Fördjupning i ämnet Buddism. En kunskap som växer med tråden
- Trådstartare Pjodd
- Start datum
-
- Taggar
- buddhism
A
Anonymius
Gäst
Ja jag håller med allt du säger förutom att Buddhismen härstammar från Hinduismen, det var ju den han lämnade för han fick inte de svar han ville ha på lidandets orsaker och att han inte litade på Brahminerna prästerskapet.
Buddhismen och Hinduismen har många gemensamma nämnare visst är det så. Sen Thais skrockfullhet ju vida känt men har ju väldigt lite med Buddhismen att göra.
Sen alla så kallade gudar inom Hinduismen skall ju ses som olika aspekter av Brahma hinduernas Gud och inte olika gudar, vilket som du säger uppskattas av många Thai då de står för saker som tur, lycka och välgång, Ganesha är ju en sådan och Hanuman en annan. Så jag säger inget om det.
Men samtidigt måste vi också förstå att mycket av allt detta är ju skapat i efterhand, det jag läst i Tiptakan finns inget om alla dessa demoner och andra troll. Buddha skrev ju aldrig något själv, utan det är ju andra som i efterhand skrivit ned vad som Buddha sa och alla vet vi ju hur sådant går.
Väldigt mycket i alla de Sutras som finns i Tipitakan är i berättarform och liknelser och vad som är verklighet eller inte är svårt att veta. Mycket i Buddhismen är bara skräp faktiskt men mycket är också lärorikt.
Sen när man studerar eller läser om sådant här måste vi ju också vara medvetna om att mycket är metaforer och förmodligen också metamorfoser av olika saker, precis som i andra åskådningar och kan inte tas bokstavligt, utan man måste se mer som olika tillstånd inom medvetandet.
Bibeln kan man ju heller inte ta bokstavligt. Paradiset i bibeln är ju inget verkligt, det är ju ett tillstånd som fanns innan människan raserade det. helvete och himmelrike är ju inget där nere eller där uppe, det är ju här och nu. Väljer du dålig väg är du i helvetet här och vise versa. Likadant i Buddhismen, Karma är här och nu och det eviga kretsloppet är här och nu.
Alla religioners eller andras läror eller budskap är ju till för att användas här och nu och inte för något som skall komma senare, får uppfattningen som att många har den uppfattningen. Gud skapade människan och Jorden till sin avbild, ja precis, Gud ville visa på att detta är Jag, så skall man tolka det, alltså Gud är allt det du ser och känner och är.
Nu tror väl alla att jag är religiös upp över öronen men det är jag inte men jag finner det väldigt intressant.
Något som är intressant faktiskt har ju läst mycket av Hinduismen också och ju också varit en del i Indien och det är ju att Hinduismen som egentligen mer passar den västerländska naturen bättre inte fått det genomslag som Buddhismen fått.
Hinduismen som med sina episka storverk och romantiska samt hjälteinfluerade berättelser borde ju passa västerlänningen bättre än den mer allvarstyngda ganska tråkiga gråa Buddhismen. Buddhismen som ju står för raka motsatsen till Hinduismens storvulenhet och pompösa uttryck.
Buddhismen är ju fullständigt avskalad och enkelheten själv. Att Hinduismen inte fått större genomslag mer än då Krishnarörelsen som ju egentligen är ganska marginell. Passade ju hippierörelsen på sextio och sjuttiotalet men sen blev det inte så mycket mer.
Hinduismen är förmodligen alldeles för komplicerad och mastig för en västerländsk hjärna att smälta antagligen och Buddhismens enkla budskap är mer överskådlig.
Om vi skall på ett seriöst sätt försöka oss på Buddhismen tror jag att vi måste hålla oss till själva kärnan i det som är Buddhas läror nämligen att koncentrera oss på de greppbara och det vi kan förstå i Buddhismen för att kunna ta åt oss något av det. Buddhas budskap riktade ju sig till just det dagliga livet, inte något där uppe, ute eller nere eller under och på frågan om det finns en Gud svarade Buddha "ni skall inte bry er hjärna med något ni inte förstår", utan koncentrera er på det ni är nu och här.
Jo helvetet Narak, finns ju inom Buddhismen men det är ju likadant här metaforer: Ni kan ju läsa om det här om ni orkar...haha: http://www.accesstoinsight.org/tipitaka/mn/mn.130.than.html
A
Anonymius
Gäst
Ja tyvärr, tycker det är lite tråkigt faktiskt, det går inte att blanda in människor när man pratar om som i detta fall Buddhismen eller någon annan religion eller åskådning -ism eller vad det kan vara. Finns ju ingen religion inte heller Buddhismen som förespråkar våld.
