Denna är den bästa ipa i vårat område finns inte så mycket att välja på. Tyvärr.
Det är likadant i det här området. Vi är en liten mängd människor som är villiga att betala lite mer för lite bättre kvalitet. Nu är denna billig så man behöver inte längre betala dubbelt för en bra IPA.
Jag säger alltid att Thailand är ett öl uland. Nu har de lyckats få hit två bryggmästare från Tyskland. Det märks. Tyskarna är fantastiska på att brygga öl. Fast de är inte bäst på att brygga ale. Där ligger de i lä, i Europa är både belgarna och engelsmännen bättre på att brygga ale.
Naturligtvis är det inte bara bryggmästarna som är viktiga för vad som slutresultatet blir. Även råvarorna är viktiga. Länderna runt centrala europa har anpassat sin malt, humle och jäst till de som ger bra lager. De är även vana vid alla tricks att kemiskt få vattnet att passa med lagerproduktion.
Min favorit IPA i Thailand är Cha la wan. Den har mycket beska. Där har thailändarna lyckats bra (tycker jag). Alla tycker inte om mycket beska. Därför är det frågan om de kommer upp i nödvändiga volymer. Smaken är som baken delad, dessutom väldigt olika hos olika människor. Hemma är vi bortskämda med en stor variation av olika smaker.
Man ser att lång tradition att göra något ger en hög kvalitet. Östeuropa har en tradition att göra bra vodka. Centraleuropa gör bra lager. Västerut bra ale. Sydeuropa gör bra vin. Hur många år behöver Thailand för att producera lika bra vin som görs i sydeuropa?
Naturligtvis är det jag skriver generellt. Engelsmännen gör bra gin, men nu finns det en hel del svenska företag som gör bättre gin än många av de engelska företagen. Mycket med kemisk smaksättning. När det gäller whiskey har japanerna börjat göra mycket bra whiskey (förmodligen utan en massa kemi).
Lång text. Det jag vill ha sagt är att det tar tid att få till det. Många faktorer ska vara uppfyllda.