Som att kasta sig ut för ett stup. Ett stup med främmande kultur,språk ja allt.

 
Det absolut sämsta sättet att bygga ett förhållande måste vara genom lögner. Misstro är en sjukdom som kan få ödesdigra konsekvenser. Frugan och jag är överens till 100 procent om att alltid vara ärliga mot varandra och detta predikar vi för våra barn nästan dagligen. Lögner blir nästan alltid avslöjade till slut, det skall man vara helt på det klara med.

Det är säkert så att man aldrig blir fullt ut accepterad i en thaifamilj på lika villkor, därför är det nog en förutsättning att man behärskar språket åtminstone hjälpligt om man skall flytta ner för gott. Då underlättas säkert kontakterna även om man inte blir en "äkta" familjemedlem fullt ut.
 
Hej vill bara tacka alla som har skrivit på denna tråd vilket har fått mig att tänka efter samt förstå saker ting från många synvinklar. Jag har förstått att en del av er har även god erfarenhet av att etablera sig i Sverige med er fru sambo. Där ni fått göra en resa i hela grejen vad det innebär i kontakter med svenska myndigheter, SFI , kulturkrockar. Problem med att få loss er kvinna från måsten och ansvar de har i sitt hemland för att göra den långa resan att börja etablera sig i Sverige. Skulle vara tacksam för att höra om era erfarenheter vad gäller denna resa. Jag är långt ifrån där än med min tjeja jag mött i Chiang Mai men känner att jag vill förbereda mig, lära mig så mycket jag kan om det hela . Min och Paews plan står kvar att i nästa steg träffas i juli då jag sticker till henne tre veckor. Så jag är enbart på nivån att lära känna henne mer, se vad hon vill, jag vill och om det är möjligt att få till.
 
Språket kan ju vara ett stort problem, min fru kunde enbart thai när vi träffades. Så Migrationsverket hade lite tvivel om vårt gemensamma språk när vi sökte UT. Men problem är till för att övervinnas, hon fick sitt UT och lärde sig svenska snabbt när hon började på SFI. Hon har också släkt i Sverige som var behjälpliga med att tolka.

Kärleken övervinner allt, heter det inte så?
Jag vill höra mer? Du verkar ha gjort det hela. Då tänker jag även på att din fru som jag förstått det nu är mångt o mycket bra etablerad i Sverige ?
 
Jag vill höra mer? Du verkar ha gjort det hela. Då tänker jag även på att din fru som jag förstått det nu är mångt o mycket bra etablerad i Sverige ?

Ja, vi har gjort hela resan från det att vi träffades i Helsingborg (hos hennes kusin) till att hon och barnen till slut fick svenskt medborgarskap.

Efter första träffen där en inbiten ungkarl fastnade för gott stannade hon kvar i Sverige några månader på turistvisum som vi förlängde. Därefter satte vi oss, tillsammans med kusinen och hennes man, på flyget till Thailand. Efter tre nätter i Bangkok kom så den dagen som nog är dagen som har varit den mest omtumlande i mitt liv. Vi flög upp till Udon Thani och på flygplatsen möttes vi av hennes barn, föräldrar och syskon. Jag visste det mesta om hennes närmaste redan innan, att hon hade två barn fick jag reda på omgående.

Iväg för nödvändiga inköp till huset och sedan hem till byn som ligger ca 8 mil sydväst om Udon. Första natten i huset var svettig, ingen AC fanns så vi byggde ett litet sovrum där en sådan installerades. Halva byn kom på besök för att se vad det var för en konstig farang som hade dykt upp.

Fortsättning följer!
 
