Svenska kronan rekordlåg

Komplimanger ger man hela tiden flera gånger om dagen. Exempel du laggar den bästa maten. Utan dig hade jag aldrig klarat detta. Men det gäller att hålla sig till sanningen.
Blommor förknippar jag med en ursäkt och känns oäkta lite som när man var ung och viskade jag älskar dig för att få komma till.
Däremot så tycker jag att kvinnor är oromantiska över lag sällan de skappar den där perfekta känslan och riktigt överraskar. Utan är mest sluga och beräknande.
Och verkligen anstränger sig för att skappa en kväll och natt jag skulle vilja ha typ trekant.
 
Kronan - smäll för utlandspensionären | Placera

En lista över hur kronan påverkat pensionerna utomlands senare år.

Var ingen hög snittpension bland svenskar i Thailand.
Hej

Nej det var klart lägre än jag trodde, jag reagerade på en annan sak och det var att 43 000 tog ut garantipension utomlands, det är alltså ganska många som inte har tjänat ihop någon pension alls som ändå kan leva utomlands, Sverige tar uppenbarligen ansvar för dessa även utomlands.

Mvh isan lover
 
Hur blir man skattesmitare som Svensk pensionstagare?
Betalar skatt på pensionen men utnyttjar inte det Svenska välfärdssystemet.
Är väl tvärtom bidragsgivare utan att få nåt igen, pensionen har dom ju tjänat ihop?
Därför att det politiska systemet inte fungerar om pensionärerna gör av med slantarna utanför sveriges gränser. En svensk pensionär skall sitta i sin hyrestvåa i en förort i en medelstor svensk stad och dricka sitt kaffe, röka sina cigaretter, äta sin knäckemacka med bregott och hushållsost till frukost i sällskap med Dagens Nyheter. Till helgen kan han eventuellt tillåta sig en kvarting "vind i seglen", om han inte blir för stökig, och drömma sig tillbaka till svunna tider framför SVT med någon folkkär artist som han känner igen.
Systemet går ut på, i likhet med alla andra politiska system, att en utvald del av befolkningen, kalla dem "adel", marknaden", "partimedlemmar" eller vad du vill, ska kunna leva gott på andras arbetsinsats. En förenklande faktor är då att det är stor omsättning på det monetära systemet så att det inte blir så uppenbart.
Därför är det jättebra med en skendemokratisk socialiststat som Sverige där i stort sett alla den arbetande befolkningens medel passerar skattekistorna månatligen. Ingen märker liksom när man snattar en slant här och en slant där.
Om pensionären hittar på en massa dumheter som att flytta utomlands och spendera sin pension där så får man ju bara en dryg tredjedel och sen är pengarna borta!
Har inget med "rättvisa", "moral" eller något annat trams att göra. Degen måste in så våra kära politiker kan få en dräglig tillvaro. För bövelen! :police:
 

nmax

Forumveteran
För er som inte prenumererar på di.se kommer här ett långt inlägg som förklarar ganska bra varför kronan är så usel och varför det inte är Riksbankens fel. Läs och tänkvärt, inte minst för er som röstar fel.
Gör om gör rätt...

Från di.se

Riksbanken har på senare tid fått utstå mycket kritik. De har anklagats för att sänkt den svenska kronan i botten, skapat riskabelt hög privat skuldsättning och spätt på den ekonomiska ojämlikheten. Kritiken belyser visserligen allvarliga problem som delvis orsakats av Riksbankens expansiva penningpolitik, men är ändå missriktad. Riksbanken har bara gjort sitt bästa för att styra mot sitt lagstadgade mål om ett stabilt penningvärde.

De som bör ges skulden är snarare näringslivet, finanspolitiken och penningsystemet som tvingat in Riksbanken i ett hörn. Riksbanken kan med reporäntan som verktyg omöjligen kompensera för uteblivna löneökningar, underinvesteringar och en restriktiv finanspolitik utan att kronans växelkurs faller, den privata skuldsättningen ökar, tillgångspriserna skjuter i höjden och de rikaste som äger merparten av alla tillgångar blir ännu rikare.

Som Riksbanken konstaterar i sin rapport ”redogörelse för penningpolitiken” har näringslivet de senaste åren trots högkonjunktur och låg arbetslöshet hållit tillbaka de löneökningar som normalt kunde ha förväntats. Företagens produktivitet har också utvecklats sämre än förväntat.

