Mr president บ้ารัก

[suriya]

Tack. Intressant att få ta del om lite olika uppfattningar.

Så det är bara "urfadern" i de språkgrenar vi har som i praktiken kan bli ordrika, menar du? Det som kommer efter är ju bara relativt små tillägg och ändringar.

Jag har annan uppfattning om tonerna. Jag tycker inte att de minskar ordrikedommen. Jag tycker det är minst lika vesäntlig skillnad mellan ord som skiljer sig åt via toner som t. ex. "bra" & "bar" och "kort" & "kort" osv. Men å andra sidan så är det sällan någon som upplever någon skillnad öht när jag försöker visa hur ord med olika ton skiljer sig åt.

 

[Anonymius]

Tack. Intressant att få ta del om lite olika uppfattningar.

Så det är bara "urfadern" i de språkgrenar vi har som i praktiken kan bli ordrika, menar du? Det som kommer efter är ju bara relativt små tillägg och ändringar.

Jag har annan uppfattning om tonerna. Jag tycker inte att de minskar ordrikedommen. Jag tycker det är minst lika vesäntlig skillnad mellan ord som skiljer sig åt via toner som t. ex. "bra" & "bar" och "kort" & "kort" osv. Men å andra sidan så är det sällan någon som upplever någon skillnad öht när jag försöker visa hur ord med olika ton skiljer sig åt.

Nä, jag förstår vad du menar, som jag sa, hur använder vi språket, ett språk får vara hur ordrikt det vill, men använder du bara hälften är det ju inte till något.

Svenska samma sak, hur skickliga är vi på att använda språket, det är inte kvantitet av något utan kvalitet som visar på språkets ordrikedom.

Lyco

 

[suriya]

Ok. Ordrikt språk som talas mestadels av ordfattiga människor, som vanligt då.

 

[Anonymius]

Ok. Ordrikt språk som talas mestadels av ordfattiga människor, som vanligt då.

hee..., nja kanske inte så, jag får väl utveckla mer, ser att jag kanske uttalat mig så att jag inte blev förstådd.

Om vi jämför, jag kan inte hur många ord svenskan innehåller eller Thai eller Engelska.

Påståendet går som regel ut på att engelskan har ett ordförråd på ca X ord, att jämföras med t.ex. svenskans Y, där undantagslöst Y < X. Men betyder det att det ena språket är "fattigare", på ord eller på annat vis, än det andra? Är ens själva påståendet sant? .

Nej allt är ju relativt till språket, men sant är ju att vissa språk som engelska och spanska som är de två största språken i världen vad jag vet är mycket ordrika. Då ser jag inte till folkmängd för då kommer kinesiska på första plats följt av just spanska och engelska sen hindi och arabiska.

Arabiskan ses ju som det mest vackraste språket i världen och kallas "blomsterspråk", vad de fått det ifrån vet jag inte för det låter ju som en borrmaskin, men samtidigt själva språket som ord kanske det är och är det så som de säger ja då kan man säkert "linda in" språket i väldigt mycket ord och de använder ju många ord för att säga något.

Precis som italienare, spanjorer osv, de använder en massa ord för samma sak där vi använder tre ord i Sverige men innehållet är detsamma.

Vi talar rent lingvistskt nu, då är Thai ett språk som har mindre ord för att uttrycka, medan västvärlden har fler ord för att uttrycka. Samtidigt har språk i Asien fler uttryck samt betydelser i samma ord än vad vi har i västeländska språk.

Lyco

 

[suriya]

Det jag ifrågasätter är att det skulle vara rättfärdigat att kalla det thailändska språket för ordfattigt, inte att det finns andra språk som är mer ordrika.

 

[ragnela]

Kan någon förklara varför thailändarna säger Obamaaaa med betoning på sista stavelsen.

 

[Anonymius]

Hej Ragnela, väldigt intressant att du tar upp det och man kan ju verkligen undra varför man hela tiden lägger till långa avslut aaaa, så att säga.

Själv hör man ju detta hela tiden och då inte bara när de skall uttala engelska ord, men det är ju mest de det handlar om.

Father, Mother, Peter, Anna, Emma, Ella, Obama, eller Cherry, ni har säkert hört Chölliiiii.

Kanske lättare om jag förklarar via engelska ord de uttalar snarare än svenska, men ändå.

