Svenskarna som väljer att dö i Thailand-flyr svenska åldringsvården

 
Jag dör hellre här om jag blir ALLVARLIGT sjuk, med adekvat smärtlindring, än att flyttas tillbaka till Sverige och överleva ett år (eller motsvarande).

Jo, jag har en relativt "täckande" sjukförsäkring, men den täcker bara några miljoner baht. Cancer och hjärtsjukdomar kan bli svindyrt.

Jag är 100% svensk, men jag känner mig 100% hemma här. Sverige är ett (fint) minne.

P.s. Jag har även rätt till statlig vård pga mitt företag och arbetstillstånd.
 
Jag dör hellre här om jag blir ALLVARLIGT sjuk, med adekvat smärtlindring, än att flyttas tillbaka till Sverige och överleva ett år (eller motsvarande).

Jo, jag har en relativt "täckande" sjukförsäkring, men den täcker bara några miljoner baht. Cancer och hjärtsjukdomar kan bli svindyrt.

Jag är 100% svensk, men jag känner mig 100% hemma här. Sverige är ett (fint) minne.

P.s. Jag har även rätt till statlig vård pga mitt företag och arbetstillstånd.
Jag kommer aldrig att flytta tillbaka till Sverige och den inhumana äldrevården. Jag föredrar att avsluta mitt liv i Thailand omgiven av min familj.
 
Jag dör hellre här om jag blir ALLVARLIGT sjuk, med adekvat smärtlindring, än att flyttas tillbaka till Sverige och överleva ett år (eller motsvarande).
"Överleva ett år"
Min Pappa tillbringade stor tid av sitt sista år på diverse sjukhus i Stockholm och jag kommer aldrig glömma hur han mer än en gång beklagade sig över att han inte fick dö! "Här kan dom ju hålla liv i mig hur länge som helst och det har jag ingen lust med!"
 
Jag dör hellre här om jag blir ALLVARLIGT sjuk, med adekvat smärtlindring, än att flyttas tillbaka till Sverige och överleva ett år (eller motsvarande).

Jo, jag har en relativt "täckande" sjukförsäkring, men den täcker bara några miljoner baht. Cancer och hjärtsjukdomar kan bli svindyrt.

Jag är 100% svensk, men jag känner mig 100% hemma här. Sverige är ett (fint) minne.

P.s. Jag har även rätt till statlig vård pga mitt företag och arbetstillstånd.
100% svensk? 555
 
93 årig expat har levt i Thailand sedan 1967.
Då var billig öl i Pattaya 555.

Screenshot_20260519_171038_Gallery.webp
 
Jag dör hellre här om jag blir ALLVARLIGT sjuk, med adekvat smärtlindring, än att flyttas tillbaka till Sverige och överleva ett år (eller motsvarande).

Jo, jag har en relativt "täckande" sjukförsäkring, men den täcker bara några miljoner baht. Cancer och hjärtsjukdomar kan bli svindyrt.

Jag är 100% svensk, men jag känner mig 100% hemma här. Sverige är ett (fint) minne.

P.s. Jag har även rätt till statlig vård pga mitt företag och arbetstillstånd.
Har tyvärr sett vården innifrån både i Thailand och i Svedala, så oavsett att Svensson tror att allt är bäst i norr, så absolut inte.
Väljer Thailand alla dagar i veckan och så får det bli. Jag har verkligen försökt flytta tillbaka till Sverige, tappade livslusten efter ett år och blev Mallorca-bo ett tag.

Att på ålderns höst få leva i Thailand ser jag som en ynnest och blir jag sjuk har jag försäkring, ja, även om den har sina begränsningar.
Jag hoppas självfallet på att få leva länge, men idag räknar jag kvaliteten på livet mer än längden. Tar det slut, så gör det.

