P
pompelipossa
Gäst
Jag vill först erkänna att jag skriver detta lite i affektion. Trots det ska jag försöka vara objektiv i min berättelse.
I sammanfattning:
Restaurang PhiPhi Island i Stockholm:
*Återanvänder mat
*Hotar missnöjda matgäster med fysiskt våld
Jag och min flickvän har just avslutat en middag på restaurangen Phi Phi Island som ligger på roslagsgatan/birgerjarlsgatan i Stockholm. För att börja bakifrån så återanvänder restaurangen den mat gästerna inte äter upp och då främst riset.
Vi hade dinerat och ville ta med oss resterna hem. Det gick bra men, den mindre än halvfulla, skålen med ris fick vi inte ta med oss. Vi pratade om det tjejen och jag. Vi betalar för maten men det lilla riset var inte inkluderat. Vi skämtade lite om att de kanske ville återanvända riset. Min tjej tyckte att vi kunde äta upp det innan vi gick så att vi fick full valuta för pengarna, hon menade att det var ett bra sätt att se till att inte några andra blev tvungna att äta vårt begagnade ris. Inte en chans, sa jag, att de återanvänder riset. Efter ett tag blev jag dock lite irriterad så istället för att äta upp riset så hällde jag lite öl i det. Min tanke var att skulle det ändå slängas så gjorde det väl inget om det var utspätt.
Notan kom, vi betalade och gjorde oss redo för att gå. När vi lämnade restaurangen mötte min blick en thaiman som satt i närheten av kassaapparaten. Han reste sig och jag nickade med ett leende åt honom och tackade för maten. När vi gick ut följde han efter och adresserade min flickvän på Thai. Trots min mycket bristfälliga kunskap i det thailändska språket förstod jag att han pratade med henne om det "förstörda" riset. Han var enligt egen utsaga ägare av restaurangen och tyckte att vi hade betett oss mycket respektlöst som hade hällt öl i det ca 1,5 - 2 dl kvarvarande riset. Han menade att ris var mycket dyrt och att man aldrig slängde ris samt att han av egen erfarenhet visste hur mycket hårt arbete som läggs ner på att odla ris i Thailand. Han poängterade att många kunder som åt middag beställde in en extra skål med ris för att sen be om att ta med sig den hem. Jag kan förstå hans irritation över kunder som försöker utnyttja att restaurangen inte tar betalt för riset som följer med maten och jag accepterar att de därför har en regel att ris inte ingår i doggy-bagen. Han berättade att de aldrig slängde ris som var kvar i skålarna utan att det återanvändes. Min fickvän var mycket sansad, vilket hon inte brukar vara när någon tillrättarvisar henne, och förklarade för honom att även hon hade jobbat som risfarmare större delen av sitt liv och viste hur viktigt riset var för thailändare i Thailand men att hon inte tyckte det var rätt att återanvända mat som någon annan gäst haft på bordet.
Vi gick hem men jag kunde inte släppa det som hänt så, dum som jag är, gick jag tillbaka. När jag kommer in i restaurangen möts jag självfallet av thaimannen. Jag frågar honom om han pratar svenska, mycket bra säger han. Då lägger jag en tjuga på disken och säger att det är betalningen för riset jag förstörde. Han går då på om hur respektlöst det var av mig som gäst att förstöra riset vi inte ätit upp. Mycket diskussion blev det där huvudpoängen var att jag menade på att om riset ändå slängdes så spelade det ingen roll om det var ”förorenat” med en skvätt Chang. Han menade på att man inte behandlar ris på det sättet, det var respektlöst mot riset. När vi nu talade svenska förnekade han å det bestämdaste att de återanvände mat och att riset gick direkt i sopkorgen. Min fråga var då självfallet varför det blev sådant liv av att det var lite öl i riset o.s.v.
Jag berättade, lite för högljutt, att jag skulle skriva om händelsen samt att jag skulle ringa hälsovårdsmyndigheten (vilket jag kommer att göra i morgon dag). När jag sen gick följde han självfallet efter mig och ropade att han såg fram mot att möta mig nån annan gång för att då…………
Du är välkommen när som helst sa jag. Jag har kontoret runt hörnet.
Summa summarum :
På PhiPhi Island återanvänder de ris som andra gäster har haft på sitt bord. Huruvida det bara är riset kan jag inte säga men tillfället gör tjuven och riset är inte det dyraste för restaurangen. Finns säkert större avans att göra på att återanvända Tom Yam khon eller annat.
Eftersom andra gäster har haft tillgång till maten finns ingen garanti att det inte har hamnat både det ena och det andra däri. En näspetning, en påfyllning och nästa gäst har flunsan.
Att, när man kan flytande svenska, välja att konfrontera den thailändska flickvännen som blir bjuden på maten är inte något jag uppskattar. Vill någon klaga på mig vill jag att de ska göra det direkt till mig och inte via ombud.
