Seriositetsprövning vid ansökan om uppehållstillstånd.

Status
Ej öppen för ytterligare svar.

thaikonsult

Medlem
Seriositetsprövning vid ansökan om uppehållstillstånd.
I lagstiftningen anges som krav för att ansökan ska kunna beviljas att förhållandet framstår som seriöst. Såsom kravet är formulerat ska det vara fråga om ett seriöst förhållande från båda parters sida. Syftet med seriositetsprövningen är främst att förhindra ett kringgående av invandringsbestämmelserna. Seriositetsprövningen och den uppskjutna invandringsprövningen behandlas inte närmare i förarbetena till den nuvarande UtlL, eftersom det inte gjorts några materiella ändringar av reglerna.

Migrationsöverdomstolen har i två domar konstaterat att det är en allmän förvaltningsrättslig princip att den som ansöker om en förmån har att visa att han eller hon uppfyller förutsättningarna för att beviljas förmånen. Den som ansöker om uppehållstillstånd har alltså att göra sannolikt att förutsättningarna för uppehållstillstånd är uppfyllda. Vid seriositetsbedömningen måste en helhetsbedömning av omständigheterna göras där faktorer som talar både för och emot seriositet beaktas.

Av förarbetena framgår att det finns objektiva grunder som kan användas som stöd för bedömningen av om det rör sig om ett seriöst förhållande. Självfallet får ett avslagsbeslut inte grundas på någon form av subjektivt tyckande. Sådana faktorer som kan läggas till grund för bedömningen är att förhållandet varat en tid, att parterna har träffats i viss utsträckning, att de har god kännedom om varandra och att de har ett gemensamt språk att kommunicera på. Hänsyn tas också till om parterna har eller väntar barn tillsammans. Hänsyn tas vidare till sedvänjor inom andra kulturer.

En god kännedom hos beslutsfattaren om andra kulturer kan vara av värde när det gäller att bedöma om en anknytning är seriös eller inte. När det gäller de objektiva grunder som kan användas som stöd för seriositetsbedömningen kan följande nämnas. Det går inte att ange någon exakt tidsgräns för hur länge ett förhållande ska ha varat. Ju kortare tid, desto större krav ställs på hur mycket paret har träffats under denna tid. I vissa fall kan förhållandet behöva en längre tid för att bli tillräckligt etablerat. När det gäller i vilken omfattning parterna ska ha träffats kan tilläggas att man även utan att sammanträffa personligen kan upprätthålla en intensiv kontakt.

Förutom brev och telefonsamtal så är det inte ovanligt att kontakter sker – och förhållanden inleds – med användande av Internet. Det måste dock krävas att parterna i vart fall någon gång har träffat varandra.

När ett par endast träffats i fem dagar fann Migrationsöverdomstolen att sökanden inte gjort sannolikt att förhållandet var seriöst i utlänningslagens mening. I ett senare icke refererat avgörande ansåg Migrationsöverdomstolen inte att sökanden gjort sannolikt att det uppgivna förhållandet, när paret inte träffats på tre år, var seriöst. Inte heller hade sökanden gjort sannolikt att förhållandet är seriöst när ett par träffats endast vid några tillfällen under några enstaka dagar.

Migrationsöverdomstolen hänvisade i domen till sitt tidigare avgörande och konstaterade att en omständighet som i sig gör att ett förhållandes seriositet starkt kan ifrågasättas är om paret har träffats endast under en mycket begränsad tidsperiod.

Paret bör även ha god kännedom om varandra och varandras förhållanden i relevanta delar. Vilka delar som är relevanta skiftar utifrån kulturella aspekter. I vissa fall är kännedom om varandras utbildning och arbete viktigt, medan det i andra fall är viktigare med kunskap om varandras familjer.

Denna bedömning kräver en god kulturkompetens. Vid en samlad bedömning har Migrationsöverdomstolen även vägt in parternas begränsade kunskap om varandra.

Att paret har ett gemensamt språk att kommunicera på är ett grundläggande krav som också har inverkan på bedömningen av kriterierna ovan. Enbart avsaknaden av ett gemensamt språk behöver dock inte leda till ett avslag. Om paret trots svårigheterna att kommunicera lyckats få förhållandet att vara en längre tid och då träffats en hel del och fått god kännedom om varandra, bör ansökan kunna beviljas. När paret inte haft ett gemensamt språk, och delvis kommunicerat med lexikon, har Migrationsöverdomstolen ansett att sökanden inte gjort sannolikt att förhållan-det var seriöst i utlänningslagens mening.

Vidare gäller generellt att den omständigheten att paret har eller väntar barn tillsammans väger tungt vid seriositetsprövningen.

Med vänlig hälsning Thaikonsult
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 
Topp