En hustruimportörs sorgliga bikt
- Trådstartare Birger
- Start datum
- Status
Birger
Nedtystad
"legolas " sa:Hahahaha, skitbra som vanligt, heheheh!! Ett litet tips Birger om jag får? Ta din story i ordning så är det lättare för dig att komma ihåg vad du skall skriva... Risken är ju annars att du kommer att glömma skitmycket som jag vill läsa om.....
Ja, det har Du förmodligen rätt i, men många skeenden löper ju parrallellt och skall jag vara helt kronologisk tror jag det blir lite svårt, kanske.
Birger
Nedtystad
2002 åkte jag alltså på semester till Thailand. Jag visste egentligen inte mycket om landet, hade bara varit där en gång med exet och den resan var väl sådär. Två veckors värmecoma i en myggig infödingshydda, var mitt främsta intryck. Jag gillade inte att hönsen hoppade in i huset på mornarna och pickade på mina fötter!
Så den här gången blev det en resa till Phuket, där jag förstås hamnade i Pathong, där jag förstås träffade en tjej....Ja, det där känner ni nog igen. Hon var trevlig och duktig och hon tog väl hand om mig. Alldeles för väl! Vi tittade på massvis med sevärdheter och hade skoj och jag hade nog tänkt mig att stanna ett tag. Tjejen i Bangkok, med systern i Sverige hade jag nog glömt
Suset och duset i Pathong tog slut ganska fort och abrupt och på ett sätt jag inte alls hade tänkt mig -jag råkade i bråk med en tysk på en restaurang! Kan ni tänka er en ordentlig och välklädd femtioåring i slagsmål? Det var ju löjligt, sånt är ju något som händer i tjugoåren, så det tog lång tid innan jag fattade att den fete och fulle tysken menade allvar, han tänkte verkligen ge mig stryk och jag vet fortfarande inte varför!
Iden var ingen av hans bättre, för han var en typisk tysk turist, med spindelben och tjugo kilo buk och långt ifrån i form, desutom i min ålder. Men jag är i mycket god form och det var jag då också.
Jag gjorde allt jag kunde för att slippa honom, ville inte alls ställa till något uppträde på en fin restaurang, men vi hade mat på bordet och jag ville ju inte bara gå heller. När jag vid ett tillfälle gick upp från bordet såg typen sin chans! Han hade suttit och kastat glåpord från sitt bord länge och nu for han upp och rusade på mig. Eller rusade gjorde han väl inte, han var rätt trög och han måste runda en pelare för att nå mig. Nu hade jag äntligen fattat och tänkte att" när Du kommer runt pelaren -då tar jag Dig"!
Den chansen fick jag aldrig, min tjej var först. Hur hon gjorde han jag aldrig fatta och det enda jag hann se var en vit ljusblixt som måste ha varit hennes vita trosor! Hon var det snabbaste jag nånsin sett och ljudet när hon sparkade tysken på hakan var rent otäckt. Han föll direkt baklänges och ljudet när han klappade huvudet i golvet var inte heller kul.
Tjejen högg mig och sa att nu drar vi. På vägen till hotellet förklarade hon att nu var det nog läge för mig att lämna Puket, henne skulle polisen inte bry sig om. Ingen skulle tjalla på henne, men mig trodde hon polisen skulle leta efter. Så jag betalade henne, gav henne pengar för restaurang notan och innan jag riktigt fattat var jag på väg till Bangkok.
Jag har inte haft någon kontakt med Gae, som hon hette och jag vet inte hur det gick för tysken men hade jag inte fått respekt för vissa thaitjejers förmåga att slåss innan, så hade jag det nu!
Alltså var jag plötsligt i Bangkok och kom plötsligt ihåg att jag ju faktiskt kände någon i stan! Hotellreceptionen hjälpte mig att ringa och efter några timmar dök tjejen med syster i Sverige upp med en engelskspråkig (nåja) kompis och en bukett sorgligt slokande tulpaner. Jag tog med mig flickorna och de slokande tupanerna till Ayutthaya, för det hade jag hört skulle vara en trevlig stad. Bekantskapen med tjejen gick över förväntan och faktiskt kunde hon lite svenska också, vi hade jättetrevligt ända tills det var dags för mig att lämna henne för att ta tåget upp till Udon och leta mig ut till exets lilla by. Det var ingen resa jag såg fram emot, men jag tyckte jag måste göra ett snyggt avslut, om det nu gick. Det var ju min dotters släkt och jag förstod ju att i framtiden ville hon nog ha kontakt med dom och detta skulle ju underlättas av om också jag hade en hygglig relation med dom.
