Den vänlige munken.

[alajgadaj]

Hej

Jag tänkte berätta om en liten händelse på min förra resa i LOS.

Det är en berättelse och samtidigt en fråga till de som känner för att svara eller reflektera över det hela.

Det hela utspelar sig i en av de sömnigare och nordliga provinserna i Isaan, det spelar nog ingen roll vilken.

Jag ville kolla lite sevärdheter innan kosan styrdes åter mot Bankan.

Jag frågade killen i receptionen om det fanns ngt speciellt sevärt här i provinshuvudstaden.

Ja jo, "the main temple" pekade portiern ut på kartan, det kan vara något sa han.

Sagt och gjort efter en frukost vid bussstationen gick jag vidare mot templet.

Vägen var längre än vad jag trodde, kartan från hotellet var väldigt vacker och så men knappast skalenlig eller ngt en lantmätare blivit upphetsad av. Dessutom var solen över den lilla dammiga staden rejält stark och jag ville inte va helt utslagen när jag väl nådde målet.
Första bästa sawng taew fick duga och jag anlände strax till templet.

Väl inne på tempelområdet mötte en massa morrande och skällande hundar upp, trevägskorsningarna som visade tänderna blev obehagliga och jag började se mig över axeln när jag passerat dem.

En vänlig munk kom till mötes och styrde upp det hela, han hälsade på mig och vi började småprata på thai.

Han var om jag minns rätt 36 år gammal och hade varit munk i omking sju år.

Samtalet rörde sig mest kring mig, det gamla vanliga varför jag pratar thai.
Har du tjej/fru här, jobbar du här, hur länge har du bott här? Munken fick svar på alla sina frågor.
Så frågade jag lite om templet och nämnde lite namn på de olika byggnaderna på tempelområdet.
Munken fyllde på med "bot" och rättade mig, "wihan"var inte "sala" och tvärtom.

Den vänliga munken ville visa mig runt, öppnade en grind till en av byggnaderna, vi gick uppför en trappa och munken visade åt mig hur jag skulle sitta och bocka framför en staty av buddha.

Tilläggas skall: jag är lite avigt inställd till detta, jag tillhör ju den protestantiska läran och mina kyrkobesök är få.
Så be till buddha är inte min stil, har heller varken amuletter eller ngt annat på mig.

Nu till det fina i kråksången:
Undervisningen fortsatte, munken rättade till mina fötter när jag satt på huk.
Han tryckte ner mina faranglår som inte ville ligga plant mot mina fötter när jag skulle posera i skräddarställning då det var dags för "kodak moment".
Så när munken rättade till mig blev det lite extra klämmande här och där på min kropp, lyfta på tröjan, kolla hudfärgen, fråga om min längd, vikt, fråga om byxstorleken och leta efter lappen med densamma på insidan på mina brallor.
Ja kort sagt rätt närgånget.

Jag lät honom hållas och snart var sessionen över.
Sen gick vi ut ur byggnaden och munken skulle pinka. Sedan ville han visa mig vidare till vad jag gissade var hans krypin. Jag ursäktade mig då och sa jag hade inte mer tid.
Jag tackade för rundvisningen, tog förväl och gick mot utgången. På vägen förbi hundarna var de coollugna, jag var väl en av dem nu efter min kontakt med munken.

Vad säger ni?
Blir munkar såhär kelsjuka och tar de de chanser som ges till lite närhet?
Själv fick jag lite såhär "katolsk präst och korgosse-vibbar".
Mvh

 

[PeterSfa]

Hej

Jag tänkte berätta om en liten händelse på min förra resa i LOS.

Det är en berättelse och samtidigt en fråga till de som känner för att svara eller reflektera över det hela.

Det hela utspelar sig i en av de sömnigare och nordliga provinserna i Isaan, det spelar nog ingen roll vilken.

Jag ville kolla lite sevärdheter innan kosan styrdes åter mot Bankan.

Jag frågade killen i receptionen om det fanns ngt speciellt sevärt här i provinshuvudstaden.

Ja jo, "the main temple" pekade portiern ut på kartan, det kan vara något sa han.

Sagt och gjort efter en frukost vid bussstationen gick jag vidare mot templet.

Vägen var längre än vad jag trodde, kartan från hotellet var väldigt vacker och så men knappast skalenlig eller ngt en lantmätare blivit upphetsad av. Dessutom var solen över den lilla dammiga staden rejält stark och jag ville inte va helt utslagen när jag väl nådde målet.
Första bästa sawng taew fick duga och jag anlände strax till templet.

