Ska jag sluta påpeka folks särskrivningar?

 
Jag tycker det är underhållande så fortsätt du som du gör idag.
Jag tänkte på detta med särskrivningar, man kanske ska skilja på vad det är för trådar/ämne det handlar om. Är det ett intressant ämne i en viktig fråga kanske man inte ska gå in och påpeka stavningar, det kan ju bli att alla inte vågar eller vill skriva då.
 
Jag tänkte på detta med särskrivningar, man kanske ska skilja på vad det är för trådar/ämne det handlar om. Är det ett intressant ämne i en viktig fråga kanske man inte ska gå in och påpeka stavningar, det kan ju bli att alla inte vågar eller vill skriva då.
Man får vara beredd på att ta div motkommentarer med om man skall vara ordningspolis, det hör till uppdraget!
 
Som vissa kanske har märkt så gillar jag att rätta folk som särskriver. Min vision var att folk skulle sluta särskriva men jag känner att jag inte gör någon skillnad. Ska jag sluta rätta folk som särskriver på detta forum och låtsas om att jag inte ser särskrivningarna?

Bara fortsätt, ta gärna tag i den i många fall usla stavningen också.
 
En del människor är bara fjantiga. Vad fan spelar det för roll om Tulipan vill rätta Er goingar som fasen inte klarar av att skriva ett svenskt ord... Fick man nog av språkpoliser i skolan? Ja då var man nog ganska oduglig i skolan kan jag tänka mig..
 
Jag tror ingen här vill kalla dyslektiker för dumma i skallen. Men är bara ding tycker jag om man inte orkar jobba på det hela och lära sig att bli bättre..
Jag känner ett par dyslexiker (med en lysande karriär) som verkligen har kämpat för att bli bättre, och det har blivit lite bättre men det går bara inte fullt in. Det kommer att sitta i livet ut hos båda två. Dom saknar helt enkelt förmågan att se stavfelen, ibland även när man påpekar. Jag tycker att man ska vara försiktig med att döma ut dom.
 
En del människor är bara fjantiga. Vad fan spelar det för roll om Tulipan vill rätta Er goingar som fasen inte klarar av att skriva ett svenskt ord... Fick man nog av språkpoliser i skolan? Ja då var man nog ganska oduglig i skolan kan jag tänka mig..
mäniskor har eller kan ha olika kvaliteter, jag tx är skitdålig på att stava (kan bero på att jag fick stryk av läraren i skolan pga att jag är vänsterhänt å det assepterades inte av aset till lärare) men jag har nog gjort mera i livet än de flesta pappersvändare å språkpoliser så som sagt/skrivit man kan ha olika kvaliteter,
 
mäniskor har eller kan ha olika kvaliteter, jag tx är skitdålig på att stava (kan bero på att jag fick stryk av läraren i skolan pga att jag är vänsterhänt å det assepterades inte av aset till lärare) men jag har nog gjort mera i livet än de flesta pappersvändare å språkpoliser så som sagt/skrivit man kan ha olika kvaliteter,
Ingen kan hjälpa om man är vänsterhänt eller dyslektiker. Dyslexi är ett handikapp och skall hanteras därefter. Att trakassera någon som lider av ett handikapp är mycket lågt. Därmed inte sagt att det är fel att påpeka språkfel, tvärtom kan det säkert hjälpa någon att bli bättre.
 
CITAT
Ett nyckelproblem för dyslektiker är att de inte kan hantera språkets byggstenar. Men det betyder inte att det är omöjligt att lära sig skriva rätt.
– Dyslektiker har ett fonologiskt trögt system, de behöver träna mer, säger Martin Ingvar.

Har man ordentlig dyslexi slipper man aldrig restsymptom, men man kan komma långt med övning. Tyvärr fastar många dyslektiker i en ond cirkel: läsningen hackar, vilket gör det svårt att förstå, vilket gör det tråkigt. Och man lägger av.
Stöd och hjälpmedel som gör det roligt att lära är viktiga redskap för att komma runt problemet.

– Avkodningen måste ske automatiskt, det ska sitta i ryggraden så att det inte belastar arbetsminnet. Därför gäller det att öva, öva öva, även när det är trögt.
Många förtvivlade föräldrar vittnar om otillräcklig support från skolan – utan diagnos är det svårt att få hjälp. Men så ska det inte vara.

– Beteendenivån avgör – inte diagnosen. Kan barnet inte läsa ska de få hjälp, säger Martin Ingvar.
SLUT CITAT

Jag vet inte om det hjälper speciellt mycket att bara avfärda dessa dyslektiker som helt oförmögna att bli bättre, precis som jag skrev ovan. En dyslektikers mardröm i livet måste väl egentligen vara alla de som gullar med dom, som säger att man får inte säga något och kräva något av dessa. Jag anser att med ett handikapp så måste man jobba MER, träna MER och verkligen lägga sig vinn om att bli så bra som bara jag som dyslektiker kan bli....
 
