Ni thailändska kvinnor/män som träffat en svensk man/kvinna

 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

Anonym

Gäst
Hur känner ni?

Har er partner engagerat sig i hur väl ni har anpassat er till ert nya hemland?
Hur har ni blivit väl bemötta av oss svenskar? Är det något vi bör bli bättre på? Har ni haft möjlighet att komma in på vår arbetsmarknad, svenska kurs etc?
Går ni och hoppas på att få stanna i Sverige och inte har fått besked?

Har ni fått några svenska vänner eller umgås ni bara med andra thailändskor/thailändare?

Skriv gärna och berätta

kvinnor och män säger inte alltid öppet hur man känner men här kan vi alla kanske få lite mer förståelse för varandra utan att behöva lämna ut sig själv helt.

ha re gött

Marianne :wai:
 
Hej
Men varför ditt intresse för detta ??????
Men du är väl jornalist så du kanske söker uppslag för en artikel.Det är nog ditt enda intresse för detta.
 
Hej Nypan!!!

Jag arbetar på en dialysavdelning och har valt ett yrke inom vården eftersom jag har en humanistisk livssyn.
Att jag är intresserad av Thailand, kulturen, thailändarna och språket lär väl inte komma som någon överraskning.
Att bry sig om varann och försöka förstå varann får vi väl hoppas att de flesta gör eller i alla fall försöker.

Tack och hej

Marianne :wai:
 
Hej Marianne

Intressant ämne!
Hur har ni blivit väl bemötta av oss svenskar?
Live..så har jag nästan bara blivit väl bemött. Det var nog en gång jag tyckte en man på arbetsförmedlingen var jobbig. Han tyckte jag skulle tuffa till mig osv...för att få jobb. Men jag kan inte trivas i någon personlighet som inte är mitt "eget" jag. Visserligen så har jag blivit tuffare med åren, men så tuff som han ville jag skulle bli kommer jag aldrig att bli.

En annan gång var det en full gubbe som försökte flörta vid en korvkiosk. Jag sket i honom totalt. Han var bara luft för mig.

Otrevliga svenskar har jag med andra ord bara upplevt på nätet.
Det har nog med anonymitet att göra.
Läste att samma lagar ska tillämpas mer på nätet som på live. Det lär dröja ett tag. Men jag hoppas det kommer snart. För varför ska det vara fritt fram att kränka andra personer/andra folkslag på nätet men inte på riktigt?

Är det något vi bör bli bättre på?

Jag tycker om svenskar och er syn på många saker. Tillsammans med det jag har med mig från mitt hemland, tycker jag man kan välja det bästa från båda kulturerna.
Jag beundrar svenskars syn på barn. Men lite mer ansvar från föräldrar vore inte helt fel heller.

Har ni haft möjlighet att komma in på vår arbetsmarknad, svenska kurs etc?
Den svåraste biten av livet i Sverige är att komma in på arbetsmarknaden.Man kan visserligen få jobb som städare, servitris, hotellpersonel, frukostvärdinna och liknande jobb. Men det är skitsvårt att komma in på samma villkor som svenskar som har samma utbildning.
Vi thailändska tjejer brukar räkna med att det skulle ta ca 7 år innan man kan få andra jobb än ovannämnda.(Det är inget fel på ovannämda jobben, men om man satsat 16 år på skolan i Thailand vill man kanske inte städa hela livet.)
2-3 år för att lära sig språket riktigt bra.
4 år för omskolning för de som haft högskoleutbildning från Thailand, och för vidareutbildning för de som gått färdigt gymnasiet.
Jag brukar glädjas med mina vänner som slipper omskola sig. Det är mottigare att läsa 4 år till om man vill få samma jobb som i sitt hemland.

Har ni fått några svenska vänner eller umgås ni bara med andra thailändskor/thailändare?
Jag har både svenska och thailändska vänner. Har några vänner från andra länder också.
När jag träffar mina svenska vänner (som jag lärt känna via min man) så spelar jag kort. ;D
Träffar jag thailändska vänner så äter vi. :nod:

Sammanfattningsviss så trivs jag i Sverige och i det svenska samhället.
Önskar att det vore lättare att komma in på arbetsmarknaden på samma villkor som svenskar om man har samma utbildning. Att mina kunskaper i både det svenska samhället och det thailändska värderas mer.

Men nu har jag börjat med jobb som ger mig möjligheter att utnyttja mina kunskaper. Jag trivs mycket bra med mitt(mina passar nog bättre) jobb. Har startat eget också, men har inte hunnit så långt med det. :)
Kan komma och berättar mer vid senare tillfälle.

Ett annat plus med Sverige är att de som jobbar får samma respekt oavsett vad man har för typ jobb. (Kanske inte helt, men i högre grad än i Thailand.)
Det är enligt vad jag läst om från en bok om svenskar, skriven av en svensk. Jag har iaktagit det och det verkar stämma bra. ;D

Hälsningar
Magrood
 
Hej Magrood!

Jag förstår vad du menar att det skulle ta sju år för att få arbeta inom det yrke som du utbildat dig till i ditt hemland.
Jag har sett det på nära håll. Jag har arbetskamrater ifrån forna Jugoslavien som utbildat sig till sjuksköterskor i hemlandet men som nu tyvärr får arbeta som undersköterskor. De har skickat in sina betyg till socialstyrelsen och blivit bedömda där. Tyvärr har deras utbildning inte bedömts likvärdig. Det kan jag köpa. Det kan ju vara vissa skillnader, men då borde man kunna komplettera med vissa ämnen bara tycker jag.
En av dem försökte att läsa in vad som fattades men det räckte aldrig verkade det som, så hon tröttnade.
Det måste kännas frustrerande. Det borde gå att läsas in som enstaka kurser på distans så att man fortfarande kunde arbeta under tiden.

Du verkar i alla fall ha hittat en nisch som passar dig och det är ju bra.

Jag håller också med dig om att vi som föräldrar bör ta ett större ansvar för våra barn och ha en öppen kommunikation med dem och det tycker jag har fungerat väldigt bra med våra barn. Jag är stolt över dem.

Jag tror även att det är bra att ha sett sig om i världen och intressera oss för varandra och våra kulturer. Vi blir rikare då...

ha det så bra
Marianne :wai:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp