För vad det är värt, och notera att det är icke googlat, utan självupplevt. Jag såg att ni pratade om isaan och isaan-folket och vår google-master var förstås på plats och hade att berätta...
Jag och min fru hade för drygt 6 år sedan nöjet att via vårt amphue-kontor bli inbjudna, att resa från vår by i Khorat-provinsen, över till Chaiyaphum-provinsen, och byn; Baan Kut Tum. Där fanns vid vår ankomst en enormt stor öppen plats, där man tydligen brukar ha typ folklust-spel. Man spelade alltså upp händelser ifrån det förflutna, och det var här som folket kunde se legender bli till verklighet och sagor bli sanna... I alla fall så som segrarna i krigen ville spegla det.
Denna kväll blev nästan magisk för oss åskådare. Här fanns alla ingredienser. Här fanns fullt klädda krigare a la 1200:talet nån gång tror jag det var, och här fanns krigsutrustade elefanter ävenledes... Där var massor av folk som deltog och mängder av folk som på byggda läktare kunde följa vad som hände där nere på spel-platsen.
Legenden om hur Isaan kom till spelades upp för våra ögon och öron, och jag fick en hygglig översättning till mig utav dels min fru men också ifrån 2 stycken amphue-anställda som gav sig fan på att jag skulle stor-trivas, vilket jag också gjorde vill jag lova...
Isaan var skog och träd och vatten och djur, och det var enormt stort. Familjer flyttade först in i detta område, de röjde mark genom att bränna träden och gräva upp mark. Man röjde för att säkerställa mark för sin försörjning. Man hade i stort sett en oändlig tillgång på bytesdjur att tillgå, så livet var tufft, men ingen behövde svälta..
De som nu bodde i små flockar där och där utspridda i Isaan, kallade sig "thai". Snart nådde rykten om livet i isaan även folket på andra sidan Mekong-floden inne i Laos. Där var många som ville komma ifrån styret av kungen där i Laos. Först kom det få Laoter in i Isaan, men thai välkomnade dom med öppna armar och sade; - "Här stort, här finns mycket, och vi välkomnar Er". Under de många r som avlöpte så kom det fler och fler Laoter och alla levde i sämja, de gifte in sig i varandras släkten, och de alla blev till ett....
Efter flera hundra år, så fick till slut den Laotiske kungen kläm på att många av hans folk hade bosatt sig på "andra sidan floden", och han hade faktiskt fikat efter detta område under lång tid, väl vetandes att den thailändske kungen hade landet under sin kontroll... Men den Laotiske kungen räknade kallt på att "hans" folk fanns i sådana mängder på plats där i Isaan, så det skulle bli en enkel match att ta detta område ifrån thailändarna....
Han kom, han sågs och han förlorade grymt stort. Han fick i stort sett springa hem till Laos med svansen mellan benen och Isaan-folket stärkte ytterligare sina band tack vare detta... Och tack vare detta grymma stora förlust så gjorde inte Laos något mer försök att ta Isaan förrän många århundraden senare, men det var en annan historia som icke spelades upp på plats....
Det var oerhört kul att se detta, och det mesta var så solklart förklarat via vad som skedde på spel-platsen så t.om denne falangen fattade läget. Att sedan höra folkets jubel i Byn Baan Kut Tum den kvällen när de laotiska trupperna blev slagna i grund var underbart att höra. Det var mer att likna vid när Sverige gjorde mål på Brasilien på Råsunda 1958 i finalen....
Vi åkte hem den kvällen i kvällsmörkret riktigt glada att vi fick uppleva detta folklustspel. Att dessa händelser lever kvar via först just minnen, sedan blir dom legender och sedan blir dom sagor och till sist så spelas dom upp igen efter otroligt lång tid som folklustspel "friserade" kanske till oigenkännlighet, men ändå i botten så vet man att där fanns en händelse lång bak i tiden som var till grund för det som man fick se denna fina kväll i byn Baan Ku Tum....