Svenska kapitalister har satsat mer på att köpa redan existerande tillgångar och tjäna pengar på att äga, än att göra innovativa och produktiva investeringar. Det har lett till att efterfrågan hållits tillbaka vilket försvagat tillväxten och inflationen. När näringslivet inte drar sitt strå till stacken faller det ytterst på Riksbanken att kompensera för utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Ett ännu tyngre ansvar bär regeringen som trots den lägsta statsskulden på 40 år valt att fortsätta betala av ännu mer. Den offentliga skuldsättningen i Sverige väntas 2021 sjunka under 30 procent av BNP, vilket innebär att regeringen är skyldig enligt lag att förklara för Riksdagen hur det kommer sig att man inte spenderat mera pengar.
Regeringens tvångsmässiga avbetalningar har uppmärksammats i internationell ekonomipress och anklagats för att vara rent vansinne.

En för låg statsskuld skapar ett kroniskt underskott av statsobligationer på kapitalmarknaderna. Marknaden tvingas då placera summor som överstiger nivån på insättningsgarantin som de vill ha i säker och likvid form i mer riskabla produkter vilket driver upp risknivåerna. Avsaknaden av statspapper att placera i har förstärkt framväxten av skuggbanksektorn vilket gör finanssystemet mindre stabilt.
När staten inte tar sitt ansvar och skuldsätter sig tillräckligt för att genomföra investeringar i exempelvis bostäder, samt inte tar ansvar för att utjämna de ekonomiska klyftorna så kommer inte tillräckligt med pengar ut i realekonomin till dem med störst behov av konsumtionsvaror och tjänster. Resultatet blir en svag efterfrågan och låg inflation. Riksbanken tvingas då kompensera för låg efterfrågan och utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Den yttersta källan till problemen är dock dagens dysfunktionella penningsystem. När privata banker skapar i stort sett alla våra pengar i samband med att de beviljar lån så får Riksbanken mycket svårt att bedriva effektiv penningpolitik och påverka inflationen.
Riksbanken kan bara påverka bankernas räntor indirekt genom att styra räntan på bankernas konton i det slutna betalsystemet RIX. Men det fungerar inte så effektivt. Ränteläget på marknaden bestäms i huvudsak av kvantiteten pengar bankerna skapat hittills som cirkulerar på globala kapitalmarknader. Riksbanken kan inte påverka det globala ränteläget nämnvärt utan tvingas mest anpassa sig och följa efter den utveckling som sker i andra länder.

I den mån Riksbanken faktiskt lyckas pressa ner ränteläget under den globala nivån misslyckas penningpolitiken ändå påverka inflationen i ett senare skede av transmissionsmekanismerna.
Räntekanalen misslyckas eftersom det främst är medel- och överklass som har större lån och som blir rikare när räntan sänks. De har redan råd att konsumera vad de vill och blir därför sällan mer konsumtionsbenägna bara för att de blir ännu rikare.
Kreditkanalen misslyckas eftersom bankerna knappt lånar ut till konsumtion och produktiva investeringar som påverkar inflationen. Merparten av all nyutlåning går till köp av fastigheter, företag och värdepapper. Därför leder lägre ränta primärt inte till inflation i priset på konsumtionsvaror och tjänster utan mest till ökade tillgångspriser.

Den enda kanal som tycks fungera någorlunda effektivt är valutakanalen: sänks reporäntan under det globala läget flödar kapital ut ur landet, efterfrågan på och därmed värdet av den svenska kronan sjunker.
När näringslivet inte levererar, Magdalena Andersson betalar av på statsskulden och penningsystemet inte förmår sätta nyskapade pengar i cirkulation i realekonomin tvingas Riksbanken kompensera genom minusränta och kvantitativa lättnader.
Att på detta sätt tvinga Riksbanken skjuta mygg med kanonkulor är inte hållbart i längden. Penningpolitiken har visserligen haft önskad effekt och fått upp inflationen, men skadorna på resten av ekonomin kan bli stora på sikt.

Regeringen sitter på vapen för att bekämpa arbetslöshet och låg inflation med betydligt högre precision. Men då krävs att regeringen slutar gömma sig bakom överskottsmålet samt att näringslivet tar sitt ansvar och gör samhällsnytta i stället för att försöka tjäna maximalt på passivt ägande.

På lång sikt måste hela penningsystemet reformeras. Det är inte hållbart att samtliga pengar skapas genom skuldsättning. När inte staten skuldsätter sig måste den privata sektorn skuldsätta sig för att nya pengar ska skapas till ekonomin. Hög privat skuldsättning har dock i den ekonomiska forskningen pekats ut som främsta riskfaktorn för allvarliga finansiella kriser.