Det är som den gamla klyschan det är inte vapnet som dödar, det är människan. Det är inte spritens fel att vissa blir alkoholister, lika lite som det är religionens fel att vissa begår illdåd.
Mr.Jo
Forumveteran
Buddhismen handlar om livsåskådning och försök att blanda in religioner i detta, som i och för sig också är en grupps livsåskådning, blir ju fel.
En viktig strävan för oss människor är att leva ett gott liv, ett liv vi upplever som meningsfullt. En del människor värderar familjen, andra jobbet, att ha kontroll över sitt eget liv eller att bli riktigt rik och berömd.
Man kan säga att det handlar om vad man anser är meningen med livet.
Trots att människan i alla tider sökt efter svar på frågan om vad som är livets mening, har man inte kommit fram till något absolut svar.
Man kommer aldrig att hitta ett absolut svar som passar för oss alla, för det finns inte.
Det beror på att meningen med livet är någonting personligt och individuellt.
Ställ en fråga till dig själv utan att blanda in andra människor i det, vad ditt livs mening?
Då får du svar som tillfredställer dig, men söker du svaret från någon bok eller religion så kanske kommer du att dela ditt livs mening med en grupp andra människor, eller är du klok nog att avgöra saken själv.
Så troligtvis är meningen med livet livet själv?
Vissa gör anspråk på att ha hittat livets mening, medan lösningen kanske inte kan accepteras av alla. Inte mig i alla fall.
En viktig strävan för oss människor är att leva ett gott liv, ett liv vi upplever som meningsfullt. En del människor värderar familjen, andra jobbet, att ha kontroll över sitt eget liv eller att bli riktigt rik och berömd.
Man kan säga att det handlar om vad man anser är meningen med livet.
Trots att människan i alla tider sökt efter svar på frågan om vad som är livets mening, har man inte kommit fram till något absolut svar.
Man kommer aldrig att hitta ett absolut svar som passar för oss alla, för det finns inte.
Det beror på att meningen med livet är någonting personligt och individuellt.
Ställ en fråga till dig själv utan att blanda in andra människor i det, vad ditt livs mening?
Då får du svar som tillfredställer dig, men söker du svaret från någon bok eller religion så kanske kommer du att dela ditt livs mening med en grupp andra människor, eller är du klok nog att avgöra saken själv.
Så troligtvis är meningen med livet livet själv?
Vissa gör anspråk på att ha hittat livets mening, medan lösningen kanske inte kan accepteras av alla. Inte mig i alla fall.
mackes
Forumveteran
Mr.Jo
Forumveteran
mackes
Forumveteran
Till exempel en tro på att du skall bli frisk eller att du skall bli rik.
Då menar jag en verklig tro, att du verkligen är övertygad om att det kommer att ske. Som jag skrev tidigare får det dig att ta annorlunda beslut, en sådan övertygelse leder dig i den riktning du vill. Antingen tror du att du kommer att fixa din situation själv eller så tror du att Gud eller Buddha skall göra det. Tvivlar du får du inte alls samma resultat, då skapar du bakvägar som kommer att ta fokus från ditt mål.
Tyvärr funkar det båda vägar, om du verkligen tror att du kommer att bli sjuk är risken stor att det händer.
Men detta är off topic.
A
Anonymius
Gäst
Jo jag misstänkte väl det och jag tyckte väl också att ditt förra inlägg var lite off i sambandet med Buddhism, för det är ju det vi pratar om.
Buddha hade inga visioner, Buddhism bygger inte på visioner, inte heller någon religion bygger på visioner. Visioner brukar oftast just stanna vid visioner eller sällan eller aldrig vara för alla. Buddhismen bygger på ren, naken och rå verklighet som är till för alla, låter tråkigt men så är det. Oftast mår vi bäst av verkligheten även om den kan vara alldeles för sanningsenlig för oss romantiska människor.
Önskningar är ju något som heller inte ingår i de buddhistiska lärorna men som de allra flesta av oss lever på eller av och som ju då många gånger inte alltid är i samklang med verkligheten och där kan jag ju hålla med dig att buddhismen har en hel del verktyg för att undvika många fällor och blindskär, så på så sätt kan ju buddhistisk lärdom vara en kompass.