Väl inne på tempelområdet mötte en massa morrande och skällande hundar upp, trevägskorsningarna som visade tänderna blev obehagliga och jag började se mig över axeln när jag passerat dem.

En vänlig munk kom till mötes och styrde upp det hela, han hälsade på mig och vi började småprata på thai.

Han var om jag minns rätt 36 år gammal och hade varit munk i omking sju år.

Samtalet rörde sig mest kring mig, det gamla vanliga varför jag pratar thai.
Har du tjej/fru här, jobbar du här, hur länge har du bott här? Munken fick svar på alla sina frågor.
Så frågade jag lite om templet och nämnde lite namn på de olika byggnaderna på tempelområdet.
Munken fyllde på med "bot" och rättade mig, "wihan"var inte "sala" och tvärtom.

Den vänliga munken ville visa mig runt, öppnade en grind till en av byggnaderna, vi gick uppför en trappa och munken visade åt mig hur jag skulle sitta och bocka framför en staty av buddha.

Tilläggas skall: jag är lite avigt inställd till detta, jag tillhör ju den protestantiska läran och mina kyrkobesök är få.
Så be till buddha är inte min stil, har heller varken amuletter eller ngt annat på mig.

Nu till det fina i kråksången:
Undervisningen fortsatte, munken rättade till mina fötter när jag satt på huk.
Han tryckte ner mina faranglår som inte ville ligga plant mot mina fötter när jag skulle posera i skräddarställning då det var dags för "kodak moment".
Så när munken rättade till mig blev det lite extra klämmande här och där på min kropp, lyfta på tröjan, kolla hudfärgen, fråga om min längd, vikt, fråga om byxstorleken och leta efter lappen med densamma på insidan på mina brallor.
Ja kort sagt rätt närgånget.

Jag lät honom hållas och snart var sessionen över.
Sen gick vi ut ur byggnaden och munken skulle pinka. Sedan ville han visa mig vidare till vad jag gissade var hans krypin. Jag ursäktade mig då och sa jag hade inte mer tid.
Jag tackade för rundvisningen, tog förväl och gick mot utgången. På vägen förbi hundarna var de coollugna, jag var väl en av dem nu efter min kontakt med munken.

Vad säger ni?
Blir munkar såhär kelsjuka och tar de de chanser som ges till lite närhet?
Själv fick jag lite såhär "katolsk präst och korgosse-vibbar".
Mvh

Haha, jadu vem vet .
Två saker jag reagerar på.
Budister tror inte på en gud och är därmed i princip ingen religion, du "ber" inte, du visar respekt, så det är inte i konflikt med din protestantiska lära.
Min erfaranhet här, är att både män och kvinnor är rätt närgångna utan att det betyder att de vill gå till sängs.

 

[alajgadaj]

Haha, jadu vem vet .
Två saker jag reagerar på.
Budister tror inte på en gud och är därmed i princip ingen religion, du "ber" inte, du visar respekt, så det är inte i konflikt med din protestantiska lära.
Min erfaranhet här, är att både män och kvinnor är rätt närgångna utan att det betyder att de vill gå till sängs.

Hej
Tack för inlägget.
Det är inte pga ngn möjlig clash med min protestantiska lära som jag inte ligger på knä eller bugar åt buddha, det är av ointresse. Sen skänker jag oftast pengar, eller lägger pengar till vax eller likn. när jag besöker ett tempel.

Vette fan om jag tycker folket är så närgångna. Öppna är de men milsvidda ifrån vad denna munken var.
Mvh

 

[Isan Lover]

Hej

Jag tänkte berätta om en liten händelse på min förra resa i LOS.

Det är en berättelse och samtidigt en fråga till de som känner för att svara eller reflektera över det hela.

Det hela utspelar sig i en av de sömnigare och nordliga provinserna i Isaan, det spelar nog ingen roll vilken.

Jag ville kolla lite sevärdheter innan kosan styrdes åter mot Bankan.

Jag frågade killen i receptionen om det fanns ngt speciellt sevärt här i provinshuvudstaden.

Ja jo, "the main temple" pekade portiern ut på kartan, det kan vara något sa han.

Sagt och gjort efter en frukost vid bussstationen gick jag vidare mot templet.

