T
token
Gäst
Hej alla!
Jag vet inte hur många som har tagit ett sådant livssprång som jag.
Tyvärr är jag inte någon bra skribent, men vill ändå försöka dela med mej av mina erfarenheter.
Denna site hittade jag först efter hemkomst från mitt besök hos flickvännen.
Kort presentation.
Jag 49 år. 193 cm lång. Bor utanför Piteå.
Hon 44 år. 155 cm kort
Bor och jobbar i Bangkok.
--
Jag träffade henne här hemma, hösten 2011 hos gemensamma bekanta.
Det tog inte lång tid innan hon fyttade in här hos mej. Saker och ting gick alldeles för fort för mitt norrlänska kynne, men vad 17.
Hon bodde här hos mej ca 3 månader, innan jag i början av December, med tårar i ögonen blev tvungen att skjussa henne på flyget då hennes turistvisum gick ut
Hon jobbar som konduktör på buss i Bangkok, och har det inte så fett. Hon försörjer även sin mormor och sina 2 barn som bor där. Kulturen är sannerligen olik våran. Hon jobbar 3 dagar ledig en (som bäst) och kan bara åka och träffa barnen 1-2 ggr per månad.
Nu blev det brottom för mej, fixa fram slantar o boka resa.
Slantarna fixade, bokade endast flygstol till Bangkok sista veckan i Feb (2012), för att stanna drygt 2 veckor. Vi hade telefonkontakt var och varannan dag, så hon inte skulle missa när jag skulle komma ramlandes ner.
Nu kan hon bara begränsad Svenska eller Engelska (fan så mycket lättare att prata direkt medllan 4 ögon i stället för teleånen). Själv kan jag bara några få hälsningsfraser på Thai. Klart begränsande. Men problem är väl till att på något sätt att komma runt.
OK. Kom fram till hennes lägenhet. Jag hade sagt att jag ska försöka leva och anpassa, leva med i hennes liv. Upptäcker som jag dock lite förberedd på en del saker som sovplatsens tunna matta att sova på.
MEN OJ -- Hur fungerar toalettstolen?? Modell bidé?? Var är toalettpappret?? Nu fick jag första indikationen på hennes humör, hon tänder på en millisekund. Hon sa som jag fattade: "Jag är inte din mamma!". Nå jag får försöka klura ut hur det nu ska fungera. Förstår efter lite funderande, att man ska stå på huk på "gas och broms". Det fungerar inte för mej. Ska jag göra det och skita så hamnar det nog på väggen bakom (är 193cm lång)... Får fixa det på annat sätt (och gör det av nöd).
Klar omtummlande som medelålders man, att rammla in och försöka leva Thai-liv.
Första dagarna är det mest bara en fråga om att försöka att anpassa sej. Både till livet i Bangkok, hur man lever och sover utan AC i över 30 graders värme, och flickvännens mentalitet. Upptäcker dock att hennes blixtsnabba humör går över nästan lika snabbt, och hon kommer och kramar om mej.
Vi var även till ambasaden för att söka UT för henne. Killen i luckan sade att det var betydligt snabbare att söka via nätet, som jag hade försökt förklara tidigare för henne. Men tjii det gick hon inte med på, det ska vara på rätt sätt (enligt henne). Jag kan i.o.f. förstå henne då hon inte har någon datorvana alls.
Själv har jag hemmavid sovrumsfönstret öppet även när det är 20-30 grader kallt ---- Tycker inte om värme!!!!
Jag trodde inte att jag på något sätt skulle kunna bli "lite" mer van värmen. Men man ska aldrig säga aldrig som ordspråket säger.
Vattenflaska och torkduk "evly day", många vattenflaskor (tur dom är billiga) och torkdukar gick det varje dag.
SURIN.
Efter några dagar i Bangkoks hetta, bokade min älskling in en resa till gemensamma bekanta i Surin. Resan sker med långfärdsbuss. Hon har bokat första klass (perfekt! gott om benutrymme). Nu sitter jag och sträcker ut vid mittgången, tror nog mina fötter ändå kan ses på nästa sätesrad. Då kommer ett par unga thailänskor klivandes bakifrån... När dom ser mej blir det ett attans thai-snattrande. Jag drar in mina ben och dom sätter sej framför oss. OJOJ vad dom snattrar, tittar på mej snattrar emellan tittar snattrar osv.
