SV: Baren - En del av den thailändska kulturen

[Gazton]

så här säger forumsreglerna :

"Inlägg rörande porr/snusk tillåts ej" Och dit är det ju långt ifrån barliv

Jag personligen är väldigt tolerant så länge vi håller det på en hygglig nivå.

Annars flyttarjag vi ämnet till V.I.P rummet... oops vad sa jag nu

 

[Lunkan]

-cut-
Thailand och dess barer, ja vad skall man säga. Med min ringa erfarenhet av livet härnere, så måste jag säga att jag nog anser att Baren som instutition är väldigt väldigt närvarande i Thailand. Den ger en av de få tillfällen som kvinnor kan finna att tjäna hyggligt med pengar.
-cut-

Beror på vad man menar med "hyggligt med pengar".
T ex en lärarinna kan leva ganska bra på sin lön, för den har räckt till laptop, motorcykel, resor till kusten (60 mil), en stor pensionsförsäkring...

 

[Lunkan]

Lunkan!! ja du lärare/lärarinna är ju bra, men hur få är detta förunnat att bli. Läraren/lärarinnan har ju en av de absolut högsta statusen i byarna här i Thailand. och detta beror just därför att det är så få som lyckas bli det.

Mängden av människor/familjer som aldrig har de summor som kräves för att låta barnen stanna kvar i skolan och få en högre utbildning, det är den stora majoriteten här.

Så vad finns kvar av högavlönade inkomstmöjligheter för "gemene flicka"???? ja du inte mycket mer än barlivet...

Well. Ja, det är mycket svårare nu, för de familjer som inte har några tillgångar, men så sent som då nuvarande pensionärer hade blivit vuxna fanns det gratis mark att få bara de brukade den.
Familjen, som jag känner mest (minst lite) är många barn och föräldrarna var farmare, men flitiga så de skaffade och använde mycket mer mark än de flesta. Det har gjort att de fått extrainkomst från skogsbruk några gånger.
De fick ihop pengar så att den äldsta (kvinna) kunde få en universitetsutbildning. Sönerna fick gratis utbildningar genom att bli militär respektive polis. De äldre hjälpte yngre till universitetsutbildningar, så nu är bara en av dem farmare. En är dagisföreståndare, en sjuksköterska, lärarinnan vidareutbildar sig till rektor. Militärsonen slutade där och utbildade sig till lärare han också. (Vet inte om de två med mobilshop respektive handelsresarjobb till sjukhus åt ett medicinbolag har några utbildningar, men de behövde startkapital till shop respektive bil.)
Så det kan gå även för stora farmarfamiljer. Men syskongenerationen har skaffat få barn, och oftast då var äldre (=som ofta i sverige) vilket såklart ökat möjligheterna till utbildning både tidsmässigt och ekonomiskt. Flera av syskonen har bisysslor t ex har familjen byggt en Internetshop, som olika syskon har haft hand om. Och två har kickat ut deras makar, då de inte gjort tillräcklig nytta
Ändå är de flesta av dem avslappnade - inte efter thaimått - men jämfört med medelsvensson, d v s de flesta av dem tar sig tid att relaxa en hel del också.

 

[Anonym]

så här säger forumsreglerna :

"Inlägg rörande porr/snusk tillåts ej" Och dit är det ju långt ifrån barliv

Jag personligen är väldigt tolerant så länge vi håller det på en hygglig nivå.

Annars flyttarjag vi ämnet till V.I.P rummet... oops vad sa jag nu

En helt korrekt bedömning!

 

[zetterberg_88]

Lunkan, det finns alltid personer som lyckas bli lärare etc, men som Legolas säger är det ju knappast många av dessa "farmar-familjer" som klarar av att utbilda sina barn och då blir flickan/flickorna i familjen mer eller mindre tvungna att söka sig till barlivet. Och oftast får ju då sonen möjligheten till högre utbildning.

 

[Lunkan]

Lunkan, det finns alltid personer som lyckas bli lärare etc, men som Legolas säger är det ju knappast många av dessa "farmar-familjer" som klarar av att utbilda sina barn och då blir flickan/flickorna i familjen mer eller mindre tvungna att söka sig till barlivet. Och oftast får ju då sonen möjligheten till högre utbildning.

Ja, det förekommer säkert,
MEN det finns väl många fler ANDRA jobb än vad det finns pr*stituerade?
Många flyttar och jobbar t ex i industrier.
Dessutom startar många thai egna småföretag.

(Småshopar, marknadsstånd, reparatörer, syverksamhet, smådjursuppfödning, äggproduktion, hantverkare...) Juridiskt sett är det väldigt enkelt och billigt för thai, och går mycket snabbare än i Sverige! En thaibekant ordnade det på bara någon dag då han ville sätta igång en liten Internetverksamhet. De får tjäna ganska mycket* innan det behöver betala någon inkomstskatt.

*Efter thaimått. Minst 150 000 baht plus att det finns tilläggsregler, som kan göra inkomstskattefria gränsen ganska mycket högre.

