Nyheter gällande svenskar i Thailand.

 
Vad har du fått det ifrån att det är orimligt höga priser i Phuket om du menar fastighetspriserna har du rätt men för övrigt är det inga höga priser för oss som bor här.

Det är väl klart att man som fast boende kan hålla nere priserna.

Man kan laga sin egen mat och efter ett tag vet man var man kan köpa lite billigare varor.

Men för den vanliga två veckors turisten är priserna på Phuket högre än ex i Pattaya eller orterna längre norrut.

BTT
 
Håller helt med.

Det som retar många särskilt svenska kvinnor är att 60+ gubbarna kommer hemdragandes med 40 år yngre damer.

Dom gubbarna är vidriga kräk har man ju ofta hört.

Sen blir det ju inte bättre av att majoriteten av gubbarna hittat dessa småflickor i barområdena. Att tjejen är 40 år yngre är illa nog i Annikas och Evas ögon. Är tjejen dessutom h**a blir det outhärdligt.

BTT
Jag kommer ihåg när jag första gången träffade en tjej i Thailand som jag träffat och umgåtts med på de flesta av mina Thairesor.
När jag träffade henne första gången så var hon strax under 30 och jag hade ju passerat 50 så jag tyckte det kändes fel.
Vi blev vänner, och jag fick genom henne träffa fler thailändare.
Jag har fått upplev så mycket intressant och sett så mycket mer än om jag rest utan henne och hennes vänner.
det är en jättetrevlig och fin tjej, men jag tyckte att hon skulle träffa någon i sin egen ålder.
Och ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag skulle stå ut med menande blickar å så där.

Nu blev det inte riktigt som jag hoppats.
Hon träffade till slut en lika gammal gubbstrutt som mig och bor nu i South Carolina.
Den gubben hade inga betänkligheter, men vem är jag att döma?
Jag har ju själv inte större moral när det gäller Massagedamer m.m.
Jag gör tydligen skillnad på dom och på min vän som jobbade på en djurpark.
Egentligen så är det kanske inte så stor skillnad.
Både bartjejerna och de som har vanliga jobb verkar ju offra sig helhjärtat för att föräldrarna ska få det bra.
 
Jag kommer ihåg när jag första gången träffade en tjej i Thailand som jag träffat och umgåtts med på de flesta av mina Thairesor.
När jag träffade henne första gången så var hon strax under 30 och jag hade ju passerat 50 så jag tyckte det kändes fel.
Vi blev vänner, och jag fick genom henne träffa fler thailändare.
Jag har fått upplev så mycket intressant och sett så mycket mer än om jag rest utan henne och hennes vänner.
det är en jättetrevlig och fin tjej, men jag tyckte att hon skulle träffa någon i sin egen ålder.
Och ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag skulle stå ut med menande blickar å så där.

Nu blev det inte riktigt som jag hoppats.
Hon träffade till slut en lika gammal gubbstrutt som mig och bor nu i South Carolina.
Den gubben hade inga betänkligheter, men vem är jag att döma?
Jag har ju själv inte större moral när det gäller Massagedamer m.m.
Jag gör tydligen skillnad på dom och på min vän som jobbade på en djurpark.
Egentligen så är det kanske inte så stor skillnad.
Både bartjejerna och de som har vanliga jobb verkar ju offra sig helhjärtat för att föräldrarna ska få det bra.
Nej du dömer ju aldrig någon. :)
 
Det är väl klart att man som fast boende kan hålla nere priserna.

Man kan laga sin egen mat och efter ett tag vet man var man kan köpa lite billigare varor.

Men för den vanliga två veckors turisten är priserna på Phuket högre än ex i Pattaya eller orterna längre norrut.

BTT
Har man råd att semestra I Thailand kan man betala lite högre priser för det är thailändarnas levebröd.
 