Så ovanstående blir Fathööö, mothööö, bpithööö, annaa, emmaa, ellaa, (obaamaa, här lite annorlunda), här uttalar man O’ baa maa, eftersom Obama uttalas Obaama av amerikaner, så Thai uttalar Obaama rätt ända tills det sista ”ma”, där faller de på sitt språk med aaaaaa, på slutet. ;D

I språket kallas det på engelska ”stressed och unstressed syllable), vi kan översätta det till svenska med ”betonad och obetonad stavelse. Det finns i alla språk och mycket av i Thai och inte minst i engelskan.

Record = record, mina uppgifter, meritlista mm, här ligger betoningen på “Re”, alltså stressed eller betonad stavelse.

Record, To record music = Record, här ligger betoningen på ”cord”.
Vi ser det får en helt annan betydelse.

Användandet av det i språken kan till och med ändra betydelse på ord eller få en annan innebörd, dock inte så mycket i thai som i andra språk, eftersom Thai redan har ”toner” som förändrar betydelse på ord samt stavelser inte minst. Men för uttalet av inte minst flerstaviga ord viktigt i thai, men det finns också givetvis ord som förändras genom detta i Thai också.

Vi har ju också i svenskan ord med olika betoning som ändrar betydelse som i ”banan”, tar vi nu och använder stressed och unstressed eller betonad respektive obetonad.

Banan (frukten) tex, där betonar vi ba (betonad, stressed) och sen nan (obetonad, unstressed), nan flyter liksom ut, Banan.

Banan vi springer på här betonas istället ”nan” Banan.

Till skillnad från Thai har vi ju inte så mycket betoning på avslut som på början av ord, så upplever jag det i alla fall, vi betonar mer i början av ord, inte mot slutet, där har vi ju dialekter att ta hänsyn till, så jag låter det vara osagt!

Detta är ju nu ingen exakthet med vilket vi nu använder detta, för om vi tar Sverige med våra dialekter kan det ju låta olika hur vi betonar ord eller stavelser på och det är en djungel som alltid i språk när man kommer till detta, men väldigt intressant och så är det förmodligen i alla språk. Men samtidigt har man säkert ett sätt att definiera det på när det gäller riksspråk.

I Thai finns dokumenterat hur thaispråket skall användas när det gäller just detta men samtidigt inga klara regler, se längre ner!

I det inbegrips också citation och lexikalt obetonade samt betonade ord ”banan är faktiskt ett lexikalt ord, men jag skall inte gå in på det, utan vi håller oss till det enklaste.

Thai är ju inte lika intresserade eller kanske inte är medvetna om att de praktiserar Thai när de skall prata på engelska så de vidhåller sitt sätt att prata på och där ingår att ”den sista stavelsen är alltid betonad” eller ett enskilt ord är alltid betonad (stressed betonad).

Sen har ju vi i västerländska språk ”emfas = förstärka med betoning på…” som:

Han skall spela in MITT tal idag. Här med betoning på mig (subjektet), här blir ju MITT stressed och tal unstressed.

Han skall spela in mitt tal idag, ni hör ju säkert själv skillnaden utan ljud! Här med betoning på Objektet, mitt tal. Här blir spela in stressed och Tal unstressed.

Här betyder ju meningen samma men fokus ligger på olika delar av meningen . Se fetstil.

I Thai har man ju ”pitch” i sitt språk, där många stavelser i ett ord betonas och inte betonas och det är detta som är svårt, att få ett flyt i språket när vi skall tala det, som i มหาวิทยาลัย má~hǎa-wít-tá~yaa-lai = universitet, jag transkriberar det så här för att ni skall förstå.

~ = unstressed syllable = obetonad stavelse och - = stressed syllable, betonad stavelse.

Här är má och tá obetonade eller unstressed stavelser och alla andra stressed eller betonade och lägg märke till att ”lai” är den sista stavelsen som alltid är ”stressed, betonad" i Thai.

Lyssna här http://www.thai-language.com/id/204333

Ni hör att betoningen (stressed) ligger på hǎa, wít och lai, ni hör också att ”lai”, verkar lååångt, men stavas med kort vokal ั, men här verkar det inte kort när man hör det, det kallas stressed vowel (vokal) eller unstressed vowel (vokal) i thai, vissa vokaler är korta men uttalas långa i vissa kombinationer som ไ = kort vokal tex.
Och här har vi också det typiska aaaaaaa, i Thai.

ไปไม่ได้ bpai maj[sup]F[/sup] daj[sup]F[/sup] stressed = här daj[sup]F[/sup] med låångt uttal: Jag kunde inte gå, gick inte.

