Hade inte tänkt kommentera men 99% är rent svammel och inte fakta i inläggen. Mycket verkar handla om facket före eller runt 1980 då det fortfarande fanns klubbar på arbetsplatserna.
Redan i början av 70 talet började man slå ihop klubbar till storavdelningar och klubbarna på företagen tvingades lägga ner och den lokala klubben ersattes med en lojal ombudsman som inte var vald av medlemmarna. En avdelning kunde vara från Gävle till Kiruna
Ibland har medlemmarna tagit strid för lokal facklig representation men det har varit förgäves sen 1972.
Skogsarbetare, stuveriarbetare, taxi, busschafförer har tvingats in i fållan av ett mycket starkt LO som hade hot om storstrejk som maktmedel mot dåvarande SAF.
Transport var/är bölden som startade förfallet, som utövar sin makt än i dag i hamnarna, 1% av Transports medlemmar äger 100% av avtalen mot 99% medlemmar i fristående Hamnarbetarförbundet som nekas förhandla.
Att kalla fackföreningsrörelsen för en demokrati efter 1971 är ett hån och klar historieförfalskning .
Vid den tiden tog pampväldet över och medlemmarnas avgifter stärkte bara sossarna ekonomiskt i alla fall fram till slutet av 80 talet.
Vad gäller fackavgifter så gör vissa förbund en kalkyl var kostnaden är och andra tvekar inte att råna sina medlemmar dubbelt.
Tjänstemän har alltid haft lägre A-kassa och mindre problem med sina medlemmar, en del beror på risken att bli långvarigt arbetslöshet är mycket mindre.
2012 betalade jag själv 87kr/m för arbetslöshetsförsäkring när en fiskare åkte + 500kr/m.
Värst är de fackförbund som debiterar i % utan att ge något extra för avgiften. Skamligt