Hej

Kjell Bergqvist säljer huset i Thailand – är nykär​

Publicerad 24 maj 2025 kl 06.40Uppdaterad kl 07.57

0196DCF4-B6E2-44C6-9921-99C4C86A1D7A.webp

Båtolyckan i vintras har satt spår hos Kjell Bergqvist.
Foto: JONAS ENG

Vattnet var inte längre lika blått, palmerna inte lika gröna.

Traumat efter båtolyckan i Thailand gör sig fortfarande påmint.

Men nära döden-upplevelsen har också förändrat Kjell Bergqvists liv.

– Vi har sålt huset och jag är nyförälskad, säger 72-åringen.

Båten är på väg att sjunka och Kjell Bergqvist står med vatten upp till midjan. Han är ensam kvar och inser att han snart måste göra det de andra redan gjort.

Men kommer han att överleva?

Och var är hans familj?

Det är med de där tankarna i skallen som Kjell Bergqvist fortfarande kan vakna med ett ryck mitt i natten.

– Jag känner efter så att Karin ligger bredvid mig i sängen. Den första tiden hände det att jag var tvungen att gå in i Leos rum också, bara för att titta så att han verkligen fortfarande var kvar.

– Allt som hände den där dagen, det har verkligen satt sina spår.

Hon försvann ut i vattnet​

Det var i början av januari i år som Kjell Bergqvist, hustrun Karin och 17-årige sonen Leo och hans flickvän Kitty skulle ta turistbåten ut till en liten thailändsk ö. I samma sällskap var också några vänner till familjen Bergqvist.

– Vi har säkert varit där tio gånger tidigare. Det är en sådan där riktig paradisö som man åker till över dagen för att bada, snorkla och käka lunch. Sedan åker man hem igen på sena eftermiddagen.

Den här morgonen var det lite blåsigt och Kjell Bergqvist frågade besättningen på båten om det var någon fara.

– Men det var mer av en artighetsfråga, det har aldrig varit några problem tidigare. Och de svarade att det var ”no problem, little windy, but no problem”.

Båten, med 35–40 turister ombord, varav ett stort antal svenskar, åkte i väg.

Efter en stund kom första vågen.

– Det kändes lugnt inledningsvis men sedan kom nervositeten ganska snabbt.

Kaptenen försökte bemästra de allt högre vågorna och ändrade kurs för att nå ön från ett annat håll. Men situationen blev allt värre och båten fylldes snabbt med vatten.

Kjell Bergqvists fru Karin berättar att hon inte hann få panik, allt gick så snabbt.

– Ungdomarna åkte ner på golvet och kunde inte ta sig upp, samtidigt trycktes vi mot väggen. Sedan kom en våg till och Kitty försvann ut i vattnet.

Karin hann tänka det allra värsta, att hon skulle behöva kontakta Kittys föräldrar och berätta att hon försvunnit ut i vågorna. Det kunde hon bara inte leva med.

– Jag hoppade i efter henne, sedan hoppade Leo.

Visste inte om familjen levde​

Kjell Bergqvist berättar att det inte fanns flytvästar så det räckte till alla, den han fick tag i var dessutom trasig.

– Jag såg hur en pappa stoppade en ettåring innanför flytvästen samtidigt som mamman knöt fast sexåringen på sig själv. Det fanns inga flytvästar för barn. Besättningen började få smått panik, två av dem stod med vatten upp till midjan och försökte få ordning på två elkablar till en vattenpump samtidigt som en annan skrek att vi var tvungna att lämna båten.

Kjell Bergqvist var en av de sista ur båten.

– Jag bestämde mig för att hoppa, men då hade jag ingen aning om var min familj var. Hade de spolats med vågorna ut i havet?

Han berättar hur han fick tag i en madrass från en av båtbritsarna som flöt i vattnet och började försöka ta sig in till land.

– Karin, Leo och Kitty hade lyckats ta sig till revet på ena sidan ön, men helt plötsligt ser jag hur Karin är på väg ut i vattnet igen. Hon kommer emot mig i sin långa strandklänning och jag förstår att hon vill försöka hjälpa mig. Jag skriker till henne att jag kommer klara det.

