Birger
Nedtystad
Nu sitter jag på mitt kontor och tittar ut över en kylslagen trädgård. Det regnar. I går hämtade jag fru och barn på Arlanda, idag bara vilar vi. Frugan hade med sig mina favoritkalsonger, inköpt på marknaden i Vaeng Noi samt två Beer-Chang T-skirts och därtill två flaskor Mekhong. Min hustru är älskansvärd och jag älskar henne också mycket.
Blir jag lurig får ni förlåta mig och vi skyller väl på kalsongerna......
Vad jag känner nu är att två korta veckor i byn inte på något sätt räckte för att bota "gula febern", det var alldeles för kort. Jag fick Denguefeber på slutet och mådde inte så bra, men huvuddelen av vistelsen i byn var perfekt. Förra gången jag var där tyckte jag att det var ett mirakel att min thai räckte för att göra mig förstådd, men nu nådde jag ännu en lingvistisk höjdpunkt :jag kunde tala med folk! Och plötsligt visar sig "folk" vara helt annorlunda än vad jag trott, det är faktiskt inte så stor skillnad på en bonngubbe i byn och en dito här hemma. Jag lärde mig mycket och vi hade mycket att prata om.
Och jag fick prata ihop mig med släkten, om framtida byggplaner och om framtida bosättning i utkanten av byn.Tidevarv komma, tidevarv försvinna och vi är alla så till åren att vi måste tänka på nästa generation. En av mina schläktingar var bekymrad över att jag vill bygga granne med ett tempel, han tänkte att nu har dom ingen högtalare men skaffar dom en får Du ett helvete med Buddhababbel i både arla och särla. Jag berättade att när mina ungar bråkar i bilen, så hotar jag med att spela Jim Reeves ända till Norrköping! Är saken allvarlig, hotar jag med Alf Robertsson ända till Södertälje. Inför detta ohyggliga hot, inställer sig tystnaden. Nu är frågan : hur mycket Alf Robertsson tål ett litet tempel innan dom viker sig och gör vad som helst för att slippa? Min släkting var skakad -så kan Du inte göra! -just watch me!
Det skall nog gå bra, jag tror att LongPoo och jag kan förstå varandra. Faktum är att vi en dag talade om högtalarskränet från det "stora templet" i byn, och han undslapp sig att den som ville tala till människors hjärtan kanske gjorde klokt i att tala med lägre och mjukare stämma.....Förnuftig karl. Dessutom är tempelgården och dess omgivningar rena och välkrattade och sådana grannar vill man ju gärna ha.
Men jag är inte glad över att vara hemma i Sverige, jag saknar släkten och jag saknar byn. Här hemma kan vi få tre veckor av värme, om vi har tur. En i juni, en i juli och kanske en i augusti! Sen är det slut och ännu en vinter väntar. Och nu är jag trött, jag har väntat i sextio år på en sommar som egentligen aldrig kommer, nu vill jag flytta och bo i värmen!
Nu tar jag mig ännu en mekhong och skriver med skalden:" och Gud må förlåta mig somliga rader"......
Beruskade Birger
Blir jag lurig får ni förlåta mig och vi skyller väl på kalsongerna......
Vad jag känner nu är att två korta veckor i byn inte på något sätt räckte för att bota "gula febern", det var alldeles för kort. Jag fick Denguefeber på slutet och mådde inte så bra, men huvuddelen av vistelsen i byn var perfekt. Förra gången jag var där tyckte jag att det var ett mirakel att min thai räckte för att göra mig förstådd, men nu nådde jag ännu en lingvistisk höjdpunkt :jag kunde tala med folk! Och plötsligt visar sig "folk" vara helt annorlunda än vad jag trott, det är faktiskt inte så stor skillnad på en bonngubbe i byn och en dito här hemma. Jag lärde mig mycket och vi hade mycket att prata om.
Och jag fick prata ihop mig med släkten, om framtida byggplaner och om framtida bosättning i utkanten av byn.Tidevarv komma, tidevarv försvinna och vi är alla så till åren att vi måste tänka på nästa generation. En av mina schläktingar var bekymrad över att jag vill bygga granne med ett tempel, han tänkte att nu har dom ingen högtalare men skaffar dom en får Du ett helvete med Buddhababbel i både arla och särla. Jag berättade att när mina ungar bråkar i bilen, så hotar jag med att spela Jim Reeves ända till Norrköping! Är saken allvarlig, hotar jag med Alf Robertsson ända till Södertälje. Inför detta ohyggliga hot, inställer sig tystnaden. Nu är frågan : hur mycket Alf Robertsson tål ett litet tempel innan dom viker sig och gör vad som helst för att slippa? Min släkting var skakad -så kan Du inte göra! -just watch me!
Det skall nog gå bra, jag tror att LongPoo och jag kan förstå varandra. Faktum är att vi en dag talade om högtalarskränet från det "stora templet" i byn, och han undslapp sig att den som ville tala till människors hjärtan kanske gjorde klokt i att tala med lägre och mjukare stämma.....Förnuftig karl. Dessutom är tempelgården och dess omgivningar rena och välkrattade och sådana grannar vill man ju gärna ha.
Men jag är inte glad över att vara hemma i Sverige, jag saknar släkten och jag saknar byn. Här hemma kan vi få tre veckor av värme, om vi har tur. En i juni, en i juli och kanske en i augusti! Sen är det slut och ännu en vinter väntar. Och nu är jag trött, jag har väntat i sextio år på en sommar som egentligen aldrig kommer, nu vill jag flytta och bo i värmen!
Nu tar jag mig ännu en mekhong och skriver med skalden:" och Gud må förlåta mig somliga rader"......
Beruskade Birger