Halva världen tycks ju äta myriader av dieter och träna dygnet runt, inte jag. Jag har försökt, men det funkar inte för mig. Lagom är det jag tar med mig från Svedala i detta ämne. Och nej, jag skiter inte i min hälsa, men jag vet att stress på mig är betydligt farligare än lite extra kilo.

Så halvfet, halvannat det mesta, inga fler korridorer på svenska sjukhus, och ensammare än att sitta på långvården är väl svårt att bli, antar jag.

Jag tar mina alla år, en hel del kilo och sviktande .........stånd…ibland, och lever så länge det är menat, sedan återvinns jag antagligen till att bli en råtta, men då hellre i ett Thaitempel än i en fuktig sakristia någonstans … .........ute i bygden.
 
Får se hur det blir för en annan, kommer sannolikt ha hus även i Sverige framöver där jag hoppas boysen kan bo och studera när de blir 17-18.
Om bara fyra år så är det dags för den äldsta så jag kommer flytta med han och se till att det går smooth innan jag drar mig tillbaka till Thailand.
4 år efter det är det lillgrabbens tur, samtidigt börjar frugan då närma sig 54-55 och sannolikt flyttar vi alla då till Sverige för växelvis boende iaf.
Rullar det på som förväntat så kan vi dela upp tiden mellan Sverige på sommaren, sydeuropa några månader på vår/höst och Thailand på vintern.

Vart jag vill hänga upp handduken? Ingen aning, tror det är svårt att svara på innan man blir riktigt gammal och sjuk, för mig iaf, just nu bryr jag mig inte vart jag kommer ligga. Det är viktigare hur tiden innan man trillar av pinnen blir, då vinner kanske Thailand men vi får se.

/ SatanG
 
Hej

Har man levt ett långt liv, känner sig färdig och inte oroas över döden närmar sig så spelar det nog ingen större roll var man bor när den dagen kommer, själv ser jag både för och nackdelar med båda länderna när det gäller att bli gammal och komma i behov av vård och omsorg i levets slutskede. I Thailand skulle jag vara omgiven av familj och släkt som skulle göra det som hemtjänsten tar hand om i Sverige o.s.v, mata, tvätta och byta blöjor m.m, även vara med på sjukhuset om jag hamnade där och sova på golvet bredvid min säng för att mata och tvätta mig där också och hålla mig i handen tills jag drar mitt sista andetag. Så när det gäller den biten är dom helt överlägsna i Thailand.

Även den vård man kan få i Thailand håller hög klass och är nog inte underlägsen den vi kan få här i Sverige, skillnaden är väl bara att den kvalificerade och riktigt avancerade vården är väldigt dyr och att relativt få Thailändare och utlänningar har råd med den. En heltäckande försäkring utan undantag och med tillgång till vård i samma omfattning och på samma nivå som i Sverige går väl knappast att lösa för en vanlig svensk pensionär.

Så dom flesta jag känner och har känt genom drygt 40 år har när dom på äldre dagar behöver specialistvård väljer antingen att åka tillbaka till hemlandet och göra ex.vis hjärtoperationer m.m där under förutsättning att man fortfarande är i sånt skick att man klarar en resa, har pengar och som sjuk tillåts resa med ett flygbolag.

Men det är inte ovanligt att man blir så sjuk att man helt enkelt inte kan resa någonstans, inte har tillräckligt med pengar för att resa, sen är flygbolag inte heller så pigga på att transportera sjuka p.g.a risken för komplikationer ombord som skulle kunna innebära att man får en nödsituation eller t.o.m dödsfall ombord, även en nödlandning är kostsam för flygbolaget.

Så flera jag har känt genom åren väljer alternativ har vårdats på antingen ett privat eller statligt sjukhus tills försäkringspengarna tar slut, ibland har familjen kunnat förlänga vistelsen genom att bidra ekonomiskt, men när pengarna tar slut måste man lämna sjukhuset och transporteras hem, där får familjen sköta om den sjuke efter bästa förmåga, betala för syrgas, läkemedel o.s.v tills den sjuke avlider, detta kan bli en stor ekonomisk börda för familjen men dom flesta gör det nog ändå.