– Det är kärlek, att kliva i de där vågorna igen för att försöka hitta mig.

Hade sår upp till knäna​

Hela familjen lyckades ta sig till revet, men läget var långt ifrån lugnt.

– Vattnet började stiga och vi var längst ut på det där revet och behövde komma bort för att vi inte skulle spolas ut igen.

Sedan började en lång vandring genom djungeln för att ta sig till resorten på ön.

– Mina fötter var sönderskurna, jag hade sår upp till knäna, men det var bara att gå ändå.

Kjell Bergqvist försökte samtidigt ringa efter hjälp.

– Vi har haft hus i Thailand i 17 år och har många thailändska vänner, en av dem är advokat och jag ringde henne. Hon ringde i sin tur runt men möttes mest av massa lögner. Thailändarna vill alltid tysta ned sådana här saker för att inte skrämma bort turister. Mörkläggning är deras första strategi.

– Jag ringde också till UD, men det var god dag yxskaft. De gav mig numret till SOS och sa att de inte kunde göra något. Det kändes som att jag pratade med en tolvåring. Sedan fick jag tag i en kille på svenska ambassaden, han lyssnade åtminstone men sa att de tyvärr inte kunde göra något.

De strandade turisterna erbjöds att åka en liknande båt tillbaka till fastlandet men de allra flesta ville inte utsätta sig för de stora vågorna igen.

Först på eftermiddagen dagen efter blev de hämtade av en större och tryggare tullbåt.

”Vi har sålt vårt hus”​

De kommande dagarna var omtumlande, familjen åkte hem till huset i den lilla fiskebyn Huay Yang, men inget var sig likt.

– Varken Leo eller Kitty kunde sova när de hörde vågskvalpet utanför fönstret.

Samtidigt behövde Kjell Bergqvist få vård för sina skadade fötter och det var när hans son Leo skjutsade honom på moppen till vårdcentralen som insikten kom.

– Vattnet var inte lika blått längre, palmerna inte lika gröna och maten smakade inte lika bra. Och när Leo sa att han aldrig någonsin ville åka tillbaka då vi bestämde oss.

Kjell Bergqvist tystnar en stund innan han fortsätter.

– Vi har inte gjort slut med Thailand men efter 17 år har vi sålt vårt hus på grund av det vi var med om. Vi har haft 17 jättefina år i Thailand och Leo har gått i skolan där alla år. Men han ville verkligen inte tillbaka och då kände vi att nu får livet ta en annan vändning, nu släpper vi det här.

– Vi har kvar vår stiftelse och vi kommer att fortsätta att hjälpa till i byn med stipendieutdelningar och simskolor. Och vi kommer att återvända till Thailand, men det kommer inte bli på samma sätt.

”Jag är helt nyförälskad”​

Vi ses för intervjun vid Årstaviken i Stockholm, inte långt från familjen Bergqvists hem. Båtägare har börjat lägga i sina båtar inför den stundande sommarsäsongen. Karin Bergqvist har inte åkt båt sedan olyckan i Thailand och är väldigt tveksam till att göra det i framtiden.

– Jag tror det kommer dröja innan Leo och Kitty gör det också. De går fortfarande i traumabehandling för att bearbeta det vi var med om.

Kjell Bergqvist säger att livet så sakteliga börjar bli som vanligt igen, men det har också hänt något inombords.

– Karin och jag har levt ihop i 25 år och det är lätt att det blir slentrian även om vi har ett jättebra äktenskap på alla sätt. Men jag har fått upp ögonen. Jag känner mig helt nyförälskad. Jag är så tacksam över att ha en fantastisk fru.

– Det är märkligt, man har ju hört sådana här historier om folk som har varit med om en nära döden-upplevelse, det ändrar väldigt mycket. Och så har det blivit för mig.

”Alltid turisternas fel”​

Det finns fortfarande praktiska saker som inte är lösta efter båtolyckan i Thailand. De svenska försäkringsbolagen har skött sig ”perfekt” enligt Kjell Bergqvist, men med polisanmälan i Thailand går det trögt.

