andrejsdenruskige
Forumveteran
Det här får mig att tänka på diLevas "Vem ska man tro på". Gemene man handlar allt som ofta känslostyrt. Efter Tjernobyl-olyckan var det nog inte många som trodde på kärnkraften.
En kvalificerad gissning är att vi har ökat vårt energibehov samt bekvämlighetsbehov och ställer högre krav på omgivningen idag än vad vi gjorde för exempelvis 30 år sedan. Vi har också ändrat vår inställning till mycket och utbudet är så mycket större idag. Vi har kanske två bilar i familjen, snarare än en.
Det finns projekt som har misslyckats. Det sticker jag inte under stol med. Etanoldrivna fordon, exempelvis. Vi är också känsliga för ekonomiska förändringar. När etanolen blev lika dyr som bensinen (per mil), föll intresset markant för det förnybara. Dessutom krävde bilen tätare service och mer kostsamma ingrepp när det blev fel. Dessutom så var man tvungen att tanka bensin istället för etanol på vintern. Oljebolagen var tvungna att köpa in etanol från Sydamerika.
Kunde man förutspå allt detta? Jag tror inte det. Kanske fanns det en naivitet?
Varje beslut som tas är ett resultat av den kunskapsbank och den doktrin man har för tillfället har. Man kan inte spå in i framtiden. Vi kan inte i allt för stor grad påverka omvärldsfaktorer.
Som tidigare har nämnts.
Ser vi på energifrågan så använder vi ganska mycket mer energi idag och vi är 4 miljarder fler människor än för typ 40 år sedan.
Hör behövs egentligen ett lite kraftigare virus än covid för att räta upp i det hela.
Vi har däremot långt mycket bättre verkningsgrad på de sakerna som behöver energi, men med den befolkningsväxt som sker är svår att parera för, speciellt när den sker i länder som exploderar teknikmässigt.
Senast ändrad: