Fördjupning i ämnet Buddism. En kunskap som växer med tråden

 
P

Pjodd

Gäst
Tänkte starta en tråd för oss som är nyfikna på Buddismen.

Har valt att (lite oprofessionellt) lägga länkar i samband med text, istället för att samla alla på slutet, då det blir lite lättare för oss lekmän att följa sambanden.

Det jag tycker (trycker extra på ”jag tycker”, mycket viktigt, för det jag skriver är ingen sanning) att Buddismen är en intressant filosofi på många plan. Det handlar inte om en allsmäktig gud eller messias som dikterar hur man ska göra/leva, utan på ett personligt plan hitta sin egen väg om hur man ska få bort begäret/lidandet.

Jag har lyssnat på många Thai som berättat om Buddismen och funnit att det är lite av ett ”följa John” på samma sätt där vi kristna i Sverige firar Jul, dop och påsk utan att egentligen veta vad det handlar om.

Gillar filosofin i sak men håller inte med om allt, så jag hamnar i kategorin sekulär buddism (och finns mer att läsa om här https://sekularbuddhism.org ) där det blivit lite mer ”moderniserat”.
Men för att fortsätta diskussionen så behöver vi lite kunskap om hur Buddismen uppkom.

Siddartha Gautama (Buddha) föddes i Nepal som prins i en Hinduisk kungafamilj. Drottningen Maya hade enligt legenden en dröm innan prinsen föddes om en vit elefant som gav henne en vit lotusblomma för att sedan äntra hennes kropp. När sedan en sira spådde barnets framtid så sa hon att sonen skulle bli en stor politisk eller religiös ledare. Han skulle antingen erövra världen eller bli upplyst. En vecka efter förlossningen avlider drottningen.
Kungen beslöt sig för att avskärma sonen från ondska och han fick inte lämna palatset för att möta ondskan ”där ute”. Istället skulle han leva med all tänkbar lyx i överflöd. När Siddartha en dag genom andra personer fick uppleva att död och sjukdom existerar, förstod han att allt levande har ett slut och att något stod inte rätt till. För att korta ner legenden så insåg Siddartha att de 4 sanningarna, efter att lämnat slottet och satt sig ner under ett träd.

  • • Sanningen om lidandet
  • • Sanningen om lidandets orsaker (begär)
  • • Sanningen om lidandets upphörande (Nirvana)
  • • Sanningen om vägen till lidandets upphörande (den åttafaldiga vägen)

Se gärna detta filmklipp (engelska) om legenden Siddartha.
https://www.youtube.com/watch?v=EDgd8LT9AL4


Då kommer vi till det åttafaldiga hjulet/vägen. http://www.buddhisminfo.se/pdf/dietmar/Den_adla_attafaldiga_vagen.pdf

Hjulet är den vanligaste och viktigaste symbolen inom Buddhismen och symboliserar den ädla åttafaldiga vägen. Hjulet har åtta ekrar och varje eker i hjulet står för en viktig levnadsregel. De åtta är: ”

  1. 1. Rätt uppfattning (förståelse, synsätt) Att lita på den Buddistiska läran och förstå hur verkligheten fungerar vad gäller lidande, förändringar och icke jag, samt som man sår får man skörda (Karma)
  2. 2. Rätt avsikt (beslut, tanke) Vi skall känna kärlek och medkänsla med allt liv istället för hat och egoism.
  3. 3. Rätt tal. Att inte ljuga, förtala eller skvallra.
  4. 4. Rätt handling. Att inte stjäla, döda, såra någon, eller använda droger (sprit, snus, cigaretter). Man skall inte heller uppträda sexuellt olämpligt (otrohet)
  5. 5. Rätt utkomst (livsföring) ”På målarens händer fastnar den färg han målar med.” Vill man inte skada någon annan är yrken som att handla med vapen, handla med levande varelser, handla med gifter, handla med berusningsmedel eller att arbeta som slaktare olämpliga.
De sista tre ekrarna/punkterna handlar om meditation
  1. 6. Rätt ansträngning (energi). Människan måste kontrollera det som ger dålig Karma
  2. 7. Rätt uppmärksamhet (Medveten närvaro). Att vara i nuet (minfulness)
  3. 8. Rätt meditation (koncentration) Rätt meditation innebär att man har utvecklat balans i sitt inre, att man har övervunnit egots begränsningar bestående av hat, egoism/begär, svartsjuka, likgiltighet och okunnighet.