Att hota missnöjda kunder, hur rätt eller fel de än har, är inget jag tycker är förenligt med god service anda.
I sammanfattning:
Restaurang PhiPhi Island i Stockholm:
*Återanvänder mat
*Hotar missnöjda matgäster med fysiskt våld
Jag och min flickvän har just avslutat en middag på restaurangen Phi Phi Island som ligger på roslagsgatan/birgerjarlsgatan i Stockholm. För att börja bakifrån så återanvänder restaurangen den mat gästerna inte äter upp och då främst riset.
Vi hade dinerat och ville ta med oss resterna hem. Det gick bra men, den mindre än halvfulla, skålen med ris fick vi inte ta med oss. Vi pratade om det tjejen och jag. Vi betalar för maten men det lilla riset var inte inkluderat. Vi skämtade lite om att de kanske ville återanvända riset. Min tjej tyckte att vi kunde äta upp det innan vi gick så att vi fick full valuta för pengarna, hon menade att det var ett bra sätt att se till att inte några andra blev tvungna att äta vårt begagnade ris. Inte en chans, sa jag, att de återanvänder riset. Efter ett tag blev jag dock lite irriterad så istället för att äta upp riset så hällde jag lite öl i det. Min tanke var att skulle det ändå slängas så gjorde det väl inget om det var utspätt.
Notan kom, vi betalade och gjorde oss redo för att gå. När vi lämnade restaurangen mötte min blick en thaiman som satt i närheten av kassaapparaten. Han reste sig och jag nickade med ett leende åt honom och tackade för maten. När vi gick ut följde han efter och adresserade min flickvän på Thai. Trots min mycket bristfälliga kunskap i det thailändska språket förstod jag att han pratade med henne om det "förstörda" riset. Han var enligt egen utsaga ägare av restaurangen och tyckte att vi hade betett oss mycket respektlöst som hade hällt öl i det ca 1,5 - 2 dl kvarvarande riset. Han menade att ris var mycket dyrt och att man aldrig slängde ris samt att han av egen erfarenhet visste hur mycket hårt arbete som läggs ner på att odla ris i Thailand. Han poängterade att många kunder som åt middag beställde in en extra skål med ris för att sen be om att ta med sig den hem. Jag kan förstå hans irritation över kunder som försöker utnyttja att restaurangen inte tar betalt för riset som följer med maten och jag accepterar att de därför har en regel att ris inte ingår i doggy-bagen. Han berättade att de aldrig slängde ris som var kvar i skålarna utan att det återanvändes. Min fickvän var mycket sansad, vilket hon inte brukar vara när någon tillrättarvisar henne, och förklarade för honom att även hon hade jobbat som risfarmare större delen av sitt liv och viste hur viktigt riset var för thailändare i Thailand men att hon inte tyckte det var rätt att återanvända mat som någon annan gäst haft på bordet.
Vi gick hem men jag kunde inte släppa det som hänt så, dum som jag är, gick jag tillbaka. När jag kommer in i restaurangen möts jag självfallet av thaimannen. Jag frågar honom om han pratar svenska, mycket bra säger han. Då lägger jag en tjuga på disken och säger att det är betalningen för riset jag förstörde. Han går då på om hur respektlöst det var av mig som gäst att förstöra riset vi inte ätit upp. Mycket diskussion blev det där huvudpoängen var att jag menade på att om riset ändå slängdes så spelade det ingen roll om det var ”förorenat” med en skvätt Chang. Han menade på att man inte behandlar ris på det sättet, det var respektlöst mot riset. När vi nu talade svenska förnekade han å det bestämdaste att de återanvände mat och att riset gick direkt i sopkorgen. Min fråga var då självfallet varför det blev sådant liv av att det var lite öl i riset o.s.v.
Jag berättade, lite för högljutt, att jag skulle skriva om händelsen samt att jag skulle ringa hälsovårdsmyndigheten (vilket jag kommer att göra i morgon dag). När jag sen gick följde han självfallet efter mig och ropade att han såg fram mot att möta mig nån annan gång för att då…………
Du är välkommen när som helst sa jag. Jag har kontoret runt hörnet.
Summa summarum :
På PhiPhi Island återanvänder de ris som andra gäster har haft på sitt bord. Huruvida det bara är riset kan jag inte säga men tillfället gör tjuven och riset är inte det dyraste för restaurangen. Finns säkert större avans att göra på att återanvända Tom Yam khon eller annat.
Eftersom andra gäster har haft tillgång till maten finns ingen garanti att det inte har hamnat både det ena och det andra däri. En näspetning, en påfyllning och nästa gäst har flunsan.
Att, när man kan flytande svenska, välja att konfrontera den thailändska flickvännen som blir bjuden på maten är inte något jag uppskattar. Vill någon klaga på mig vill jag att de ska göra det direkt till mig och inte via ombud.
Att hota missnöjda kunder, hur rätt eller fel de än har, är inget jag tycker är förenligt med god service anda.