Ja som vanligt är det alltid lätt att skriva om saker och ting, allt låter så enkelt men det krävs en hel del av både energi och tankeverksamhet för att göra verklighet av det. Så som Pjodd uttryckte det och även buddhismen är ju en medelväg nog den bästa trots allt.
Jag själv ser ju buddhismen som fri från förvrängningar av nuet. Vi går ju oftast miste om nuet för att vi genom drömmar och önskningar ofta befinner oss i dåtid eller framtid, oftare faktiskt i framtiden, vilket gör att vi aldrig kommer fram till framtiden och när det gått fel tittar på dåtiden men då är det ju för sent.
Oftast är det ju i nuet och de handlingar vi gör i nuet som avgör hur framtiden blir och där ser jag många fördelar med buddhismen och som vi kan lära av, att göra rätt val anpassade efter de förmågor vi har.
Buddhismen liksom i alla religioner har ju med varianter av "som du sår får du skörda". Karma är ju motsvarigheten. Sätter du en kärna av äpple blir det också ett äppleträd, låter ju enkelt och rent sunt förnuft. Haken med detta är att många gånger vet vi inte vad det är för kärna vi sådde, vi tror eller önskar oss ett äppleträd och vi trodde att det var en kärna av ett äppleträd men det blev något helt annat, så kunskapen och vetskapen om vad vi sår är det som ger det önskade resultatet i framtiden.
Många gånger utnyttjar vi inte våra egna förmågor och anlag som vi redan har utan tittar oftast för mycket på andras förmågor och anlag och sen försöker vi kopiera det men oftast visar det sig att det inte alls var i samklang med oss själva, alltså för mycket följa John.
En annan farlig egenskap som människan har är "genvägar", genvägar till mycket. Genvägar tar ett skutt in i en framtid, utan att passerat Gå. Genvägar vädjar till vår önskan om visuellt, emotionellt eller fysiskt snabba resultat som står på en bräcklig grund.
Reklam t ex är ett utmärkt exempel på där man spelar på människans önskan till genvägar, allt blir så enkelt och allt går ut på att förenkla ditt liv så att du kan bli en fri och lycklig människa och få massor med tid över till annat. Genom en knapptryckning kommer välstånd och lycka infinna sig som ett brev på posten men livets väg innehåller sällan någon knapptryckning, utan kloka och verklighetsbaserade beslut krävs.
Men allting som är klokt och verklighetsbaserat låter ju vansinnigt tråkigt, skall vi inte få ha drömmar och önskningar och visioner? Jovisst men de skall vara verklighetsbaserade. Det är just detta som är mycket av kärnan i Buddhas insikt, att vi människor just är väldigt rädda för verkligheten, verkligheten är något som både skrämmer och fascinerar oss och oftast vill vi bara se fascinationen och sällan möta det som är skrämmande, oavsett vad eller hur vi gör kommer vi aldrig undan något av det och det är detta bland annat som buddhismen vill lära ut att möta allt oavsett hur det ter sig, alltså möta verkligheten.
Vi kan aldrig komma undan något i våra liv utan bara lära oss att hantera det för vad det är. Det är vad buddhismen vill förmedla så som jag uppfattar det.
Mr.Jo
Forumveteran
Jag är inte helt säker på om jag förstår hela din mening.
För först måste man väl bestämma om man skall tro på gud eller inte. Buddhismen är det inte nödvändigt för det finns ju inga gudar.
Sedan bör man välja sin väg eller livsåskådning.
Hur folk gör detta vet inte jag men misstänker att de flesta gör det inte alls. Många går med på religiösa grupper, sekter eller vad det nu råkar bli och tänker inte så mycket mer på det.
Det känns bara bra att ha Jesus som tar hand om mig och en gemenskap tänker de väl. Det är väl helt ok om man tycker så.
Sedan finns det människor som vill ha klara svar och bestämmer över sin livsåskådning på grund av den kunskap man själv inhämtar (utan ledning av präst eller munk) oberoende vilka delar av livet det handlar om.
Jag själv tar egen tid för att bestämma inriktning på mitt liv. Min meditation är ett par bestämda dagar både vår och höst då jag går för mig själv och fiskar
Tyckte det var dags för en gubbe.Det är faktiskt sant, det är min meditation. Jag kanske får ingen fisk men tid att metodiskt tänka olika livssituationer. Tycker att är bättre rustad för att möta dom sedan.