Börjar nu bli halv-van att bli uttittad, hör här och var "he is so long" eller "oh snattersnatter".
Här var det verkligen HETT under eftermiddagarna.. Närmare 40 grader, så det var till att hålla näsan innanför dörren för att sedan på kvällen åka iväg på marknader och käka (gräshoppor och allt annat som kom i min väg, bara det var tillagat).
RATCHANBURI.
När vi sedan kom tillbaka till Bangkok var det lite brottom att packa om för att åka bort till hennes mor och barn. En taxiresa på ca 3 timmar (kostade 800 B). Nu hamnade vi i Ratchamburi i ett stort plantage område där de odlades det mesta. Vi hade köpt ett par radiostyrda bilar till barnen - deras lycka var total!
Vi var även iväg på vattenmarknaden, nästan det enda turistiska jag besökte.
Umgicks med mormor, flickvännen och hennes barn. KLART UNDERBART! Jag har käkat som en KUNG! Nu är det så att jag verkligen gillar stark mat, speciellt thai-mat. Chilli och vitlök ligger helt klart i min smak. Även färsk frukt i massor. Tror jag åt minst ett par mango per dag.
Det var verkligen med sorg i hjärtat att skiljas från dom när vi var tvungna att åka tillbaka till Bangkok.
---------
Några reflektioner av resan.
Jag har inte sett en badstrand, ej eller något hotell från insidan. MEN DET SKITER JAG I!!
Jag åkte med vissheten (hoppades jag?) att ha en lokal guide och med boende ordnat. Annars har jag blivit tvungen att improvisera, vilket hade varit mindre kul.
Är man lång som jag, får man när man vandrar runt gator, bland butiker och i lokala marknader hela tiden huka då alla markiser o. dyl. hänger ner i näshöjd på mej.
Är man lång som jag (inte bara för att jag är falang), blir man uttittad och omtalad, men det får man bjuda på.
Med blicken i backspegeln, gjorde jag helt rätt.
Helt klart omtummlande med en kvinna som bara är en "tvärhand hög" och ett blixtrande humör.
--
Hon har redan varit på interjuv på ambasaden, så nu är vi tyvärr i väntans tider som tydligen kan bli tråkigt lång.
Ha'de nu bra alla!
/Token
Jag vet inte hur många som har tagit ett sådant livssprång som jag.
Tyvärr är jag inte någon bra skribent, men vill ändå försöka dela med mej av mina erfarenheter.
Denna site hittade jag först efter hemkomst från mitt besök hos flickvännen.
Kort presentation.
Jag 49 år. 193 cm lång. Bor utanför Piteå.
Hon 44 år. 155 cm kort
Bor och jobbar i Bangkok.--
Jag träffade henne här hemma, hösten 2011 hos gemensamma bekanta.
Det tog inte lång tid innan hon fyttade in här hos mej. Saker och ting gick alldeles för fort för mitt norrlänska kynne, men vad 17.
Hon bodde här hos mej ca 3 månader, innan jag i början av December, med tårar i ögonen blev tvungen att skjussa henne på flyget då hennes turistvisum gick ut
Hon jobbar som konduktör på buss i Bangkok, och har det inte så fett. Hon försörjer även sin mormor och sina 2 barn som bor där. Kulturen är sannerligen olik våran. Hon jobbar 3 dagar ledig en (som bäst) och kan bara åka och träffa barnen 1-2 ggr per månad.
Nu blev det brottom för mej, fixa fram slantar o boka resa.
Slantarna fixade, bokade endast flygstol till Bangkok sista veckan i Feb (2012), för att stanna drygt 2 veckor. Vi hade telefonkontakt var och varannan dag, så hon inte skulle missa när jag skulle komma ramlandes ner.
Nu kan hon bara begränsad Svenska eller Engelska (fan så mycket lättare att prata direkt medllan 4 ögon i stället för teleånen). Själv kan jag bara några få hälsningsfraser på Thai. Klart begränsande. Men problem är väl till att på något sätt att komma runt.
OK. Kom fram till hennes lägenhet. Jag hade sagt att jag ska försöka leva och anpassa, leva med i hennes liv. Upptäcker som jag dock lite förberedd på en del saker som sovplatsens tunna matta att sova på.
