Insayt - Indien en hel värld i ett land

 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
insayt blir oerhört imponerad av din berättar konst och hur i helvete du kan komma ihåg namn och platser, men du har säkert en fusklapp :D.
Skriver du dag bok när du är ute på resande fot?
Väntar otåligt på att dina bilder och berättelser ska skölja över mej, under tiden kommer en kastlös Karma :thumbsup: :thumbsup:
 
Tack så mycket allihop, jättefina ord och kommentarer, man blir rörd.

insayt blir oerhört imponerad av din berättar konst och hur i helvete du kan komma ihåg namn och platser, men du har säkert en fusklapp. Skriver du dag bok när du är ute på resande fot?

Jag skriver aldrig dagbok har inte fusklapp heller. Jag är en sådan där "pain in the ass", som hela tiden frågar och frågar så människor blir vansinniga till slut, vad betyder det? vad är det? när byggdes det? osv.

Sen är jag av naturen vetgirig har ett nästan sjukligt behov av att veta varför eller hur kommer det sig ;D ;D, jag tar reda på en massa innan jag åker och efter att jag kommit hem om de resmål jag varit på eller skall till. Jag gillar inte obesvarade frågor.

Indien sätter djupa fotavtryck och det är svårt att inte komma ihåg och just det där med att komma ihåg har mycket med "intresse", är du intresserad av något, kommer du också ihåg oerhört mycket.

Jag är sådan, sånt som jag inte anser viktigt väljer jag bort och sådant som är värt något bevarar jag och då blir behållningen av det jag kommer ihåg desto större. Tack än en gång för alla fina svar.

Jag skulle kunna berätta hundratals "ögonblicksbilder, möten, episoder, stunder och intryck" som jag har fått och kommer ihåg som om det vore för fem minuter sedan.

Jag är bara så sur på mig själv att jag är så dålig på att ta foto, har aldrig varit speciellt intresserad av att fota, kanske det har att göra med att jag gillar inte att gå och släpa på en massa grejer hela tiden, som jag sagt innan alla mina resor till Thailand på 90-talet, då hade jag inte ens en kamera, först då jag åkte till Indien som jag skaffade en.

Mvh Peter :wai:

Ps. Ni som läst, såg ju att jag sa att bilderna från Hyderabad kommit bort. Har inte kunnat få det ur skallen ännu vart i helvete de har tagit vägen, så innan jag gick och la mig i natt sköljde en underlig känsla över mig "kameran", de sitter väl fan inte kvar i kameran?

Jag gick och tittade och där sitter en rulle fortfarande kvar och jag tänkte, men vad fan har jag kanske inte framkallat den rullen, så ni ser, jag kan också glömma å det gruvligaste om det nu är så. ;D ;D ;D ;D

För bilderna är ju inte tagna vid samma resa Mahabalipuram och Hyderabad, denna bildserie är ju inte i någon kronologisk ordning utan jag tar lite här och där från 2001-2004.
 
"Byscha " sa:
Kanon tråd!

Men fan så jobbigt å dras med en försäljare i 3 km :D

;D ;D, jo denna lille kille ville ju mer än så, han ville ha mat och dryck och han gick och småpratade med mig om allt möjligt antagligen för att få mig att mjukna, men jag var obeveklig, jag ville inte ha några vykort ;D ;D ;D

Som sagt var, man måste vara beredd på att aldrig få vara i fred i Indien, kan bli oerhört påfrestande och de ger sig inte, en gång i Bombay var jag tvungen att lägga benen på ryggen, hade en tiotal småkillar efter mig som tiggde pengar :o :o.

Mvh Peter :wai:
 
Varför läste jag den här tråden?
Nu är min lust väckt!
Jag vet att Engelsmännen kallade Indien för kronjuvelen i det brittiska imperiet.
Men jag har så många reseplaner i huvudet så jag måste bli verkligt gammal för att hinna med alla, och nu bara måste jag lägga till Indien också.

Tack Peter för att du förmedlar dina upplevelser på ett så behagligt sätt.
Sänder dig en tacksamhets-karma.
 
