Men ska måttstocken verkligen vara att "allt som är bättre än inget är bra"?
Om en person talar väldigt otydligt och inte har ett rimligt skäl till det (t.ex personen är nybörjare på språket, har ett talfel, eller är berusad) så kan jag bli irriterad. Vet inte personen om att han talar otydligt? Bryr sig han inte? Efter ett tag kan man tröttna på att fråga "va?" hela tiden, alternativt behöva anstränga sig väldigt mycket extra för att förstå vad som sägs.
Ju fler och/eller grövre stavfel, gramatiska fel, syftningsfel m.m. som en text har, destå mer energi måste läsaren lägga på att tolka texten. Och om man inte har godtagbara skäl till att man skriver så (t.ex dyslexi) så kan en dåligt skriven text vara en tydlig signal på att författaren inte bryr sig om sina "läsare", vilket jag ser som oförskämt. Det finns för övrigt hjälpfunktioner i alla moderna webbläsare, som kan rödmarkera felstavningar och vissa andra språkfel i en text. Används dessa funktioner, bara ett tips i all välmening.