Så redan här har jag förstått att jag kan inte lära mig om Buddismen av en Thai. Det vore lika illa som att jag skulle lära ut kristendomen till en konvertit. Ni kan själva ägna en tanke på dessa åtta punkter och hur de efterlevs här i Thailand.
Eftersom jag har en förkärlek till utveckling så får jag nog snarare anse mig som en sekulär elev av Buddismen än av den renodlade läran. Och här finns massor av spännande diskutionsämnen.

Jösses, mycket text… Nu får vi se om diskussionen kommer igång. Vi kan väl i kommentarerna respektera varandras tankar då det inte finns några vetenskapliga ”rätt eller fel” i detta ämne. I stället för pekfingrar kan vi väl använda oss av –Hur menar du/Jag förstår vad du menar men jag uppfattar det som…

VIKTIGT:
Skulle ngn uppfatta Buddismen som ngt tråkigt/löjligt så vänligen håll dessa tankar för er själva. Syftet med denna tråd är att vidareutveckla tankar och kunskap inom ämnet för oss som är intresserade.

Jösses vad knepigt det blev att copy/paste från Word
 
Bra initiativ! Buddismen var ett av skälen till att jag flyttade hit. Dock har det inte blivit då mycket studier än, det står på listan och jag är som sagt var glad för initiativet. Kan inte lära buddism av en Thai säger du? En av mina planer är ett par månader i tempel, men först måste jag hitta en bra referens.
 
Jag har aldrig varit intresserad av religion men hade hört av någon att det alltid ligger en bibel någonstans i alla hotellrum.

Med det i bakhuvudet så måste jag ju såklart kolla varje gång jag bor på hotell. Stämmer det då? Ja väldigt ofta.

Thailand var det första land jag besökte i Asien. Jag och frugan tog in på ett hotell uppe i Nong Kai. Det kunde väl ändå inte ligga en bibel i lådan här?!

Nä, det gjorde det inte men en bok om Buddha fanns i lådan. Frågade frugan om hon kunde berätta lite om Buddha men där kom inte mycket visdom :)

Jag satte mig och läste av ren nyfikenhet. Kunde inte sluta då det var en ganska spännande berättelse.

Tiden rann iväg och jag hann inte läsa mer. Jag ville gärna läsa klart boken. Frugan fick hjälpa mig att hitta en bok om Buddha i en bokhandel. Det visade sig inte vara helt enkelt.

Boken på hotellet var bra skriven och viktigast av allt skriven/översatt till engelska. Tillslut hittade jag en bok som dög. Inte lika bra som hotellets dock.

Det jag gillar med buddhismen är precis det som beskrivs ovan. När man skalar bort alla materiella ting så tänker/agerar man på annat sätt. Människan blir på något sätt ärligare och mer generös.

Just det materiella blir man ganska less på ibland. Det tar liksom överhanden och man glömmer lätt bort varandra. Jag säger inte att jag är bättre själv, har massor med materiellt skräp omkring mig men försöker ändå ha det i tanken.

Vad är viktigast? Fint hus, ny bil, smartphones & paddar, stor TV eller är det faktiskt familj och vänner. Har man inget att dela det materiella med så kan man lika gärna vara utan.

Människor som varit med om svåra situationer i livet brukar få en annan syn på tillvaron. Andra saker blir plötsligt mycket viktigare. Vanligt är också att man gärna vill hjälpa andra i samma situation.

Är det så att vi måste ställas på hårda prov för att bli mer generösa, medmänskliga o.s.v?
 
Bra initiativ! Buddismen var ett av skälen till att jag flyttade hit. Dock har det inte blivit då mycket studier än, det står på listan och jag är som sagt var glad för initiativet. Kan inte lära buddism av en Thai säger du? En av mina planer är ett par månader i tempel, men först måste jag hitta en bra referens.