"LG " sa:
Varför läste jag den här tråden?
Nu är min lust väckt!
Jag vet att Engelsmännen kallade Indien för kronjuvelen i det brittiska imperiet.
Men jag har så många reseplaner i huvudet så jag måste bli verkligt gammal för att hinna med alla, och nu bara måste jag lägga till Indien också.

Tack Peter för att du förmedlar dina upplevelser på ett så behagligt sätt.
Sänder dig en tacksamhets-karma.

Tack LG, kul att man kan inspirera. Ja engelsmännen kallade ju Indien för "Kronjuvelen", inte som du och jag ser det som utan en guldgruva rent ekonomiskt sätt.

Hoppas att du får din dröm uppfylld!

Mvh Peter :wai:
 
"insayt " sa:
Tack så mycket allihop, jättefina ord och kommentarer, man blir rörd.

Jag skriver aldrig dagbok har inte fusklapp heller. Jag är en sådan där "pain in the ass", som hela tiden frågar och frågar så människor blir vansinniga till slut, vad betyder det? vad är det? när byggdes det? osv.

Sen är jag av naturen vetgirig har ett nästan sjukligt behov av att veta varför eller hur kommer det sig ;D ;D, jag tar reda på en massa innan jag åker och efter att jag kommit hem om de resmål jag varit på eller skall till. Jag gillar inte obesvarade frågor.

Indien sätter djupa fotavtryck och det är svårt att inte komma ihåg och just det där med att komma ihåg har mycket med "intresse", är du intresserad av något, kommer du också ihåg oerhört mycket.

Jag är sådan, sånt som jag inte anser viktigt väljer jag bort och sådant som är värt något bevarar jag och då blir behållningen av det jag kommer ihåg desto större. Tack än en gång för alla fina svar.

Jag skulle kunna berätta hundratals "ögonblicksbilder, möten, episoder, stunder och intryck" som jag har fått och kommer ihåg som om det vore för fem minuter sedan.

Jag är bara så sur på mig själv att jag är så dålig på att ta foto, har aldrig varit speciellt intresserad av att fota, kanske det har att göra med att jag gillar inte att gå och släpa på en massa grejer hela tiden, som jag sagt innan alla mina resor till Thailand på 90-talet, då hade jag inte ens en kamera, först då jag åkte till Indien som jag skaffade en.

Mvh Peter :wai:

Ps. Ni som läst, såg ju att jag sa att bilderna från Hyderabad kommit bort. Har inte kunnat få det ur skallen ännu vart i helvete de har tagit vägen, så innan jag gick och la mig i natt sköljde en underlig känsla över mig "kameran", de sitter väl fan inte kvar i kameran?

Jag gick och tittade och där sitter en rulle fortfarande kvar och jag tänkte, men vad fan har jag kanske inte framkallat den rullen, så ni ser, jag kan också glömma å det gruvligaste om det nu är så. ;D ;D ;D ;D

För bilderna är ju inte tagna vid samma resa Mahabalipuram och Hyderabad, denna bildserie är ju inte i någon kronologisk ordning utan jag tar lite här och där från 2001-2004.
Bra: Då är det det första du gör på Måndag att se till att bilderna blir framkallade, vi vill inte veta av nåt slarv.
Dom bilderna har vi suktat efter länge :thumbsup: :laugh: :thumbsup: :blank: Kör hårt
 
"Rolf " sa:
Bra: Då är det det första du gör på Måndag att se till att bilderna blir framkallade, vi vill inte veta av nåt slarv.
Dom bilderna har vi suktat efter länge :thumbsup: :laugh: :thumbsup: :blank: Kör hårt


;D ;D ;D ;D, Ja om det nu är det. Så jäkla skumt alltså. Grejen är ju att rullen är ju inte slut, då hade jag ju ingen digitalkamera och jag hade väl tänkt att göra slut på rullen antagligen och sedan lämna in den för framkallning, men av någon outgrundlig anledning blev det aldrig av och sedan har jag inte haft tillfälle att använda på fotona.

Först nu då när jag startade tråden och började skanna in, så hade jag en gnagande känsla av att detta inte kan vara alla foto jag tagit och nu då när jag saknade dessa så kom jag på tanken att kolla kameran och där sitter ju en rulle. Trodde faktiskt först att de fökommit när jag flyttade, för jag flyttade inte så långt efter att jag kom hem 2004.