Mvh isan lover
 
Får se hur det blir för en annan, kommer sannolikt ha hus även i Sverige framöver där jag hoppas boysen kan bo och studera när de blir 17-18.
Om bara fyra år så är det dags för den äldsta så jag kommer flytta med han och se till att det går smooth innan jag drar mig tillbaka till Thailand.
4 år efter det är det lillgrabbens tur, samtidigt börjar frugan då närma sig 54-55 och sannolikt flyttar vi alla då till Sverige för växelvis boende iaf.
Rullar det på som förväntat så kan vi dela upp tiden mellan Sverige på sommaren, sydeuropa några månader på vår/höst och Thailand på vintern.

Vart jag vill hänga upp handduken? Ingen aning, tror det är svårt att svara på innan man blir riktigt gammal och sjuk, för mig iaf, just nu bryr jag mig inte vart jag kommer ligga. Det är viktigare hur tiden innan man trillar av pinnen blir, då vinner kanske Thailand men tudenterna brukar lämna kvar det mesta av dumheterna i gymnasieskolan.

Dina barn kan bo och studera i Sverige även om du och frugan vill bo kvar i Thailand. Det är nästan samma situation som när våra barn flyttar från norra Norrland till Lund eller Göteborg för att studera. Skillnaden är bara 5 timmar om man flyger. Min son studerade i Jönköping, en gång flög jag från Bangkok och han körde bil och jag var hemma i Norrland före honom! 555
Sverige har ett mycket bra studentklimat och studenterna brukar lämna kvar det mesta av dumheterna i gymnasieskolan, ni behöver inte vara oroliga.
Önskar dem lycka till i framtiden.
 
Hej

Har man levt ett långt liv, känner sig färdig och inte oroas över döden närmar sig så spelar det nog ingen större roll var man bor när den dagen kommer, själv ser jag både för och nackdelar med båda länderna när det gäller att bli gammal och komma i behov av vård och omsorg i levets slutskede. I Thailand skulle jag vara omgiven av familj och släkt som skulle göra det som hemtjänsten tar hand om i Sverige o.s.v, mata, tvätta och byta blöjor m.m, även vara med på sjukhuset om jag hamnade där och sova på golvet bredvid min säng för att mata och tvätta mig där också och hålla mig i handen tills jag drar mitt sista andetag. Så när det gäller den biten är dom helt överlägsna i Thailand.

Även den vård man kan få i Thailand håller hög klass och är nog inte underlägsen den vi kan få här i Sverige, skillnaden är väl bara att den kvalificerade och riktigt avancerade vården är väldigt dyr och att relativt få Thailändare och utlänningar har råd med den. En heltäckande försäkring utan undantag och med tillgång till vård i samma omfattning och på samma nivå som i Sverige går väl knappast att lösa för en vanlig svensk pensionär.

Så dom flesta jag känner och har känt genom drygt 40 år har när dom på äldre dagar behöver specialistvård väljer antingen att åka tillbaka till hemlandet och göra ex.vis hjärtoperationer m.m där under förutsättning att man fortfarande är i sånt skick att man klarar en resa, har pengar och som sjuk tillåts resa med ett flygbolag.

Men det är inte ovanligt att man blir så sjuk att man helt enkelt inte kan resa någonstans, inte har tillräckligt med pengar för att resa, sen är flygbolag inte heller så pigga på att transportera sjuka p.g.a risken för komplikationer ombord som skulle kunna innebära att man får en nödsituation eller t.o.m dödsfall ombord, även en nödlandning är kostsam för flygbolaget.

Så flera jag har känt genom åren väljer alternativ har vårdats på antingen ett privat eller statligt sjukhus tills försäkringspengarna tar slut, ibland har familjen kunnat förlänga vistelsen genom att bidra ekonomiskt, men när pengarna tar slut måste man lämna sjukhuset och transporteras hem, där får familjen sköta om den sjuke efter bästa förmåga, betala för syrgas, läkemedel o.s.v tills den sjuke avlider, detta kan bli en stor ekonomisk börda för familjen men dom flesta gör det nog ändå.