Den resan blev en av de mest spännande jag gjort, men det får bli nästa kapitel, för nu hojtar tjejen från Bangkok att lunchen är klar!
God fortsättning på helgen!
Utsvultne Birger.
Så den här gången blev det en resa till Phuket, där jag förstås hamnade i Pathong, där jag förstås träffade en tjej....Ja, det där känner ni nog igen. Hon var trevlig och duktig och hon tog väl hand om mig. Alldeles för väl! Vi tittade på massvis med sevärdheter och hade skoj och jag hade nog tänkt mig att stanna ett tag. Tjejen i Bangkok, med systern i Sverige hade jag nog glömt
Suset och duset i Pathong tog slut ganska fort och abrupt och på ett sätt jag inte alls hade tänkt mig -jag råkade i bråk med en tysk på en restaurang! Kan ni tänka er en ordentlig och välklädd femtioåring i slagsmål? Det var ju löjligt, sånt är ju något som händer i tjugoåren, så det tog lång tid innan jag fattade att den fete och fulle tysken menade allvar, han tänkte verkligen ge mig stryk och jag vet fortfarande inte varför!
Iden var ingen av hans bättre, för han var en typisk tysk turist, med spindelben och tjugo kilo buk och långt ifrån i form, desutom i min ålder. Men jag är i mycket god form och det var jag då också.
Jag gjorde allt jag kunde för att slippa honom, ville inte alls ställa till något uppträde på en fin restaurang, men vi hade mat på bordet och jag ville ju inte bara gå heller. När jag vid ett tillfälle gick upp från bordet såg typen sin chans! Han hade suttit och kastat glåpord från sitt bord länge och nu for han upp och rusade på mig. Eller rusade gjorde han väl inte, han var rätt trög och han måste runda en pelare för att nå mig. Nu hade jag äntligen fattat och tänkte att" när Du kommer runt pelaren -då tar jag Dig"!
Den chansen fick jag aldrig, min tjej var först. Hur hon gjorde han jag aldrig fatta och det enda jag hann se var en vit ljusblixt som måste ha varit hennes vita trosor! Hon var det snabbaste jag nånsin sett och ljudet när hon sparkade tysken på hakan var rent otäckt. Han föll direkt baklänges och ljudet när han klappade huvudet i golvet var inte heller kul.
Tjejen högg mig och sa att nu drar vi. På vägen till hotellet förklarade hon att nu var det nog läge för mig att lämna Puket, henne skulle polisen inte bry sig om. Ingen skulle tjalla på henne, men mig trodde hon polisen skulle leta efter. Så jag betalade henne, gav henne pengar för restaurang notan och innan jag riktigt fattat var jag på väg till Bangkok.
Jag har inte haft någon kontakt med Gae, som hon hette och jag vet inte hur det gick för tysken men hade jag inte fått respekt för vissa thaitjejers förmåga att slåss innan, så hade jag det nu!
Alltså var jag plötsligt i Bangkok och kom plötsligt ihåg att jag ju faktiskt kände någon i stan! Hotellreceptionen hjälpte mig att ringa och efter några timmar dök tjejen med syster i Sverige upp med en engelskspråkig (nåja) kompis och en bukett sorgligt slokande tulpaner. Jag tog med mig flickorna och de slokande tupanerna till Ayutthaya, för det hade jag hört skulle vara en trevlig stad. Bekantskapen med tjejen gick över förväntan och faktiskt kunde hon lite svenska också, vi hade jättetrevligt ända tills det var dags för mig att lämna henne för att ta tåget upp till Udon och leta mig ut till exets lilla by. Det var ingen resa jag såg fram emot, men jag tyckte jag måste göra ett snyggt avslut, om det nu gick. Det var ju min dotters släkt och jag förstod ju att i framtiden ville hon nog ha kontakt med dom och detta skulle ju underlättas av om också jag hade en hygglig relation med dom.