Hoppas bara att inte rullen har tagit skada av att sitta där i 6 år :o ::)(snacka om alzheimer light ;D ;D), men det är väl ingen fara....eller?

Måste bara köpa ett batteri så jag kan få igång kameraskrället och ta slut på rullen och sen lämna in den så får vi se om det är dom bilderna på Hyderabad, för det är en del faktiskt :D

Mvh Peter :wai:
 
"insayt " sa:
;D ;D ;D ;D, Ja om det nu är det. Så jäkla skumt alltså. Grejen är ju att rullen är ju inte slut, då hade jag ju ingen digitalkamera och jag hade väl tänkt att göra slut på rullen antagligen och sedan lämna in den för framkallning, men av någon outgrundlig anledning blev det aldrig av och sedan har jag inte haft tillfälle att använda på fotona.

Först nu då när jag startade tråden och började skanna in, så hade jag en gnagande känsla av att detta inte kan vara alla foto jag tagit och nu då när jag saknade dessa så kom jag på tanken att kolla kameran och där sitter ju en rulle. Trodde faktiskt först att de fökommit när jag flyttade, för jag flyttade inte så långt efter att jag kom hem 2004.

Hoppas bara att inte rullen har tagit skada av att sitta där i 6 år :o ::)(snacka om alzheimer light ;D ;D), men det är väl ingen fara....eller?

Måste bara köpa ett batteri så jag kan få igång kameraskrället och ta slut på rullen och sen lämna in den så får vi se om det är dom bilderna på Hyderabad, för det är en del faktiskt :D

Mvh Peter :wai:
Tycker inte du ska ta slut på rullen. Har den setat i kameran i 6år så är risken att den torkat, Fortsätter du fota så kan den bli förstörd. Ta den till en fotoaffär och förklara läget, jag skulle inte röra kameran. Du betalar ju bara för det bilder som är tagna. Lycka till :nod: :thumbsup:
 
"Rolf " sa:
Tycker inte du ska ta slut på rullen. Har den setat i kameran i 6år så är risken att den torkat, Fortsätter du fota så kan den bli förstörd. Ta den till en fotoaffär och förklara läget, jag skulle inte röra kameran. Du betalar ju bara för det bilder som är tagna. Lycka till :nod: :thumbsup:

Okey Rolf tack för tipset, jag skall göra som du säger :wai:, men om den torkat då kan man fortfarande framkalla då?

Bara för det skall du få en karma ;D :angel:

Mvh Peter :wai:
 
:wai:
Tror att dom kan fixa det på en foto affär. Dom tar säkert hela rullen och plockar ur filmen som sen direkt läggs i badet för framkallning då brukar filmen mjukna alltså plasten kan inte stava till celluuodien :laugh:
Det finns ju tyvärr inte så många fotoaffärer kvar sen digitalkameran kom. Hoppas du hittar en bra :thumbsup:
 
"Rolf " sa:
:wai:
Tror att dom kan fixa det på en foto affär. Dom tar säkert hela rullen och plockar ur filmen som sen direkt läggs i badet för framkallning då brukar filmen mjukna alltså plasten kan inte stava till celluuodien :laugh:
Det finns ju tyvärr inte så många fotoaffärer kvar sen digitalkameran kom. Hoppas du hittar en bra :thumbsup:

Nä, jag kan inte gå till en sådan där snabbis, utan en riktig fotoaffär då? Ja skall bli intressant om jag hittar en sådan, de är väl en anakronism i dag antar jag :-\

Mvh Peter :wai:
 
"insayt " sa:
Nä, jag kan inte gå till en sådan där snabbis, utan en riktig fotoaffär då? Ja skall bli intressant om jag hittar en sådan, de är väl en anakronism i dag antar jag :-\

Mvh Peter :wai:
Fan Peter du slänger dej med ord som man får lov att slå upp :D Inte nog med att man lär sej om Indien, man lär sej det Svenska språket också :laugh:
 