 

[Psydrop]

150k på hur lång tid då? Samtidigt kommer man från fattiga förhållande kan det ju va svårt att hosta upp startstumman för sin ide.

 

[Lunkan]

150 000 per år. (=Mer än många lärare tjänar.)

Ja, det är säkert problem för många att få ihop till startkapitalet till utförandet, men många klarar det. T ex kan de ju börja med att köpa in något lite, sälja det och skaffa mer varor. Såklart mycket värre om de behöver skaffa dyr utrustning.

En del använder "Share-Money." (=Den som erbjuder att betala mest inom gruppen, får låna först. Kan bli ett dyrt lån, men i brist på andra möjligheter så...) Dessutom finns det lokala privata utlånare, som brukar låna ut dyrt. Men om verksamheten ifråga kan bli tillräckligt lönande, så kan det ändå vara ett sätt att kunna komma igång.

(((Och så kan det finnas farangsläkt/-bekanta, som kan ordna finansieringen Då ökar chansen att familjen kan klara sig själv. Till många verksamhetsstarter behövs småbelopp. Själv startade jag med bara 20 000 i Sverige, och till de thailösningar, som jag pratar om nu, behövs ofta mycket mindre än det.)))

 

[Berralund]

150 000 per år. (=Mer än många lärare tjänar.)

Ja, det är säkert problem för många att få ihop till startkapitalet till utförandet, men många klarar det. T ex kan de ju börja med att köpa in något lite, sälja det och skaffa mer varor. Såklart mycket värre om de behöver skaffa dyr utrustning.

En del använder "Share-Money." (=Den som erbjuder att betala mest inom gruppen, får låna först. Kan bli ett dyrt lån, men i brist på andra möjligheter så...) Dessutom finns det lokala privata utlånare, som brukar låna ut dyrt. Men om verksamheten ifråga kan bli tillräckligt lönande, så kan det ändå vara ett sätt att kunna komma igång.

(((Och så kan det finnas farangsläkt/-bekanta, som kan ordna finansieringen Då ökar chansen att familjen kan klara sig själv. Till många verksamhetsstarter behövs småbelopp. Själv startade jag med bara 20 000 i Sverige, och till de thailösningar, som jag pratar om nu, behövs ofta mycket mindre än det.)))

Det är nog helt rätt det du säger, Lunkan. Vi har ungefär samma tanke om några år, då kan frugans lillasyster driva affären eller vad det nu kan tänkas bli. Vi bidrar med pengar i uppstartningsfasen och sen bör hon klara att driva den på egna ben.

Vad det blir för affärsrörelse har jag ingen aning om i nuläget, men det kan naturligtvis vara bra om man kan köpa en redan etablerad firma.

 

[Lunkan]

Det är nog helt rätt det du säger, Lunkan. Vi har ungefär samma tanke om några år, då kan frugans lillasyster driva affären eller vad det nu kan tänkas bli. Vi bidrar med pengar i uppstartningsfasen och sen bör hon klara att driva den på egna ben.

Vad det blir för affärsrörelse har jag ingen aning om i nuläget, men det kan naturligtvis vara bra om man kan köpa en redan etablerad firma.

Du kan få köpa* någon av mina affärsideer, som jag inte behöver själv

*Det behöver inte kosta något. Jag har ofta gjort överenskommelser där jag bara får procent, ofta inte på omsättningen, som annars är vanligt,
utan bara av vinsten, och då får jag ju inte något om det jag tillförde inte var bra

Det var lite allvar i ovan också, här är mer allvarligt:
Som många vittnat om SPECIELLT i Thailand, säljs mest verksamheter, som går skitdåligt. Ofta startade av faranger, som smittats av "Gula febern" och vill flytta mer, men har inte en aning om hur man driver företag. Sedan kör de på till pengarna är slut. De få undantagen är normalt då någon pensionerar sig eller VILL flytta därifrån av någon helt annan orsak än att pengarna är slut. Några är att de ledsnat och vill göra något annat, men de är färre, eftersom det är roligare om det går bra Och de få bra undantagen är antagligen dyra.
Sedan är det såklart möjligt att man kan göra fynd och köpa något billigt, som gått dåligt bara FÖR ATT förre ägaren var inkompetent Då har man iofs utrustningen klar, men å andra sidan har gamla företaget antagligen ett dåligt rykte, vilket är väldigt svårt att bli av med. Därför köper jag gärna begagnad utrustning, men INTE "begagnade" företag.

