En hustruimportörs sorgliga bikt

 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
"Rolf " sa:
Birger skriver du i word så ta och klika på verkstyg och markera allt därefter Ctrl och c, direkt in i CM tråden kliska in markören så att den står och blinkar högst i vä. hörnet och klicka Ctrl och v.
Klart.
ps, Tack för en underbart roande läsning :)


Tack snälla för hjälpen! Problemet är bara att jag inte fattar, mina datorkunskaper är förvisso inte stora. Men jag skall försöka.
 
Och natten gick, med hundskall och tuppar som tycktes gala varannan timme, som vanligt. Jag var ensam i kåken, familjen kvartade nån annanstans. Morgonen grydde, jag gjorde kaffe och väntade. Först kom en tjej som tydligen hade införskaffats som tolk, hon talade bra engelska och verkade trevlig. Sedan kom farfar -i kostym! Han fick kaffe och sa : " Du klä vacker nu". Jag fick en snabbassociation till klä julgran, men insåg att han menade hyfsad klädsel. Han hade ju rätt, bermudasshorts och Singhalinne är inte gångbart i alla lägen. Men jag hade en kortärmad skjorta och en slips, så det kunde ordnas. Slutligen dök det upp en ung man som talade mycket god engelska och visade sig vara jurist, jag fick aldrig klarhet i om han var advokat, tydligen med uppgift att klarlägga det faktiska rättsläget.

Vid det här laget började det hela verka väldigt allvarligt, tydligen drog det ihop sig till en ren domstolsförhandling och det var jag väl inte riktigt beredd på... Hela saken kändes konstig, men så mycket hade jag ju börjat förstå som att familjen tog saken på djupaste allvar och att dom kanske inte hade köpt exets litanier alldeles rätt av. Så småningom kom vi till templet, där vi förstås måste börja med böner och välsignelser innan vi kunde börja prata.

LongPoo, tempelherren, förhörde mig i två timmar, jag fick berätta allt om mitt och exets förhållande (jag var försiktig, jag kunde ju inte lämna ut exet totalt till släkten, allt behöver dom inte veta) och familjen hade också mycket att säga. Timmarna gick och jag började inse att min plaststol på resan upp nog ändå hade varit rätt bekväm, i jämförelse med två timmar på ett marmorgolv! Min tolk översatte, jag fick nog till mig det väsentliga. Advokaten bistod med frågor om svensk familjerätt, jämförelse gjordes. Tydligen var det viktigt att vi hade barn, exet och jag och det gick mycket tid till att diskutera ungens ställning i framtiden.

Slutligen fick vi avtroppa, för Munken måste konsultera högre makter innan han kunde tycka något i saken. Vi avtroppade. Ja, inte jag -mig fick dom släpa ut. Mormor ledde runt mig stom en gammal selbruten märr, med stöd av tolken och svågern tills mina ben började vakna såpass att jag alls kunde gå.

Så var det då dags för "dom i målet". Någon hade hämtat en pall åt mig, en vänlig och ädel själ! Det var bättre. Sedan talade Munken länge och väl om problemen med kulturkrockar och om många vackra och viktiga ting, och om att falanger i allmänhet är galna och säkert svåra att leva med, särskilt i ett land så absurt att det till och med fanns snö där! Så småningom kom han in på saken och menade att det var svårt att veta vad som var sant, när bara en av parterna var på plats. Men sen sa han följande, och då tappade jag nog hakan:
"
Många falang åker till Thailand, det är inte svårt. Några åker till Udon och redan det är jobbigare. Väldigt få åker till (Amphu), för det är betydligt besvärligare. Nästan ingen ger sig ut i obygden för att hitta en by dom bara varit i en gång och som dom inte hittar till, för det är riktigt besvärligt. Och nästan ingen åker dit för att konfrontera ett ex familj, mitt under pågående vårdnadstvist -för så mycken möda är nog bara sanningen värd."

Tystnaden var monumental när han talat till punkt, sen blev han serverad kaffe och gav f-n i oss, saken var utagerad. Släkten bugade och godtog utslaget. Tolken sa att " nu måste vi åka till stan". -"varför?" "Jo Du måste handla, vi skall ha fest och det får Du betala. Vi behöver mycket mekong! Och så blev det, på kvällen blev jag behandlad som hedersgäst, mamman och tolken satt och matade mig med räkor och jox, systern var jättegullig och pappan bjöd på Mekong (som jag köpt!).
Till sist kom farfar och sa att han hade tänkt. Kan Du det? hade jag på tungan, men det sa jag inte.... I alla fall hade familjen kommit fram till att eftersom det inte gått så bra med exet, så kanske dom kunde få erbjuda mig en annan syster i stället?
Jag blev djupt rörd över denna hederliga inställning, men måste förstås avböja. Jag hade ju redan en tös i Bangkok och hon var nog orolig nu, hon kunde ju inte säkert veta om jag skulle komma tillbaka.