"Rolf " sa:
Fan Peter du slänger dej med ord som man får lov att slå upp :D Inte nog med att man lär sej om Indien, man lär sej det Svenska språket också :laugh:

hahaha...ja jag gillar just det ordet. Förr var en oxkärra en anakronism, idag blir en mobiltelefon en anakronism efter 1 månad ;D ;D ;D

Mvh Peter :wai:
 
Indienresan fortsätter…
Ja, Indien kan man ju ägna kilometervis med text om. Indien berör ju på en mängd olika sätt. Indien är allt och Indien har ju blivit synonymt med en massa olika farsoter som fattigdom, kastsystem, korruption, kolonialism, färger, smaker, dofter, prakt, otrolig rikedom, Gudar, heliga män, grandios natur, katastrofer, religiöst våld, mångfald…ja och mycket mer.

Indien idag är ju en framgångssaga. Utvecklingen i Indien går med en rasande fart och medelklassen har ökat snabbare än någon annan stans. Så kan man kalla Indien för fattigt längre? Det byggs som aldrig förr och välståndet ökar för var dag. Delhi ökar med Eskilstuna var vecka ungefär.

Pondicherry

Pondicherry som ligger ca 20 mil söder om Chennai, satt jag varje kväll på ett hotell som heter Masa, en ganska hyfsad 3 stjärnigt hotell och åt samt drack lite bira. Pondicherry var än gång en fransk enklav fram till 1954, då den övertogs av Indien och är nu ett unionsterritorium sedan 1963, vilket betyder att de har ett visst självstyre.

När jag så satt på Masa en kväll kom där in tre killar med hjälmar, klädda i Jeans och T-shirt, T-shirt med tryck av Black Sabbat och Iron Maiden eller liknande, kommer inte riktigt ihåg.

De tjattrade och verkade allmänt uppåt samt tog en öl och sprang fram och tillbaka till bardisken där de förmodligen, jag vet inte men jag uppfattade det så, frågade efter damsällskap och de fnittrade likt töser.

Jag satt och filosoferade över de här tre killarna och tänkte att, Indien är idag vad Sverige var 1973 eller liknande. På den tiden i Sverige var det en framtidstro, en massa var nytt och nya spännande saker poppade upp hela tiden och man var nyfiken på livet och det var hausse in världen och bekymren var långt borta.

Så är det i Indien idag, vi i västvärlden har kommit till vägs ände på något sätt, det verkar som det finns inget mer att upptäcka för allt är redan upptäckt, det finns inget mer att skapa för allt är redan skapat, det finns inget att glädjas åt för glädjen är redan glad.

Nja riktigt så illa är det ju inte, men nog har vi på något vis stagnerat, det är mycket svårare idag att uppskatta något samt känna inspiration när det kommer en ny telefon i veckan och alla bara gäspar samt pensionen blir sämre än om man skulle lyfta socialbidrag.

Värdet och behållningen av det vi gör eller har, har på något vis försvunnit, det är precis som om att 500 appar i en telefon räcker inte, utan vi måste ha 500 till, till vilken nytta. Nä vägs ände på något vis. Alla de stora upptäckterna är redan upptäckt, se bara på musik, ingen revolutionerande genre har uppstått sedan 80-talet i någon större utsträckning, inget som man direkt kan säga ”Wow”.

1973-fenomen ser man ju överallt i Asien, Afrika och Latinamerika och det är som Kinas premiärminister sa vi årsskiftet av Millenniet i TV-talet. ”This Millennium is Asia” och jag tror honom!

När jag satt där och såg de här unga männen tänkte jag att så kände jag då 1973 och ett drömmande leende spred sig över mina läppar.

Pondicherry är en häftig liten stad på östkusten i Tamil Nadu. Mycket av omgivningarna är inspirerat av fransmännen och flera gator heter Rue de Lacroix eller liknande i de franska kvarteren och det finns franska restauranger.

Det lustiga med Indien är ju att inget är konformt utan där kan det se olika ut beroende på historia och omgivning. Ta poliser t ex, i Sverige har ju alla samma uniform oavsett om du kommer ifrån Arjeplog eller Malmö. I Indien icke sa nicke.