Vägen var längre än vad jag trodde, kartan från hotellet var väldigt vacker och så men knappast skalenlig eller ngt en lantmätare blivit upphetsad av. Dessutom var solen över den lilla dammiga staden rejält stark och jag ville inte va helt utslagen när jag väl nådde målet.
Första bästa sawng taew fick duga och jag anlände strax till templet.

Väl inne på tempelområdet mötte en massa morrande och skällande hundar upp, trevägskorsningarna som visade tänderna blev obehagliga och jag började se mig över axeln när jag passerat dem.

En vänlig munk kom till mötes och styrde upp det hela, han hälsade på mig och vi började småprata på thai.

Han var om jag minns rätt 36 år gammal och hade varit munk i omking sju år.

Samtalet rörde sig mest kring mig, det gamla vanliga varför jag pratar thai.
Har du tjej/fru här, jobbar du här, hur länge har du bott här? Munken fick svar på alla sina frågor.
Så frågade jag lite om templet och nämnde lite namn på de olika byggnaderna på tempelområdet.
Munken fyllde på med "bot" och rättade mig, "wihan"var inte "sala" och tvärtom.

Den vänliga munken ville visa mig runt, öppnade en grind till en av byggnaderna, vi gick uppför en trappa och munken visade åt mig hur jag skulle sitta och bocka framför en staty av buddha.

Tilläggas skall: jag är lite avigt inställd till detta, jag tillhör ju den protestantiska läran och mina kyrkobesök är få.
Så be till buddha är inte min stil, har heller varken amuletter eller ngt annat på mig.

Nu till det fina i kråksången:
Undervisningen fortsatte, munken rättade till mina fötter när jag satt på huk.
Han tryckte ner mina faranglår som inte ville ligga plant mot mina fötter när jag skulle posera i skräddarställning då det var dags för "kodak moment".
Så när munken rättade till mig blev det lite extra klämmande här och där på min kropp, lyfta på tröjan, kolla hudfärgen, fråga om min längd, vikt, fråga om byxstorleken och leta efter lappen med densamma på insidan på mina brallor.
Ja kort sagt rätt närgånget.

Jag lät honom hållas och snart var sessionen över.
Sen gick vi ut ur byggnaden och munken skulle pinka. Sedan ville han visa mig vidare till vad jag gissade var hans krypin. Jag ursäktade mig då och sa jag hade inte mer tid.
Jag tackade för rundvisningen, tog förväl och gick mot utgången. På vägen förbi hundarna var de coollugna, jag var väl en av dem nu efter min kontakt med munken.

Vad säger ni?
Blir munkar såhär kelsjuka och tar de de chanser som ges till lite närhet?
Själv fick jag lite såhär "katolsk präst och korgosse-vibbar".
Mvh

Hej

Någon så närgången munk har jag aldrig stött på, men däremot många som vill visa runt, är nyfikna och vänliga, tycker att den munk du mötte verkade bete sig lite underligt, förstår att du blev lite fundersam, det skulle jag också ha blivit.

Men om han hade några avsikter med sitt beteende är ju svårt att säga, men omöjligt är det ju absolut inte.

Mvh isan lover

 

[alajgadaj]

Hej

Någon så närgången munk har jag aldrig stött på, men däremot många som vill visa runt, är nyfikna och vänliga, tycker att den munk du mötte verkade bete sig lite underligt, förstår att du blev lite fundersam, det skulle jag också ha blivit.

Men om han hade några avsikter med sitt beteende är ju svårt att säga, men omöjligt är det ju absolut inte.

Mvh isan lover

Hej
Har stött på munkar förut som snackat och velat prata mer, har hänt då o då på flodbåtarna i BKK.

Träffade en abbott och hans "civile" halvbror i en sang taew i Lampang.
Båda hade bott i USA, jag blev inbjuden til templet men hade tyvärr inte tid.

Den civile halvbrodern var en riktig kopia av porrskådespelaren Peter North. Ångrar mig fortfarande att jag inte tog en selfie med honom och att jag inte tog chansen att hänga med abbotten.
Dock har som sagt ingen tidigare varit så närgången som munken jag nämnt.

Det hela ännu ett minne för ålderdomen som inte kostat något.
Mvh

 

[Isan Lover]

Det hela ännu ett minne för ålderdomen som inte kostat något.
Mvh

Hej

Minnen för livet som inte kostar något är det lätt att få i Thailand, det är väl en anledning till att så många återvänder år efter år och trivs så bra, det är ju till stor del människorna som gör Thailand speciellt och ger oss minnen.