Sedan stannade jag några dar, hjälpte till att vattna jububaodlingen och hade mycket trevligt med familjen och kompisarna innan det var dags att ånyo hoppa på tåget till Bangkok och den väntande mön med syster i Sverige.

Men det är en annan historia, den kommer sen. Nu skall jag jobba.

Energiske Birger
 
Härlig upplevelse det måste ha varit! Kan tänka mig hur många tankar som gått genom ditt huvud under dessa dagar. Det var säkert nervöst vid rätt många tillfällen. Själv känner jag mig väldigt frusterad vid sådana tillfällen när man inte riktigt vet vad som ska utspela sig. Men när det hela väl avlöpt positivt, brukar det kännas väldigt tillfredsställande.
Strongt gjort!

Är grymt imponerad av munkens analys av läget! Tur att det var en vidsynt munk.
 
"legolas " sa:
Birger!!! Jääkligt kul skrivet och hur tyckte släkten om det hela då? Skaffade de sig ett "eget" förhållande till dig förutan din exfru? De godtog utan tvekan munkens tyckande i det hela?

Skitkul att följa dig,,, kör hårt...ge f*n i att jobba så mycket....
:) :) :) :)

Jodå,jodå, Lego -vänta skall Du få höra!

Det var bra Du frågade, för då kan jag klippa in resultatet av resan utan att förstöra kronologin, det var visst nån som....Jo, dom godtog mitt förvar och munkens omdöme rätt av. Jag har senare hört att det varit bråk runt exet förut, men det visste jag inte då.

För fyra år sedan var jag nere i den by där hon med syster i Sverige kom ifrån, med fru (för hon blev ju det) och mina två barn, det med exet och det med min nuvarande. Då hade exet ringt och sagt att vi var i landet, så det visste dom. Det tog bara nån dag innan dom ringde och bjöd in mig och dotterdottern. Så vi övergav frugan och lillasystern och åkte dit. Jättetrevligt, dom hade byggt nytt hus så man slapp åtminstone hönsen. Lite tystare var det nog också. Pappan hade gått bort ett år tidigare, men farfar ville ha mekong och svågern med. Mamma fick svensk punch, hon gillade det. Jag stannade två dar, sen åkte jag bussen hem till Vaengnoi medan dottern stannade och blev hemkörd senare av svågern. Mycket trevligt.

Mamman hade jag träffat i sverige året innan, exet hade bjudit hit henne och dom var och hälsade på mig och min familj. Exet och frugan är vänner nu, men efter fem år av vårdnadstvist där dom mötts i rätten tre gånger ( Part och vittne) så tog det sin tid innan dom slöt fred. Frugan har fått höra mycket skit, för ilskna ex har ju ofta mycket att säga om den nya..... Mamman åkte hem efter tre månader, hon gillade inte sverige.

Förra året träffade jag systern här i sverige, hon var också och hälsade på. Dom plockade svamp med frugan och hade kul. Exet, hennes nye man, jag och min fru är alla verksamma i den Buddistiska församlingen och freden är närmast osannolik. Före jul hämtade jag dottern hos exet och när vi skulle åka sa exet "Birger, böj Dig ner" (hon är ju, som jag skrev, mycket liten) och så fick jag en julpuss.

Alltså : det lönar sig att söka förlikningslösningar i tvistemål, åtminstone i längden. Dessutom skrämde jag väl slag på exet genom att åka ner till hennes allierade familj, det var nog det sista nån hade väntat sig. Släkten i Alingsås fick väl också slaget. Att vara oberäknelig är alltid en bra strategi, det gör folk osäkra och mer fredsbenägna. Exempel: 2002, när min fru var ny i Sverige och höggravid och vårdnadstvisten riktigt höginflamerad kom exets dåvarande "nye man" (han åkte ut sen) på den briljanta iden att dom borde skrämma mig rejält. Saken ordnades med en tysk motorcykelgubbe M/Hells Angels som kom ut och hotade mig. Han gjorde det eftertryckligt och på engelska varefter han begick självmord framför mina ögon genom att vända sig om för att gå därifrån. Kan Du tänka Dig det ? Typen vände sig om innan han klivit ur min slagdistans! Hade jag slagit hade jag gjort slaktavfall av honom utan att han hade haft en janne, han var ju försvarslös. Men jag slog inte, sådant förbättrar inte läget i en vårdnadstvist. Jag hade redan hojtat till frugan på thai att anteckna bilnumret. Vi visste vem stollen var innan dom ens var hemma. En vecka senare åkte jag och tre män hem till honom. Vi var svartklädda, vi hade svarta solglasögon och vi körde en svart saab och vi hade kikare. Vi stannade på vägen utanför kåken och där hade vi tur - tysken satt i trädgården med exets nye och fikade. Vi ställde oss på linje vid bilen och tittade på dom i kikarna, hållet kan ha varit 80 meter. Dom kunde knappast känna igen mig, vad dom såg var fyra allvarliga män i svart som studerade dom. Länge. Budskapet var nog väldigt tydligt och jag hörde aldrig mer av tysken...

