Tänkte spinna vidare på detta med hjärta kontra det mentala/sinnet.
ใจ, används ju mycket och i många sammanhang där vi kanske mer tycker att det tillhör det mentala och sinnet.
Kärleken är mer en bild vi har som speglar våra känslor alltså mentalt/sinnet.
Att lita på någon, ha förtroende för någon, respektera någon, här är hjärtat och det emotionella, här tror jag att Thai gör skillnad gentemot oss i väst ใจ.
Det gick ju ett program för många herrans år sedan och kulturskillnader i affärsvärlden, väst kontra Japan och hur man skall bete sig för att kunna göra affärer och det får nog gå för hela Asien.
Där sätter man sig inte vid bordet och gör affärer med en gång som i väst utan där socialiserar man sig med familjer och närstående först, sen gör man affärer, detta för att känna dig och ditt hjärta, kan jag lita på dig? Är du personen (hjärtat) du utger dig för att vara? Kan jag ha förtroende för dig i affärer? ใจ.
จิต chit[sup]L[/sup] = mentala/sinne
จิตใจ chit[sup]L[/sup] chai[sup]M[/sup] = sinnet
ดวงจิต duaang[sup]M[/sup] chit[sup]L[/sup] själ och sinne
รักเจ้าตรึงจิต นิจนิรันดร
rak[sup]H[/sup] chao[sup]F[/sup] dtrung[sup]M[/sup] chit[sup]L[/sup] nit[sup]H[/sup] ni[sup]H[/sup] ran[sup]M[/sup] daan[sup]M[/sup]
Man kan byta ut เจ้า som är i poetiska samanhang för "du, dig" mot คุณ เธอ, om ni vill!
Jag kommer för alltid att älska dig av hela mitt hjärta
Här ser vi en viss skillnad, rationalism, detta är inte från hjärtat, utan ord, alltså något som inte är förankrat i hjärtat lite som ปากหวาน bpaak[sup]L[/sup] waan[sup]S[/sup] = sweet mouth, alltså linda in, prata söta ord, alltså ord utan mening egentligen.
Låter fabricerat utan att för den skull vara falskt, men Thai och Asiater bygger mer sin tro på människor genom förtroende du uppvisar, snarare än ord, ord har ingen betydelse hos Thai, det är vad du gör och hur du gör och hur du visar, där skapas hjärtat och sinnet, mentaliteten enkom är underordnad, den är flyktig och många gånger instabil, så ดวงจิต duaang[sup]M[/sup] chit[sup]L[/sup] = sinne och själ = hjärtat.
ดวง är ju ett klassnamn för sfäriska objekt samt stjärnor, måne, sinne och det celestiala.
Hos Thai är själ/sinne = hjärtat, för det är sammankopplat, i väst vet vi inte riktigt vad själ eller hjärta är (organ förmodligen som pumpar runt blod), förmodligen något som ligger utanför oss själva som allt annat, vi ser ju mycket som att det ligger utanför oss själva, våra problem t ex är alltid något utanför oss själva och inte inom oss själva osv.
Jag har ju läst en hel del Asiatisk kultur och och religion och får känslan av att det är på detta viset จิต = rationella/mentala och ใจ emotionella/hjärtat. Man använder det så som ovan.
คุณเป็นคนเดียวที่ฉันไว้ใจ
koon[sup]M[/sup] bpen[sup]M[/sup] kohn[sup]M[/sup] diaao[sup]M[/sup] thii[sup]F[/sup] chan[sup]S[/sup] wai[sup]H[/sup] jai[sup]M[/sup]
Du är den enda jag kan lita på!
ไว้ใจ = lita på, ha förtroende för osv. ไว้ใจ betyder ju ordagrant "sparad i mitt hjärta", placerad i mitt hjärta, alltså förtroendet för något, någon.
Här däremot kommer det från hjärtat, det emotionella centrat och det är en känsla som känns i hela kroppen och framförallt i hjärtat.
Så kanske det är så att, när det kommer till ”pålitlighet, känna sig säker på någon, lita på någon, godhet, generositet osv”, är det ใจ, för det är något du kan känna och se samt uppleva.
…är det จิต är det mer det rationella, kanske till och med tvångsmässiga. Jag är så betagen av dig att det förblindar mitt sinne จิต นิจนิรันดร och där är inte hjärtat med, kanske Buddha skulle uttrycka det så. ;D
Vad tror ni om detta?
Lyco