Den resan blev en av de mest spännande jag gjort, men det får bli nästa kapitel, för nu hojtar tjejen från Bangkok att lunchen är klar!
God fortsättning på helgen!
Utsvultne Birger.
G
glimten66
Gäst
Sluta ät Janson o fortsätt skriva ser fram emot fortsättningen
Glimten66
Glimten66
B
Bond
Gäst
Riktigt underhållande 
K
kjell.t
Gäst
Väntar otåligt, kan inte sova
Birger
Nedtystad
Jag har uppenbarligen problem, efter att ha sickat iväg två texter till nånstans i cyberrymden, rådde mig Legolas att skriva i world, spara och kopiera till CM. Låter mycket klokt, men tydligen kan jag inte kopiera! Kan någon lära mig?
Under tiden gör jag ett försök till!
Sist befann jag mig i Ayuttahya med ny flickvän med syster i Sverige och engelsktalande kompis. Vi stannade där några dar och jag försökte roa flickorna med turistande i stan, ruiner och elefantridning och så. Det gick väl sådär, dom tyckte det var för varmt för ruiner och elefanten var dom rädda för! Men flodtur gick bra. I alla fulla fall skulle jag ju upp til Udon, för att träffa exets familj och reda ut det som kunde redas ut -om dom nu ville lyssna till mig.
Min nya tjej hjälpte mig ordna tågbiljetter och det gick väl också sådär... Väl ombord på tåget började äventyret, det här var ju bara min andra thailandsresa och nu var jag på egen hand bland de vilda thailändarna och utan språk -det var ju spännande! En van resenär tycker väl bara detta är trams, men jag var ingen van resenär. Och jag hade ingen sovplats, visade det sig! Eller, jo det hade jag nog, men nästa vecka och i andra riktningen. Då hade jag ingen och som alla vet är det långt till Udon! Men det gick bra, under kvällen förbrödrade jag mig med en engelsman som skulle till Laos och gifta sig. Har alltid undrat hur det gick för honom, men jag hoppas det gick bra. Vid läggdags anvisades jag en ledig plaststol i restaurangvagnen, där jag blev kompis med en Thailändare som drack Mekong. Han var antingen civilingeniör eller jobbade på ubåt, vi vann aldrig någon klarhet där. Språket var inget problem, vi drack ju Mekong så vi fattade inget i alla fall.....
Så småningom drog någon iväg med honom och där satt jag på min plaststol. Det var en jädrans lång natt och jag kan försäkra att man får träsmak av plaststolar också. Inte ens Mekong hjälper!
Och det vart morgon den första dagen, då jag stjälptes av i Udon och blev forslad till lämpligt hotell. Först nästa dag tyckte jag att jag var i form för "expedition Byn". Det visade sig då att trots att jag visste namnet på stället och i vilken Amphu den låg så var det ogörligt att hitta någon som visste var det låg! Ingen hade ens hört talas om stället. Jag lyckades hyra en tjej med bil för att helt enkelt leta rätt på stället, och leta det fick vi. Vi körde kors o tvärs halva dagen och till sist var jag nästan benägen att ge upp. Det var bara så konstigt, byn låg bara 80 km från Udon och jag visste ju i vilken riktning! Till sist sa min chauför (engelsktalande) att "det är lika bra Du gifter Dig med mig, för vi skall ju ändå tydligen tillbringa en evighet ihop" och då måste vi ju skratta.
Och så provade vi åt nåt nytt håll. Till sist var vi i en by jag inte alls kände igen och där inträffade miraklet -jag fick syn på en bekant! och en till! Det visade sig att hela lokalvägnätet verkade vara omdraget, ingenting såg ut som jag sett det vid mitt första besök. När jag väl insåg detta, så gick det bättre. Snart var vid exets föräldrahem och jag bad chaufören vänta, för jag såg svågern stå och gapa som en fågelholk. Han hade nog svårt att tro vad han såg, ingen i familjen (inte exet i sverige heller) visste att jag var i Thailand. Han såg inte glad ut. Nu var jag ordentligt nervös, jag visste ju inte om familjen skulle jaga iväg mig med vrål och stenkastning eller hur dom skulle reagera på min ankomst.