Mvh isan lover

 

[alajgadaj]

Hej

Minnen för livet som inte kostar något är det lätt att få i Thailand, det är väl en anledning till att så många återvänder år efter år och trivs så bra, det är ju till stor del människorna som gör Thailand speciellt och ger oss minnen.

Mvh isan lover

Hej
Instämmer till 100%.
Kunde inte sagt det bättre själv.
Mvh

 

[Isan Lover]

Hej
Instämmer till 100%.
Kunde inte sagt det bättre själv.
Mvh

Hej

Ja det är lätt att förälska sig i Thailand p.g.a människorna där, palmer och stränder finns ju på många platser i världen, men så vänliga, generösa, ärliga och avstressade människor som är så sociala som i Thailand finns det nog ingen annanstans, åker man någon gång till något annat land än Thailand så ser åtminstone jag det som slöseri med tid och ångrar att jag åkte dit, det är ett bra betyg åt Thailand och människorna där.

Mvh isan lover

 

[Nam Falang]

Hej

Jag tänkte berätta om en liten händelse på min förra resa i LOS.

Det är en berättelse och samtidigt en fråga till de som känner för att svara eller reflektera över det hela.

Det hela utspelar sig i en av de sömnigare och nordliga provinserna i Isaan, det spelar nog ingen roll vilken.

Jag ville kolla lite sevärdheter innan kosan styrdes åter mot Bankan.

Jag frågade killen i receptionen om det fanns ngt speciellt sevärt här i provinshuvudstaden.

Ja jo, "the main temple" pekade portiern ut på kartan, det kan vara något sa han.

Sagt och gjort efter en frukost vid bussstationen gick jag vidare mot templet.

Vägen var längre än vad jag trodde, kartan från hotellet var väldigt vacker och så men knappast skalenlig eller ngt en lantmätare blivit upphetsad av. Dessutom var solen över den lilla dammiga staden rejält stark och jag ville inte va helt utslagen när jag väl nådde målet.
Första bästa sawng taew fick duga och jag anlände strax till templet.

Väl inne på tempelområdet mötte en massa morrande och skällande hundar upp, trevägskorsningarna som visade tänderna blev obehagliga och jag började se mig över axeln när jag passerat dem.

En vänlig munk kom till mötes och styrde upp det hela, han hälsade på mig och vi började småprata på thai.

Han var om jag minns rätt 36 år gammal och hade varit munk i omking sju år.

Samtalet rörde sig mest kring mig, det gamla vanliga varför jag pratar thai.
Har du tjej/fru här, jobbar du här, hur länge har du bott här? Munken fick svar på alla sina frågor.
Så frågade jag lite om templet och nämnde lite namn på de olika byggnaderna på tempelområdet.
Munken fyllde på med "bot" och rättade mig, "wihan"var inte "sala" och tvärtom.

Den vänliga munken ville visa mig runt, öppnade en grind till en av byggnaderna, vi gick uppför en trappa och munken visade åt mig hur jag skulle sitta och bocka framför en staty av buddha.

Tilläggas skall: jag är lite avigt inställd till detta, jag tillhör ju den protestantiska läran och mina kyrkobesök är få.
Så be till buddha är inte min stil, har heller varken amuletter eller ngt annat på mig.

Nu till det fina i kråksången:
Undervisningen fortsatte, munken rättade till mina fötter när jag satt på huk.
Han tryckte ner mina faranglår som inte ville ligga plant mot mina fötter när jag skulle posera i skräddarställning då det var dags för "kodak moment".
Så när munken rättade till mig blev det lite extra klämmande här och där på min kropp, lyfta på tröjan, kolla hudfärgen, fråga om min längd, vikt, fråga om byxstorleken och leta efter lappen med densamma på insidan på mina brallor.
Ja kort sagt rätt närgånget.

Jag lät honom hållas och snart var sessionen över.
Sen gick vi ut ur byggnaden och munken skulle pinka. Sedan ville han visa mig vidare till vad jag gissade var hans krypin. Jag ursäktade mig då och sa jag hade inte mer tid.
Jag tackade för rundvisningen, tog förväl och gick mot utgången. På vägen förbi hundarna var de coollugna, jag var väl en av dem nu efter min kontakt med munken.