Började med detta när jag hade för stort press i mitt liv och märkte att det funkade.
Man får distans till saker och ting.
Det viktigaste är att man verkligen går igenom saker och ting och bestämmer hur jag kommer att gå vidare.
Jag är ju ingen referens och var och en gör sin grej men man behöver inte heller låta sig tryckas i en given form.
Det jag själv tycker är en av de viktigaste besluten är att tänka positivt och det kan man ju välja alldeles själv.
A
Anonymius
Gäst
Inte så säker på att man kan kalla det för livsåskådning om man betänker vad livsåskådning är. Livsåskådning är ju mer en övertygelse eller föreställning om hur människan är och bör vara. Övertygelser och föreställningar är ju ingen garant för att vara verklighet.
Buddhas läror bygger som jag ser det på "insikter" om det som är faktiskt. Lidandet är ju något högst verkligt och faktiskt t ex och han kom till insikt om hur man kan och bör hantera lidandet och se det som det just är och framförallt insikten om orsaken till lidandet.
Är inte helt övertygad om att det faller under livsåskådningsperspektivet. Men egentligen ointressant vad vi än väljer att kalla det, är ju inte vad vi kallar det vi blir hjälpta av utan de insikter han fick.
mackes
Forumveteran
Jo jag misstänkte väl det och jag tyckte väl också att ditt förra inlägg var lite off i sambandet med Buddhism, för det är ju det vi pratar om.
Buddha hade inga visioner, Buddhism bygger inte på visioner, inte heller någon religion bygger på visioner. Visioner brukar oftast just stanna vid visioner eller sällan eller aldrig vara för alla. Buddhismen bygger på ren, naken och rå verklighet som är till för alla, låter tråkigt men så är det. Oftast mår vi bäst av verkligheten även om den kan vara alldeles för sanningsenlig för oss romantiska människor.
Önskningar är ju något som heller inte ingår i de buddhistiska lärorna men som de allra flesta av oss lever på eller av och som ju då många gånger inte alltid är i samklang med verkligheten och där kan jag ju hålla med dig att buddhismen har en hel del verktyg för att undvika många fällor och blindskär, så på så sätt kan ju buddhistisk lärdom vara en kompass.
Ja som vanligt är det alltid lätt att skriva om saker och ting, allt låter så enkelt men det krävs en hel del av både energi och tankeverksamhet för att göra verklighet av det. Så som Pjodd uttryckte det och även buddhismen är ju en medelväg nog den bästa trots allt.
Jag själv ser ju buddhismen som fri från förvrängningar av nuet. Vi går ju oftast miste om nuet för att vi genom drömmar och önskningar ofta befinner oss i dåtid eller framtid, oftare faktiskt i framtiden, vilket gör att vi aldrig kommer fram till framtiden och när det gått fel tittar på dåtiden men då är det ju för sent.
Oftast är det ju i nuet och de handlingar vi gör i nuet som avgör hur framtiden blir och där ser jag många fördelar med buddhismen och som vi kan lära av, att göra rätt val anpassade efter de förmågor vi har.
Buddhismen liksom i alla religioner har ju med varianter av "som du sår får du skörda". Karma är ju motsvarigheten. Sätter du en kärna av äpple blir det också ett äppleträd, låter ju enkelt och rent sunt förnuft. Haken med detta är att många gånger vet vi inte vad det är för kärna vi sådde, vi tror eller önskar oss ett äppleträd och vi trodde att det var en kärna av ett äppleträd men det blev något helt annat, så kunskapen och vetskapen om vad vi sår är det som ger det önskade resultatet i framtiden.
Många gånger utnyttjar vi inte våra egna förmågor och anlag som vi redan har utan tittar oftast för mycket på andras förmågor och anlag och sen försöker vi kopiera det men oftast visar det sig att det inte alls var i samklang med oss själva, alltså för mycket följa John.
En annan farlig egenskap som människan har är "genvägar", genvägar till mycket. Genvägar tar ett skutt in i en framtid, utan att passerat Gå. Genvägar vädjar till vår önskan om visuellt, emotionellt eller fysiskt snabba resultat som står på en bräcklig grund.