– Vi har lämnat in en stämningsansökan och då är de enligt lag tvungna att göra en polisutredning, men det där kan ta flera år. Och det är ingen hemlighet att det är ganska korrumperat i Thailand så vi vet inte vad som händer. Den kan försvinna i någon byrålåda på vägen. I Thailand är det alltid turisternas fel.

Kjell Bergqvist lägger armen om sin fru, för några veckor sedan var de på Sardinien och snart väntar en resa till Antibes.

Några planer på att köpa ett nytt semesterhus har de inte.

– Vi hade jättefina år i Thailand och då får man se tillbaka på det och vara glad för det vi fick. Nu har något annat börjat. Och man vill gärna hålla om varandra lite mer.


Mvh isan lover
 
Hej

Kjell Bergqvist säljer huset i Thailand – är nykär​

Publicerad 24 maj 2025 kl 06.40Uppdaterad kl 07.57

0196DCF4-B6E2-44C6-9921-99C4C86A1D7A.webp

Båtolyckan i vintras har satt spår hos Kjell Bergqvist.
Foto: JONAS ENG

Vattnet var inte längre lika blått, palmerna inte lika gröna.

Traumat efter båtolyckan i Thailand gör sig fortfarande påmint.

Men nära döden-upplevelsen har också förändrat Kjell Bergqvists liv.

– Vi har sålt huset och jag är nyförälskad, säger 72-åringen.

Båten är på väg att sjunka och Kjell Bergqvist står med vatten upp till midjan. Han är ensam kvar och inser att han snart måste göra det de andra redan gjort.

Men kommer han att överleva?

Och var är hans familj?

Det är med de där tankarna i skallen som Kjell Bergqvist fortfarande kan vakna med ett ryck mitt i natten.

– Jag känner efter så att Karin ligger bredvid mig i sängen. Den första tiden hände det att jag var tvungen att gå in i Leos rum också, bara för att titta så att han verkligen fortfarande var kvar.

– Allt som hände den där dagen, det har verkligen satt sina spår.

Hon försvann ut i vattnet​

Det var i början av januari i år som Kjell Bergqvist, hustrun Karin och 17-årige sonen Leo och hans flickvän Kitty skulle ta turistbåten ut till en liten thailändsk ö. I samma sällskap var också några vänner till familjen Bergqvist.

– Vi har säkert varit där tio gånger tidigare. Det är en sådan där riktig paradisö som man åker till över dagen för att bada, snorkla och käka lunch. Sedan åker man hem igen på sena eftermiddagen.

Den här morgonen var det lite blåsigt och Kjell Bergqvist frågade besättningen på båten om det var någon fara.

– Men det var mer av en artighetsfråga, det har aldrig varit några problem tidigare. Och de svarade att det var ”no problem, little windy, but no problem”.

Båten, med 35–40 turister ombord, varav ett stort antal svenskar, åkte i väg.

Efter en stund kom första vågen.

– Det kändes lugnt inledningsvis men sedan kom nervositeten ganska snabbt.

Kaptenen försökte bemästra de allt högre vågorna och ändrade kurs för att nå ön från ett annat håll. Men situationen blev allt värre och båten fylldes snabbt med vatten.

Kjell Bergqvists fru Karin berättar att hon inte hann få panik, allt gick så snabbt.

– Ungdomarna åkte ner på golvet och kunde inte ta sig upp, samtidigt trycktes vi mot väggen. Sedan kom en våg till och Kitty försvann ut i vattnet.

Karin hann tänka det allra värsta, att hon skulle behöva kontakta Kittys föräldrar och berätta att hon försvunnit ut i vågorna. Det kunde hon bara inte leva med.

– Jag hoppade i efter henne, sedan hoppade Leo.

Visste inte om familjen levde​

Kjell Bergqvist berättar att det inte fanns flytvästar så det räckte till alla, den han fick tag i var dessutom trasig.

