Kan bara hålla med dig där, Phonta. Även om jag inte är bofast i Thailand verkar "vår" by vara i stort sett identisk med din. Även vi har vår alkis "mao maak maak", han är också oförarglig. Och det enda som gör mig lite orolig om jag är ute och promenerar i mörkret är en del lösspringande loppcirkusar till hundar som morrar och verkar hotfulla.
Aldrig har jag misstänkt att något har sagt ett ont ord även om folk naturligtvis är nyfikna. När jag kom dit första gången för drygt fyra år sedan så gick folk så gott som man ur huse för att inspektera den konstige farangen. Men jag höll god min och sedan var man så pass accepterad som jag tror en farang kan bli.
Någon kriminalitet har jag inte sett mycket av, vilket är väldigt skönt. Det är jobbigt om man ständigt måste vara orolig.
Vad gäller påföljder så tycker jag att straffskalan är alldeles för mild i Sverige, framför allt för misshandel, våldtäkt, narkotikabrott mm. "Rabatt" på påföljder skall heller inte få förekomma, man skall sona sitt brott. Och rattfylleri skall bestraffas hårdare, ändra benämningen till mordförsök. En bil i händerna på ett fyllo är inget annat än ett mordvapen.
Men dödsstraff är jag fullständigt emot, ingen skall kunna råda över en annans liv. Det kan man bara göra själv genom att ta ansvar för det enda liv man har. Däremot skall ett livstidsstraff för de allra grövsta brotten verkligen vara ett sådant, varför kalla det livstid när man ofta kommer ut efter 10-15 år? Detta har jag aldrig förstått, det sänder totalt fel signaler.
