Hittade ett inlägg som kanske intresserar Pjodd annars finns det mera på Buddhist.se
"Jag drabbades av en "troendekris" för ungefär 6 månader sedan, eller något liknande. Jag har aldrig trott på en gud och alltid lagt mitt förtroende till vetenskapen. Jag har haft många och långa tankar gällande orsak-verkan generellt, vilket bland annat ledde till en övertygelse om att allting sker utifrån påverkan av något annat, alltså, av en orsak. Detta inkluderar givetvis våra tankar, känslor, alltså hela vårt väsen.
Men, när jag har läst och diskuterat med andra buddhister har jag upptäckt att det finns en utbredd syn på Nirvana/Nibbana såsom att befria sig ifrån orsak verkan, att ställa sig utanför denna lag. Nirvana/Nibbana är ju att befria sig ifrån karma, därmed borde ju också karma vara orsak-verkan, vilket också är den vanliga uppfattningen.
Men, jag hade väldigt svårt att acceptera detta. Dels var jag övertygad om att allting sker p.ga. en orsak och även att Nirvana/Nibbana var ett mentalt tillstånd då vi är levande.
Jag höll på att överge buddhismen. Men då fann jag ett citat av Buddha, som stödde min teori:
"Det är sant att jag förkastar verksamhet, men endast sådan verksamhet som leder till onda handlingar, tankar eller dåd.
Det är sant att jag predikar ett utsläckande, men endast ett utsläckande av högmod, lusta, onda tankar och okunnighet, inte ett utsläckande av försonlighet, kärlek och sanning."
Det handlar alltså om att leva, men att leva utan att producera lidande i dess olika former (citatet). Istället lever vi ett liv i sanning, kärlek, försonlighet med mera.
Jag fann alltså stöd för att Nirvana är ett sätt att leva, utan lidande och med delaktighet i livet.
Studerar man citatet så ser man ordet "verksamhet". Vad menar Buddha med detta? Jag tror han menar ju orsak och verkan. Alltså, skeenden. Det är nog det bästa sättet att definiera verksamhet.
Kontentan blir alltså att Nirvana är ett tillstånd vi kan nå i livet. Och att Buddha inte färnekar orsak-verkan, det finns ju nämligen goda verkningar och onda verkningar, det finns lycka och lidande. Men allt detta är orsak-verkan, allting är producerat. Det Buddha vill att vi ska göra är inte att gå bortom orsak-verkan, vilket givetvis är omöjligt. Vi ska istället undvika en sådan form av verksamhet (orsak-verkan) som är och leder till lidande.
Detta betyder fler saker. Dels att vi måste definiera om ordet "Karma". Vi kan inte längre se karma som orsak och verkan. Varför? Jo, Buddha menar ju att vi ska befria oss ifrån karma, men samtidigt förnekar han inte heller orsak och verkan. Vilket betyder att karma inte kan vara orsak-verkan. Vad är då karma? Jo, karma är lidande, vi når Nirvana då vi slutar producera karma, alltså, slutar producera lidande, för oss själva och andra.
Hur blir det då med "ond karma", "god karma" och "neutral karma". "Ond karma" och "god karma" är fortfarande användbara uttryck. Men ordet "neutral karma" måste vi avskaffa. Men kan vi producera "godartat lidande", eller "godartad karma". Ja, men låt oss istället definiera det som sämre och bäddre karma, en sämre och bättre form av lidande, eller karma. Visst kan vi utföra handlingar som är "goda", vi kan skänka pengar till välgörenhet, vi kan vara vänliga mot människor för att de ska bli våra vänner osv. Sedan kan vi utföra horribla handlingar, såsom våldshandlingar, mobbning osv.
Gemensamt för dessa båda är dock att de utförs för att "Jaget" ska uppnå något. Vi kanske vill ha en bättre värld för att vi förstår att får världen det bättre så får jag det bättre. Vi förstår att då vi ger kärlek så får vi kärlek. Premissen blir dock att vi handlar för att vi själva ska få något av handlingen. Detta är "god karma".