Reklam t ex är ett utmärkt exempel på där man spelar på människans önskan till genvägar, allt blir så enkelt och allt går ut på att förenkla ditt liv så att du kan bli en fri och lycklig människa och få massor med tid över till annat. Genom en knapptryckning kommer välstånd och lycka infinna sig som ett brev på posten men livets väg innehåller sällan någon knapptryckning, utan kloka och verklighetsbaserade beslut krävs.
Men allting som är klokt och verklighetsbaserat låter ju vansinnigt tråkigt, skall vi inte få ha drömmar och önskningar och visioner? Jovisst men de skall vara verklighetsbaserade. Det är just detta som är mycket av kärnan i Buddhas insikt, att vi människor just är väldigt rädda för verkligheten, verkligheten är något som både skrämmer och fascinerar oss och oftast vill vi bara se fascinationen och sällan möta det som är skrämmande, oavsett vad eller hur vi gör kommer vi aldrig undan något av det och det är detta bland annat som buddhismen vill lära ut att möta allt oavsett hur det ter sig, alltså möta verkligheten.
Vi kan aldrig komma undan något i våra liv utan bara lära oss att hantera det för vad det är. Det är vad buddhismen vill förmedla så som jag uppfattar det.
Jag håller med dig om att vi är off topic men jag tror nog ändå att denna delen av diskussionen är viktig så att vi talar om samma sak. Som Pjodd skrev "En kunskap som växer med tråden". Det är för mig i sig självt en vision, att få en förståelse för vad Buddismen egentligen handlar om.
Jag kan hålla med om att religioner inte har så mycket med visioner att göra, religionen skapar en grund för att välja sina visioner och ger dig en vink om vilka visioner som inte är lämpliga för dig. Det är här jag har mitt stora intresse för Buddismen. Det är klart Buddha hade visioner, det har alla människor! Utan visioner kan du inte åstadkomma något, inte ens bygga dig ett hus. Det börjar med en vision.
Att bara sitta som tjuren Ferdinand och lukta på blommorna är nog så trevligt och lockande men det leder ju ingen vart, jag tror inte vi fick vår stora hjärna för att ligga och gotta oss i solen även om vi behöver det också. Människan är ett fantastiskt djur som har skapat fantastiska saker och det är nog vår uppgift, Vi är bara så otroligt dåliga på att avgöra vad som är bra för oss eller vad som är dåligt. Där skulle vi behöva religion lite till mans.
Det är ju klart att man inte skall ha brått och förhasta sig, det är ju det som enligt forskningen avgör vem som lyckas i livet eller inte, förmågan att vänta och inte begära omedelbar tillfredsställelse. Något man lär sig i uppfostran om man har förutseende föräldrar. Men att lyckas är inte nödvändigtvis att bli lycklig, snarare ger det alla förutsättningar får att bli olycklig. Om man inte har koll på sina begär. Här behövs visdom.
mackes
Forumveteran
Jag är inte helt säker på om jag förstår hela din mening.
För först måste man väl bestämma om man skall tro på gud eller inte. Buddhismen är det inte nödvändigt för det finns ju inga gudar.
Sedan bör man välja sin väg eller livsåskådning.
Hur folk gör detta vet inte jag men misstänker att de flesta gör det inte alls. Många går med på religiösa grupper, sekter eller vad det nu råkar bli och tänker inte så mycket mer på det.
Det känns bara bra att ha Jesus som tar hand om mig och en gemenskap tänker de väl. Det är väl helt ok om man tycker så.
Sedan finns det människor som vill ha klara svar och bestämmer över sin livsåskådning på grund av den kunskap man själv inhämtar (utan ledning av präst eller munk) oberoende vilka delar av livet det handlar om.
Jag själv tar egen tid för att bestämma inriktning på mitt liv. Min meditation är ett par bestämda dagar både vår och höst då jag går för mig själv och fiskar
Det är faktiskt sant, det är min meditation. Jag kanske får ingen fisk men tid att metodiskt tänka olika livssituationer. Tycker att är bättre rustad för att möta dom sedan.
Började med detta när jag hade för stort press i mitt liv och märkte att det funkade.
Man får distans till saker och ting.
Det viktigaste är att man verkligen går igenom saker och ting och bestämmer hur jag kommer att gå vidare.
Jag är ju ingen referens och var och en gör sin grej men man behöver inte heller låta sig tryckas i en given form.
Det jag själv tycker är en av de viktigaste besluten är att tänka positivt och det kan man ju välja alldeles själv.