Vad säger ni?
Blir munkar såhär kelsjuka och tar de de chanser som ges till lite närhet?
Själv fick jag lite såhär "katolsk präst och korgosse-vibbar".
Mvh

Vet inte så mycket om munkar och deras intressen men efter sju år så hade man väl kunnat kliva på det mesta
Blev däremot nyfiken på var/hur du lärt dig thai och varför? Vilken nivå anser du dig själv vara på i språket?

 

[Krille]

Har pratat med många munkar genom åren, och de flesta är mer intresserade varför jag är där, varifrån jag kommer, och varför jag talar deras språk. ( na må ta sa paka va tå arra va tå Sam put ta sa.) 3 ggr ska den uttalas. Som sagt, jag har aldrig blivit förnärmad av en Thaiman, men det finns kanske som trådskaparen skriver någon. Men för det ska man ju va 2 om, och ingen är ju ofelbar. Fan det är ju bara människor.

 

[alajgadaj]

Vet inte så mycket om munkar och deras intressen men efter sju år så hade man väl kunnat kliva på det mesta
Blev däremot nyfiken på var/hur du lärt dig thai och varför? Vilken nivå anser du dig själv vara på i språket?

Hej
Jag har lärt mig språket främst från tjejer i thailand jag umgåtts med.
Det har varit både pr*stituerade och icke dylika.
Har även en väninna(icke pr*stituerad) som är hyffsat välutbildad och hjälper mig med ord och liknande om det är ngt speciellt, allt via LINE.
Sen när jag är i landet snackar jag med varenda jävel jag stöter på, typ står i kö på 7/11, försäljare, folk på gatan.
Jag är väldigt öppen av mig.

Jag har läst i böcker och provat lite på mango languages.
Läsa kan jag hjälpligt, lite menyer, destinationer på buss, tåg och likn.

Vokalerna har jag mest problem med och de konsonanter som inte förekommer så ofta.
Abugidan för konsonantljud lärde jag mig en sommar på matrasterna på jobbet, hade då min universitetsutbildade väninna till hjälp online.
Anledningen:Jag är väldigt språkintresserad och att kunna språket gör min vardag här enklare.
Jag är en rolig jävel och lockar ofta folket till skratt och det betyder mycket för mig.

Hur mycket jag anser mig kunna och på vilken nivå ....
Svårt att säga, står två infödda o babblar har jag ingen chans att följa med, kanske snappar upp ngt ord då och då.
Kollar jag nyheter el ngn film är jag rätt lost.
Men pratar jag med folk och frågar om saker så fattar de mig och jag fattar dem.
Jag har ett bra minne för ord och står nästan aldrig handfallen när diskissionen låser sig. Sen gäller det att hitta andra vägar kring ord man inte kan.
När jag för ett samtal och i detta samtal hör ett nytt ord så använder jag detta ord direkt i samma samtal om det behövs.
Jag började plugga substanstiv, tal, färger, dessa ord använde jag sen för att uttöka mitt ordförråd.

Thailändare jag pratar med säger jag pratar bra, men jag tar inte dem på orden.
Jag har svårt att höra tonhöjden och längden på ord. Jag säger nog väldigt ofta fel.

Tex kan jag beställa rum, mat, fråga om vägen. Lite småprat.

Kan väl säga att hade jag lagt samma tid på ett europeiskt språk hade jag troligtvis talat det flytande.

Talar för övrigt engelska, tyska, smått danska och förstår det till 98%, talar och förstår något spanska, italienska och portugisiska.
Har försökt mig på persiska och ryska, har funkat bra, men är förbannat slö så inget jag fortsatt med.

Jag hoppas det ger lite svar på dina frågor.
Mvh

 

[Krille]

Hej
Jag har lärt mig språket främst från tjejer i thailand jag umgåtts med.
Det har varit både pr*stituerade och icke dylika.
Har även en väninna(icke pr*stituerad) som är hyffsat välutbildad och hjälper mig med ord och liknande om det är ngt speciellt, allt via LINE.
Sen när jag är i landet snackar jag med varenda jävel jag stöter på, typ står i kö på 7/11, försäljare, folk på gatan.
Jag är väldigt öppen av mig.

Jag har läst i böcker och provat lite på mango languages.
Läsa kan jag hjälpligt, lite menyer, destinationer på buss, tåg och likn.

