MÄNNISKOR MAN MÖTT.....OCH MINNS
- Trådstartare Lung-Nok
- Start datum
Lung-Nok
Aktiv medlem
Ännu ett möte från Chiang Mai. Det här är Noi - som drev coffee-shop på några olika ställen i stan. Hon stack ut från de övriga för att hon hade egen kaffefarm bland bergen. Ett av de bästa fiken i stan så länge hon höll på och dessutom mycket bra priser - hälften mot Starbucks t ex. Hon var dessutom mycket vänlig och bjöd ibland med sina stamkunder på en utflykt till något icke-turistställe. Så småningom fastnade hon för en farang (eller om det var tvärtom) och tyvärr stängde hon caférörelsen i samma veva. Den välvuxna katten på bilden var inte hennes.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Thur - en student i norra Vietnam. Vårt första möte gick till så här: Jag kom gående på universitetsområdet i den lilla staden Son La, på väg till en dalgång bakom skolan, när plötsligt någon ropade från en balkong på en bostadskasern...... Mister! Where are you going? Jag förklarade att jag skulle till dalgången och fotografera. - Wait for me! I'll come with you, svarade samma någon, som visade sig vara Thur. Hon kom ner efter någon minut och guidade mig in i dalen. Frågan jag ställer mig idag är: Vilken svensk tonåring skulle erbjuda sig att ensam guida en vilt främmande gubbe in i bushen? Finns nog inte på världskartan. Det var ingen invasion av turister i Son La så senare upplevelser skulle visa på att många studenter tog chansen att få praktisera sin (ganska dåliga) engelska på mig och de fåtal andra faranger som strosade runt i staden. Många trevliga ungdomar och vissa har jag fortfarande kontakt med, dock ej Thur - men hon var den första.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Ett av mina märkligaste möten - Franz, tysk getfarmare och vagabond. Han kedjerökte och var ovillig att bli fotograferad, men här hade han för ovanlighets skull ingen cigg i mungipan och jag frågade igen och fick tillåtelse att ta en bild. Franz hade rest jorden runt och bland annat tältat med beduiner i Sahara. Gissa om han kunde berätta historier. Nu hade vi träffats i Phongsali högst uppe i Laos och lyckats pruta oss ombord på en flodbåt. Trots, som vi tyckte, ett framgångsrikt prutande så åkte de laoter som också var passagerare för en bråkdel av vårt biljettpris.
stef@n
Forumveteran
Något som etsat sig fast i mitt minne och som jag aldrig kommer att glömma är ett besök i Filippinerna på ön Mindanao 1990. Tvillingbröderna Michael One och Michael Two (ja de hette så enligt förldrarna) hade byggt ett eget trumset av katonger, burkar, grytlock, plåt, armeringsjärn, rör, tejp, ståltråd, snören och säkert något mer. Det spelades, dansades och sjöngs flera kvällar. Vi var ett gäng svenskar som bölade så tårarna sprutade av glädje om att få vara med om denna upplevelse i sin enkelhet.
Denna grabb minns jag och kommer aldrig att glömma.
Han sålde blommor i Chiang Mai på kvällarna, jag började köpa en portion mat åt honom varje kväll, jag köpte även en täckjacka åt honom en kall vinter.
Han var där år efter år, sen gick det några år som jag inte såg till honom.
Jag fick höra att han träffat en tjej och fått barn.
Sen förra snabbresa till chiang mai så stötte jag på honom igen, han hade vuxit och mådde bra. Den lycka jag kände när jag såg honom igen går inte att beskriva, han mindes mig direkt också. Jag fick en kram och han kallade mig direkt för my farang mother.
Han sålde blommor i Chiang Mai på kvällarna, jag började köpa en portion mat åt honom varje kväll, jag köpte även en täckjacka åt honom en kall vinter.
Han var där år efter år, sen gick det några år som jag inte såg till honom.
Jag fick höra att han träffat en tjej och fått barn.
Sen förra snabbresa till chiang mai så stötte jag på honom igen, han hade vuxit och mådde bra. Den lycka jag kände när jag såg honom igen går inte att beskriva, han mindes mig direkt också. Jag fick en kram och han kallade mig direkt för my farang mother.
Det är sådana möten man verkligen minns. För ca 10 år sedan fick jag en filippinsk elev ombord, han studerade på sjöbefälsskola hemma på Mindanao. Han kom ombord till oss på sin första praktik och var som en förskräckt fågel. När jag tittade på honom (jag var kapten) så höll han på att näst intill skita ner sig, så fylld av respekt.
Killen har växt något enormt i sin roll som styrman och det gör mig oerhört lycklig att se att han har växt ut till en riktigt duktig styrman med ett fullgott självförtroende. Han är nästan som en son för mig och jag hoppas att jag kan följa hans fortsatta karriär på FB.
Tyvärr kan jag inte lägga upp bilder eftersom jag inte har någon tillåtelse.