Tro kan vara färskvara, ena dagen tror du och nästa dag tvivlar du. Jag ser dagligen människor använda Buddha som en gud, man tillber honom och ber honom hjälpa till att lösa diverse svåra dilemmor. Tvärs emot vad Buddha själv hade i tankarna, att man skulle skaffa sig insikt. Jag tror faktiskt att sättet att använda Buddha som en gud är det allra vanligaste för Thai i gemen. Naturligtvis inte alla.
Gudar har man när man inte vill ta ansvar själv utan överlåta beslut, ansvar och skuld till någon som inte kan säga nej. Det är vad vi i dagligt tal kallar för religion. Det är förmodligen detta beteende mot Buddha som gör att Buddismen också kallas religion. Jag ser det som något helt annat, en insikt eller lärdom om hur man kan stå ut med livet och kanske göra det lite drägligare. Ungefär som du har funnit din meditation.
A
Anonymius
Gäst
Ja, precis, Thai tillber Buddha som en Gud och precis som du säger betraktar man det som en religion utan Gud. Sen håller jag med dig i att som du säger Insikt, är också det jag strävar efter och ser buddhas läror som.
Åsikter har jag inte mycket till övers för, det är en mix vad den samlade världen tycker, anser, förväntar sig osv.
P
Pjodd
Gäst
Det ligger mycket i det du skriver (både här och tidigare). Insikt som du nämner ser jag som ett nyckelord inom Buddismen, och meditation är en väg att nå den. Det som är det fantastiska (tycker jag) är att man inte behöver sitta i lotusstälning och rabbla ramsor, utan det går helt utmärkt att gå och fiska som @Mr.Jo föredrar för att komma till insikt. Och framför allt så behöver man inte leva på ett riskorn om dagen, för det har redan prövats och visade sig inte vara vägen att gå.
Att stanna upp och känna nuet har blivit viktigt för mig. Många gör det med meditation medan jag stannar upp i vardagen och kan exempelvis känna efter hur fötterna känns mot marken, att känna tacksamhet till att jag är den jag är och var jag är. Många som går till templet önskar sig saker och överlåter verkställandet till högre makt vilket känns fel för mig. Tror inte att Buddha önskade sig saker när han sökte upplysningen.
När jag går till ett tempel (eller för all del tänder rökelse i andeshuset här hemma) så kan jag tex tacka att flygresan gick bra istället för att innan resan önska mig att det kommer att gå bra. Det är en stor skillnad i detta.
Att ha ett öppet sinne och se på saker från olika infallsvinklar och reflektera över dessa tar sin tid och kräver koncentration för att kunna sjunka in djupt i sina tankar, medveten om att det undermedvetna (allt vi har blivit programmerade i under livet) kan och kommer påverka ett medvetet beslut om man inte är vaksam.
Buddismen är verkligen på individnivå istället för ett kollektiv och det passar naturligtvis inte alla vilket är helt ok.
P
Pjodd
Gäst
Det är mycket intressant att läsa om andras tankar i ämnet
P
Pjodd
Gäst
Rekommenderar varmt att se åtminstone de första 11 minuterna på vad denna munk har att säga. Mycket kloka ord.
P
Pjodd
Gäst
Du fick mig att tänka lite där
Hittade svaret på videon ovan.
-Behövs verkligen sekulär Buddism? Buddismen har redan så många grenar så är verkligen sekulär Buddism fortfarande Buddism?
Han lägger fram det på ett fantastiskt sätt och jag har ändrat min ståndpunkt. Om inte tråden, så har jag iaf växt i kunskap och insikt
Mycket av det du skriver pratar han om på ett fantastiskt sätt, mycket pedagogiskt.
mackes
Forumveteran
Jag rekommenderar absolut mer än 11 minuter, den här killen tar ju upp just frågorna om vad buddismen handlar om.
Han tar först upp frågan om återfödelse som jag tror kan vara kontroversiell i vår vetenskapliga värd. Få tror jag dock kan förneka att det finns en andlighet som vetenskapen inte lyckats sätta fingret på.
Själv är jag helt övertygad om att det i mig finns en odödlig själ och min ide är att jag utvecklar denna för varje liv jag går igenom. Min uppgift i detta livet är alltså att utveckla min själ ytterligare. Jag tror också att jag har valt just detta livet av just det skälet.