Anfall är bästa försvar, men våld skall man undvika. Och jag vet ju var tysken finns, om jag ångrar mig.
 
"Wangthong " sa:
Härlig upplevelse det måste ha varit! Kan tänka mig hur många tankar som gått genom ditt huvud under dessa dagar. Det var säkert nervöst vid rätt många tillfällen. Själv känner jag mig väldigt frusterad vid sådana tillfällen när man inte riktigt vet vad som ska utspela sig. Men när det hela väl avlöpt positivt, brukar det kännas väldigt tillfredsställande.
Strongt gjort!

Är grymt imponerad av munkens analys av läget! Tur att det var en vidsynt munk.

Ja, jag har träffat munken senare och han är verkligen mycket klok. Han sliter nog många bråk o tvister i den lilla byn.
 
Nu skall jag försöka skriva lite till, medans jag väntar ut ett arbetsprocessmoment. Slöjobbar lite i mellandagarna.

Efter tre dagar hos exets familj, där jag blev furstligt behandlad på egen bekostnad (det kändes som om jag försörjde hela släkten!) kom jag till sist ombord på tåget till Bangkok, dit exet och hennes väninna återvänt från Ayutthaya. Tågresan var odramatisk, ingen mekong men fungerande sovvagnsbokning. På morron passerade vi Rangsith, dit jag skulle, men det fattade aldrig jag. Det låg två figurer på en bänk och jag tyckte nog det var något bekant med dom, men det var inget jag reagerade på. Till sist hamnade jag förstås på centralstation och insåg att detta var ju fel. Efter språkförbistrad konsultation av flera sakkunniga, som alla sa olika saker, hittade jag en holländare som hjälpte mig tillrätta. Jag fick ju åka tillbaka och sedan leta rätt på ett hotell och detta tog förstås tid, så det var mitt på dan innan jag var inkvarterad och kunde be en receptionist om hjälp med att ringa tjejen.

Hon bara skrek av lättnad när hon svarade, det var verkligen hon och kompisen som legat och väntat på mig i Rangsith och nu trodde dom att jag inte skulle komma. Hon lovade att komma till hotellet bums! Tyvärr blev det komplikationer igen, för jag var dum nog att titta närmare på den vackra damm hotellet hade i foajen och där fanns en ganska stor sköldpadda som jag fick för mig att jag måste klappa.
Vad får man såna ideer från ?

Kräket bet mig så blodet skvatt om handen, det var nog nån sorts "pitbullpadda", en ilsken typ av alligatorkaraktär. Så när tjejen kom satt jag hos doktorn och hon fick för sig att jag ändå hade backat ur. I alla fall väntade hon ut mig, så till sist gick ju allt bra.
Några dagar senare var det dags för mig att åka hem, jag blev avvinkad av tjejerna vid Don Muang och kom så småningom hem till ett kallt och tråkigt Sverige. Och månaderna gick, det var trist att vänta för vi kunde ju inte prata i telefon så värst mycket, vi hade ju inte språk nog gemensamt. Trist vår, men så småningom var papperena klara och hon kunde komma hit. Första juli kom hon och när hon väl var här gick allt som på räls. Min tös, som då var fyra och naturligt tvåspråkig (bodde hos mamma, men var mycket hos mig) kunde hjälpa oss med språket. Tjejen blev med barn direkt och vi gifte oss i oktober.

Också den här tjejen gillade jakt och visade sig vara en fantastisk spårare, hon kunde se ett felvänt strå i en klövervall och direkt följa ett spår efter en bock som inte la sig direkt, där jag ingenting såg. Behövde aldrig hämta hund efter skott utan direkt fallverkan, frugan gjorde jobbet !

Migrationsverket tappade bort att hon var gravid, trots graviditetsintyg, så när uppehållstillståndet gick mot sitt slut kunde jag börja föra ett jäkla liv! Dom tog in oss direkt, hon fick göra intervjun här och behövde inte återvända. I juli året efter kom vår lilla dotter, idag en kavat och pigg åttaåring. Under de snart tio år frugan varit här har livet kapitalt förändrats, jag har blivit Buddist, hemspråket har blivit thai även om jag inte är så duktig. Vi beslöt ganska tidigt att sikta på pensionering i hennes by, så hon tyckte inte (tycker inte!) att det där med svenska är så viktigt. Man skulle ju tro att folket i en liten by på landet skulle se med viss ovilja på ett så udda par, men nejdå -någon främlingsfientlighet har vi aldrig märkt. Att tösen talar thai med mig i skolan , när jag hälsar på, tycker alla är naturligt och lite spännande. Svenskar i gemen är nog mindre fördomsfulla än vad rabiatfeministerna tror!