Sedan finns det riktigt onda handlingar, vi kanske startar ett företag och hänsynslöst uttnyttjar människor, såsom barnarbete, farliga arbetsplatser. Vi kanske fnyser åt människor vi tycker är konstiga, vi mobbar ut någon kamrat på arbetsplatsen eller i vår skola. Gemensamt för dessa handlingar är också jaget. Vi uttnyttjar barnarbete för att tjäna pengar så vi kan konsumera och vinna social status. Vi mobbar andra för att vinna populäritet eller slippa bli mobbade själva, osv. Detta är "ond karma".
Sedan finns det, det vackraste av allt. Nämligen, altruism. Det är då vi utför handlingar utan att begära eller har behov av att få något tillbaka. Då [Medicin]r oberoende av vad andra tycker om oss och vår handling. [Medicin]r alltså gott utan att bry oss om om vi får något för det själva.
Detta är handlingar som inte leder till lidande, eller karma. Och då vi endast utför dessa handlingar så befinner vi oss i Nirvana. Vi är befriade från lidande, karma.
Reinkarnation/Återfödelse: Något annat jag inte kunde förstå var detta med "nästa liv". Att vi ska agera gott för att bli lyckliga i "nästa liv", eller liknande. Detta låter som att vi har en själ, som hoppar från vår kropp till en nyfödd, precis då vi dör. Detta kunde jag inte förstå, hur kan något (vår själ?) transportera sig till en annan kropp. Det finns det inget vetenskapligt stöd för. Jag började leta andra förklaringar. Därför återvände jag till detta med orsak och verkan. Alla handlingar vi utför påverkar ju något, alltså, agerar vi ont så skapar vi ondska, osv. Detta betyder också att vi formar varandra, att vi är produkter av varandras handlingar. Detta betyder också att allt är förutbestämt, inte av oss, vi kan inte se framtiden. Men det är förutbestämt, denna handling vi gör just nu är en effekt av big-bang, sedan all tid (världen har alltid funnits och kommer alltid att finnas, dock i annan form, det finns ingen början eller ett slut, bara evighet).
Men låt mig återgå till detta med reinkarnation. Låt säga att jag slår någon med ilska, denna person blir kanske rädd, och senare arg, vilket kanske går ut över en vän. Min ilska, transporteras alltså till en annan person, och till en annan.
Utför vi något i ilska, så föds också mer ilska, hos oss själva, eller andra. Ilskan återföds alltså.
Förstår ni vad jag menar. Det är inte vår själ, eller vårt "föränderliga jag" (om man nu vill se det så, som många buddhister vill) som återföds. Vi har inget nästa liv. Däremot har lidandet ett nästa liv, utför vi handlingar i lidande så skapar vi lidande. Lidandet återföds.
Detta är återfödelsen. Det har inget med död eller födelse att göra. Varje sekund vi utför en handling som skapar lidande så sker återfödelse.
Vetenskap: Dessa uppfattningar passar allt bättre in i en mer vetenskaplig syn på verkligheten. Nämligen att allting som sker är förutbestämt, att allt har en orsak. Determinism. Men även den vanliga uppfattningen om att vår hjärna och därmed vårt medvetande dör, då vi dör. Det förmultnar eller bränns osv.
Detta är inte av slumpen. Vetenskapen är buddhismens bästa vän. Jag vågar säga att det vetenskapen gör är bara att stärka buddhismens filosofi. Allting som vetenskapen visar stämmer väl överens med buddhismen. T.ex. materialism, att allting är materia, atomer. Här finns det ingen konflikt, vi är bara atomer, materia. Vi är produkter av annan materia och vi har en länk med all materia, vi reagerar utifrån annan materia, vi påverkar annan materia.
Hoppas denna text kan hjälpa er. Om ni känner tvivel om buddhismen vs vetenskapen så kan ni släppa dessa tvivel. Buddhismen handlar om att upptäcka verklighetens natur, alltså det är samma uppgift som naturvetenskapen. Men buddhismen koncentrerar sig bara på psykologin. Medan naturvetenskapen tittar mer utåt, mot skog och mark, mot rymden osv.
Inget hokus-pokus alltså, inga gudar, ingen "himmel", inget "helvete", inget övernaturligt."
Det fanns rätt intressanta svar på inlägget så dukan läsa där om du vill.
.