Killen har växt något enormt i sin roll som styrman och det gör mig oerhört lycklig att se att han har växt ut till en riktigt duktig styrman med ett fullgott självförtroende. Han är nästan som en son för mig och jag hoppas att jag kan följa hans fortsatta karriär på FB.
Tyvärr kan jag inte lägga upp bilder eftersom jag inte har någon tillåtelse.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Det här är Francois. Han var närmare 80 år gammal när vi möttes på bussen mot Phongsali i Laos för många år sedan. För mig blev han symbolen för att resande inte behöver upphöra p g a hög ålder - bara hälsan hänger med. Vi satt bredvid varandra, men sa knappt ett ord förrän vi var framme eftersom Francois hade öronproppar då han inte tålde den techno-musik som med hög volym pumpades ut från de redan spruckna högtalarna i bussen.
Väl framme i den lilla bergsstaden, berättade Francois att han varit där för 20 år sedan. Jag fick exempel på hans fenomenala geografiska minne, då han fortfarande kom ihåg var allting fanns i staden. I den mån det nu fanns kvar efter 20 år. Den gamle mannen hade ett par egenheter: Han förvarade all sin packning i en trunk, som var så stor att han kunnat övernatta i den. Den var hopplös att transportera. Visserligen fanns ett par små hjul, men de var värdelösa på Phongsalis kullerstensgator och taxibilar var inte uppfunna här. En annan sak var att han, trots sitt flitiga resande, framför allt i Sydostasien, inte hade snappat upp något av språken. Faktum var att han knappt kunde engelska. Är man fransman så är man. Minns när han frågade efter toaletten på Phongsalis busstation. Gubbarna där fattade ingenting och bara skakade på huvudet. Men när jag sa "hong naam" så tinade de upp och pekade.
Såvitt jag vet har Francois fortsatt sitt resande och bor numera i Cambodja, trots att han numera måste vara en bit över 90.....
Lung-Nok
Aktiv medlem
Ibland kan även små människor lämna ett oförglömligt intryck. Så var det med lilla Queen, som var barn i en familj i Nan. Jag hyrde ett rum, eller närmast en trädkoja av dem för några år sedan. Familjen hade även en hel massa djur - hundar, kattor, en vit igelkott, ankor och en flock gäss. Ledare för gåsflocken var en folkilsken gåskarl. Den rackarn smög sig gärna på en bakifrån och utdelade sina tjuvnyp.
Den enda som kunde handskas med honom var Queen. Han gjorde aldrig några utfall mot henne. När han blev för närgången brukade Queen stega fram och greppa honom runt halsen och helt sonika leda bort honom därifrån. Tyvärr var Queen ofta ledsen. När kvällen kom traskade nämligen mannen i familjen, hennes pappa, helt ogenerat iväg för att övernatta hos sin mia noi. Queen kunde aldrig förstå varför hennes pappa gick iväg och grät hjärtskärande. I saknaden efter honom tydde hon sig till mig. Gissa om jag kände mig usel när den dagen kom och jag också måste lämna dem. Queen kom aldrig ut och vinkade adjö.......
Den enda som kunde handskas med honom var Queen. Han gjorde aldrig några utfall mot henne. När han blev för närgången brukade Queen stega fram och greppa honom runt halsen och helt sonika leda bort honom därifrån. Tyvärr var Queen ofta ledsen. När kvällen kom traskade nämligen mannen i familjen, hennes pappa, helt ogenerat iväg för att övernatta hos sin mia noi. Queen kunde aldrig förstå varför hennes pappa gick iväg och grät hjärtskärande. I saknaden efter honom tydde hon sig till mig. Gissa om jag kände mig usel när den dagen kom och jag också måste lämna dem. Queen kom aldrig ut och vinkade adjö.......
Gottland
Forumveteran
Denna man kom och bestallde en fanta i hyddan i Patong , tyckte han sag bekant ut och fraga natturligtvis var vi hade sglat ihop nagonstans, och han svara att nan sjoman var han inte men han akte jorden runt och spelade tennis, just nu kom han ifran Singapore dar han hade uppvisningsspelat med Ilie Nastase nagra dagar, men nu ville han slappa av lite i Phuket.. Bjorn Borg hette han
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Gillar ämnet i tråden och skulle vilja bidra med något, möten man minns finns det ju gott om, men helst skulle man ju bifoga bilder också och dom ligger väl i några lådor någonstans på vinden, har länge funderat på att leta fram dom lådorna och göra lite tillbakablickar, men ännu finns inte tiden till detta.
Mvh isan lover
Gillar ämnet i tråden och skulle vilja bidra med något, möten man minns finns det ju gott om, men helst skulle man ju bifoga bilder också och dom ligger väl i några lådor någonstans på vinden, har länge funderat på att leta fram dom lådorna och göra lite tillbakablickar, men ännu finns inte tiden till detta.
Mvh isan lover
Liknande trådar