Här borde nog berättelsen vara slut, vardagslivet i Sverige är ju inte så spännande, men jag gjorde ännu ett inhopp i "kvinnoimportbranchen" i somras och det var inte heller utan poänger. En väninna till frun tog hit en kusin (är alla thailändare kusiner?) som skulle giftas bort. Det gick inte så bra, mannen i huset blev lite för förtjust i henne och till sist rymde hon och flöt upp hos mitt ex. Exet tröttnade och när jag kom för att hämta min dotter tyckte hon att Leck (kan vi kalla henne) kunde följa med också. Det sa bara pang, så hade ungen packat och stod vid dörren med en uppsyn av ivrig spaniel! Frugan sa OK och så for vi.

Hos oss flöt hon in så bra att det bara tog en vecka innan jag slutade tänka på henne som främmande, det var bara som om vi hade ännu en dotter. Det har ju också sina poänger att bli uppassad av två kvinnor, som tävlar lite om att vara bäst på det! Frugan och Leck blev döpolare, plockade svamp hela sommaren och tjänade bra med pengar.

Att hitta en man gick inte alls! Hon träffade många, jag betalade en förmögenhet för annonser, men varje gång var hon "hemma" igen efter en vecka! Sådär höll vi på hela sommaren och jag började bli desperat, tiden gick ju och hos oss hade hon ingen framtid. Exet och frugan diskuterade till och med om inte jag kunde ta henne som "andra hustru", frugan hade inget emot ett sånt arrangemang. Men det hade jag!
Vi vet ju alla hur mycket en gift man har att säga till om i hemmet och tänk er då att ha två huskors! Aldrig! Och för övrigt vet jag inte om ett sånt arrangemang skulle kunna vara grund för PUT, jag tvivlar lite. Men Leck var intresserad. Till sist löste sig hela saken genom ett jobberbjudande i Thailand, tydligen mycket förmånligt och hon bestämde sig för att åka hem när visumet gick ut.

Så! Nu har jag berättat om mina inhopp i det kritiserade kvinnoimportfenomenet, som feministerna tycks avsky så väldeliga. Två försök misslyckades, ett gick bra men ett av tre är väl inte så dåligt? Jag är säkert värd moraliserande kritik av rasistiska feminister, men vad dom tycker bryr jag mig inte om. Försöken har resulterat i två svenska medborgare som inte ligger någon till last och två pigga ungar som säkert blir samhällsnyttiga och duktiga på alla de vis och det tycker jag är ett bra resultat.

Och titeln blev ju fel, någon sorglig berättelse blev det ju inte. En skön själs bekännelse, kanske?

Skönsjälade Birger.
 
Det blir väl mera? Det kan ju inte bara ta slut här Birger, det finns väl mer att berätta, hoppas jag, väntar med spänning.. :)

Jo-Be
 
"Jo-Be " sa:
Det blir väl mera? Det kan ju inte bara ta slut här Birger, det finns väl mer att berätta, hoppas jag, väntar med spänning.. :)

Jo-Be


Nej egentligen inte. Mina äventyr som feministiskt föraktlig hustruimportör är härmed redovisade. Nu får jag nöja mig med importresultatet och leva lycklig i alla mina dagar därmed. Men dom blir nog inte dåliga, min hustru är numera rund o glad (svensk husmanskost!) och vi lever och arbetar i god sämja, vår dotter är lillgammal och tjötig (typisk åttaåring) och livet går sin gilla gång.
I aprill skall vi hälsa på i byn och när jag pensionerar mig skall jag bosätta mig därnere. Då börjar äventyret!

Men va f-n, jag kan väl skriva om något annat ?
 
Ja för tusan, gör det! Ett sådant skrivarämne vill vi inte se gå till spillo. Låt oss fröjadas, snälla!!! ::)
 
Helt underbart Birger,men vad händer med jackten när du flyttar ner.

Från en som har en sombo som vi har skjutit tre Älgar för i År :D
 
"Birger LKPG " sa:
Helt underbart Birger,men vad händer med jackten när du flyttar ner.

Från en som har en sombo som vi har skjutit tre Älgar för i År :D


Ja, jakten får jag nog avstå. Lite fällor kan man väl sätta ut för risråttor och så. Får väl börja samla fjärilar.
 
Hade räknat med att fortsätta läsa om dina upplevelser länge till!
Hoppas på många nya långa upplevelser. Det här gav mersmak.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 
 
Tillbaka
Topp