Jag har levt med min hustru i Sverige i 8 år , hon tyckte SFI var skit kan jag säga , dels för att hon är dyslektisk och har svårt för att lära sig skriva och läsa, idag talar hon utmärkt Svenska , faktiskt utan den brytning som många Thai har , mycket för att hon lyssnat sig till sitt nya språk , sedan 2 år bor vi nu tillsammans i Thailand . Jag vill på det bestämdaste avråda för att ta tonårsbarn till Thailand , min frus barn var mycket positiva till att komma till Sverige och få en bra skola samt framtid, av detta blev det intet , intresset för Thaikillar kom ganska snart då facebook är något alla Thai kikar i i Sverige (samt Thailand) , Thaikompisar är det sämsta de kan ha i Sverige Inga Thaipolare är det bästa , ,Thailärare är inget jag har något till övers för , ej heller elevassistenter, finns inga som intrigerar såsom Thai , och det förstsätter de med även när de kommer till Sverige .. Bara problem, med Soc skola mmm SKIT helt enkelt , jag köpte en enkel efter två tunga år , detta händer alltför ofta med Thaibarn i Sverige , allt för ofta för att vara en slump skulle jag säga .. allt blir ju OK , inga skoluniformer så kort korta kjolar , måla sig när de är 14 samt springa ute halva nätterna , klagar mamma eller styvpappa så går de till kompisar eller till skolsköterskan som ringar soc , sen rullar all skit igång .. Varning , ta inte stora barn från Thailand till Sverige , mycket få klarar detta ...;)
 
Tre dagar efter ankomsten var det så dags för den troligen största upplevelsen jag har varit med om, den buddhistiska bröllopsceremonin. Det var en enorm känsla att gå genom dom tre "grindarna" och sedan in i huset där hon och barnen väntade tillsammans med föräldrar, syskon, ceremoniförättaren och en del annat folk. Därefter vidtog ett mässande under två timmar, band knöts runt våra huvuden och sedan runt ena handleden. Sen var vi thailändskt gifta.

När vi var i Bangkok passade vi på att lämna in ansökan om Uppehållstillstånd på svenska ambassaden och fick samtidigt tid för hennes intervju. Därför hade jag bokat hotell så vi tillbringade tre nätter på ett fint hotell i Pattaya där vi fick kvalitetstid med varandra i lugn och ro med bad blir a. Ena dagen åkte vi in till ambassaden för hennes intervju, den tog ca 45 minuter och det var väldigt ingående frågor bl a vilken färg det var på min bil.

Efter detta blev det ett par veckor till i byn innan jag med tårar i ögonen var tvungen att säga adjö till min älskade och flyga hem till jobbet. Men efter fem veckor var jag tillbaka igen och så höll det på hösten 2009, UT blev klart i slutet av november efter fem månader. Så på nyårsafton flög jag ner och hämtade henne, i mitten av januari kom vi hem och startade vårt nya liv tillsammans på riktigt.

Ett år senare ordnade vi UT för båda barnen, dom kom sommaren 2011 och började i skolan på höstterminen. Månaden efter att vår gemensamme lille son föddes 2013 fick alla svenskt medborgarskap.

Nu lever vi ett vanligt svenssonliv i vår villa i en medelstor ort I Skåne och trivs fortfarande väldigt bra tillsammans. Jag tänker ofta med tacksamhet tillbaka på den dagen vi träffades våren 2009.
 
Och Phonta, vi har klarat av att ta barnen till Sverige, det gäller att göra det tidigt. Jag kan nog tänka mig att det kan vara för sent för tonåringar, våra var 9 och 6 när dom kom hit.
Paew vill nog dom skall isåfall vara kvar hos syster eller släkt, blir ju en grej att supporta på nåt sätt deras situation innan dom klarar sig själva förhoppningsvis. Sonen är 15 dottern 12. Men så är det ju. Men som sagt ett steg i taget.
 
Tre dagar efter ankomsten var det så dags för den troligen största upplevelsen jag har varit med om, den buddhistiska bröllopsceremonin. Det var en enorm känsla att gå genom dom tre "grindarna" och sedan in i huset där hon och barnen väntade tillsammans med föräldrar, syskon, ceremoniförättaren och en del annat folk. Därefter vidtog ett mässande under två timmar, band knöts runt våra huvuden och sedan runt ena handleden. Sen var vi thailändskt gifta.

