thaikonsult
Medlem
Prop. 2002/03:80
(I lagen definieras sambor som ”två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll” (1§ 1st). Genom att använda denna formulering i stället för ”äktenskapsliknande Förhållande” fångar man in såväl homosexuella som heterosexuella sambor.
Liksom i dag bör den första förutsättningen för att parterna skall anses som sambor enligt lagen vara att de stadigvarande bor tillsammans. Häri ligger, som framgått, att sammanboendet skall ha en viss varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det. Den andra förutsättningen bör vara att parterna sammanbor i ett parförhållande, dvs. i en förbindelse vari som regel ingår sexuellt samliv. Ytterligare en förutsättning för att ett samboförhållande skall anses föreligga bör som nu vara att parterna har ett gemensamt hushåll. Härmed avses att parterna har ett samarbete i vardagliga göromål samt ett visst mått av ekonomisk gemenskap eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete).
Särskilt bland par som upptar samlevnad efter att ha lämnat ungdomen och kanske tidigare äktenskap eller förhållanden bakom sig är det inte ovanligt att mannen eller kvinnan behåller en tidigare bostad. Detta kan bero på arbetsförhållanden eller ha andra praktiska skäl såsom önskemål att härbärgera bohag eller att kunna ställa lägenheten till förfogande för någon anhörig. Det kan också vara mera personliga skäl som ligger till grund för ett sådant arrangemang.
För fall då mannen eller kvinnan har en egen bostad vid sidan av den som begagnas gemensamt blir frågan om sambolagen skall anses tillämplig, liksom i andra fall, att avgöra på grundval av en helhetsbedömning. För att lagen skall vara tillämplig måste mannen och kvinnan vid en sådan bedömning, trots ett arrangemang av nyss angivet slag, kunna sägas bo tillsammans och den gemensamma bostaden således ha karaktär av permanentbostad för dem båda. Varken lagens ord eller dess grunder utesluter att denna förutsättning kan vara uppfylld även i ett fall då den ene av dem dessutom har en annan bostad, som han eller hon använder i viss utsträckning. Det är å andra sidan uppenbart att lagen inte är tillämplig om samlevnaden endast tar sig uttryck i att den ene besöker den andre, oavsett om besöken har stor regelbundenhet och frekvens.
Som antyds i det redovisade motivuttalandet behöver emellertid inte nödvändigtvis folkbokföringsförhållandena läggas till grund för några slutsatser i fråga om avsikterna med samlevnaden.
Socialstyrelsen har i de allmänna råden ansett att sex månader kan vara en lämplig tidsgräns om paret inte väntar barn tillsammans eller särskilda omständigheter kan föranleda en annan uppfattning i endera riktningen. I det nu aktuella målet finns det inte några sådana särskilda omständigheter.
Regeringens proposition 1986/87:1 sidan 252
Ett riktmärke kan vara att de har bott tillsammans minst sex månader.
Från Hovrätten för Västra Sverige:
”I sambolagens förarbeten anges som krav för samboförhållandet att samboendet skall ha en viss varaktighet eller i vart fall vara tänkt att ha det. Fråga skall vara om en inte alltför kort förbindelse. Om någon av parterna är folkbokförd på annan adress än den där paret bor krävs att en helhetsbedömning visar att de har en gemensam permanentbostad och gemensamt hushåll och att detta förhållande varat en inte alltför kort tid. Ett riktmärke kan vara att de har bott tillsammans i minst sex månader. Andra omständigheter, till exempel förekomsten av gemensamma bankkonton och liknande eller ett inbördes testamente, kan ge anledning till att godta en kortare tids sammanboende”.
Med vänlig hälsning Thaikonsult
(I lagen definieras sambor som ”två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll” (1§ 1st). Genom att använda denna formulering i stället för ”äktenskapsliknande Förhållande” fångar man in såväl homosexuella som heterosexuella sambor.
Liksom i dag bör den första förutsättningen för att parterna skall anses som sambor enligt lagen vara att de stadigvarande bor tillsammans. Häri ligger, som framgått, att sammanboendet skall ha en viss varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det. Den andra förutsättningen bör vara att parterna sammanbor i ett parförhållande, dvs. i en förbindelse vari som regel ingår sexuellt samliv. Ytterligare en förutsättning för att ett samboförhållande skall anses föreligga bör som nu vara att parterna har ett gemensamt hushåll. Härmed avses att parterna har ett samarbete i vardagliga göromål samt ett visst mått av ekonomisk gemenskap eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete).
Särskilt bland par som upptar samlevnad efter att ha lämnat ungdomen och kanske tidigare äktenskap eller förhållanden bakom sig är det inte ovanligt att mannen eller kvinnan behåller en tidigare bostad. Detta kan bero på arbetsförhållanden eller ha andra praktiska skäl såsom önskemål att härbärgera bohag eller att kunna ställa lägenheten till förfogande för någon anhörig. Det kan också vara mera personliga skäl som ligger till grund för ett sådant arrangemang.
För fall då mannen eller kvinnan har en egen bostad vid sidan av den som begagnas gemensamt blir frågan om sambolagen skall anses tillämplig, liksom i andra fall, att avgöra på grundval av en helhetsbedömning. För att lagen skall vara tillämplig måste mannen och kvinnan vid en sådan bedömning, trots ett arrangemang av nyss angivet slag, kunna sägas bo tillsammans och den gemensamma bostaden således ha karaktär av permanentbostad för dem båda. Varken lagens ord eller dess grunder utesluter att denna förutsättning kan vara uppfylld även i ett fall då den ene av dem dessutom har en annan bostad, som han eller hon använder i viss utsträckning. Det är å andra sidan uppenbart att lagen inte är tillämplig om samlevnaden endast tar sig uttryck i att den ene besöker den andre, oavsett om besöken har stor regelbundenhet och frekvens.
Som antyds i det redovisade motivuttalandet behöver emellertid inte nödvändigtvis folkbokföringsförhållandena läggas till grund för några slutsatser i fråga om avsikterna med samlevnaden.
Socialstyrelsen har i de allmänna råden ansett att sex månader kan vara en lämplig tidsgräns om paret inte väntar barn tillsammans eller särskilda omständigheter kan föranleda en annan uppfattning i endera riktningen. I det nu aktuella målet finns det inte några sådana särskilda omständigheter.
Regeringens proposition 1986/87:1 sidan 252
Ett riktmärke kan vara att de har bott tillsammans minst sex månader.
Från Hovrätten för Västra Sverige:
”I sambolagens förarbeten anges som krav för samboförhållandet att samboendet skall ha en viss varaktighet eller i vart fall vara tänkt att ha det. Fråga skall vara om en inte alltför kort förbindelse. Om någon av parterna är folkbokförd på annan adress än den där paret bor krävs att en helhetsbedömning visar att de har en gemensam permanentbostad och gemensamt hushåll och att detta förhållande varat en inte alltför kort tid. Ett riktmärke kan vara att de har bott tillsammans i minst sex månader. Andra omständigheter, till exempel förekomsten av gemensamma bankkonton och liknande eller ett inbördes testamente, kan ge anledning till att godta en kortare tids sammanboende”.
Med vänlig hälsning Thaikonsult