I Pondicherry har man franska uniformer med de typiska huvudbonaderna och i t ex Bangalore (Karnataka) som är Indiens ”Silicon Valley”, med en mängd elektronikindustri, callcenter, dataföretag, Telecom mm, är de väldigt amerikaniserade och där går poliserna omkring i vita Sheriffhattar och vita handskar.

Pondicherry har ju ett visst självstyre och de har egna skattesatser vilket gör att alkoholen är hälften så dyr som i övriga Indien och det gråter man ju inga floder för precis.

Så lite bilder på Pondicherry

I Pondicherry bodde vi jag och Dinakar samt Prakash en gemensam kompis vi har. Vi tre åkte alltid någonstans när jag kom och jag tyckte att det var lite komiskt med ”Clinton” Guesthouse istället för Hilton och samtidigt ser man ju också hur slitet det är i Indien, på många ställen har man ju inte renoverat på årtionden.

pondi.jpg


Dinakar och Prakash dagen efter på rummet

pondi2.jpg


Dinakar och en elefant, i Indien är ju elefanten också helig, Guden Ganesha är ju lyckoguden och framgångens Gud. Denna elefant lade sin snabel på huvudet om man gav den en rupie som den tog med snabeln, till och med elefanten har lärt sig att tigga!

elefant.jpg


Här en apa som jag fick syn på som inmundigar något, ser man ofta fastbundna djur, tycker jag inte riktigt om. Apan är ju också helig i Indien, Hanuman som Guden heter och som står för pålitlighet, mod och styrka samt har hjältestatus.

pondi5.jpg


Esplanaden längs Bengaliska viken, ja det är mäktigt denna Bengaliska vik verkar ha en oerhörd kraft på något sätt.

pondi4.jpg


Här framför Gandhistatyn nere på Esplanaden, Gandhi känner väl de flesta till, han står staty överallt

pondi7.jpg


Här glada servitörer och kockar på Hotel Masa, lite dålig bild men ändå.

pondi6.jpg


Jag var också i en stad i Karnataka som heter Mysore, inget spännande alls, en ganska seg historia, men vi åkte dit för att hälsa på Dinakars syster. Men som överallt i Indien finns där ju grandiosa tempel och palats, här Mysore Palace.

mysore.jpg


Fortsättning följer...
 
Att Indien är på stark frammarsch är det inget tvivel om, men samtidigt finns ju allt det andra kvar. För att överleva i Indien måste man vara påhittig, uppfinningsrik och inte minst opportunist, man kan inte vara sparsmakad.

Jag tänker på alla de fantastiska människorna jag sett och mött som med nästan inga medel alls kan åstadkomma storverk. Jag tänker på tvätten utanför mitt hotell i Chennai. Han har en liten friggebod nästan eller en byscha som vi säger i Götet. I denna byscha står han och stryker vita skjortor, det är ju öppet mot gatan och dammet yr överallt och avgaser.

Strykjärnet han har är ett sådant där gammalt som vi hade på 1800-talet, en sådan man lade glödande kol i och det var precis vad han använde. Kan ni tänka er kol (svart) och stryka vita skjortor? Men jag lovar de var de mest fantastiskt vita och fullständigt skrynkelfria skjortor jag sett.

Fattar inte hur han bär sig åt, eller skomakaren som vid en korsning där jag åkte med min vän Dinakars vespa, stod i rondellen och medelst en bit kartong som underlägg ritade av polisens fot för att använda som mall till att göra ett par nya skor till polisen.

Dinakar sa till mig att skorna kommer att bli de mest perfekta skor jag kan tänka mig. Eller som en del bilister, har man ingen registreringskylt så målar man dit en och sidospeglar på bilar använder de aldrig utan de fäller de in annars är det risk för att de slits bort av förbipasserande då man kör alldeles för tätt inpå varandra.

För att inte tala om alla krymplingar, de har alla möjliga lösningar på allt när det gäller att ta sig fram. I Indien är det också alltid kunden som har fel. Inte om du går till större varuhus mm, men ofta går man ju till små hål i väggen och handlar det ena än det andra.

