Birger
Nedtystad
Efter att ha förpestat livet för Legolas, genom att utbrista i ohämmad verbalitet i hans blogg, skall jag nu försöka att skriva några rader i en egen liten avdelning. Jag tänker nämligen att vi nog är ganska många som lever som jag, och av samma skäl.
Mitt skäl är att jag ville knyta skorna i Alingsås, och detta enfaldiga tilltag förändrade hela mitt liv.
Sens moral: knyt inte skorna, i vart fall inte i Alingsås. Du kan bli gift med en thailändska och Du kan bli totalt förändrad. Du kan rentav bli nästan oförsvenskad, fast det tar ju tid.
Nu gjorde jag ju ändå det och när jag med någon möda reste mig upp fick jag en höger i solarplexus som skickade mig kippande efter andan i asfalten. Småningom hjälpt på fötter, fick jag klart för mig att jag inte blivit anfallen, utan påsprungen av en pygme´vars hårda huvud räckte mig till just solar plexus. Det var en söt pygme´och hon och hennes sällskap var full av gulliga ursäkter. Pygmen visade sig vara från Udon Thani, resten var lokal släkt. Innan jag viste ordet av var vi bekanta, snart var vi kompisar och inom en månad var jag gift med pygmen. Vad ger ni mig för den?
Vi gifte oss den 16:de augusti och jag hade nog tänkt mig en mera omfattande brölloppsnatt, med supe och lite vin först och ett dygn i sänghalmen i sus och dus, därmed bekräftande vår eviga kärlek etc.
Det hade inte hon. Den 16:e börjar rådjursjakten och hon kom ner från övervåningen redan klockan fem med min Tickabock i handen, mössan på huvudet och myggoljan i handen! Förklaringen var att hon ville ha med sig minst två rådjur hem, helst tre, för att visa byn att hon var gift med en "väldig jägare".!
Sålunda satt jag bland myggen i kvällningen och spanade över en inäga, med bössan i knät och ett offer för blandade känslor. Min nyblivna brud hade dock tagit med en flaska punch och en termos kaffe. Kan ni tänka er att halsa varm punch bland myggen och skölja efter med kaffe? Jag försökte en liten bakomfumlare bland ormbunkarna, men blev hela tiden störd av mygg och rådjur. Man får då lösa problemet som man kan :dvs lägga upp vapnet på den sakta stönande hustrun och väsa: håll för h*****e för öronen!!! Hon fattar intet, man får visa. Rådjuret har hon inte sett och kanske är det en komplimang! När skottet dånar far hon upp, med jeansen kring knäna och vrålar " va f-n göru" ( tammailaj, kha?) Men inser snart realiteterna och pinnar iväg för att fjälla kräket på fläcken, jag når henne efter två meter, drar tillbaka henne och väser " håll käften!. Ligg still . Det kan komma fler".
När vi bröt i mörkningen hade jag faktiskt skjutit tre bockar och brölloppsnatten var totalt förstörd (det här var -96, när det var riktigt gott om rådjur). På kvällen fick jag passa djuren och sedan var vi för trötta för annat än en dusch och en kvällsgrogg och sedan sov vi. Romantik? Njae....
Jag tittade på min mordlystna lilla dödsängel innan jag somnade och tänkte att vad f-n har jag gjort?
Det skulle visa sig, men det får vi ta sen.
Just nu har jag ätit lutfisk och tagit ett järn, och jag har berättat för den dotter som blev resultatet av bakomfumlaren under jakten om livet på sjön på sextiotalet och det känns som om detta kan räcka för idag.
I morgon skall jag berätta om vad det lilla livet gjorde med rådjuren dagen efter -och det är lärorikt. Och ganska roligt. Tills dess: lev väl.
Berusade Birger.
Mitt skäl är att jag ville knyta skorna i Alingsås, och detta enfaldiga tilltag förändrade hela mitt liv.
Sens moral: knyt inte skorna, i vart fall inte i Alingsås. Du kan bli gift med en thailändska och Du kan bli totalt förändrad. Du kan rentav bli nästan oförsvenskad, fast det tar ju tid.
Nu gjorde jag ju ändå det och när jag med någon möda reste mig upp fick jag en höger i solarplexus som skickade mig kippande efter andan i asfalten. Småningom hjälpt på fötter, fick jag klart för mig att jag inte blivit anfallen, utan påsprungen av en pygme´vars hårda huvud räckte mig till just solar plexus. Det var en söt pygme´och hon och hennes sällskap var full av gulliga ursäkter. Pygmen visade sig vara från Udon Thani, resten var lokal släkt. Innan jag viste ordet av var vi bekanta, snart var vi kompisar och inom en månad var jag gift med pygmen. Vad ger ni mig för den?
Vi gifte oss den 16:de augusti och jag hade nog tänkt mig en mera omfattande brölloppsnatt, med supe och lite vin först och ett dygn i sänghalmen i sus och dus, därmed bekräftande vår eviga kärlek etc.
Det hade inte hon. Den 16:e börjar rådjursjakten och hon kom ner från övervåningen redan klockan fem med min Tickabock i handen, mössan på huvudet och myggoljan i handen! Förklaringen var att hon ville ha med sig minst två rådjur hem, helst tre, för att visa byn att hon var gift med en "väldig jägare".!
Sålunda satt jag bland myggen i kvällningen och spanade över en inäga, med bössan i knät och ett offer för blandade känslor. Min nyblivna brud hade dock tagit med en flaska punch och en termos kaffe. Kan ni tänka er att halsa varm punch bland myggen och skölja efter med kaffe? Jag försökte en liten bakomfumlare bland ormbunkarna, men blev hela tiden störd av mygg och rådjur. Man får då lösa problemet som man kan :dvs lägga upp vapnet på den sakta stönande hustrun och väsa: håll för h*****e för öronen!!! Hon fattar intet, man får visa. Rådjuret har hon inte sett och kanske är det en komplimang! När skottet dånar far hon upp, med jeansen kring knäna och vrålar " va f-n göru" ( tammailaj, kha?) Men inser snart realiteterna och pinnar iväg för att fjälla kräket på fläcken, jag når henne efter två meter, drar tillbaka henne och väser " håll käften!. Ligg still . Det kan komma fler".
När vi bröt i mörkningen hade jag faktiskt skjutit tre bockar och brölloppsnatten var totalt förstörd (det här var -96, när det var riktigt gott om rådjur). På kvällen fick jag passa djuren och sedan var vi för trötta för annat än en dusch och en kvällsgrogg och sedan sov vi. Romantik? Njae....
Jag tittade på min mordlystna lilla dödsängel innan jag somnade och tänkte att vad f-n har jag gjort?
Det skulle visa sig, men det får vi ta sen.
Just nu har jag ätit lutfisk och tagit ett järn, och jag har berättat för den dotter som blev resultatet av bakomfumlaren under jakten om livet på sjön på sextiotalet och det känns som om detta kan räcka för idag.
I morgon skall jag berätta om vad det lilla livet gjorde med rådjuren dagen efter -och det är lärorikt. Och ganska roligt. Tills dess: lev väl.
Berusade Birger.
