för den variabla styrningen av avgasportar.
Två-takt V4. De bakre avgasrören är korsade under sadeln för att få bättre längd på dem jämfört med de främre.
Det var ju separata rör till varje cylinder med expasionskammare.
Original vill minnas att det var 87hk på ca 190kg motorcyckel. Jag bytte mina expansionskammare och gjorde lite annat jobb med förgasare så jag hamnade på närmare 100hk.
När man startar lät den som en moped och gick som en sådan då ettan var rejält låg så man var tvungen slira igång den.
När varven passerade 7000rpm, eller redan vid 5-6000 hände saker, för att mellan 7-8000 förvandlas till en månraket. Hästarna bara öste på.
Ramen var stabil, inte en tvekan eller felaktig rörelse ram och sving oavsett hur jag pressade den i kurvor men broms in i sista tusendelen för att ge max kraft från ungefär halva kurvan och fortsätta maxa ut till nästa broms för kurva.
Det var helt enkelt en civilt utrustad banmaskin.
Jag var smalare på den tiden som synes. Lite för lång dock.
Mina knän kändes som glödande kolbitar som frätte in benmärgen när jag passerade brännerpasset.
Inte lämpad som Touringmaskin, försök inte.
Jag reste till Venedig med den. En av mina kusiner hade en GPZ1100R, vi låg mest i vänsterfilen på autobhan.
Min andra kusin som också var med, hade dock sin fru gravid så han tog bilen.
Passade oss perfekt då vi kunde lasta vår packning i hans bil och vara fria på cykeln.
Ett gult regnställ var min enda packning på cykeln.
Det var tider det. Jag saknar den motorcykeln. Den hade en eldig själ.