CITAT
Ett nyckelproblem för dyslektiker är att de inte kan hantera språkets byggstenar. Men det betyder inte att det är omöjligt att lära sig skriva rätt.
– Dyslektiker har ett fonologiskt trögt system, de behöver träna mer, säger Martin Ingvar.
Har man ordentlig dyslexi slipper man aldrig restsymptom, men man kan komma långt med övning. Tyvärr fastar många dyslektiker i en ond cirkel: läsningen hackar, vilket gör det svårt att förstå, vilket gör det tråkigt. Och man lägger av.
Stöd och hjälpmedel som gör det roligt att lära är viktiga redskap för att komma runt problemet.
– Avkodningen måste ske automatiskt, det ska sitta i ryggraden så att det inte belastar arbetsminnet. Därför gäller det att öva, öva öva, även när det är trögt.
Många förtvivlade föräldrar vittnar om otillräcklig support från skolan – utan diagnos är det svårt att få hjälp. Men så ska det inte vara.
– Beteendenivån avgör – inte diagnosen. Kan barnet inte läsa ska de få hjälp, säger Martin Ingvar.
SLUT CITAT
Jag vet inte om det hjälper speciellt mycket att bara avfärda dessa dyslektiker som helt oförmögna att bli bättre, precis som jag skrev ovan. En dyslektikers mardröm i livet måste väl egentligen vara alla de som gullar med dom, som säger att man får inte säga något och kräva något av dessa. Jag anser att med ett handikapp så måste man jobba MER, träna MER och verkligen lägga sig vinn om att bli så bra som bara jag som dyslektiker kan bli....