Har han @com adress?
Hmm, ja man kanske skall förklara sig lite granna då! Dom flesta människor är ju uppväxta i normala hem med kärlek och respekt och detta syns ju senare i livet. Jag har ju haft oturen att bli utslängd av morsan 1958 när jag var 3 år gammal och det blev då barn hem och skit! Så man har blivit färgad av detta och tar inte livet på så stort allvar som andra mer lyckade människor gör! Min så kallade farsa har jag aldrig sett heller så den viktigaste i livet har inte funnits där. Sedan så finns det dom förstår detta och dom som inte förstår detta! Sedan blev jag inte något moster som mödrar folk till höger och vänster som vissa andra gör, jag vill göra allt på ett bra sätt i livet! Har haft eget företag nu i 30 år och det har gått ganska bra trotts allt, jag brukar vid nya kontakter med kunde säga att jag är inte som ni andra, och det brukar dom förstå, men inte alla! Så där ja,, då var det sagt! Tar inte livet på allvar men tar mitt yrke på fullt allvar! Men som sagt, vi e alla olika men ändå lika!
Ja då vet du vilket skit liv man kan få! Men man får kämpa på! Tack för din feedback, du växte i mina ögon nu!
Då är frågan: vet du hur det är att växa upp utan föräldrar släktingar och vänner? Tänk bara på jul afton! Och tror du att barnhemmet tänker att denna killen med nummer 215 på brösten, han skall vi skicka till KTH för att läsa till flygingenjör? Just det, på barnhemmet hade jag en nummerlapp med just det numret, 215 E! Helgerna var dom värsta av allt, då visste man att grannarnas ungar åkte till landet med sina föräldrar där dom åkte båt och spelade spel, allt detta fick man inte va med om, men man har upplevt allt det negativa att vara på ett barnhem på 50 talet!Till Lycko och Audis skulle jag vilja säga att det hade kunnat börja sämre i era liv.
Tänk om ni hade fötts på obygden i Isaan eller Lao med samma öde. Ingen skola, vård utan bara den dammiga gatan.
I Norden har man nog haft lite bättre förutsättningar till att lyckas. Allting är relativt.
De stackarna som är många skulle säga att ni föddes med guldsked i munnen.
Får jag välja så gärna fattig men tänk att ha en morfar eller en farfar att sitta och lyssna på när han drar sina sjörövar historier! Nej, ni som har haft allt detta med släkt och vänner, det är ni som har guldskeden!
Då är frågan: vet du hur det är att växa upp utan föräldrar släktingar och vänner? Tänk bara på jul afton! Och tror du att barnhemmet tänker att denna killen med nummer 215 på brösten, han skall vi skicka till KTH för att läsa till flygingenjör? Just det, på barnhemmet hade jag en nummerlapp med just det numret, 215 E! Helgerna var dom värsta av allt, då visste man att grannarnas ungar åkte till landet med sina föräldrar där dom åkte båt och spelade spel, allt detta fick man inte va med om, men man har upplevt allt det negativa att vara på ett barnhem på 50 talet!
Till Lycko och Audis skulle jag vilja säga att det hade kunnat börja sämre i era liv.
Tänk om ni hade fötts på obygden i Isaan eller Lao med samma öde. Ingen skola, vård utan bara den dammiga gatan.
I Norden har man nog haft lite bättre förutsättningar till att lyckas. Allting är relativt.
De stackarna som är många skulle säga att ni föddes med guldsked i munnen.
Du har säkert alldeles rätt. Rikedom är garanterat inte ofta liktydigt med lycka, familjen Rausing är som sagt ett bra exempel på detta.
Då kommer vikten att gå upp på kapten! Var du sjöman i lumpen åxå? Gillat militär snack åxå!