En väg att gå vore att Riksbanken skapade och delade ut pengar direkt till regeringen eller medborgarna utan att någon måste skuldsätta sig och betala ränta. Då kan regeringen inte längre gömma sig bakom överskottsmålet. De får pengar direkt i handen som måste spenderas.
På så vis ges Riksbanken nya verktyg att stimulera ekonomin och inflationen utan att svenska kronans värde, tillgångspriserna, skuldsättningen och de ekonomiska klyftorna ökar.
 
För er som inte prenumererar på di.se kommer här ett långt inlägg som förklarar ganska bra varför kronan är så usel och varför det inte är Riksbankens fel. Läs och tänkvärt, inte minst för er som röstar fel.
Gör om gör rätt...

Från di.se

Riksbanken har på senare tid fått utstå mycket kritik. De har anklagats för att sänkt den svenska kronan i botten, skapat riskabelt hög privat skuldsättning och spätt på den ekonomiska ojämlikheten. Kritiken belyser visserligen allvarliga problem som delvis orsakats av Riksbankens expansiva penningpolitik, men är ändå missriktad. Riksbanken har bara gjort sitt bästa för att styra mot sitt lagstadgade mål om ett stabilt penningvärde.

De som bör ges skulden är snarare näringslivet, finanspolitiken och penningsystemet som tvingat in Riksbanken i ett hörn. Riksbanken kan med reporäntan som verktyg omöjligen kompensera för uteblivna löneökningar, underinvesteringar och en restriktiv finanspolitik utan att kronans växelkurs faller, den privata skuldsättningen ökar, tillgångspriserna skjuter i höjden och de rikaste som äger merparten av alla tillgångar blir ännu rikare.

Som Riksbanken konstaterar i sin rapport ”redogörelse för penningpolitiken” har näringslivet de senaste åren trots högkonjunktur och låg arbetslöshet hållit tillbaka de löneökningar som normalt kunde ha förväntats. Företagens produktivitet har också utvecklats sämre än förväntat.

Svenska kapitalister har satsat mer på att köpa redan existerande tillgångar och tjäna pengar på att äga, än att göra innovativa och produktiva investeringar. Det har lett till att efterfrågan hållits tillbaka vilket försvagat tillväxten och inflationen. När näringslivet inte drar sitt strå till stacken faller det ytterst på Riksbanken att kompensera för utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Ett ännu tyngre ansvar bär regeringen som trots den lägsta statsskulden på 40 år valt att fortsätta betala av ännu mer. Den offentliga skuldsättningen i Sverige väntas 2021 sjunka under 30 procent av BNP, vilket innebär att regeringen är skyldig enligt lag att förklara för Riksdagen hur det kommer sig att man inte spenderat mera pengar.
Regeringens tvångsmässiga avbetalningar har uppmärksammats i internationell ekonomipress och anklagats för att vara rent vansinne.

En för låg statsskuld skapar ett kroniskt underskott av statsobligationer på kapitalmarknaderna. Marknaden tvingas då placera summor som överstiger nivån på insättningsgarantin som de vill ha i säker och likvid form i mer riskabla produkter vilket driver upp risknivåerna. Avsaknaden av statspapper att placera i har förstärkt framväxten av skuggbanksektorn vilket gör finanssystemet mindre stabilt.
När staten inte tar sitt ansvar och skuldsätter sig tillräckligt för att genomföra investeringar i exempelvis bostäder, samt inte tar ansvar för att utjämna de ekonomiska klyftorna så kommer inte tillräckligt med pengar ut i realekonomin till dem med störst behov av konsumtionsvaror och tjänster. Resultatet blir en svag efterfrågan och låg inflation. Riksbanken tvingas då kompensera för låg efterfrågan och utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Den yttersta källan till problemen är dock dagens dysfunktionella penningsystem. När privata banker skapar i stort sett alla våra pengar i samband med att de beviljar lån så får Riksbanken mycket svårt att bedriva effektiv penningpolitik och påverka inflationen.
Riksbanken kan bara påverka bankernas räntor indirekt genom att styra räntan på bankernas konton i det slutna betalsystemet RIX. Men det fungerar inte så effektivt. Ränteläget på marknaden bestäms i huvudsak av kvantiteten pengar bankerna skapat hittills som cirkulerar på globala kapitalmarknader. Riksbanken kan inte påverka det globala ränteläget nämnvärt utan tvingas mest anpassa sig och följa efter den utveckling som sker i andra länder.

