A
Anonym
Gäst
hej,
Vad jag har förstått har en thailändare/thailänska otroligt hög vördnad mot sina föräldrar (vilket kan vara svårt att förstå för oss västerlänningar). man ljuger väldigt sällan för dessa, dock kanske man inte berättar allt om dem inte frågar.
Sina bästa vänner ställer man också upp för till 100%...
Nu till min fundering. Vad gäller make/maka så upplever jag att det fungerar väldigt annorlunda mot vi svenska sett att se på det. Dels tycker dem att man ringer inte hem och talar om ifall man blir sen eller kanske inte kommer hem över huvudtaget en natt, underförstått har man ju en orsak och varför då tala om detta eller att den andra parten frågar. Och att ringa och störa någon som jobbar verkar ju vara väldigt fel. För mig verkar detta respektlöst.
Ett exempel, på väg hem från jobbet träffar man någon, man bestämmer att äta middag tillsammans, sen blir det sent, man följer då med personen hem och slaggar över hos denna. För att slippa bli störd stänger man av mobilen.
Om man sedan tar upp frågan, så ljuger man hellre än att tala om vad som pågick. Eftersom lögnen ofta är uppenbart fel, så frågarsätter man, och då undrar respektive varför man oroar sig och inte bara är glad och tacksam.
För mig är ju detta beteende otroligt nonchalant. Är det någon mer som känner igen detta? Finns det något bra sätt att förklara på att om du bara hört av dig, så hade jag ju inte varit orolig!
Man hör ju att det är otroligt mycket otrohet i Thailand, dels pga pr*stitutionen, men dels att kvinnorna inte har tid att "ta hand om mannen", fungerar det så här nonchalant kan man ju förstå detta!
Bara funderingar efter mina resor och kontakter ... men skulle vara kul att höra hur ni, som lever i Thailand eller i en relation med någon från Thailand, ser på det. Annpassar någon part sig, eller är detta något man få ta. Kulturskillnader kan ju ofta utrycka sig på olika sätt, men om jag förstått saker rätt, finns inte ordet kompromiss i Thai (kanske en skröna), men att man inte viker på sin ståndpunkt, på sin höjd kan man försöka prata bort det om man har fel .... och då kan ju allt med våra värderingar bli väldigt svårt.
Vad jag har förstått har en thailändare/thailänska otroligt hög vördnad mot sina föräldrar (vilket kan vara svårt att förstå för oss västerlänningar). man ljuger väldigt sällan för dessa, dock kanske man inte berättar allt om dem inte frågar.
Sina bästa vänner ställer man också upp för till 100%...
Nu till min fundering. Vad gäller make/maka så upplever jag att det fungerar väldigt annorlunda mot vi svenska sett att se på det. Dels tycker dem att man ringer inte hem och talar om ifall man blir sen eller kanske inte kommer hem över huvudtaget en natt, underförstått har man ju en orsak och varför då tala om detta eller att den andra parten frågar. Och att ringa och störa någon som jobbar verkar ju vara väldigt fel. För mig verkar detta respektlöst.
Ett exempel, på väg hem från jobbet träffar man någon, man bestämmer att äta middag tillsammans, sen blir det sent, man följer då med personen hem och slaggar över hos denna. För att slippa bli störd stänger man av mobilen.
Om man sedan tar upp frågan, så ljuger man hellre än att tala om vad som pågick. Eftersom lögnen ofta är uppenbart fel, så frågarsätter man, och då undrar respektive varför man oroar sig och inte bara är glad och tacksam.
För mig är ju detta beteende otroligt nonchalant. Är det någon mer som känner igen detta? Finns det något bra sätt att förklara på att om du bara hört av dig, så hade jag ju inte varit orolig!
Man hör ju att det är otroligt mycket otrohet i Thailand, dels pga pr*stitutionen, men dels att kvinnorna inte har tid att "ta hand om mannen", fungerar det så här nonchalant kan man ju förstå detta!
Bara funderingar efter mina resor och kontakter ... men skulle vara kul att höra hur ni, som lever i Thailand eller i en relation med någon från Thailand, ser på det. Annpassar någon part sig, eller är detta något man få ta. Kulturskillnader kan ju ofta utrycka sig på olika sätt, men om jag förstått saker rätt, finns inte ordet kompromiss i Thai (kanske en skröna), men att man inte viker på sin ståndpunkt, på sin höjd kan man försöka prata bort det om man har fel .... och då kan ju allt med våra värderingar bli väldigt svårt.