– Jag såg hur en pappa stoppade en ettåring innanför flytvästen samtidigt som mamman knöt fast sexåringen på sig själv. Det fanns inga flytvästar för barn. Besättningen började få smått panik, två av dem stod med vatten upp till midjan och försökte få ordning på två elkablar till en vattenpump samtidigt som en annan skrek att vi var tvungna att lämna båten.

Kjell Bergqvist var en av de sista ur båten.

– Jag bestämde mig för att hoppa, men då hade jag ingen aning om var min familj var. Hade de spolats med vågorna ut i havet?

Han berättar hur han fick tag i en madrass från en av båtbritsarna som flöt i vattnet och började försöka ta sig in till land.

– Karin, Leo och Kitty hade lyckats ta sig till revet på ena sidan ön, men helt plötsligt ser jag hur Karin är på väg ut i vattnet igen. Hon kommer emot mig i sin långa strandklänning och jag förstår att hon vill försöka hjälpa mig. Jag skriker till henne att jag kommer klara det.

– Det är kärlek, att kliva i de där vågorna igen för att försöka hitta mig.

Hade sår upp till knäna​

Hela familjen lyckades ta sig till revet, men läget var långt ifrån lugnt.

– Vattnet började stiga och vi var längst ut på det där revet och behövde komma bort för att vi inte skulle spolas ut igen.

Sedan började en lång vandring genom djungeln för att ta sig till resorten på ön.

– Mina fötter var sönderskurna, jag hade sår upp till knäna, men det var bara att gå ändå.

Kjell Bergqvist försökte samtidigt ringa efter hjälp.

– Vi har haft hus i Thailand i 17 år och har många thailändska vänner, en av dem är advokat och jag ringde henne. Hon ringde i sin tur runt men möttes mest av massa lögner. Thailändarna vill alltid tysta ned sådana här saker för att inte skrämma bort turister. Mörkläggning är deras första strategi.

– Jag ringde också till UD, men det var god dag yxskaft. De gav mig numret till SOS och sa att de inte kunde göra något. Det kändes som att jag pratade med en tolvåring. Sedan fick jag tag i en kille på svenska ambassaden, han lyssnade åtminstone men sa att de tyvärr inte kunde göra något.

De strandade turisterna erbjöds att åka en liknande båt tillbaka till fastlandet men de allra flesta ville inte utsätta sig för de stora vågorna igen.

Först på eftermiddagen dagen efter blev de hämtade av en större och tryggare tullbåt.

”Vi har sålt vårt hus”​

De kommande dagarna var omtumlande, familjen åkte hem till huset i den lilla fiskebyn Huay Yang, men inget var sig likt.

– Varken Leo eller Kitty kunde sova när de hörde vågskvalpet utanför fönstret.

Samtidigt behövde Kjell Bergqvist få vård för sina skadade fötter och det var när hans son Leo skjutsade honom på moppen till vårdcentralen som insikten kom.

– Vattnet var inte lika blått längre, palmerna inte lika gröna och maten smakade inte lika bra. Och när Leo sa att han aldrig någonsin ville åka tillbaka då vi bestämde oss.

Kjell Bergqvist tystnar en stund innan han fortsätter.

– Vi har inte gjort slut med Thailand men efter 17 år har vi sålt vårt hus på grund av det vi var med om. Vi har haft 17 jättefina år i Thailand och Leo har gått i skolan där alla år. Men han ville verkligen inte tillbaka och då kände vi att nu får livet ta en annan vändning, nu släpper vi det här.

– Vi har kvar vår stiftelse och vi kommer att fortsätta att hjälpa till i byn med stipendieutdelningar och simskolor. Och vi kommer att återvända till Thailand, men det kommer inte bli på samma sätt.

”Jag är helt nyförälskad”​

Vi ses för intervjun vid Årstaviken i Stockholm, inte långt från familjen Bergqvists hem. Båtägare har börjat lägga i sina båtar inför den stundande sommarsäsongen. Karin Bergqvist har inte åkt båt sedan olyckan i Thailand och är väldigt tveksam till att göra det i framtiden.

