Birger
Nedtystad
I många år har jag förstått att en usufruct (dvs besittningsrätt i servitutsform) är det enda säkra sättet att säkra besittningsrätt till marken, om man nu bygger hus på frugans mark. Huset kan man ju äga själv, men det står på ofri grund.
Nu fick jag höra av Mackes, när jag var och hälsade på, att detta måste göras innan äktenskapets ingående om avtalet inte skall vara uppsägbart. Detta var betänkligt, för vi skulle registrera äktenskapet hos Amphö redan några dar senare.
Saken måste alltså utredas! Det gjorde vi hos Amphös "kommunjurist" som inte såg några problem, men som också frågade varför? För såvitt hon kunde förstå, var min situation så speciell att jag var skyddad i alla fall. Det var ju obegripligt, men nu var det så tursamt att en dag i veckan har Tingsrätten (eller vad det kan heta) i Muang Phon öppet för rådgivning till allmänheten och det råkade vara just om en timme. Alltså raskt per lastbilsbuss till Phon. Väl ankomna (i dubbel bemärkelse, det var varmt) insåg vi att "allmänheten" idag utgjordes av -oss! Dessutom visade det sig också vara så att det fanns tre advokatbyråer i samma hus och dom deltog också i rådgivningen.
Vi disponerade i princip en lagför domstol, expertisen var imponerande. Ingen talade engelska! Min fru kunde inte redogöra för ärendet, hon kan koka ris men juridik är inte hennes grej... Alltså måste jag, för jag hade ju inget val, lägga snusen på vänster sida (jag tänker bättre då), dra ett djupt andetag, i andanom välsigna Insayts thaitråd och helt enkelt redovisa på thai!
Nu var det inte med dialekttalande bönder jag hade att göra, utan med en lagfaren domare och tre advokater och deras thai var klar såsom vatten och inte alls svår att förstå. Min är knackig, så jag fick ju förklara mycket men till sist var frågan klar som korvspad. Jag hoppade över skillsmässosapekten, för frugan kan inte klara sig utan min pension, vi är bägge till åren och vi älskar varandra förvånansvärt mycket så risken för skillsmässa ter sig liten. Men om min fru går bort? Och om bröstarvingen (vår dotter) omkommer samtidigt? Om jag blir lämnad ensam i Thailand -vad händer då? Kommer släkten störtande som en flock dreglande hyenor, för att hugga in på kadavret, skicka hem mig och ta över fastigheten ?
Nja, sa juristerna, -det gör dom nog om dom kan! Men nu skall vi utreda om dom kan... Och så gick vi igenom varenda tänkbar arvinge, ner till pysslingar, sysslingar och kryllingar, tremänningar och vad I viljen. Så jämförde dom med min besittningsrätt och kom fram till att den i varje enskilt fall var starkare än arvsrätten.
Förklaringen låg i att jag i det aktuella fallet skulle ärva blodsarvinge i direkt led och då blir min besittningsrätt så stark att bara motsvarande arvsrätt kan få den att upphöra. På min fråga om vem som äger marken, när jag ju inte kan det som utlänning, fick jag svaret att det gör dödsboet! Som Du disponerar.... Chanoten läggs vilande, Du äger inte men kan fritt disponera din tid ut. Dödsboet kan också sälja fastigheten och behålla intäkterna. Och dödsboet disponerar Du!
Dom kom fram till att enda skälet att teckna usufruct var att reglera vid en skillsmässa, men den risken tror jag inte på. Och om det inträffar ändå, man har ju haft fel förr, -vill jag bo kvar då?
Så vart det alltså i mitt fall. Nu vet jag att experter av skillda digniteter kommer att berätta för mig hur fel jag har, för dom känner en dansk som kände en tysk och han minsann..... Men, nej, jag måste ju tro på vad en enig "domstol" kommer fram till. Så jag känner mig trygg.
Men den som inte har barn med sin fru, behöver nog en usufruct.
Nu fick jag höra av Mackes, när jag var och hälsade på, att detta måste göras innan äktenskapets ingående om avtalet inte skall vara uppsägbart. Detta var betänkligt, för vi skulle registrera äktenskapet hos Amphö redan några dar senare.
Saken måste alltså utredas! Det gjorde vi hos Amphös "kommunjurist" som inte såg några problem, men som också frågade varför? För såvitt hon kunde förstå, var min situation så speciell att jag var skyddad i alla fall. Det var ju obegripligt, men nu var det så tursamt att en dag i veckan har Tingsrätten (eller vad det kan heta) i Muang Phon öppet för rådgivning till allmänheten och det råkade vara just om en timme. Alltså raskt per lastbilsbuss till Phon. Väl ankomna (i dubbel bemärkelse, det var varmt) insåg vi att "allmänheten" idag utgjordes av -oss! Dessutom visade det sig också vara så att det fanns tre advokatbyråer i samma hus och dom deltog också i rådgivningen.
Vi disponerade i princip en lagför domstol, expertisen var imponerande. Ingen talade engelska! Min fru kunde inte redogöra för ärendet, hon kan koka ris men juridik är inte hennes grej... Alltså måste jag, för jag hade ju inget val, lägga snusen på vänster sida (jag tänker bättre då), dra ett djupt andetag, i andanom välsigna Insayts thaitråd och helt enkelt redovisa på thai!
Nu var det inte med dialekttalande bönder jag hade att göra, utan med en lagfaren domare och tre advokater och deras thai var klar såsom vatten och inte alls svår att förstå. Min är knackig, så jag fick ju förklara mycket men till sist var frågan klar som korvspad. Jag hoppade över skillsmässosapekten, för frugan kan inte klara sig utan min pension, vi är bägge till åren och vi älskar varandra förvånansvärt mycket så risken för skillsmässa ter sig liten. Men om min fru går bort? Och om bröstarvingen (vår dotter) omkommer samtidigt? Om jag blir lämnad ensam i Thailand -vad händer då? Kommer släkten störtande som en flock dreglande hyenor, för att hugga in på kadavret, skicka hem mig och ta över fastigheten ?
Nja, sa juristerna, -det gör dom nog om dom kan! Men nu skall vi utreda om dom kan... Och så gick vi igenom varenda tänkbar arvinge, ner till pysslingar, sysslingar och kryllingar, tremänningar och vad I viljen. Så jämförde dom med min besittningsrätt och kom fram till att den i varje enskilt fall var starkare än arvsrätten.
Förklaringen låg i att jag i det aktuella fallet skulle ärva blodsarvinge i direkt led och då blir min besittningsrätt så stark att bara motsvarande arvsrätt kan få den att upphöra. På min fråga om vem som äger marken, när jag ju inte kan det som utlänning, fick jag svaret att det gör dödsboet! Som Du disponerar.... Chanoten läggs vilande, Du äger inte men kan fritt disponera din tid ut. Dödsboet kan också sälja fastigheten och behålla intäkterna. Och dödsboet disponerar Du!
Dom kom fram till att enda skälet att teckna usufruct var att reglera vid en skillsmässa, men den risken tror jag inte på. Och om det inträffar ändå, man har ju haft fel förr, -vill jag bo kvar då?
Så vart det alltså i mitt fall. Nu vet jag att experter av skillda digniteter kommer att berätta för mig hur fel jag har, för dom känner en dansk som kände en tysk och han minsann..... Men, nej, jag måste ju tro på vad en enig "domstol" kommer fram till. Så jag känner mig trygg.
Men den som inte har barn med sin fru, behöver nog en usufruct.
Bra informerat där 
Alltid skönt veta att om sånt man inte tänkt på ändå händer så får man själv bestämma hur man vill göra...