Buddismen hjälpte mig att lämna stressen där hemma som egenföretagare med 25 anställda med hetsen att tjäna mer pengar hela tiden, som gick till materialistiska ting som bara blev dyrare och dyrare.
Mitt första besök i ett tempel gav en känsla som inte kan beskrivas. Jag kände att jag var på fel stig i mitt liv. Inom ett år (efter att ha gett alla anställda ett nytt jobb) så var jag nere i Thailand igen. Att slippa Guds 10 budord, Koranverser och allt vad som hör till monoteismen (tro på en Gud) blev en befrielse. Att kunna söka sitt inre på mina villkor, att hitta den gyllene medelvägen som passar mina förhållanden. Att kunna meditera (rättare sagt att fundera) vid vårt andehus med egna ritualer, ligga i sängen och fundera på världsliga ting eller gå till ett tempel när det är stökigt hemma med barn och grannars tuppar för att söka ro. Istället för att kl 13.00 en söndag åka på den obligatoriska mässan i kyrkan:). Missförstå mig rätt, det är inget fel att gå i kyrkan, det passar bara inte mig.

Första året här nere så försvann så mycket stress och tvångstankar (begär) för saker som är onödiga att det knappt var sant. Året därpå så var jag förvånad över hur jag kunde tänka så, det var nu som jag verkligen hade "varvat ner". Trodde jag, 5 år tog det! Min exfru visste att jag funderade på att bli munk ett tag och berättade ( i all välmening) att jag aldrig kommer att lämna munklivet om jag väl bestämmer mig.

En "hardcore" Buddist lite hårt för mig juh mer jag läser om det, men sekulariserad sådan är jag nog redan i hjärtat.


En munk kan visst lära dig om Buddismen likaså en präst om kristendomen där hemma, det jag syftade på var oss "dödliga";)
 
Jag har aldrig varit intresserad av religion men hade hört av någon att det alltid ligger en bibel någonstans i alla hotellrum.

Med det i bakhuvudet så måste jag ju såklart kolla varje gång jag bor på hotell. Stämmer det då? Ja väldigt ofta.

Thailand var det första land jag besökte i Asien. Jag och frugan tog in på ett hotell uppe i Nong Kai. Det kunde väl ändå inte ligga en bibel i lådan här?!

Nä, det gjorde det inte men en bok om Buddha fanns i lådan. Frågade frugan om hon kunde berätta lite om Buddha men där kom inte mycket visdom :)

Jag satte mig och läste av ren nyfikenhet. Kunde inte sluta då det var en ganska spännande berättelse.

Tiden rann iväg och jag hann inte läsa mer. Jag ville gärna läsa klart boken. Frugan fick hjälpa mig att hitta en bok om Buddha i en bokhandel. Det visade sig inte vara helt enkelt.

Boken på hotellet var bra skriven och viktigast av allt skriven/översatt till engelska. Tillslut hittade jag en bok som dög. Inte lika bra som hotellets dock.

Det jag gillar med buddhismen är precis det som beskrivs ovan. När man skalar bort alla materiella ting så tänker/agerar man på annat sätt. Människan blir på något sätt ärligare och mer generös.

Just det materiella blir man ganska less på ibland. Det tar liksom överhanden och man glömmer lätt bort varandra. Jag säger inte att jag är bättre själv, har massor med materiellt skräp omkring mig men försöker ändå ha det i tanken.

Vad är viktigast? Fint hus, ny bil, smartphones & paddar, stor TV eller är det faktiskt familj och vänner. Har man inget att dela det materiella med så kan man lika gärna vara utan.

Människor som varit med om svåra situationer i livet brukar få en annan syn på tillvaron. Andra saker blir plötsligt mycket viktigare. Vanligt är också att man gärna vill hjälpa andra i samma situation.

Är det så att vi måste ställas på hårda prov för att bli mer generösa, medmänskliga o.s.v?

Intressant med boken. Du kommer inte ihåg vad den hette?
Det du skriver är precis det jag också tycker. Det jag har svårt att ta in är att bryta cykeln och nå Nirvana, att slippa bli återfödd. Den biten är nog den jobbigaste delen att ta in och förstå
 
Just det materiella blir man ganska less på ibland. Det tar liksom överhanden och man glömmer lätt bort varandra. Jag säger inte att jag är bättre själv, har massor med materiellt skräp omkring mig men försöker ändå ha det i tanken.

Buddhismen tar inte avstånd från ägandet av materiella ting, Buddhismen lär ut att inte ge det något värde och att inte klamra sig fast vid det materiella.