MEN OJ -- Hur fungerar toalettstolen?? Modell bidé?? Var är toalettpappret?? Nu fick jag första indikationen på hennes humör, hon tänder på en millisekund. Hon sa som jag fattade: "Jag är inte din mamma!". Nå jag får försöka klura ut hur det nu ska fungera. Förstår efter lite funderande, att man ska stå på huk på "gas och broms". Det fungerar inte för mej. Ska jag göra det och skita så hamnar det nog på väggen bakom (är 193cm lång)... Får fixa det på annat sätt (och gör det av nöd).
Klar omtummlande som medelålders man, att rammla in och försöka leva Thai-liv.
Första dagarna är det mest bara en fråga om att försöka att anpassa sej. Både till livet i Bangkok, hur man lever och sover utan AC i över 30 graders värme, och flickvännens mentalitet. Upptäcker dock att hennes blixtsnabba humör går över nästan lika snabbt, och hon kommer och kramar om mej.
Vi var även till ambasaden för att söka UT för henne. Killen i luckan sade att det var betydligt snabbare att söka via nätet, som jag hade försökt förklara tidigare för henne. Men tjii det gick hon inte med på, det ska vara på rätt sätt (enligt henne). Jag kan i.o.f. förstå henne då hon inte har någon datorvana alls.
Själv har jag hemmavid sovrumsfönstret öppet även när det är 20-30 grader kallt ---- Tycker inte om värme!!!!
Jag trodde inte att jag på något sätt skulle kunna bli "lite" mer van värmen. Men man ska aldrig säga aldrig som ordspråket säger.
Vattenflaska och torkduk "evly day", många vattenflaskor (tur dom är billiga) och torkdukar gick det varje dag.
SURIN.
Efter några dagar i Bangkoks hetta, bokade min älskling in en resa till gemensamma bekanta i Surin. Resan sker med långfärdsbuss. Hon har bokat första klass (perfekt! gott om benutrymme). Nu sitter jag och sträcker ut vid mittgången, tror nog mina fötter ändå kan ses på nästa sätesrad. Då kommer ett par unga thailänskor klivandes bakifrån... När dom ser mej blir det ett attans thai-snattrande. Jag drar in mina ben och dom sätter sej framför oss. OJOJ vad dom snattrar, tittar på mej snattrar emellan tittar snattrar osv.
Börjar nu bli halv-van att bli uttittad, hör här och var "he is so long" eller "oh snattersnatter".
Här var det verkligen HETT under eftermiddagarna.. Närmare 40 grader, så det var till att hålla näsan innanför dörren för att sedan på kvällen åka iväg på marknader och käka (gräshoppor och allt annat som kom i min väg, bara det var tillagat).
RATCHANBURI.
När vi sedan kom tillbaka till Bangkok var det lite brottom att packa om för att åka bort till hennes mor och barn. En taxiresa på ca 3 timmar (kostade 800 B). Nu hamnade vi i Ratchamburi i ett stort plantage område där de odlades det mesta. Vi hade köpt ett par radiostyrda bilar till barnen - deras lycka var total!
Vi var även iväg på vattenmarknaden, nästan det enda turistiska jag besökte.
Umgicks med mormor, flickvännen och hennes barn. KLART UNDERBART! Jag har käkat som en KUNG! Nu är det så att jag verkligen gillar stark mat, speciellt thai-mat. Chilli och vitlök ligger helt klart i min smak. Även färsk frukt i massor. Tror jag åt minst ett par mango per dag.
Det var verkligen med sorg i hjärtat att skiljas från dom när vi var tvungna att åka tillbaka till Bangkok.
---------
Några reflektioner av resan.
Jag har inte sett en badstrand, ej eller något hotell från insidan. MEN DET SKITER JAG I!!
Jag åkte med vissheten (hoppades jag?) att ha en lokal guide och med boende ordnat. Annars har jag blivit tvungen att improvisera, vilket hade varit mindre kul.
Är man lång som jag, får man när man vandrar runt gator, bland butiker och i lokala marknader hela tiden huka då alla markiser o. dyl. hänger ner i näshöjd på mej.
Är man lång som jag (inte bara för att jag är falang), blir man uttittad och omtalad, men det får man bjuda på.
Med blicken i backspegeln, gjorde jag helt rätt.
Helt klart omtummlande med en kvinna som bara är en "tvärhand hög" och ett blixtrande humör.
--
Hon har redan varit på interjuv på ambasaden, så nu är vi tyvärr i väntans tider som tydligen kan bli tråkigt lång.
Ha'de nu bra alla!
/Token
