Min umgängeskrets under min långa ungkarlstid firade alltid jul med sina familjer och jag med mina föräldrar och syskon + deras familjer. Så ingen jag känner har suttit ensam och övergiven under julen. Man har väl varit lyckligt lottad.
För visst vet jag att problemen du beskriver finns, lego. Inget tvivel om den saken. Och inget smärtar mig mer än vetskapen om alla dessa ensamma människor.
Jag går som sagt ofta på julotta på juldagsmorgonen, och i Lund går kollekten alltid till Stadsmissionen. Det blir alltid en ganska stor sedel som hamnar i håven från mig, det känns bra att dom som har hamnat på samhällets baksida kan få lite glädje i sitt liv.
För visst vet jag att problemen du beskriver finns, lego. Inget tvivel om den saken. Och inget smärtar mig mer än vetskapen om alla dessa ensamma människor.
Jag går som sagt ofta på julotta på juldagsmorgonen, och i Lund går kollekten alltid till Stadsmissionen. Det blir alltid en ganska stor sedel som hamnar i håven från mig, det känns bra att dom som har hamnat på samhällets baksida kan få lite glädje i sitt liv.

Det är väl ungefär den uppfattningen som döttrarna har om mej ibland