Du skall kunna dricka ur en kopp av renaste guld, men inte sätta något värde på den, du skall se på världen som den är utan att ge den något värde som binder den till dig, det är hela kärnan i förhållandet till materialismen. Den materiella världen som Buddha sa ger dig bara temporära sensationer som när du tröttnat söker nya sensationer vilket gör att människan aldrig blir nöjd och i slutändan skapar lidande, girighet, maktbegär och protektionism.
 
Buddhismen tar inte avstånd från ägandet av materiella ting, Buddhismen lär ut att inte ge det något värde och att inte klamra sig fast vid det materiella.

Du skall kunna dricka ur en kopp av renaste guld, men inte sätta något värde på den, du skall se på världen som den är utan att ge den något värde som binder den till dig, det är hela kärnan i förhållandet till materialismen. Den materiella världen som Buddha sa ger dig bara temporära sensationer som när du tröttnat söker nya sensationer vilket gör att människan aldrig blir nöjd och i slutändan skapar lidande, girighet, maktbegär och protektionism.
Därmed är ju i princip alla troende Thai skenheliga då dom sätter mest värde av allt på pengar, guld mm som ger dem social status.
 
Intressant med boken. Du kommer inte ihåg vad den hette?
Det du skriver är precis det jag också tycker. Det jag har svårt att ta in är att bryta cykeln och nå Nirvana, att slippa bli återfödd. Den biten är nog den jobbigaste delen att ta in och förstå

Nirvana är ett stadium fritt från lidande, begär, lust, onda tankar, girighet osv och det kan uppnås i detta livet, alltså det är igen plats eller något man kommer till när man dör, det är ett upphöjt tillstånd att bli som det heter en Arahant, en upplyst fri från Dukka = lidande.

Att bryta Samsara som det heter det eviga kretsloppet handlar inte om återfödelse inom Buddhismen utan i Hinduismen. Buddha har aldrig pratat om den enskildes återfödelse eftersom i Buddhismen finns ingen själ utan det är i stället människans ständiga strävan efter tillfredsställelse och kamp för att undvika otillfredsställelse och oviljan att möta verkligheten som måste brytas för att befria sig från lidandet, det totala utslocknandet fri från tankar som skapar lidandet, alltså bryta (Samsara = det eviga kretsloppet) av lidande.

Allt i livet enligt Buddha är/skapar lidande i slutändan och de fyra sanningarna och den åttafaldiga vägen lär ut hur man skall bli fri från det.
 
Intressant ämne brukar för folk som frågar svara att jag inte är religiös. Buddhismen däremot är inte religion så frågan är om jag kan vara buddhist. Kanske försöker i alla fall.

Sparade för länge sedan en text från en tibetansk lama. Temat; Vad är Buddhism?
Har klippt ur en del för det skulle bli för långt annars;
"Buddhismen kan inte kategoriseras. Ingen etikett passar den.

Buddhismen är inte en religion, åtminstone inte i den mening som vi vanligtvis använder ordet. Den förutsätter faktiskt inte alls någon tro på att en eller flera gudar existerar och, mera allmänt, tillbakavisar den kategoriskt tanken att det finns något alls att tro på, om det inte kan utsättas för förnuftsmässig analys.

Buddhismen är inte heller en filosofi, eftersom den inte är begränsad till ett intellektuellt eller begreppsmässigt betraktelsesätt. Den lär i själva verket, att det inte räcker med att förstå. Man måste också erfara och så småningom ”inse”. Detta är buddhismens andliga dimension.

Buddhismen är inte heller någon kulturell, politisk eller samhällelig företeelse. Kulturen, där man skulle kunna säga att konsten i alla sina aspekter är det högsta uttrycket, har sin grund i världslighet, under det att buddhismen sträcker sig bortom det världsliga. Inom kulturen är konsten ett mål i sig; inom buddhismens ram är den ett medel. Konsten är underordnad, när den jämförs med vishet. Buddhismen är, med andra ord, tidlös och bortom det världsliga, medan kulturen eller konsten, har sin grund i en bestämd tid och samhälle.

Buddhismen är inte politisk, dvs den vet inte av de begränsningar som åstadkoms av gränser och grupper. Den grundas inte på motsättningar mellan människor. Den kommer inte ”någonstans ifrån”. Den överskrider kontinenter och grupper av människor. Nationalitet, hudfärg, samhällsklass och medlemskap i det ena eller det andra partiet osv. utgör inte relevanta kriterier i dess ögon. Tvärtom, så går processen ut på att visa att i grunden alla människor, och mera allmänt alla levande varelser delar samma grundläggande natur, samma känslor, samma strävanden och samma rädslor.

