Tryck på länken och gå till Folkbladet om ni vill se kulhålen från skottdramat på Koh Samui...
http://www.folkbladet.se/
Jocke: "Här tog skottet"
Nu berättar han om dramat i Thailand
NORRKÖPING: På den högra sidan av bröstet lyser ett litet runt ärr. Det är utgångshålet efter kulan som gick genom hans kropp.
- Gränsen är så hårfin, från stunden när allt är så bra tills att allt ställs på ända.
Sedan två veckor är 34-åriga Jocke tillbaka i Norrköping. Hålen efter kulan och ärret efter operationen kommer alltid att finnas kvar som en påminnelse från skottdramat i Thailand som höll på att kosta honom livet.
Vi träffar Jocke i hans lägenhet i Norrköping. Tillsammans med två av sina närmaste vänner och flickvännen Isabell berättar han om mardrömsnatten som höll på att kosta honom livet.
Vaknar på nätterna
- Jag vaknar ofta på nätterna, ibland alldeles svettig efter någon mardröm. Men jag minns aldrig vad jag drömt, säger han och byter ställning i soffan.
Han har svårt att sitta stilla någon längre stund. Får ofta svårt att andas.
För några veckor sedan åkte han och en kompis till Thailand. Jocke hade provjobbat i Göteborg och när han inte fick jobbet bjöd kompisen på resan.
- Då hade jag bara tänkt stanna i två veckor, men det blev lite längre.
Men resan fick ett abrupt slut för tre veckor sedan. Den 13 december skulle Jocke och en dansk kompis som han känt i drygt en vecka åka till en fest. Strax innan de lämnade kompisens bar kom några thailändare och det uppstod en ordväxling mellan dem och kompisen.
- Men vi åkte iväg på hans moped, hann inte mer än runda det första hörnet innan det började smälla, minns han.
Kravlade sig upp
Mopeden åkte omkull. Jocke kravlade sig upp och drog sig bortåt. På fem meters håll såg han hur den danske kompisen blev avrättad av flera skott i huvudet på nära håll. Sedan vände sig mannen med pistolen mot Jocke som sicksackande börjar springa.
- När kulan träffar mig kändes det som om en bil kört på mig. Trycket var så kraftigt. Det sved till i bröstet och jag såg hur jag började blöda.
Trots att han var skjuten genom den högra lungan fortsatte Jocke att springa. Om han föll trodde han att han skulle skjutas lika kallblodigt som kompisen.
- Alla skulle springa vidare, det handlar inte om det går eller om man är stark nog. Jag hade inget val.
Efter att ha hållit sig gömd i drygt en timma återvände han till kompisens bar. Där hämtades han med ambulans och fördes till byns sjukhus.
Under tiden hade hans flickvän tagit sig dit och från sjukhussängen kontaktade hon Jockes familj och vänner i Sverige.
Var ledsen
- Det var hemskt att höra din röst, du var så ledsen, säger vännen Loui.
- Jag visste att jag höll på att dö, trodde att alla samtal var de sista med er, svarar Jocke.
Han blinkar. Tittar bort och suckar. Bilden över hur hans kompis blev skjuten i huvudet är fastbränd på näthinnan. Det glömmer han aldrig.
På det första sjukhuset i byn låg han i elva timmar med bara dropp som den enda hjälpen. Först när hans bror i Sverige betalade transport till ett stort sjukhus i Bangkok flyttades han och kom under läkarvård. Där konstaterades genom röntgen att kulan gått mellan revbenen och genom tre lober i den högra lungan och så ut mellan revbenen på framsidan.
Blodbrist
Läkarna beslutade att Jocke måste opereras akut, ett problem var bara att det inte fanns tillräckligt med blod med hans blodgrupp.
- Den är ovanlig där, men som ett under kom en kille in med just min blodgrupp.
Killen hade skrapat upp knät vid en mopedolycka och ville få såret omskött. Han hade samma blodgrupp som Jocke.
- Då hade vi så det räckte för operation, men inte om det skulle bli några komplikationer, berättar flickvännen Isabell.
Hon gav sig genast ut på stränderna för att jaga blodgivare. Men det var lättare sagt än gjort.
- Jag hittade två som ville lämna blod, men de visade sig ha fel blodgrupp, berättar hon och tittar på Jocke.
För varje gång hon återvände till sjukhuset var ovissheten över Jockes tillstånd oroande. Men operationen gick bra och en vecka efter beskjutningen kom Jockes bror ner och hämtade honom.
Lättnad
- Jag minns när Loui ringde och berättade att han och kompisarna samlat ihop pengar så att det räckte till en sjukplats på flyget. Det var en sån lättnad, säger Jocke.
Den 22 december landade han och hans bror på Arlanda, några timmar senare var de i Norrköping. Jocke kraftigt försvagad av smärta och kraftansträngningen. Han har fortfarande ont och svårt att andas, och orkar inte göra så mycket.
- Men jag hade en sagolik tur, säger han och ler.
Jessica Josefsson
Alla dömer vi ibland innan vi hinner tänka till och efter - jaaarå, jag oxå - tyvärr :unibrow:
