Min ståndpunkt i mycket är att det inte bara finns en sanning, utan många sanningar. Falsk dikotomi där det finns ett "rätt" och ett "fel" (och inga andra alternativ) är något som jag tror existerar i rätt stor omfattning. Visst finns det intresseorganisationer som jobbar åt ett håll med ett klart uppdrag (dolt eller öppet) för att påverka opinion. Börjar man anklaga SMHI för vänsterpropaganda, skulle jag i vart fall dra öronen åt mig. Då pratar vi om klockren konspirationsteori.
Vad gäller klimat och väder finns det mycket data och studier och jag skulle ha svårt att se att en stor organisation som IPCC skulle göra en blunder när de tolkar utdatan. Vad skulle de tjäna på att påvisa att vi som människor påverkar vår natur till det sämre?
Eftersom forskning på hög nivå kan vara både svåråtkomligt och svårförstått, blir det lätt att man faller för en person som kan prata på människors vis. Personen kanske inbjuder till förtroende genom att skapa enklare förståelse. Det finns ett uttryck som säger: "prata med bönder på bönders vis". Genom att man dessutom används fakta lite slarvigt (man skarvar ihop olika fakta som passar agendan) skapar dessa en världsbild som är skev (alternativt konspiratorisk). Den får dock ett stort genomslag, eftersom det är en psykologisk dimension i det hela. Dessa budbärare vet vilka punkter man ska trycka på, som exempelvis att använda offerkoftor, sätta emotioner i gungning, komma med alternativa tolkningar på tolkningar som redan nått consensus-stadiet och ren och skär cherry-picking som kan upplevas som fakta, trots att man inte kan ange källorna.
Det är skillnad på tro och vetenskap. Det ena är emotions-styrt. Det andra, förutsatt att det går genom hård opponering, ska vara baserad på teori och andra studier som nagelfarits.
Tänk på det, när ni tar del av exempelvis Elsa Widding's massmediala uttryck. Är det din tro (eller hennes förmåga att övertyga er) eller proklamerar hon ett solklart fall av vetenskap? Du skapar din övertygelse.