Slutligen, är buddhismen en vetenskap?
Vetenskapen, åtminstone den vi beskriver som ren, är vänd mot den yttre världen, olika företeelser som vi varseblir. Buddhismen, däremot, är vänd mot ” det inre”; dvs att den uppmärksammar medvetandet. Därför sägs det ibland att buddhismen är ”en vetenskap om medvetandet”. Liksom alla uttryck, så har denna sin begränsning.

Jag föredrar att säga att buddhismen är oklassificerbar; att den inte låter sig inordnas i kategorier och jämförelser.
Historiskt sett är buddhismen den undervisning som Buddha Shakyamuni meddelade. Han levde i Indien för mer än tvåtusenfemhundra år sedan. Under århundradenas lopp vidarebefordrades läran; den översattes till skilda språk och berikades med talrika kommentarer. Den buddhistiska litteraturen är, på det sättet, ojämförligt omfångsrik.
Djupare sett är buddhismen Buddhornas tankar eller tänkande som kan sammanfattas i två stora principer: medkänsla och vishet. Buddhismen är därför ett sätt att tänka. Buddhister är de som strävar att finna detta goda sätt att tänka på och som övar sig i det. Buddhor är de som lyckats.

Man skulle också kunna säga att buddhismen, i grunden, är ett reflekterande över lyckan och läran om orsakerna till lyckan. Sedan den visat oss hur mycket vi lurar oss själva, i hur hög grad vi går vilse på grund av vårt sätt att uppfatta världen och oss själva, väcker buddhismen oss till ett nytt seende. Den får oss att se saker på ett annat sätt och leder oss steg för steg fram till insikt om fenomenvärldens och medvetandets sanna natur.

Slutet på allt lidande och all rädsla har sitt ursprung i just denna insikt. Buddhisten är, framför allt, en fridfull person. Han saknar rädsla. Han är också en god person, öppen inför andra. Dessutom är dessa tre egenskaper – vishet, lugn och godhet – sammanlänkade: de uppstår ur varandra.

Buddhismen är därför en resa hän mot vishet, avklarnat lugn och godhet.
texten av:
Dza Ranyak Patrul Rinpoche
svensk översättning från engelska: Ronald Franklin

Det som gör buddhismen tilltalande är att vi inte har förlorat något tillstånd som kallas för paradis och den dömer inte folk som religioner gör. Hotar inte heller om kommande helvete eller annat hemskt utan uppmuntrar oss att göra förbättringar i våra liv.
 
Jag kände att jag var på fel stig i mitt liv. Inom ett år (efter att ha gett alla anställda ett nytt jobb) så var jag nere i Thailand igen. Att slippa Guds 10 budord, Koranverser och allt vad som hör till monoteismen (tro på en Gud) blev en befrielse. Att kunna söka sitt inre på mina villkor, att hitta den gyllene medelvägen som passar mina förhållanden. Att kunna meditera (rättare sagt att fundera) vid vårt andehus med egna ritualer, ligga i sängen och fundera på världsliga ting eller gå till ett tempel när det är stökigt hemma med barn och grannars tuppar för att söka ro. Istället för att kl 13.00 en söndag åka på den obligatoriska mässan i kyrkan:). Missförstå mig rätt, det är inget fel att gå i kyrkan, det passar bara inte mig.

Vet inte egentligen, tycker i det du skriver väl beskriver västvärldens missuppfattning och romantisering av Buddhismen som den liberala egna filosofin där du har allt i dina egna händer och där du själv kan ställa upp villkoren för hur din andliga utveckling skall gå till.

Att slippa Guds tio budord säger du, Buddha talar om samma sak, inte stjäla, döda, tala osanning, inget sexuellt missbruk, ingen alkohol osv.

Att hitta gyllene medelvägen som passar dig säger du, vill du bli fri måste du följa de regelverk Buddha satt upp men det är upp till dig om du vill följa dem eller inte, men då kan man heller inte räkna med resultat.

Samma sak med religioner, du kan antingen följa budskapen eller inte. Alla budskap i alla religioner eller filosofier, eller ismer eller vad vi vill kalla det är ju vägledningar, om du följer dessa vägledningar utlovas ett bra liv.