I Chennai brukade jag köpa med mig öl hem till rummet och det är ju 70 c flaskor med kapsyler. En flaska var halsen trasig på varpå jag gick tillbaka och förklarade att halsen som man kan se är sönder och den var så när jag fick den, icke och jag är ju ändå stammis där. Nä jag var tvungen till att köpa en ny.

En kväll när jag satt med Dinakar och drack en öl hade jag, upptäckte jag när jag kommit hem till rummet min nya fina vita skjorta som jag inhandlat i Bangalore 20 mil därifrån, fått en liten blålila fläck bak på ryggen.

Fan tänkte jag, men tänkte samtidigt att jag går och köper lite blekmedel. Sagt och gjort, nästa morgon skickade jag iväg hotellpojken att köpa. Han kommer tillbaks med önskad vara och för säkerhets skull läste jag igenom instruktionerna och det var inget tvivel om att det stod ”bleacher and whitening” på etiketten.

Sagt och gjort lägger skjortan i vatten och detta medel efter att läst igenom noga. Skulle ligga en halvtimma tror jag att det var sedan sköljas ur med rent vatten.

När jag tar upp skjortan ur vattnet har skjortan blivit alldeles himmelsblå och jag tänkte vad fan är detta? Hur i h…vete kan den bli blå, visserligen var innehållet blått, men det behöver ju faktiskt inte betyda att det blir blått, utan ändrar kemisk form när det blandas med vatten, men detta blev blått.

Jag gick till farmacin som sålt det, också det utanför mitt hotell och vilka jag mycket väl känner och påtalade saken och han bara ruskade på huvudet.

- Ja men ser du inte det står ju bleacher and whitening, skjortan är ju förstörd
- Yes, bleacher
- Ja men skjortan är ju förstörd, det måste varit fel innehåll i flaskan
- No bleacher

Ja pengar fick jag inga, utan jag har själv fått försöka få den vit, men skjortan återhämtade sig aldrig. Ja så här efteråt skrattar man ju åt det. Dinakar försökte ge mig alla möjliga råd om hur skjortan skulle bli vit, men inget funkade.

Eller han som har en annan liten byscha precis bredvid tvättgubben och säljer telefonkort och telefoner mm. I Indien måste du om du vill ha ett kontantkort registrera dig, fylla i en massa papper och ta passkopior mm annars får du inget kort. Detta är ju för att minimera terrorverksamhet så att de kan ha koll på alla mobilkort.

Jag frågade honom om han kan fixa det utan och det kunde han, det var bara det att han gav mig ett kort som tillhörde någon annan, så när jag startade telefonen var där en massa konstiga nummer jag aldrig förut sätt och efter en dag tog kortet slut och en operatorröst sa att kortet ej var giltigt.

Jag fick till slut ett nytt kort men även det tog slut efter en dag och en röst kom, han fixade ju inte det, han bara robbade mig på pengar och vad kan jag göra, inget. Ja sånt här sker jämt och ständigt och det är ju oftast små skitsaker som man så här i efterhand skrattar åt.

Kerala

Kerala som ligger väster om Tamil Nadu är ett paradis och vackert som ett vykort. Naturen är helt olik den i Tamil Nadu. Nilgirisbergen som är en del av The Western Ghats är en lång bergskedja med upp till 2000 meter höga toppar.

Nilgirisbergen delar Tamil Nadu från Kerala och när man åker tåget till Kerala åker man längs denna bergskedja.
Uppe i dessa Nilgirisberg finns också ett populärt resmål Ooty, Ooty är en så kallad Hillstation Queen of Hillstation mitt i ett antal nationalparker med tigrar, leoparder, elefanter och sjakaler mm och vattenfall, detta ligger nu inte i Kerala utan nordvästra Tamil Nadu på gränsen till Kerala men jag tog med det i alla fall om nu någon skulle befinna sig i norra Kerala någon gång.

Här finns också en väldig massa teodlingar, jag själv har inte varit i Ooty, men vi skulle dit egentligen den där julen då vi hamnade i Hyderabad, för det fanns inte ett enda rum att tillgå i Ooty. Dinakar kommer därifrån.