Det är inte jag som sär skriver, utan det är min lap top som rättar mig mest hela tiden. :xmas_smiley:
Det är kul med fel som jag/folk gör för det ger till fälle för de duktiga att rätta till all varligt beteende och drar upp märksamheten från det folk vill säga. :D
Det är ju hög skole nivå här på forumet så det är bra att man får hjälp även efter studie tiden.
:oops: :eek::cool:
En annan sak som jag har lärt här ärdom roliga gubbarna :p
 
CITAT
Ett nyckelproblem för dyslektiker är att de inte kan hantera språkets byggstenar. Men det betyder inte att det är omöjligt att lära sig skriva rätt.
– Dyslektiker har ett fonologiskt trögt system, de behöver träna mer, säger Martin Ingvar.

Har man ordentlig dyslexi slipper man aldrig restsymptom, men man kan komma långt med övning. Tyvärr fastar många dyslektiker i en ond cirkel: läsningen hackar, vilket gör det svårt att förstå, vilket gör det tråkigt. Och man lägger av.
Stöd och hjälpmedel som gör det roligt att lära är viktiga redskap för att komma runt problemet.

– Avkodningen måste ske automatiskt, det ska sitta i ryggraden så att det inte belastar arbetsminnet. Därför gäller det att öva, öva öva, även när det är trögt.
Många förtvivlade föräldrar vittnar om otillräcklig support från skolan – utan diagnos är det svårt att få hjälp. Men så ska det inte vara.

– Beteendenivån avgör – inte diagnosen. Kan barnet inte läsa ska de få hjälp, säger Martin Ingvar.
SLUT CITAT

Jag vet inte om det hjälper speciellt mycket att bara avfärda dessa dyslektiker som helt oförmögna att bli bättre, precis som jag skrev ovan. En dyslektikers mardröm i livet måste väl egentligen vara alla de som gullar med dom, som säger att man får inte säga något och kräva något av dessa. Jag anser att med ett handikapp så måste man jobba MER, träna MER och verkligen lägga sig vinn om att bli så bra som bara jag som dyslektiker kan bli....

Bra där, min äldre bror är lysdektiker och har klarat av två masters.
Dessutom lärt sig totalt fyra olika språk. Så det är inte helt omöjligt att träna upp sig.
Visste inte detta om min bror men han berättade detta nyligen. Har undrat ibland för har gör ibland roliga felskrivningar, bokstäver byter plats bland annat men det sker sällan faktiskt.
Han är 73 år gammal och berättade att han har börjat plugga spanska på gamla dar.
Skam för den som ger sig. :wai:
 
CITAT
Ett nyckelproblem för dyslektiker är att de inte kan hantera språkets byggstenar. Men det betyder inte att det är omöjligt att lära sig skriva rätt.
– Dyslektiker har ett fonologiskt trögt system, de behöver träna mer, säger Martin Ingvar.

Har man ordentlig dyslexi slipper man aldrig restsymptom, men man kan komma långt med övning. Tyvärr fastar många dyslektiker i en ond cirkel: läsningen hackar, vilket gör det svårt att förstå, vilket gör det tråkigt. Och man lägger av.
Stöd och hjälpmedel som gör det roligt att lära är viktiga redskap för att komma runt problemet.

– Avkodningen måste ske automatiskt, det ska sitta i ryggraden så att det inte belastar arbetsminnet. Därför gäller det att öva, öva öva, även när det är trögt.
Många förtvivlade föräldrar vittnar om otillräcklig support från skolan – utan diagnos är det svårt att få hjälp. Men så ska det inte vara.

– Beteendenivån avgör – inte diagnosen. Kan barnet inte läsa ska de få hjälp, säger Martin Ingvar.
SLUT CITAT

Jag vet inte om det hjälper speciellt mycket att bara avfärda dessa dyslektiker som helt oförmögna att bli bättre, precis som jag skrev ovan. En dyslektikers mardröm i livet måste väl egentligen vara alla de som gullar med dom, som säger att man får inte säga något och kräva något av dessa. Jag anser att med ett handikapp så måste man jobba MER, träna MER och verkligen lägga sig vinn om att bli så bra som bara jag som dyslektiker kan bli....
Visst, det går säkert att bli bättre men helt perfekt blir det nog inte. Min bonusdotter har blivit utredd för misstänkt dyslexi men man kunde inte helt säkert ställa diagnos p g a hennes thailändska bakgrund. Skolan skall dock hantera henne som att hon lider av dyslexi.
 
 
 
Tillbaka
Topp