I den mån Riksbanken faktiskt lyckas pressa ner ränteläget under den globala nivån misslyckas penningpolitiken ändå påverka inflationen i ett senare skede av transmissionsmekanismerna.
Räntekanalen misslyckas eftersom det främst är medel- och överklass som har större lån och som blir rikare när räntan sänks. De har redan råd att konsumera vad de vill och blir därför sällan mer konsumtionsbenägna bara för att de blir ännu rikare.
Kreditkanalen misslyckas eftersom bankerna knappt lånar ut till konsumtion och produktiva investeringar som påverkar inflationen. Merparten av all nyutlåning går till köp av fastigheter, företag och värdepapper. Därför leder lägre ränta primärt inte till inflation i priset på konsumtionsvaror och tjänster utan mest till ökade tillgångspriser.

Den enda kanal som tycks fungera någorlunda effektivt är valutakanalen: sänks reporäntan under det globala läget flödar kapital ut ur landet, efterfrågan på och därmed värdet av den svenska kronan sjunker.
När näringslivet inte levererar, Magdalena Andersson betalar av på statsskulden och penningsystemet inte förmår sätta nyskapade pengar i cirkulation i realekonomin tvingas Riksbanken kompensera genom minusränta och kvantitativa lättnader.
Att på detta sätt tvinga Riksbanken skjuta mygg med kanonkulor är inte hållbart i längden. Penningpolitiken har visserligen haft önskad effekt och fått upp inflationen, men skadorna på resten av ekonomin kan bli stora på sikt.

Regeringen sitter på vapen för att bekämpa arbetslöshet och låg inflation med betydligt högre precision. Men då krävs att regeringen slutar gömma sig bakom överskottsmålet samt att näringslivet tar sitt ansvar och gör samhällsnytta i stället för att försöka tjäna maximalt på passivt ägande.

På lång sikt måste hela penningsystemet reformeras. Det är inte hållbart att samtliga pengar skapas genom skuldsättning. När inte staten skuldsätter sig måste den privata sektorn skuldsätta sig för att nya pengar ska skapas till ekonomin. Hög privat skuldsättning har dock i den ekonomiska forskningen pekats ut som främsta riskfaktorn för allvarliga finansiella kriser.

En väg att gå vore att Riksbanken skapade och delade ut pengar direkt till regeringen eller medborgarna utan att någon måste skuldsätta sig och betala ränta. Då kan regeringen inte längre gömma sig bakom överskottsmålet. De får pengar direkt i handen som måste spenderas.
På så vis ges Riksbanken nya verktyg att stimulera ekonomin och inflationen utan att svenska kronans värde, tillgångspriserna, skuldsättningen och de ekonomiska klyftorna ökar.
Hej

Intressant läsning, jag reagerade lite på att statsskulden skulle vara för låg och att Sossar och Miljöpartister gör fel som betalar av på den istället för att spendera och låna, det löser sig nog vid nästa borgerliga valseger tror jag, borgarna brukar ju vara bra på att öka på statsskulden, låna till skattesänkningar o.s.v. :)

Mvh isan lover
 
För er som inte prenumererar på di.se kommer här ett långt inlägg som förklarar ganska bra varför kronan är så usel och varför det inte är Riksbankens fel. Läs och tänkvärt, inte minst för er som röstar fel.
Gör om gör rätt...

Från di.se

Riksbanken har på senare tid fått utstå mycket kritik. De har anklagats för att sänkt den svenska kronan i botten, skapat riskabelt hög privat skuldsättning och spätt på den ekonomiska ojämlikheten. Kritiken belyser visserligen allvarliga problem som delvis orsakats av Riksbankens expansiva penningpolitik, men är ändå missriktad. Riksbanken har bara gjort sitt bästa för att styra mot sitt lagstadgade mål om ett stabilt penningvärde.

De som bör ges skulden är snarare näringslivet, finanspolitiken och penningsystemet som tvingat in Riksbanken i ett hörn. Riksbanken kan med reporäntan som verktyg omöjligen kompensera för uteblivna löneökningar, underinvesteringar och en restriktiv finanspolitik utan att kronans växelkurs faller, den privata skuldsättningen ökar, tillgångspriserna skjuter i höjden och de rikaste som äger merparten av alla tillgångar blir ännu rikare.