Istället för att klockan 13.00 en söndag...., du kan gå till kyrkan när du vill, du kan praktisera din religion eller annan utövning vart du vill, finns inget som säger att du måste göra det ena än det andra.

Alltså denna beskrivning om Buddhismen som varandes en så liberal och enbart den egna viljans och på egna villkor stämmer inte. Du pratar om Nirvana, ja om du ni vill uppnå det måste du undgå väldigt strikta och strama regelverk för att uppnå detta, de så kallade 8 Panchasii, levnadsreglerna som i mångt och mycket är som de 10 Guds budorden, till att börja med, är du villig att göra det?

Det problematiska som jag ser det och som många just västerlänningar lockas av är tron på att man kan ta lite som passar just dig, det gottaste och denna romantiserade delen av det är en stor missuppfattning.

Det är lite som människan och astrologi, man läser det som är till enbart fördel för människan själv. Däremot som terapeutisk och sanningssägande användning av densamma är Buddhas läror fantastiskt bra.

Egentligen är det inte speciellt mycket som skiljer olika läror ifrån varandra, alla religioner, ismer eller andra andliga läror bygger på i stort sätt samma sak, bli en hel människa, det är bara olika vägar att gå.

Chassiderna är en ortodox del av Judendomen och Martin Buber har skrivit en del böcker som bygger på deras läror. Otroligt bra böcker som om man inte visste att det var Chassidisk lärdom kunde tro att det var Buddhistiska läror!

Han sa...., Det finns två fundamentalt olika sätt att inverka på människor. Påtvinga eller frigöra, den senare delen är ju den som i allt tänkande väl representerar själva kärnan i det hela så och Buddhismen.

Men som lekman har alla religioner, ismer eller filosofier något att ge oss och det jag själv ser hos just Buddhismen är ju dess enkelhet och väldigt mycket relaterar just till oss själva som oss själva och det är väl detta som lockar många västerlänningar, där det inte finns något ogreppbart som någon Gud, ande eller annat abstrakt vi inte kan se eller skall hänge oss åt, utan ren och skär verklighet och sunt förnuft.

Buddhas leverne beskriver ju väldigt bra just detta. Han själv fråntogs ju verkligheten i sin isolering som ung, där de gjorde allt för att dölja lidande, sjukdom, död och misär från honom. När han sen gick ut i världen utanför murarna fick han ju uppleva verkligheten och där började ju allt.

Många nycklar finns ju att hämta till större förståelse för livet genom Buddhismen och befrielse från alla de villfarelser som finns om livet och vår omvärld.
 
Därmed är ju i princip alla troende Thai skenheliga då dom sätter mest värde av allt på pengar, guld mm som ger dem social status.

Heter tråden
Fördjupning i ämnet Thai's tro. En kunskap som växer med tråden?

Vi skulle diskutera Buddhismen inte Thai's förhållande till Buddhismen. Det var väl ungefär sådana här kommentarer som Pjodd inte ville ha. Jag tror inte du har kapacitet att diskutera saker som de här, utan håll du dig till aktiemarknaden istället.
 
En bra utgångspunkt tror jag är att titta på de videor som Pjodd lade ut länkar till om man inte gjort det tidigare. Så kan vi få en meningsfull diskussion.
 
Buddismen hjälpte mig att lämna stressen där hemma som egenföretagare med 25 anställda med hetsen att tjäna mer pengar hela tiden, som gick till materialistiska ting som bara blev dyrare och dyrare.
Mitt första besök i ett tempel gav en känsla som inte kan beskrivas. Jag kände att jag var på fel stig i mitt liv. Inom ett år (efter att ha gett alla anställda ett nytt jobb) så var jag nere i Thailand igen. Att slippa Guds 10 budord, Koranverser och allt vad som hör till monoteismen (tro på en Gud) blev en befrielse. Att kunna söka sitt inre på mina villkor, att hitta den gyllene medelvägen som passar mina förhållanden. Att kunna meditera (rättare sagt att fundera) vid vårt andehus med egna ritualer, ligga i sängen och fundera på världsliga ting eller gå till ett tempel när det är stökigt hemma med barn och grannars tuppar för att söka ro. Istället för att kl 13.00 en söndag åka på den obligatoriska mässan i kyrkan:). Missförstå mig rätt, det är inget fel att gå i kyrkan, det passar bara inte mig.