Mvh isan lover
Utöver vad du har beskrivit finns det andra alternativ. Ett är när släkten är liten eller saknar möjlighet att ta hand om den sjuke. Då kan ett sjukhem vara ett alternativ. Jag har sett flera i alternativet 15 till 30 tusen B per månad. Liknar långvården som fanns i Sverge på 1960-talet. Relativt mycket personal men med sängarna tätt tillsammans om man inte betalar extra för eget rum. Finns också sjukhem med dyrare alternativ runt 75 t Bath/månad. Hospisvården är något liknande. I Thailand försöker man hålla liv i folk så länge det går i livets slutskede. Det innebär sjuklingar som inte kan kommunicera och som har veckor kvar.

Mycket beror på vad som händer i livets slutske. Man kan råka ut för flera obehagliga sjukdomar t ex ALS, Alzheimer, psykiska sjukdomar etc
Flera av dessa sjukdomar kräver mediciner och omvårdnad som kanske inte amatörer klarar i hemmen. Även vanliga kirurgiska sjukdomar som brott på benen eller höftleder kan vara besvärliga att hantera.

Mycket beror på hur långt man kommit mot slutet.

Numera finns det bra alternativ i Sverige men alla kommer inte åt dem. De som kommer in på t ex Ersta, Blomsterfonden eller Nockebyhem får en bra tillvaro medan det kommunala alternativet framstår som en god men ödslig bostad. Thaialternativet som jag sett i form av sjukhem är bra omvårdnad i en miljö där sängarna står tätt och där blandning sker av olika förutsättningar i ålder och sjukdom..

IL:s alternativ är nog bäst förutsatt att man har tillgång till släkt och tillräckligt med pengar som klarar hälsoläget.
 
Jag säger som Cornelis sjöng i nån visa.
"Döden tar mig när han vill"
Jag oroar mig inte för såna saker utan försöker må så bra det går resten av livet.
Astrid Lindgren sade i en av sina sista intervjuer: "Vi gamlingar pratar och pratar om döden men den kan komma även när man är mycket ung. Att bli påmind om att döden finns är bra, för då minskar man på elakheter och girighet när man vet att man måste lämna allt och gå när som helst. Men att prata om livet och det goda som vi kan dela med varandra är ännu bättre tycker jag.
Obs! Jag är ingen präst 555
 

Här är ett inlägg som visar att frågan uppmärksammas! Från SvT.​

SKR: Åldrande befolkning en väldigt stor utmaning​

UPPDATERAD IDAG 11:26PUBLICERAD IDAG 10:00
Kommuner och regioner står i många fall inför en minskande befolkning medan kostnaderna till stora delar består.

– Utmaningarna är väldigt stora, säger Anders Henriksson (S), ordförande för SKR.
Många kommuner ser sin befolkning minska.

– Då försvinner intäkterna egentligen på en gång, medan kostnaderna är betydligt svårare att anpassa, säger chefsekonom Emelie Värja på en pressträff där kommunsektorns intresseorganisation SKR presenterar de ekonomiska förutsättningarna framåt.

De riktigt gamla blir allt fler, vilket ökar kostnaderna, och enligt Emelie Värja står vi inför en stor demografisk omställning. Äldreomsorgen behöver byggas ut, i storleken 60 miljarder kronor, säger Emelie Värja.

– Vi behöver inse att de här pågår. Det kommer krävas ganska många modiga beslut.

Enligt Anders Henriksson (S), ordförande för SKR har även staten ett ansvar.

– Det gäller att staten stöttar oss i helhetsperspektivet och inte lägger förslag som försvårar för oss, säger han.
 
 
 
Tillbaka
Topp