S
Shaowpanyaa
Gäst
Ni har säkert redan hört andra historier om starka och långa vänskapsband som ibland knyts mellan djur och människa....Här är en intressant liten elefanthistoria som jag gärna vill dela med forumets läsare... 
Leif Andersson var en hängiven friluftsmänniska som älskade djur och natur.
År 1986 åkte Leif på semester till Kenya efter han hade graduerat från universitet i Uppsala.
Medan han vandrade runt och fotograferade i den afrikanska bushen så stöter han plötligt på en ung elefanttjur som står där på tre ben... med ena benet upplyft i luften.Den stackars elefanten har uppenbarligen svåra smärtor i foten.
Leif har väldigt stor respekt för vilda djur så han närmar sig elefanten långsamt och mycket försiktigt för att undersöka saken närmare.
När han går ner på ena knät och inspekterar skadan så upptäcker han att det sitter en stor flisa...en trästicka inkörd djupt inne i foten.Mycket plågsamt för elefanten.Leif drar långsamt och så försiktigt som möjligt ut stickan ur elefantens fot med hjälp av kniven,och sedan sätter elefanten försiktigt ner sin fot på marken igen.
Elefanten vänder sig om och tittar in i mannens ansikte med ett förundrat uttryck i ögonen.En lång stund stirrar man och djur varandra rakt in i ögonen medan Leif står som förstelnad och hela tiden tänker att... nu kommer jag helt säkert att bli ihjältrampad...Tiden står stilla...
Slutligen trumpetar elefanten ljudligt vänder sig runt och går därifrån.
Naturupplevelsen när elefanten långsamt och haltande vandrar iväg mot horisonten på den oändliga Afrikanska savannen...är obeskrivbar.
Leif glömmer aldrig den elefanten och han glömmer aldrig vad som hände den dagen där i den afrikanska vildmarken.
Tjugo år senare så är Leif på besök i Kolmårdens djurpark med sin tonåriga son.
När dom kommer fram till elefanternas inhägnad så vänder sig plötsligt en av elefanterna om och går fram och ställer sig vid staketet så nära Leif och sonen Sven som möjligt.
Den stora elefanttjuren stirrar på Leif medan den lyfter upp ena framfoten i luften och sedan sätter ner den på marken igen.
Elefanten gör precis samma sak upprepade gånger,samtidigt som den trumpetar ljudligt och stirrar rakt på Leif.
Leif kommer så väl ihåg mötet med den unga elefanten i Afrika 1986 och kan inte låta bli att undra om det här kanske är samma elefant igen..?
Efter att ha funderat ett tag samlar han slutligen mod till sig,tar ett par djupa andetag och klättrar sedan över stängslet in i inhägnaden.Där går han rakt fram till elefanttjuren som tittar förundrat på den lilla mannen som närmar sig.
Leif tittar rakt in i elefantens ögon med ett igenkännande uttryck i ansiktet.
En kort stund stirrar man och djur varandra i ögonen.
Elefanten trumpetar igen,lägger snabeln runt Leifs ben,lyfter upp honom och dunkar honom sen med full kraft mot stängslet så att han dör ögonblickligen.
Antagligen så var det nog inte alls samma elefant...
Leif Andersson var en hängiven friluftsmänniska som älskade djur och natur.
År 1986 åkte Leif på semester till Kenya efter han hade graduerat från universitet i Uppsala.
Medan han vandrade runt och fotograferade i den afrikanska bushen så stöter han plötligt på en ung elefanttjur som står där på tre ben... med ena benet upplyft i luften.Den stackars elefanten har uppenbarligen svåra smärtor i foten.
Leif har väldigt stor respekt för vilda djur så han närmar sig elefanten långsamt och mycket försiktigt för att undersöka saken närmare.
När han går ner på ena knät och inspekterar skadan så upptäcker han att det sitter en stor flisa...en trästicka inkörd djupt inne i foten.Mycket plågsamt för elefanten.Leif drar långsamt och så försiktigt som möjligt ut stickan ur elefantens fot med hjälp av kniven,och sedan sätter elefanten försiktigt ner sin fot på marken igen.
Elefanten vänder sig om och tittar in i mannens ansikte med ett förundrat uttryck i ögonen.En lång stund stirrar man och djur varandra rakt in i ögonen medan Leif står som förstelnad och hela tiden tänker att... nu kommer jag helt säkert att bli ihjältrampad...Tiden står stilla...
Slutligen trumpetar elefanten ljudligt vänder sig runt och går därifrån.
Naturupplevelsen när elefanten långsamt och haltande vandrar iväg mot horisonten på den oändliga Afrikanska savannen...är obeskrivbar.
Leif glömmer aldrig den elefanten och han glömmer aldrig vad som hände den dagen där i den afrikanska vildmarken.
Tjugo år senare så är Leif på besök i Kolmårdens djurpark med sin tonåriga son.
När dom kommer fram till elefanternas inhägnad så vänder sig plötsligt en av elefanterna om och går fram och ställer sig vid staketet så nära Leif och sonen Sven som möjligt.
Den stora elefanttjuren stirrar på Leif medan den lyfter upp ena framfoten i luften och sedan sätter ner den på marken igen.
Elefanten gör precis samma sak upprepade gånger,samtidigt som den trumpetar ljudligt och stirrar rakt på Leif.
Leif kommer så väl ihåg mötet med den unga elefanten i Afrika 1986 och kan inte låta bli att undra om det här kanske är samma elefant igen..?
Efter att ha funderat ett tag samlar han slutligen mod till sig,tar ett par djupa andetag och klättrar sedan över stängslet in i inhägnaden.Där går han rakt fram till elefanttjuren som tittar förundrat på den lilla mannen som närmar sig.
Leif tittar rakt in i elefantens ögon med ett igenkännande uttryck i ansiktet.
En kort stund stirrar man och djur varandra i ögonen.
Elefanten trumpetar igen,lägger snabeln runt Leifs ben,lyfter upp honom och dunkar honom sen med full kraft mot stängslet så att han dör ögonblickligen.
Antagligen så var det nog inte alls samma elefant...
[/move]