Första året här nere så försvann så mycket stress och tvångstankar (begär) för saker som är onödiga att det knappt var sant. Året därpå så var jag förvånad över hur jag kunde tänka så, det var nu som jag verkligen hade "varvat ner". Trodde jag, 5 år tog det! Min exfru visste att jag funderade på att bli munk ett tag och berättade ( i all välmening) att jag aldrig kommer att lämna munklivet om jag väl bestämmer mig.

En "hardcore" Buddist lite hårt för mig juh mer jag läser om det, men sekulariserad sådan är jag nog redan i hjärtat.


En munk kan visst lära dig om Buddismen likaså en präst om kristendomen där hemma, det jag syftade på var oss "dödliga";)
Vad tycker du är skillnaden i 10 Guds bud och de åtta levnadsreglerna i buddistiska hjulet. Du ska inte ljuga, stjäla, vara otrogen ... samma sak ...
 
En bra utgångspunkt tror jag är att titta på de videor som Pjodd lade ut länkar till om man inte gjort det tidigare. Så kan vi få en meningsfull diskussion.

Jo men då måste man ju först och främst ha något intresse för det. Sen sekulärbuddhism, nja, skall kolla mer på denna sida men anar här lite New Age över det, ett västerländskt knep för att gå genvägar, men kanske funkar för vissa.

Det finns länk till en annan sida som jag begagnar mig av på sekulärsidan http://www.accesstoinsight.org/index.html bra, där finns allt!
 
För att gå vidare och för att det skall bli något vi kan lära av, så tänker jag så här att Pjodd förmodligen kanske vill att tråden skall bli en resa i vad vi själva har haft för nytta av Buddhismen om vi nu har haft det? Är det något i Buddhismen som har förändrat vårt sätt att se på saker och ting? Är det något som vi specifikt kan peka på i Buddhismen som haft påverkan i vår vardag?

Våra egna upplevelser av och de kunskaper vi lärt oss av Buddhismen, alltså i vår vardag. Tror att vi kan lämna det högtravande om Nirvana och liknande, för det kommer vi aldrig att uppleva ändå utan mer på ett vardagligt praktiskt plan.

För min egen del har jag nog utan att veta om det i betydelsen buddhist när det kommer till materialist. Har själv aldrig varit speciellt materialistiskt intresserad och sätter väldigt lite värde på just materiella ting eller ägandet av densamma eller att vara fäst vid något samt att ha viljan till att behålla något. I det avseendet är jag ganska de-attached som det heter.

Det som jag också försöker att ta åt mig är detta att inte ta mig på för stort allvar, jag kommer ändå aldrig undan mig själv, utan jag får helt enkelt acceptera den jag är. Vi människor har ju en förfärligt massa masker på oss hela tiden för allehanda ändamål och situationer som i sin tur skapar obalans.

Trycket från vår omvärld är och har alltid varit stort och det är svårt att värja sig. De bland andra fel vi gör är ju att försöka leva andras liv och inte vårt eget liv anpassat till den vi är och med de verktyg och förmågor vi redan besitter, utan vi skall ju alltid ha någon annans verktygslåda och manual.

Vi spelar i mångt och mycket teater hela tiden och tar på oss olika roller utav orsaker som beror på girighet, avundsjuka, materialism, habegär, egoism, protektionism som i slutändan gör att vi bara mår dåligt samt också skapar elände för andra.

Denna del av Buddhas läror försöker jag mest att koncentrerar mig på, att bli fri från allt sådant (den som påstår sig vara fri från detta vet att han/hon ljuger), ingen lätt resa. Men det viktiga är inte målet utan resan, målet når man nog aldrig, men lärdomar på resan finns alltid kvar.

Medvetenheten om..., är en god start!
 
Vad tycker du är skillnaden i 10 Guds bud och de åtta levnadsreglerna i buddistiska hjulet. Du ska inte ljuga, stjäla, vara otrogen ... samma sak ...

Visst finns det likheters du nämner, men för mig är den största skillnaden att man inte tillber ngn gud och att det inte finns ngt paradis eller helvete. I fjärde budet "Hedra din fader och moder" är väl bra men varför inte alla runt omkring dig?
"Vi skall känna kärlek och medkänsla med allt liv istället för hat och egoism" samt karma är de bitarna jag fastnade för.