Svågern ringde "alfamodern", exets mamma, men hon var i templet och skulle inte komma förrän till kvällen. Hon beslutade i alla fall att jag fick stanna så länge. Chafören fick betalt och åkte. Svägerskan gav mig mat, men den var sådan att inte ens hunden skulle blivit glad över den så uppskattad var min ankomst inte.
I alla fall kom mamman hem så småningom och som hon är en dam med skinn på näsan och dessutom ganska snäll så styrde hon kvickt upp situationen. Vi fick riktig mat och stämningen lättade litet. Senare kom pappan hem och honom var jag riktigt orolig för, han hade en rätt vildsint framtoning, det verkade lite kannibalhövding över honom. Jag kände mig inte säker på vad han kunde tänkas ta sig till och mitt underläge var ju monumentant. Samtidigt hade en massa systrar, kusiner och mer diffusa släktingar kommit, huset var fullt och fruntimren hade väldigt mycket att säga, det var som en hönsgård. Blickarna på mig var inte nådiga, fast lite roat nyfikna också.
Sen kom farfadern och då blev det tyst. Honom kände jag, vi hade träffats i Sverige, så hans närvaro kändes bättre. Han tittade länge och begundande på mig och sa till sist : Mekong! Vi drack mekong, han funderade länge. Sedan sa han att saken var så allvarlig att den måste förebringas templet, vi skulle dit i morgon. Men tills dess skulle vi äta gott och dricka mekong. Så böjde han sig fram och sa tyst till mig : "exet veta Du här, nej?" på svenska. Nej, svarade jag. Han tittade länge och något skadeglatt och sa " Då tycker jag hon skall få veta det nu" Din mobil!. Jag förklarade att klockan var två på natten i Sverige och det tyckte han var särskilt roligt! Det var dödstyst i huset under samtalet, men exet hördes desto mer, vad hon sa vet jag inte. Men det var mycket.
Och det vart afton den andra dagen. Forts.följer.
Birger
Under tiden gör jag ett försök till!
Sist befann jag mig i Ayuttahya med ny flickvän med syster i Sverige och engelsktalande kompis. Vi stannade där några dar och jag försökte roa flickorna med turistande i stan, ruiner och elefantridning och så. Det gick väl sådär, dom tyckte det var för varmt för ruiner och elefanten var dom rädda för! Men flodtur gick bra. I alla fulla fall skulle jag ju upp til Udon, för att träffa exets familj och reda ut det som kunde redas ut -om dom nu ville lyssna till mig.
Min nya tjej hjälpte mig ordna tågbiljetter och det gick väl också sådär... Väl ombord på tåget började äventyret, det här var ju bara min andra thailandsresa och nu var jag på egen hand bland de vilda thailändarna och utan språk -det var ju spännande! En van resenär tycker väl bara detta är trams, men jag var ingen van resenär. Och jag hade ingen sovplats, visade det sig! Eller, jo det hade jag nog, men nästa vecka och i andra riktningen. Då hade jag ingen och som alla vet är det långt till Udon! Men det gick bra, under kvällen förbrödrade jag mig med en engelsman som skulle till Laos och gifta sig. Har alltid undrat hur det gick för honom, men jag hoppas det gick bra. Vid läggdags anvisades jag en ledig plaststol i restaurangvagnen, där jag blev kompis med en Thailändare som drack Mekong. Han var antingen civilingeniör eller jobbade på ubåt, vi vann aldrig någon klarhet där. Språket var inget problem, vi drack ju Mekong så vi fattade inget i alla fall.....
Så småningom drog någon iväg med honom och där satt jag på min plaststol. Det var en jädrans lång natt och jag kan försäkra att man får träsmak av plaststolar också. Inte ens Mekong hjälper!
Och det vart morgon den första dagen, då jag stjälptes av i Udon och blev forslad till lämpligt hotell. Först nästa dag tyckte jag att jag var i form för "expedition Byn". Det visade sig då att trots att jag visste namnet på stället och i vilken Amphu den låg så var det ogörligt att hitta någon som visste var det låg! Ingen hade ens hört talas om stället. Jag lyckades hyra en tjej med bil för att helt enkelt leta rätt på stället, och leta det fick vi. Vi körde kors o tvärs halva dagen och till sist var jag nästan benägen att ge upp. Det var bara så konstigt, byn låg bara 80 km från Udon och jag visste ju i vilken riktning! Till sist sa min chauför (engelsktalande) att "det är lika bra Du gifter Dig med mig, för vi skall ju ändå tydligen tillbringa en evighet ihop" och då måste vi ju skratta.