När vi var i Bangkok passade vi på att lämna in ansökan om Uppehållstillstånd på svenska ambassaden och fick samtidigt tid för hennes intervju. Därför hade jag bokat hotell så vi tillbringade tre nätter på ett fint hotell i Pattaya där vi fick kvalitetstid med varandra i lugn och ro med bad blir a. Ena dagen åkte vi in till ambassaden för hennes intervju, den tog ca 45 minuter och det var väldigt ingående frågor bl a vilken färg det var på min bil.

Efter detta blev det ett par veckor till i byn innan jag med tårar i ögonen var tvungen att säga adjö till min älskade och flyga hem till jobbet. Men efter fem veckor var jag tillbaka igen och så höll det på hösten 2009, UT blev klart i slutet av november efter fem månader. Så på nyårsafton flög jag ner och hämtade henne, i mitten av januari kom vi hem och startade vårt nya liv tillsammans på riktigt.

Ett år senare ordnade vi UT för båda barnen, dom kom sommaren 2011 och började i skolan på höstterminen. Månaden efter att vår gemensamme lille son föddes 2013 fick alla svenskt medborgarskap.

Nu lever vi ett vanligt svenssonliv i vår villa i en medelstor ort I Skåne och trivs fortfarande väldigt bra tillsammans. Jag tänker ofta med tacksamhet tillbaka på den dagen vi träffades våren 2009.
Fantastiskt
Tre dagar efter ankomsten var det så dags för den troligen största upplevelsen jag har varit med om, den buddhistiska bröllopsceremonin. Det var en enorm känsla att gå genom dom tre "grindarna" och sedan in i huset där hon och barnen väntade tillsammans med föräldrar, syskon, ceremoniförättaren och en del annat folk. Därefter vidtog ett mässande under två timmar, band knöts runt våra huvuden och sedan runt ena handleden. Sen var vi thailändskt gifta.

När vi var i Bangkok passade vi på att lämna in ansökan om Uppehållstillstånd på svenska ambassaden och fick samtidigt tid för hennes intervju. Därför hade jag bokat hotell så vi tillbringade tre nätter på ett fint hotell i Pattaya där vi fick kvalitetstid med varandra i lugn och ro med bad blir a. Ena dagen åkte vi in till ambassaden för hennes intervju, den tog ca 45 minuter och det var väldigt ingående frågor bl a vilken färg det var på min bil.

Efter detta blev det ett par veckor till i byn innan jag med tårar i ögonen var tvungen att säga adjö till min älskade och flyga hem till jobbet. Men efter fem veckor var jag tillbaka igen och så höll det på hösten 2009, UT blev klart i slutet av november efter fem månader. Så på nyårsafton flög jag ner och hämtade henne, i mitten av januari kom vi hem och startade vårt nya liv tillsammans på riktigt.

Ett år senare ordnade vi UT för båda barnen, dom kom sommaren 2011 och började i skolan på höstterminen. Månaden efter att vår gemensamme lille son föddes 2013 fick alla svenskt medborgarskap.

Nu lever vi ett vanligt svenssonliv i vår villa i en medelstor ort I Skåne och trivs fortfarande väldigt bra tillsammans. Jag tänker ofta med tacksamhet tillbaka på den dagen vi träffades våren 2009.
underbart att höra, tuff resa men som låter väl värt allt. Tack för att få höra dig berätta. Skåneland ja jag tackar jag. Jag är nästan skåning. Mor o far är Malmöiter, min dotter hennes man o tre barn bor i Malmö. Hela tjocka släkten är där ifrån.
 
Tack för era snälla kommentarer. Det är värt att notera om du inte visste det @Min Thai att det är helt andra väntetider på UT som gäller idag, över ett år var det sista jag hörde. @glimten66 vet mer om detta, hans tjej väntar därnere i skrivande stund.
 
Tack för era snälla kommentarer. Det är värt att notera om du inte visste det @Min Thai att det är helt andra väntetider på UT som gäller idag, över ett år var det sista jag hörde. @glimten66 vet mer om detta, hans tjej väntar därnere i skrivande stund.
Okey.....Bra o känna till i det läge det är dags o göra beslut, är ju inte där än. Har så mycket till att få klarhet i innan dess. Men jag vill förbereda mig så mycket jag kan. Tack för infon.
 
 
 
Tillbaka
Topp