Jag är absolut ingen expert på ämnet, inte heller vill jag övertyga ngn till Buddismen. Snarare bolla lite tankar på ett filosofisk plan. Som jag sa tidigare så är Nirvana för mig ngt svårt att ta in som exempel.
 
Senast redigerad av en moderator:
För att gå vidare och för att det skall bli något vi kan lära av, så tänker jag så här att Pjodd förmodligen kanske vill att tråden skall bli en resa i vad vi själva har haft för nytta av Buddhismen om vi nu har haft det? Är det något i Buddhismen som har förändrat vårt sätt att se på saker och ting? Är det något som vi specifikt kan peka på i Buddhismen som haft påverkan i vår vardag?

Våra egna upplevelser av och de kunskaper vi lärt oss av Buddhismen, alltså i vår vardag. Tror att vi kan lämna det högtravande om Nirvana och liknande, för det kommer vi aldrig att uppleva ändå utan mer på ett vardagligt praktiskt plan.

För min egen del har jag nog utan att veta om det i betydelsen buddhist när det kommer till materialist. Har själv aldrig varit speciellt materialistiskt intresserad och sätter väldigt lite värde på just materiella ting eller ägandet av densamma eller att vara fäst vid något samt att ha viljan till att behålla något. I det avseendet är jag ganska de-attached som det heter.

Det som jag också försöker att ta åt mig är detta att inte ta mig på för stort allvar, jag kommer ändå aldrig undan mig själv, utan jag får helt enkelt acceptera den jag är. Vi människor har ju en förfärligt massa masker på oss hela tiden för allehanda ändamål och situationer som i sin tur skapar obalans.

Trycket från vår omvärld är och har alltid varit stort och det är svårt att värja sig. De bland andra fel vi gör är ju att försöka leva andras liv och inte vårt eget liv anpassat till den vi är och med de verktyg och förmågor vi redan besitter, utan vi skall ju alltid ha någon annans verktygslåda och manual.

Vi spelar i mångt och mycket teater hela tiden och tar på oss olika roller utav orsaker som beror på girighet, avundsjuka, materialism, habegär, egoism, protektionism som i slutändan gör att vi bara mår dåligt samt också skapar elände för andra.

Denna del av Buddhas läror försöker jag mest att koncentrerar mig på, att bli fri från allt sådant (den som påstår sig vara fri från detta vet att han/hon ljuger), ingen lätt resa. Men det viktiga är inte målet utan resan, målet når man nog aldrig, men lärdomar på resan finns alltid kvar.

Medvetenheten om..., är en god start!

Fantastisk bra skrivet.
 
Kan det vara ett kristet sätt att tänka -Du måste ta hela paketet annars hamnar du i helvetet?
Jag vet inte men tankesättet måste grunda sig från någonstans. Det är väl inte helt orimligt att det ligger i det undermedvetna. Vi fick i bröstmjölken och under uppväxten att det finns två alternativ, paradis eller helvete.
Varför inte köra "lagom" och börja sin inre resa på ett vis där man känner sig bekväm. Nu kan förvisso dessa resor vara ngn av de Abrahamitiska religionerna för den som vill, och det är ok. Jag har valt att tro på att det inte finns ngn gud, det är mina val i livet som styr minframtid.

Jag försöker leva efter devisen att efter jag träffat en person så ska denne känna sig lite gladare, utan att veta att det handlade om karma. Kanske en egoistisk tanke för det tillfredsställer mina behov, med det borde räknas som en god handling.

Den gyllene vägen som jag nyligen börjat titta på gillar jag. Det handlar inte om att man ska göra sig av med allt, utan att göra sig av med begäret. Jag kan erkänna att förr var jag tokig i nya prylar. Idag har jag inte det och har bara genom det funnit ro och harmoni.
Inte heller handlar det om att göra sig av med pengar och egendom. Hur ska jag kunna donera pengar till välgörande ändamål om jag inte tjänar pengar? Dock inte mer än att begäret börjar knacka på dörren igen.

Det är ballansen på denna väg som för mig är buddism. Inte för mycket men inte heller för lite.
Det finns mycket som kan få en att må bra, jag vill hitta en väg där jag kan må bra utan att skada andra.

Hua, det är svårt att skriva när det vimlar av tankar i skallen:) men hoppas det går att förstå
 
 
 
Tillbaka
Topp