De stora, etablerade, ölmärkena i Thailand ligger på en skala från "oerhört tråkiga" till "fantastisk oerhört tråkiga". Mellan 2017 och 2019 dök det upp ett dussintal nya bryggerier som gjorde riktigt bra öl, men då Chang- och Singha-imperierna är två av Thailands allra mest politiskt inflytelserika, så tvingades de brygga sina öl i Vietnam och Kambodja vilket gjorde dem alldeles för dyra för majoriteten av thailändarna. Och så kom Covid och de dog.
Nu finns dock Tawandaeng som med hjälp av andra inflytelserika politiker får brygga i Thailand, och nog inte kostar så mycket mer än Singha och Chang, samt även kan köpas på mindre orter, åtminstone "min" ort. Först provade jag en Weizen.
Första två klunkarna var helt suveräna, men vilka två klunkar är inte det klockan 3 en varm eftermiddag? Sedan kom det en lite tvålaktig eftersmak, men slår ändå Chang och Leo med hästlängder och är även steget före Singha.
Sedan provade jag deras IPA, som jag tror jag provade förra gången i april. Inte i nivå med en "riktig" IPA och snäpptet sämra än Beer Lao's IPA, men ändå helt OK. Slår allt annat som bryggs i Thailand.