Och så provade vi åt nåt nytt håll. Till sist var vi i en by jag inte alls kände igen och där inträffade miraklet -jag fick syn på en bekant! och en till! Det visade sig att hela lokalvägnätet verkade vara omdraget, ingenting såg ut som jag sett det vid mitt första besök. När jag väl insåg detta, så gick det bättre. Snart var vid exets föräldrahem och jag bad chaufören vänta, för jag såg svågern stå och gapa som en fågelholk. Han hade nog svårt att tro vad han såg, ingen i familjen (inte exet i sverige heller) visste att jag var i Thailand. Han såg inte glad ut. Nu var jag ordentligt nervös, jag visste ju inte om familjen skulle jaga iväg mig med vrål och stenkastning eller hur dom skulle reagera på min ankomst.
Svågern ringde "alfamodern", exets mamma, men hon var i templet och skulle inte komma förrän till kvällen. Hon beslutade i alla fall att jag fick stanna så länge. Chafören fick betalt och åkte. Svägerskan gav mig mat, men den var sådan att inte ens hunden skulle blivit glad över den så uppskattad var min ankomst inte.
I alla fall kom mamman hem så småningom och som hon är en dam med skinn på näsan och dessutom ganska snäll så styrde hon kvickt upp situationen. Vi fick riktig mat och stämningen lättade litet. Senare kom pappan hem och honom var jag riktigt orolig för, han hade en rätt vildsint framtoning, det verkade lite kannibalhövding över honom. Jag kände mig inte säker på vad han kunde tänkas ta sig till och mitt underläge var ju monumentant. Samtidigt hade en massa systrar, kusiner och mer diffusa släktingar kommit, huset var fullt och fruntimren hade väldigt mycket att säga, det var som en hönsgård. Blickarna på mig var inte nådiga, fast lite roat nyfikna också.
Sen kom farfadern och då blev det tyst. Honom kände jag, vi hade träffats i Sverige, så hans närvaro kändes bättre. Han tittade länge och begundande på mig och sa till sist : Mekong! Vi drack mekong, han funderade länge. Sedan sa han att saken var så allvarlig att den måste förebringas templet, vi skulle dit i morgon. Men tills dess skulle vi äta gott och dricka mekong. Så böjde han sig fram och sa tyst till mig : "exet veta Du här, nej?" på svenska. Nej, svarade jag. Han tittade länge och något skadeglatt och sa " Då tycker jag hon skall få veta det nu" Din mobil!. Jag förklarade att klockan var två på natten i Sverige och det tyckte han var särskilt roligt! Det var dödstyst i huset under samtalet, men exet hördes desto mer, vad hon sa vet jag inte. Men det var mycket.
Och det vart afton den andra dagen. Forts.följer.
Birger
K
kjell.t
Gäst
TOPPEN MER MER
A
Anonym
Gäst
Ubderbart Birger, Karma??????? självklart
R
Rolf
Gäst
Birger skriver du i word så ta och klika på verkstyg och markera allt därefter Ctrl och c, direkt in i CM tråden kliska in markören så att den står och blinkar högst i vä. hörnet och klicka Ctrl och v.
Klart.
ps, Tack för en underbart roande läsning
Klart.
ps, Tack för en underbart roande läsning
Är det skäll du vill ha så kan jag försöka hjälpa till!"Birger " sa:
Hur kan man vara så urbota taskig att bara sluta när det är som mest olämpligt. Har du ingen skam i kroppen överhuvudtaget. Bygga upp förväntningarna och sedan bara sluta. Är du så otrevlig att du behandlar dina läsare på detta sätt, tänker då inte jag vänta så många dagar på en fortsättning.
Hoppas det känns bättre nu.
A
Anonym
Gäst
Snabba dig gobbe så vi får mera underhållning, tar för lång tid mellan inläggen ;D ;D ;D ;D ;D
K
kjell.t
Gäst
Hmmmm...........
Väntar
Väntar
- Status