Som Riksbanken konstaterar i sin rapport ”redogörelse för penningpolitiken” har näringslivet de senaste åren trots högkonjunktur och låg arbetslöshet hållit tillbaka de löneökningar som normalt kunde ha förväntats. Företagens produktivitet har också utvecklats sämre än förväntat.

Svenska kapitalister har satsat mer på att köpa redan existerande tillgångar och tjäna pengar på att äga, än att göra innovativa och produktiva investeringar. Det har lett till att efterfrågan hållits tillbaka vilket försvagat tillväxten och inflationen. När näringslivet inte drar sitt strå till stacken faller det ytterst på Riksbanken att kompensera för utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Ett ännu tyngre ansvar bär regeringen som trots den lägsta statsskulden på 40 år valt att fortsätta betala av ännu mer. Den offentliga skuldsättningen i Sverige väntas 2021 sjunka under 30 procent av BNP, vilket innebär att regeringen är skyldig enligt lag att förklara för Riksdagen hur det kommer sig att man inte spenderat mera pengar.
Regeringens tvångsmässiga avbetalningar har uppmärksammats i internationell ekonomipress och anklagats för att vara rent vansinne.

En för låg statsskuld skapar ett kroniskt underskott av statsobligationer på kapitalmarknaderna. Marknaden tvingas då placera summor som överstiger nivån på insättningsgarantin som de vill ha i säker och likvid form i mer riskabla produkter vilket driver upp risknivåerna. Avsaknaden av statspapper att placera i har förstärkt framväxten av skuggbanksektorn vilket gör finanssystemet mindre stabilt.
När staten inte tar sitt ansvar och skuldsätter sig tillräckligt för att genomföra investeringar i exempelvis bostäder, samt inte tar ansvar för att utjämna de ekonomiska klyftorna så kommer inte tillräckligt med pengar ut i realekonomin till dem med störst behov av konsumtionsvaror och tjänster. Resultatet blir en svag efterfrågan och låg inflation. Riksbanken tvingas då kompensera för låg efterfrågan och utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Den yttersta källan till problemen är dock dagens dysfunktionella penningsystem. När privata banker skapar i stort sett alla våra pengar i samband med att de beviljar lån så får Riksbanken mycket svårt att bedriva effektiv penningpolitik och påverka inflationen.
Riksbanken kan bara påverka bankernas räntor indirekt genom att styra räntan på bankernas konton i det slutna betalsystemet RIX. Men det fungerar inte så effektivt. Ränteläget på marknaden bestäms i huvudsak av kvantiteten pengar bankerna skapat hittills som cirkulerar på globala kapitalmarknader. Riksbanken kan inte påverka det globala ränteläget nämnvärt utan tvingas mest anpassa sig och följa efter den utveckling som sker i andra länder.

I den mån Riksbanken faktiskt lyckas pressa ner ränteläget under den globala nivån misslyckas penningpolitiken ändå påverka inflationen i ett senare skede av transmissionsmekanismerna.
Räntekanalen misslyckas eftersom det främst är medel- och överklass som har större lån och som blir rikare när räntan sänks. De har redan råd att konsumera vad de vill och blir därför sällan mer konsumtionsbenägna bara för att de blir ännu rikare.
Kreditkanalen misslyckas eftersom bankerna knappt lånar ut till konsumtion och produktiva investeringar som påverkar inflationen. Merparten av all nyutlåning går till köp av fastigheter, företag och värdepapper. Därför leder lägre ränta primärt inte till inflation i priset på konsumtionsvaror och tjänster utan mest till ökade tillgångspriser.

Den enda kanal som tycks fungera någorlunda effektivt är valutakanalen: sänks reporäntan under det globala läget flödar kapital ut ur landet, efterfrågan på och därmed värdet av den svenska kronan sjunker.
När näringslivet inte levererar, Magdalena Andersson betalar av på statsskulden och penningsystemet inte förmår sätta nyskapade pengar i cirkulation i realekonomin tvingas Riksbanken kompensera genom minusränta och kvantitativa lättnader.
Att på detta sätt tvinga Riksbanken skjuta mygg med kanonkulor är inte hållbart i längden. Penningpolitiken har visserligen haft önskad effekt och fått upp inflationen, men skadorna på resten av ekonomin kan bli stora på sikt.

Regeringen sitter på vapen för att bekämpa arbetslöshet och låg inflation med betydligt högre precision. Men då krävs att regeringen slutar gömma sig bakom överskottsmålet samt att näringslivet tar sitt ansvar och gör samhällsnytta i stället för att försöka tjäna maximalt på passivt ägande.