Vokalerna har jag mest problem med och de konsonanter som inte förekommer så ofta.
Abugidan för konsonantljud lärde jag mig en sommar på matrasterna på jobbet, hade då min universitetsutbildade väninna till hjälp online.
Anledningen:Jag är väldigt språkintresserad och att kunna språket gör min vardag här enklare.
Jag är en rolig jävel och lockar ofta folket till skratt och det betyder mycket för mig.

Hur mycket jag anser mig kunna och på vilken nivå ....
Svårt att säga, står två infödda o babblar har jag ingen chans att följa med, kanske snappar upp ngt ord då och då.
Kollar jag nyheter el ngn film är jag rätt lost.
Men pratar jag med folk och frågar om saker så fattar de mig och jag fattar dem.
Jag har ett bra minne för ord och står nästan aldrig handfallen när diskissionen låser sig. Sen gäller det att hitta andra vägar kring ord man inte kan.
När jag för ett samtal och i detta samtal hör ett nytt ord så använder jag detta ord direkt i samma samtal om det behövs.
Jag började plugga substanstiv, tal, färger, dessa ord använde jag sen för att uttöka mitt ordförråd.

Thailändare jag pratar med säger jag pratar bra, men jag tar inte dem på orden.
Jag har svårt att höra tonhöjden och längden på ord. Jag säger nog väldigt ofta fel.

Tex kan jag beställa rum, mat, fråga om vägen. Lite småprat.

Kan väl säga att hade jag lagt samma tid på ett europeiskt språk hade jag troligtvis talat det flytande.

Talar för övrigt engelska, tyska, smått danska och förstår det till 98%, talar och förstår något spanska, italienska och portugisiska.
Har försökt mig på persiska och ryska, har funkat bra, men är förbannat slö så inget jag fortsatt med.

Jag hoppas det ger lite svar på dina frågor.
Mvh

Du påminner om en man jag känner. Är dina initialer T.J. ? Alajgadaj är ju inte ditt namn, och innan du säger det, så gör jag det. Jag har inte med det att göra. Men, dina berättelser om prost..de gör mig nyfiken om du kanske är den jag tror.

 

[alajgadaj]

Har pratat med många munkar genom åren, och de flesta är mer intresserade varför jag är där, varifrån jag kommer, och varför jag talar deras språk. ( na må ta sa paka va tå arra va tå Sam put ta sa.) 3 ggr ska den uttalas. Som sagt, jag har aldrig blivit förnärmad av en Thaiman, men det finns kanske som trådskaparen skriver någon. Men för det ska man ju va 2 om, och ingen är ju ofelbar. Fan det är ju bara människor.

Hej
Det var mest en fråga om munkens ha

Du påminner om en man jag känner. Är dina initialer T.J. ? Alajgadaj är ju inte ditt namn, och innan du säger det, så gör jag det. Jag har inte med det att göra. Men, dina berättelser om prost..de gör mig nyfiken om du kanske är den jag tror.

Hej
Hahaha
Nä mina initialer är inte de du sa.
555 att hänga med pros. är väl rätt vanlig företeelse som många sysslar med, skillnaden att jag väljer erkänna det.
Mvh

 

[alajgadaj]

Har pratat med många munkar genom åren, och de flesta är mer intresserade varför jag är där, varifrån jag kommer, och varför jag talar deras språk. ( na må ta sa paka va tå arra va tå Sam put ta sa.) 3 ggr ska den uttalas. Som sagt, jag har aldrig blivit förnärmad av en Thaiman, men det finns kanske som trådskaparen skriver någon. Men för det ska man ju va 2 om, och ingen är ju ofelbar. Fan det är ju bara människor.

Hej
Har inget emot händelsen som sådan.
Är ingen homofob, har provat ladyboys, spännande men ingen favorit. Vill inte dö nyfiken. Inom rimliga gränser....
Mvh

 

[Isan Lover]

Hej
Jag har lärt mig språket främst från tjejer i thailand jag umgåtts med.
Det har varit både pr*stituerade och icke dylika.
Har även en väninna(icke pr*stituerad) som är hyffsat välutbildad och hjälper mig med ord och liknande om det är ngt speciellt, allt via LINE.
Sen när jag är i landet snackar jag med varenda jävel jag stöter på, typ står i kö på 7/11, försäljare, folk på gatan.
Jag är väldigt öppen av mig.

Jag har läst i böcker och provat lite på mango languages.
Läsa kan jag hjälpligt, lite menyer, destinationer på buss, tåg och likn.