 

[Berralund]

Du kan få köpa* någon av mina affärsideer, som jag inte behöver själv

*Det behöver inte kosta något. Jag har ofta gjort överenskommelser där jag bara får procent, ofta inte på omsättningen, som annars är vanligt,
utan bara av vinsten, och då får jag ju inte något om det jag tillförde inte var bra

Det var lite allvar i ovan också, här är mer allvarligt:
Som många vittnat om SPECIELLT i Thailand, säljs mest verksamheter, som går skitdåligt. Ofta startade av västerlänningar, som smittats av "Gula febern" och vill flytta mer, men har inte en aning om hur man driver företag. Sedan kör de på till pengarna är slut. De få undantagen är normalt då någon pensionerar sig eller VILL flytta därifrån av någon helt annan orsak än att pengarna är slut. Några är att de ledsnat och vill göra något annat, men de är färre, eftersom det är roligare om det går bra Och de få bra undantagen är antagligen dyra.
Sedan är det såklart möjligt att man kan göra fynd och köpa något billigt, som gått dåligt bara FÖR ATT förre ägaren var inkompetent Då har man iofs utrustningen klar, men å andra sidan har gamla företaget antagligen ett dåligt rykte, vilket är väldigt svårt att bli av med. Därför köper jag gärna begagnad utrustning, men INTE "begagnade" företag.

Tack för erbjudandet, Lunkan. Men det är inte aktuellt nu, och jag tänkte mer på att ta över en affär, bensinmack eller liknande när det blir så dags. Och det skall naturligtvis vara ett ställe med gott rykte, sådant känner familjen till. Men som sagt, detta ligger flera år framåt i tiden.

 

[Lunkan]

Tack för erbjudandet, Lunkan. Men det är inte aktuellt nu, och jag tänkte mer på att ta över en affär, bensinmack eller liknande när det blir så dags. Och det skall naturligtvis vara ett ställe med gott rykte, sådant känner familjen till. Men som sagt, detta ligger flera år framåt i tiden.

För mig också, som det ser ut med förseningen med fixningen av mitt knä. Mitt slags hus i Sverige (=väldigt fint på sommaren) bör säljas på våren, och det är inte troligt att mitt knä hinner bli klart i tid. Det var planerat flytt till Thailand i början på sommaren 2011, men nu ser det ut att bli minst ett år försenat. Dessutom har ju min tilltänkta fru gett upp att vänta p g a förseningen, så jag behöver även få till VART jag ska flytta istället. (Planen är att före giftemål och husbygge bo ett tag i/nära presumtiv frus hemby, och för att det ska fungera, så måste jag ju veta vem som är presumtiva frun

 

[Berralund]

Vilken bra analys legolas, det är ungefär så jag också har uppfattat situationen. men du som bor där nere är naturligtvis bättre insatt än jag. Den business jag tänker mig är något som redan är etablerat, en liten inarbetad affär eller servering av något slag. Det räcker i stort sett att den ger intäkter som kan försörja min svägerska och mina svärföräldrar, samtidigt som dom har sysselsättning.

Min svärfar jobbar fortfarande och det kommer han säkert att göra ett antal år framöver. Så det är absolut ingen panik på något sätt.


Din fina analys är naturligtvis värd karma, legolas.

 

[Lunkan]

Ja, det är väldigt ont om industrier i många provinser i Isaan. Jag frågade dem i Sakon Nakhon och vad de visste finns det i provinsen bara några småfabriker av silkestyg av dålig kvalitet. (Utöver jordbruk och skogsbruk alltså.)
I grunden av det jag försökt få in deras tänkande genom utbildningen är att de behöver mer PRODUKTION i provinserna för att kunna öka levnadsstandarden. Om alla i provinsen bara har försäljning så byter de ju bara pengar med varandra

En sak som är "inne" nu är gummiträd. Regeringen ger/gav stöd för att plantera dem. En nackdel är att de måste växa till sig ungefär 7 år innan man börjar tappa dem. (Men man kan ju köpa mark med produktionsfärdiga).
(((Iofs vill jag bo i skog, men en nackdel för mig med gummiträdsverlsamhet är att då de tappas tidigt varje morgon vill jag ha tyst och sova Fast affärsideerna, som jag pratade om tidigare, är helt andra och en del av dem är nya.)))

En grundtanke, som jag har gällande verksamhet för oss faranger, är att ha fördel av kontakter vi har i "farangland", för dels blir det då svårt för thai att konkurrera och dels är kunderna köpstarkare.
Men om det gäller jobb till thaifamiljen så finns det såklart fler typer av jobb att välja på, eftersom de har lägre lönekrav än oss.

De universitetsutbildade tvingas ofta flytta till t ex Bangkok, men de flesta vill stanna i hemtrakterna om de hade kunnat.

Ovanstående siktar jag på att kunna kombinera ihop på något sätt d v s anställa thai så att de slipper flytta från hemtrakterna och ha kunder boende i Europa.
(((Flera av ideerna, som jag har, kan skötas från var som helst med Internet, medan andra ideer kräver att man är i/reser till Bangkok/hamnen/turistorter mycket mer än vad jag gillar att göra.)))

 

[Bond]

Hallo!!!!!

Har naturligtvis intet enhetligt svar till Er, och heller ingen enhetlig lösning till Er. Men Er positivitet tror jag kommer att behövas i Thailand. Vad jag menar med detta är helt enkelt, om jag börjar med en beskrivning om hur det ser ut här i Isaan, det lilla jag vet.....

Precis min egen erfarenhet. Jag bor absolut inte i Thailand/Isaan. Har dock tillbringat tid där som besökande farang.