Blev en skrattemoji först på den kommentaren men det var endast med tanke på första meningen

(att två
medlemmar i Pantera gått bort i förtid hade jag ingen aning om) för vad är ordentlig musik egentligen?
För min del handlar det främst om sinnesstämning, omväxling eller vilken aktivitet man planerar att göra när
musikgenren väljs. Tänkte lagt till att hårdrock nästan aldrig lyssnas på nu för tiden och att det var sådant
som gick på stereon i tonåren men insåg sedan att så inte riktigt är fallet. Menar på gymmet spelas ju en massa
hårdrock i lurarna med band som Entombed, Slayer, Ramstein och Motorhead. Samt även annan musik modell
hårdare i syfte att man ska ge det där lilla extra som tex Tad, The Young Gods och Turbonegro.
Har egentligen bara hört ett par plattor med Pantera. Vulgar display of power och den efterföljande Far beyond driven.
Förstnämnda spelades en del på konstkolan jag gick på i den vevan 92 eller om det var 93. Lite svårt att tänka mig
nu att det funkade att stå och måla till det där men tja, varför inte... Klasskompisen som introducerade Pantera hade
även med en kassett/cd till skolan en dag med Alice in Chains album Dirt. En annan platta jag blev helsåld på efter att
dessförinnan nästan bara lyssnat på de hårdrocksband som hade sin storhetstid under 70-talet.
En av de starkaste låtarna på albumet är "Rooster" som är tillägnad de som stred i Vietnam-kriget.
Främst Jerry Cantrels(gitarrist och låtskrivare i AiC) farsa förmodligen vars smeknamn i Vietnam var just Rooster.
Han är även med i inledningen på låtens video. Jerry Cantrel berättar: "He's only seen us play once, and I played
this song for him when we were in this club opening for Iggy Pop. I'll never forget it. He was standing in the back
and he heard all the words and stuff. Of course, I was never in Vietnam and he won't talk about it, but when I wrote
this it felt right... like these were things he might have felt or thought. And I remember when we played it he was back
by the soundboard and I could see him. He was back there with his big gray Stetson and his cowboy boots - he's a
total Oklahoma man - and at the end, he took his hat off and just held it in the air. And he was crying the whole time.
This song means a lot to me."