Vokalerna har jag mest problem med och de konsonanter som inte förekommer så ofta.
Abugidan för konsonantljud lärde jag mig en sommar på matrasterna på jobbet, hade då min universitetsutbildade väninna till hjälp online.
Anledningen:Jag är väldigt språkintresserad och att kunna språket gör min vardag här enklare.
Jag är en rolig jävel och lockar ofta folket till skratt och det betyder mycket för mig.

Hur mycket jag anser mig kunna och på vilken nivå ....
Svårt att säga, står två infödda o babblar har jag ingen chans att följa med, kanske snappar upp ngt ord då och då.
Kollar jag nyheter el ngn film är jag rätt lost.
Men pratar jag med folk och frågar om saker så fattar de mig och jag fattar dem.
Jag har ett bra minne för ord och står nästan aldrig handfallen när diskissionen låser sig. Sen gäller det att hitta andra vägar kring ord man inte kan.
När jag för ett samtal och i detta samtal hör ett nytt ord så använder jag detta ord direkt i samma samtal om det behövs.
Jag började plugga substanstiv, tal, färger, dessa ord använde jag sen för att uttöka mitt ordförråd.

Thailändare jag pratar med säger jag pratar bra, men jag tar inte dem på orden.
Jag har svårt att höra tonhöjden och längden på ord. Jag säger nog väldigt ofta fel.

Tex kan jag beställa rum, mat, fråga om vägen. Lite småprat.

Kan väl säga att hade jag lagt samma tid på ett europeiskt språk hade jag troligtvis talat det flytande.

Talar för övrigt engelska, tyska, smått danska och förstår det till 98%, talar och förstår något spanska, italienska och portugisiska.
Har försökt mig på persiska och ryska, har funkat bra, men är förbannat slö så inget jag fortsatt med.

Jag hoppas det ger lite svar på dina frågor.
Mvh

Hej

Vi verkar ha lärt oss den Thai vi kan på ungefär samma sätt, började också försöka lära mig språket via dom tjejer jag träffade som 25 åring 1985, gifte mig sedan med en tjej ifrån Petchabun och där pratade nästan alla Thai, det fanns inga utlänningar alls i området så det var bara att försöka lära sig att förstå och tala Thai så fort som möjligt, alternativet hade varit att inte ha någon att prata med alls.

Min nuvarande fru träffade jag första gången 1998 och vi gifte oss 2001, hon kom ifrån en liten by Nong Khai provins och där pratar nästan alla Lao, så då var det bara att börja lära sig det istället, på den vägen är det och nu börjar jag glömma bort den Thailändska jag kunde och använde under tiden i Petchabun, det är bara Lao som gäller numera.

Jag gillar precis som du att tala med folk jag möter, vill kunna svara när jag blir tilltalad, det ger så oerhört mycket tillbaka att förstå, hänga med och kunna klara sig själv, folk är oerhört nyfikna och vill verkligen prata när det går upp för dom att man förstår vad dom säger, hamnar precis som du i samtal med folk som jag inte känner överallt, på marknader, i bussar, i affärer, på fester och lite var som helst.

Visst fattas det något ord ibland (främst fackord) och då får man precis som du säger gå runt det och få fram vad man menar ändå, det blir säkert inte rätt grammatiskt alltid men det får man bjuda på, folk förstår och gillar att man pratar.

Själv är jag helt ointresserad av grammatik, kan inte vare sig Svensk, Engelsk eller Tysk grammatik heller ändå kan jag tala, läsa och skriva dessa språk, samma sak med Thai och Lao, kan ingen grammatik där heller, bygger på med ord och hör hur andra använder dessa ord, ordföljd och hur det ska låta, det fungerar.
Danska förstår jag också bra, kan även tala obehindrat med Danskar och läsa tidningar o.s.v.

Har även försökt lära mig lite Indonesiska eftersom jag reste dit under en period, reaktionen blev samma där, folk blev både överraskade och glada när man kunde lite meningar och förstod en del, tycker att det är självklart att försöka lära sig lite språk i dom länder man besöker, kan lite fraser och meningar på fler språk som Spanska och Ryska och det har varit till nytta många gånger både på fritid och jobbresor, men dessa använder jag inte längre sedan jag slutade inom flygindustrin och dom kommer väl att tappas helt till slut.