På lång sikt måste hela penningsystemet reformeras. Det är inte hållbart att samtliga pengar skapas genom skuldsättning. När inte staten skuldsätter sig måste den privata sektorn skuldsätta sig för att nya pengar ska skapas till ekonomin. Hög privat skuldsättning har dock i den ekonomiska forskningen pekats ut som främsta riskfaktorn för allvarliga finansiella kriser.

En väg att gå vore att Riksbanken skapade och delade ut pengar direkt till regeringen eller medborgarna utan att någon måste skuldsätta sig och betala ränta. Då kan regeringen inte längre gömma sig bakom överskottsmålet. De får pengar direkt i handen som måste spenderas.
På så vis ges Riksbanken nya verktyg att stimulera ekonomin och inflationen utan att svenska kronans värde, tillgångspriserna, skuldsättningen och de ekonomiska klyftorna ökar.
Märkligt dock att stadsekonomin verkar fungera på motsatt sätt som privatekonomi. Här beskrivs det att det är oansvarigt att betala av skulder och att man borde skapa pengar och dela ut. Jag tycker socialisterna har varit rätt duktiga på att dela ut pengar till höger och vänster (mest vänster förstås), utan ränta, som vi inte rimligen kan förvänta oss att få tillbaka.
 
Märkligt dock att stadsekonomin verkar fungera på motsatt sätt som privatekonomi. Här beskrivs det att det är oansvarigt att betala av skulder och att man borde skapa pengar och dela ut. Jag tycker socialisterna har varit rätt duktiga på att dela ut pengar till höger och vänster (mest vänster förstås), utan ränta, som vi inte rimligen kan förvänta oss att få tillbaka.
Hej

Ja det låter lite märkligt när man får kritik för att betala av på lån istället för att låna mer, men jag tycker att S och MP gör helt rätt, Socialdemokratiska regeringar har ju en tradition av att sanera ekonomin och betala av på skulderna.

Idealet borde ju vara att inte ha några skulder alls, enda gångerna man borde låna tycker jag är när man ex.vis ska finansiera stora infrastrukturprojekt, hamnar i en djup internationell lågkonjuktur eller finanskris m,m, att låna för att sänka skatter tycker jag är befängt och näst intill något som borde kriminaliseras.

Mvh isan lover
 
Komplimanger ger man hela tiden flera gånger om dagen. Exempel du laggar den bästa maten. Utan dig hade jag aldrig klarat detta. Men det gäller att hålla sig till sanningen.
Blommor förknippar jag med en ursäkt och känns oäkta lite som när man var ung och viskade jag älskar dig för att få komma till.
Däremot så tycker jag att kvinnor är oromantiska över lag sällan de skappar den där perfekta känslan och riktigt överraskar. Utan är mest sluga och beräknande.
Och verkligen anstränger sig för att skappa en kväll och natt jag skulle vilja ha typ trekant.
Haha, mycket slående ,, Jag gjorde ofta i mitt första äktenskap lite extra trevligt på fredagar , en flaska rödtjut , god mat mm , Detta resulterade i treviga kväller med mycket "umgänge", >Efter ett år så sade denna hustru en fredag , jaha du är sugen på kn...lla Det var sista gången jag gjorde nåt extra
 
Haha, mycket slående ,, Jag gjorde ofta i mitt första äktenskap lite extra trevligt på fredagar , en flaska rödtjut , god mat mm , Detta resulterade i treviga kväller med mycket "umgänge", >Efter ett år så sade denna hustru en fredag , jaha du är sugen på kn...lla Det var sista gången jag gjorde nåt extra
Var du inte sugen alltså?
 
Märkligt dock att stadsekonomin verkar fungera på motsatt sätt som privatekonomi. Här beskrivs det att det är oansvarigt att betala av skulder och att man borde skapa pengar och dela ut. Jag tycker socialisterna har varit rätt duktiga på att dela ut pengar till höger och vänster (mest vänster förstås), utan ränta, som vi inte rimligen kan förvänta oss att få tillbaka.
Privatpersonsmodellen av vad vår regim håller på med vore att betala av billiga lån samtidigt som man skiter i att betala hyran, struntar i att köpa livsviktiga mediciner, struntar i bensin så att man kan ta sig till jobbet och låter familjen svälta. Ja samtidigt som man med alla medel försöker tysta familjen...
 

Liknande trådar

 
Topp