– Jag tror det kommer dröja innan Leo och Kitty gör det också. De går fortfarande i traumabehandling för att bearbeta det vi var med om.

Kjell Bergqvist säger att livet så sakteliga börjar bli som vanligt igen, men det har också hänt något inombords.

– Karin och jag har levt ihop i 25 år och det är lätt att det blir slentrian även om vi har ett jättebra äktenskap på alla sätt. Men jag har fått upp ögonen. Jag känner mig helt nyförälskad. Jag är så tacksam över att ha en fantastisk fru.

– Det är märkligt, man har ju hört sådana här historier om folk som har varit med om en nära döden-upplevelse, det ändrar väldigt mycket. Och så har det blivit för mig.

”Alltid turisternas fel”​

Det finns fortfarande praktiska saker som inte är lösta efter båtolyckan i Thailand. De svenska försäkringsbolagen har skött sig ”perfekt” enligt Kjell Bergqvist, men med polisanmälan i Thailand går det trögt.

– Vi har lämnat in en stämningsansökan och då är de enligt lag tvungna att göra en polisutredning, men det där kan ta flera år. Och det är ingen hemlighet att det är ganska korrumperat i Thailand så vi vet inte vad som händer. Den kan försvinna i någon byrålåda på vägen. I Thailand är det alltid turisternas fel.

Kjell Bergqvist lägger armen om sin fru, för några veckor sedan var de på Sardinien och snart väntar en resa till Antibes.

Några planer på att köpa ett nytt semesterhus har de inte.

– Vi hade jättefina år i Thailand och då får man se tillbaka på det och vara glad för det vi fick. Nu har något annat börjat. Och man vill gärna hålla om varandra lite mer.


Mvh isan lover
Ursäkta men vilket jäkla snyftande. Ingen kom till skada endast lite drama men alla måste gå i terapi. Fan snart går folk i terapi för att mjölken blivit för dyr. Blir människor och samhället mesigare och mesigare? Min morfar, som blev 101år, hade aldrig behövt gå i terapi för lite vatten ovanför knäna. Jag kanske är empati lös men orkar inte med dagens snyft historier.
 
Ursäkta men vilket jäkla snyftande. Ingen kom till skada endast lite drama men alla måste gå i terapi. Fan snart går folk i terapi för att mjölken blivit för dyr. Blir människor och samhället mesigare och mesigare? Min morfar, som blev 101år, hade aldrig behövt gå i terapi för lite vatten ovanför knäna. Jag kanske är empati lös men orkar inte med dagens snyft historier.
Snart går folk i terapi för att pissa, ett jordklot av mesar och pissfittor ;)
 
Ursäkta men vilket jäkla snyftande. Ingen kom till skada endast lite drama men alla måste gå i terapi. Fan snart går folk i terapi för att mjölken blivit för dyr. Blir människor och samhället mesigare och mesigare? Min morfar, som blev 101år, hade aldrig behövt gå i terapi för lite vatten ovanför knäna. Jag kanske är empati lös men orkar inte med dagens snyft historier.
Inte det minsta, snyfthistorier om kändisar säljer.
 
Välkommen tillbaka men håll dig på mattan nu :) ;)
Tack, jag var allt välkommen tillbaka för ett tag sen men bad @Kycklingen och @Berralund att hålla mig nedtystad pga att jag har självinsikt och vet att jag skulle blivit avstängd igen pga mpr vändningen forumet fick ett tag.
Så var avstängd och sen begärde själv förlängd avstängning.
Lite självinsikt har jag ;)
 
Såg detta nån gång när jag var hemma. Fan tycker/tänkte Kjelle ser ganska blå om snoken ut och fylle plufsig ut, tillika lite nervig i talet i intervjunen med Tv 4.
Ja ett jävla snyftande men han hade väl supit lite för mycket och behövde gråta ut lite. Fan va blå om näsan du är skrapa du i den då båten sjunk och du drev i land? Har varit en rimlig journalistisk fråga.