Tamil Nadu består ju mest av stepplandskap och det är förhållandevis platt, men när du kommer in I Kerala förändras landskapet tvärt, hela Kerala är en enda stor palmdunge, palmer så långt ögat kan nå. Här finns ett överflöd av kokospalmer, bananodlingar, ris- och kaffeodlingar, mango- och cashewnötsträd och Kokospalmer. Kusten kallas för Malabar Coast och jag gillar kaffet som görs på bönor från Malabarkusten. Testa det Gevalias Malabar. Kerala kallades förut för Malabar ett tag.

I det jämfört med Europa fattiga Indien är Kerala den delstat som ändå erbjuder sina invånare den bästa sociala tryggheten i Indien, och grundläggande skolgång och hälsovård erbjuds kostnadsfritt till alla. Mer än 90,9 % av befolkningen är läskunnig. Kerala var också ett matriarkat en gång i tiden och här finner man den största kristna befolkningen.

I Kerala finns också de fantastiska ”Backwaters”, långa grunda laguner insvept i palmer och brinkar, helt otroligt lugn där inne i dessa laguner. Jag var ju i Kovalam Beach som är ett backpackerställe och det var väl inte den bästa tiden på året, december. Monsunen varar ju längre och kommer senare i söder och det var faktiskt mest dis och duggregn var dag, men skit samma, är inte så kräsen när det gäller väder det finns andra värden att njuta av.

Jag lärde känna en familj, två söner en dotter, mamman och pappan till ett guesthouse King Guest House, fantastiska människor. Vi turades om att bjuda på middag och jag var hemma hos dem och jag hade riktigt trevligt med dem.

Den ena sonen ordnade en tur på dessa ”Backwaters” och jag hyrde en gammal båt som såg ut som en urholkad trädstam och gubben hade en sådan där lång åra som han vickade fram och tillbaka där bak i båten, ja denna tur var det härligaste jag gjort. Fullständig tystnad och man bara flöt fram lugnt och stilla som i en sagovärld. Jag hade ju kunnat hyra en båt med alla bekvämligheter, men det är ju inte riktigt min grej, jag vill uppleva på ett så naturligt och äkta sätt det bara går annars kan det kvitta.


Jag börjar med det bästa först, dessa ”Backwaters”, här det stilla livet längs strandbrinken med en betande ko, underbart liv här! I dessa ”Backwaters” skulle jag gärna bo om det gick, vem vet kanske!

back2.jpg


Ännu en bild av livet längs stranden, här på den sidan jag befinner mig bor det Kristna och på den sidan som bilden visar bor det Hinduer, märkligt.

backwater.jpg


Ännu en bild av livet längs stranden, helt underbart där palmerna böjer sig över vattnet, ser nästan ut som de skall kana ner i vattnet!

backwater1.jpg


Det fanns gott om djur i dessa backwaters, här en örn eller är det en falk som landade på en trästubbe tror jag att det är mitt i vattnet eller om det var en sten som stack upp ur vattnet.

hawk.jpg


Som sagt var, det fanns gott om djur i dessa backwaters, här kom det en vattenorm helt plötsligt simmandes förbi eller om det var en landlevande, en del av dem simmar ju också!

snake.jpg


Ett tvättpass, så är det man gör allt där antagligen! Så bada är väl inte tillrådigt antar jag?

laundry.jpg


Kovalam Beach, i december är stranden inte vacker, svart sörja tränger upp när regnen kommer och skall man ha fina stränder här bör man åka i februari-mars, då har det sjunkit ner igen och fina stränder brer ut sig. Det är ju ganska långt söderut i Indien, nästan så långt söderut man kan komma innan man ramlar i Indiska Oceanen.

kovalam_beach1.jpg


Kovalam Beach igen, som sagt var inte de bästa stränderna vid den här tiden

kovalam_beach3.jpg


Ja det var lite om detta, har lämnat in kameran nu och det skall bli spännande att se om det finns bilder på Hyderabad eller kanske annat från Indien på den där filmen som nu legat ett antal år i byrålådan.

Fortsättning kanske följer…

Mvh Peter :wai:
 
Måste bara visa detta charmtroll som jag såg på tåget på vägen ner till Kerala.

Morfar var på väg med sitt barnbarn

farson.jpg


Mvh Peter :wai:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 
 
Tillbaka
Topp