Mvh isan lover

 

[Krille]

Hej
Det var mest en fråga om munkens ha

Hej
Hahaha
Nä mina initialer är inte de du sa.
555 att hänga med pros. är väl rätt vanlig företeelse som många sysslar med, skillnaden att jag väljer erkänna det.
Mvh

Okej. Tack för ditt svar.

 

[Nam Falang]

Hej
Jag har lärt mig språket främst från tjejer i thailand jag umgåtts med.
Det har varit både pr*stituerade och icke dylika.
Har även en väninna(icke pr*stituerad) som är hyffsat välutbildad och hjälper mig med ord och liknande om det är ngt speciellt, allt via LINE.
Sen när jag är i landet snackar jag med varenda jävel jag stöter på, typ står i kö på 7/11, försäljare, folk på gatan.
Jag är väldigt öppen av mig.

Jag har läst i böcker och provat lite på mango languages.
Läsa kan jag hjälpligt, lite menyer, destinationer på buss, tåg och likn.

Vokalerna har jag mest problem med och de konsonanter som inte förekommer så ofta.
Abugidan för konsonantljud lärde jag mig en sommar på matrasterna på jobbet, hade då min universitetsutbildade väninna till hjälp online.
Anledningen:Jag är väldigt språkintresserad och att kunna språket gör min vardag här enklare.
Jag är en rolig jävel och lockar ofta folket till skratt och det betyder mycket för mig.

Hur mycket jag anser mig kunna och på vilken nivå ....
Svårt att säga, står två infödda o babblar har jag ingen chans att följa med, kanske snappar upp ngt ord då och då.
Kollar jag nyheter el ngn film är jag rätt lost.
Men pratar jag med folk och frågar om saker så fattar de mig och jag fattar dem.
Jag har ett bra minne för ord och står nästan aldrig handfallen när diskissionen låser sig. Sen gäller det att hitta andra vägar kring ord man inte kan.
När jag för ett samtal och i detta samtal hör ett nytt ord så använder jag detta ord direkt i samma samtal om det behövs.
Jag började plugga substanstiv, tal, färger, dessa ord använde jag sen för att uttöka mitt ordförråd.

Thailändare jag pratar med säger jag pratar bra, men jag tar inte dem på orden.
Jag har svårt att höra tonhöjden och längden på ord. Jag säger nog väldigt ofta fel.

Tex kan jag beställa rum, mat, fråga om vägen. Lite småprat.

Kan väl säga att hade jag lagt samma tid på ett europeiskt språk hade jag troligtvis talat det flytande.

Talar för övrigt engelska, tyska, smått danska och förstår det till 98%, talar och förstår något spanska, italienska och portugisiska.
Har försökt mig på persiska och ryska, har funkat bra, men är förbannat slö så inget jag fortsatt med.

Jag hoppas det ger lite svar på dina frågor.
Mvh

Tack för berättelsen. Ja att kunna det lokala språket gör ju besöket så mycket bättre och intressantare. Jag lär mig endast mer thai då jag är i Thailand. Hemma i sverige åker det tyvärr ned i en byrålåda. Besöken i Thailand är alldeles för korta för att det skall bli några större framsteg. Borde egentligen träna med frugan men blir aldrig av.

 

[Krille]

Tack för berättelsen. Ja att kunna det lokala språket gör ju besöket så mycket bättre och intressantare. Jag lär mig endast mer thai då jag är i Thailand. Hemma i sverige åker det tyvärr ned i en byrålåda. Besöken i Thailand är alldeles för korta för att det skall bli några större framsteg. Borde egentligen träna med frugan men blir aldrig av.

Och med det så betyder det att din fru kan mer svenska. Jag förbannar mig själv då vi är för lata, Svenskan funkar bra tills det blir typ snack med myndigheter osv.. då är det kört. Men som sagt, mycket är mitt fel och det kan bara bli bättre.

 

[Nam Falang]

Och med det så betyder det att din fru kan mer svenska. Jag förbannar mig själv då vi är för lata, Svenskan funkar bra tills det blir typ snack med myndigheter osv.. då är det kört. Men som sagt, mycket är mitt fel och det kan bara bli bättre.

Ja exakt samma här. Vardagligt tal inga problem men så fort man kliver utanför boxen blir det bekymmer.

 

[Krille]

Ja exakt samma här. Vardagligt tal inga problem men så fort man kliver utanför boxen blir det bekymmer.

Felet vi gör är att svara på Thai när frågan kommer.