Det hade ärligt talat förvånat mig ordentligt om just du förstod den liknelsen. Men här är en enklare förklaring för just dig som förklarar samma sak på ett enklare sätt:
Tänk dig en sur gubbe som bor uppe i Tavelsjö som har byggt ett superfräckt saftstånd vid vägen. Han har lagt ut massor av sina sparade veckopengar på att snickra ihop ståndet av fina träplankor, köpa glänsande tillbringare och färgglada sugrör, för alla vuxna har ju sagt till honom att saft är framtiden. Det finns till och med ett utedass att låna för de som blir kissnödiga av att dricka den goda saften. Men när han äntligen öppnar kommer det bara en enda kund under hela första dagen och köper ett litet glas för fem kronor. Då sätter sig den här sura Tavelsjögubben på en stubbe, korsar armarna och muttrar att det här var världens sämsta affär eftersom det kommer ta hundra år minst att få tillbaka pengarna om det fortsätter så här.
Men det sättet att tänka är faktiskt ganska naivt och lite tokigt, för gubben glömmer att det bara är den allra första dagen. Det är ju ingen som vet att hans saftstånd ens finns än, och just idag kanske folk inte var särskilt törstiga, men imorgon eller när den riktiga sommarvärmen slår till över Tavelsjö kanske det kommer tjugo eller hundra kunder på en och samma gång. Till och med Umeborna kanske blir sugna när de hört om hur god saften är. Han glömmer också att framtiden ändrar på sig, för just nu kanske grannarna dricker mjölk, men snart kanske alla i hela byn bara vill ha saft och då kommer det bli jättelång kö till hans stånd. Dessutom var han faktiskt tvungen att bygga det eftersom de vuxna vänstertänkarna som han själv bestämt en ny lag om att alla som har en stor gräsmatta måste erbjuda saft till förbipasserande.
Så att sitta där i Tavelsjö och sura och räkna ut att det tar hundra år att bli rik är precis som att tro att det bara kommer en enda kund om dagen i all evighet, och så fungerar det ju helt enkelt inte i verkligheten.