Kjell Bergqvists efter båtolyckan i Thailand
 
Ursäkta men vilket jäkla snyftande. Ingen kom till skada endast lite drama men alla måste gå i terapi. Fan snart går folk i terapi för att mjölken blivit för dyr. Blir människor och samhället mesigare och mesigare? Min morfar, som blev 101år, hade aldrig behövt gå i terapi för lite vatten ovanför knäna. Jag kanske är empati lös men orkar inte med dagens snyft historier.
Hej

Utan att klanka för mycket just på Klell så är väl mycket annorlunda mot förr när majoriteten levde på landet.
Dagens svenskar växer ju ofta upp i städer och saknar kunskaper och erfarenheter som människor hade förr, man är känsligare, lever skyddade och bekväma liv utan större utmaningar och upplever det mesta genom TV och internet. Förr var man van att klara sig själv även om det tog emot och olyckor inträffade ibland, man hade ofta fysiskt krävande arbeten och levde ett enklare och mer naturnära liv. Förr kunde man fixa mycket av det man i nutid söker vård för i hemmet och man behövde nog varken sömnmedel eller terapi.

Mvh isan lover
 
Får imm tummen ur i tid gör vi som Kjell.
Jag flyger ner i slutet av Juni och då lägger vi isåfall allt på försäljning, hus, condo och bil sen om det blir sålt är det nog stor chans att blir aldrig mer Thailand för mig.
Nu för tiden flyger jag ju dit för där familjen är, kommer dom hit finns det ingen anledning att flyga dit ner längre.
Börjat trivas i en ny soffa.
Få dom flyga ner själva när dom vill besöka släkt.
Men inget är slaget.
 
Får imm tummen ur i tid gör vi som Kjell.
Jag flyger ner i slutet av Juni och då lägger vi isåfall allt på försäljning, hus, condo och bil sen om det blir sålt är det nog stor chans att blir aldrig mer Thailand för mig.
Nu för tiden flyger jag ju dit för där familjen är, kommer dom hit finns det ingen anledning att flyga dit ner längre.
Börjat trivas i en ny soffa.
Få dom flyga ner själva när dom vill besöka släkt.
Men inget är slaget.
Om det inte finns olägenheter/bekymmer med att hyra ut lägenheten, är det inte en idé att behålla den i så fall? Undrar om inte Thailand kommer att locka under framtida jullov. :p
 
Om det inte finns olägenheter/bekymmer med att hyra ut lägenheten, är det inte en idé att behålla den i så fall? Undrar om inte Thailand kommer att locka under framtida jullov. :p
Vi får se, stänger inga dörrar men ser inte direkt vitsen med att flyga hela vägen till Thailand över jul, då är det ju snö chans, skidbackar och längdspår öppna.
Blir nog mer över sommarlov isåfall men då får dom nog resa själva, finns intresantare resmål.
Jag har redan sett stor del av Thailand, har vart längst bort i alla väderstreck, nu går det bara på repeat.
Sett mer av Thailand än Sverige.
Leva i Sverige som familj var bättre än i Sverige som singel och ledig varannan månad.
I Thailand är det väl lite tvärtom ;)
Det gick iallafall så bra det här besöket så vi har valt detta som boplats och frugan har hittat favoritbutik i ICA Maxi så har inte varit nåt matproblem, dom har tom en thaihörna.
Försvinner månadsutgifterna i Thailand med så vi kommer ha bra mycket mer att röra oss på, bara våra fasta utgifter där nere ligger på 25k sek, kan vi stryka dom och lägga det i Sverige, slippa dubbla utgifter.
 
Senast ändrad:
 

Liknande trådar

A
Svar
39
Visningar
4 K
Sir One
S
A
Svar
0
Visningar
2 K
Anonym
A
A
Svar
3
Visningar
6 K
A
 
Tillbaka
Topp