Fundera en stund på vad som händer när du träffar någon där som vi uttrycker det i brist på bättre förklaring "kemin fungerar". Kan det inte handla om att du träffar en själ som du har något gemensamt med eller "känner"? Visst finns det en kommunikation bortom vad vetenskapen känner till, du har väl också känt "vibbar" när du kommer in i ett sällskap som inte bara kan förklaras med kroppsspråket.
Jag hoppas ni inte tycker detta är för flummigt men det är mina undringar och jag tror österländsk kultur har betydligt mycket mer att tillföra oss sökare i det avseendet. Jag är färdig med min tekniska/logiska utveckling i detta livet och söker nu andra svar som i te vetenskapen kan ge.
Han tar först upp frågan om återfödelse som jag tror kan vara kontroversiell i vår vetenskapliga värd. Få tror jag dock kan förneka att det finns en andlighet som vetenskapen inte lyckats sätta fingret på.
Själv är jag helt övertygad om att det i mig finns en odödlig själ och min ide är att jag utvecklar denna för varje liv jag går igenom. Min uppgift i detta livet är alltså att utveckla min själ ytterligare. Jag tror också att jag har valt just detta livet av just det skälet.
Fundera en stund på vad som händer när du träffar någon där som vi uttrycker det i brist på bättre förklaring "kemin fungerar". Kan det inte handla om att du träffar en själ som du har något gemensamt med eller "känner"? Visst finns det en kommunikation bortom vad vetenskapen känner till, du har väl också känt "vibbar" när du kommer in i ett sällskap som inte bara kan förklaras med kroppsspråket.
Jag hoppas ni inte tycker detta är för flummigt men det är mina undringar och jag tror österländsk kultur har betydligt mycket mer att tillföra oss sökare i det avseendet. Jag är färdig med min tekniska/logiska utveckling i detta livet och söker nu andra svar som i te vetenskapen kan ge.
Mr.Jo
Forumveteran
Måste säga att där drar det åt skogen.
Bekglagar men kan inte tro att vi har en separat själ eller att vi föds på nytt.
Det är inte förenligt ens med sekulär Buddhism. Och absolut inte med sund förnuft eller vetenskap. Tro bör ju grunda sig på fakta annars kan man sitta på bänken och lyssna på Ulf Ekman, fast han kom ju till insikt
och blev katolik.
När det börjar bli för flummigt föredrar jag att dra mig ifrån.
Jag är uppvuxen i ett religiöst hem och har studerat bibeln i längden och tvären.
Samma när det gäller olika världsreligioner.
Buddhism ok utan gudar och separat själ.
För börjar man utveckla dessa tankar så kommer man obevekligt fram till att det skall finnas någon som styr det hela.
Jag accepterar de goda råden man får för livet men när man börjar dribbla i skymningslandet då blir det stopp. Tyvärr jag tror inte på flum.
Om det fanns en gud då skulle han inte använda metaforer för människor som inte förstår dessa.
Samma när man börjar dribbla med ord som insikt och åsikt, att man skall skita i åsikter för det skymmer sikten för insikt.
Hur fasiken skall man ha en insikt om man inte har lyssnat eller läst en åsikt. Hela Buddhas lära är ju åsikter egentligen att påstå annat är återigen dribblande av ord och det har jag fått nog av.
Bekglagar men kan inte tro att vi har en separat själ eller att vi föds på nytt.
Det är inte förenligt ens med sekulär Buddhism. Och absolut inte med sund förnuft eller vetenskap. Tro bör ju grunda sig på fakta annars kan man sitta på bänken och lyssna på Ulf Ekman, fast han kom ju till insikt
och blev katolik.
När det börjar bli för flummigt föredrar jag att dra mig ifrån.
Jag är uppvuxen i ett religiöst hem och har studerat bibeln i längden och tvären.
Samma när det gäller olika världsreligioner.
Buddhism ok utan gudar och separat själ.
För börjar man utveckla dessa tankar så kommer man obevekligt fram till att det skall finnas någon som styr det hela.
Jag accepterar de goda råden man får för livet men när man börjar dribbla i skymningslandet då blir det stopp. Tyvärr jag tror inte på flum.
Om det fanns en gud då skulle han inte använda metaforer för människor som inte förstår dessa.
Samma när man börjar dribbla med ord som insikt och åsikt, att man skall skita i åsikter för det skymmer sikten för insikt.
Hur fasiken skall man ha en insikt om man inte har lyssnat eller läst en åsikt. Hela Buddhas lära är ju åsikter egentligen att påstå annat är återigen dribblande av ord och det har jag fått nog av.