ไม่ได้ไป maj[sup]F[/sup] daj[sup]F[/sup] bpai unstressed= här daj[sup]F[/sup] med kort uttal: kan inte gå, är inte i stånd till att gå.

…eller som i ได้ยินไหม daj[sup]F[/sup] jin maj[sup]S[/sup]/H = hör du? Kort daj[sup]F[/sup].

ได้ daj[sup]F[/sup] = jag hör! Långt daj[sup]F[/sup].

http://www.thai-language.com/id/212362, lyssna på detta, สร่างไข้ saang[sup]L[/sup] khai[sup]F[/sup] = känna sig bättre, friskna till från feber, med betoning på sista ordet khai[sup]F[/sup].

ทะเบียนบ้าน tha[sup]L[/sup] biian baan[sup]F[/sup], här hör ni att tha[sup]L[/sup] betonad och biian flyter med obetonad men baan[sup]F[/sup] betonad och här har vi nog mycket förklaringen till att thai uttalar också engelska ord med samma skall vi säga aaaaa på slutet.

Lyssna http://www.thai-language.com/id/198570

Som jag sa, detta är en djungel och precis som så mycket i thai finns olika modeller och det finns ingen entydig regel men jag kom över en pdf-fil för er som är intresserade, mycket lärorik och intressant pdf, som jag ger här, ni som är intresserade kan läsa!

Av Patcharin Peyasantiwong, of University of Wisconsin-Madison, se bilaga!
Vore intressant om ni andra har samma uppfattning eller andra teorier om detta!

Lyco

 

[suriya]

Jag är inne på att det är det där vanliga fallande slutet, som många thailändare har fastän det inte stavas så, som ragnela tänker på. Som t.ex. Fortuner och computer som båda stavas med mellanton, men som jag ofta hört med fallande ton på slutet. Det kanske är vanligt att Obama sägs så i ragnelas trakter (eller öht), tänker jag.

T.ex. Cherry blir en annan sak eftersom det stavas med fallande ton, tänker jag.

 

[suriya]

I Thai har man ju ”pitch” i sitt språk, där många stavelser i ett ord betonas och inte betonas och det är detta som är svårt, att få ett flyt i språket när vi skall tala det, som i มหาวิทยาลัย má~hǎa-wít-tá~yaa-lai = universitet, jag transkriberar det så här för att ni skall förstå.

~ = unstressed syllable = obetonad stavelse och - = stressed syllable, betonad stavelse.

Här är má och tá obetonade eller unstressed stavelser och alla andra stressed eller betonade och lägg märke till att ”lai” är den sista stavelsen som alltid är ”stressed, betonad" i Thai.

Lyssna här http://www.thai-language.com/id/204333

Ni hör att betoningen (stressed) ligger på hǎa, wít och lai, ni hör också att ”lai”, verkar lååångt, men stavas med kort vokal ั, men här verkar det inte kort när man hör det, det kallas stressed vowel (vokal) eller unstressed vowel (vokal) i thai, vissa vokaler är korta men uttalas långa i vissa kombinationer som ไ = kort vokal tex.
Och här har vi också det typiska aaaaaaa, i Thai.

I thailändska kan man ju skriva ljudet "aj" på fyra sätt ใ-, ไ-, ไ-ย och -ัย. De första två är ju voklarer, och den tredje verkar väldigt ovanlig förutom att ordet ไทย naturligtvis är otroligt mycket använt.

Den sista som du skriver om ovan är ju som sagt stavat med kort vokal och efter det konsonanten ย. Jag är därför inne på att man ska göra skillnad på de ord som stavas med vokalen "aj" och de ord som är skrivna med kort a-vokal plus konsonanten ย trots att de har samma ljud. Dessutom tycker jag att man i exemplet som du har länkat till faktiskt uttalar kort a-ljud (men långt j-ljud). Det det låter iaf. a-iij i mina äron och inte aaa-j.

 

[Anonymius]

Jag är inne på att det är det där vanliga fallande slutet, som många thailändare har fastän det inte stavas så, som ragnela tänker på. Som t.ex. Fortuner och computer som båda stavas med mellanton, men som jag ofta hört med fallande ton på slutet. Det kanske är vanligt att Obama sägs så i ragnelas trakter (eller öht), tänker jag.

T.ex. Cherry blir en annan sak eftersom det stavas med fallande ton, tänker jag.

Jag håller med dig där, jag tycker också alltid att det låter med fallande ton. men computer blir ju compiuthöö i mina öron och då fallande ton på thööö.

Ja intressant är det jag gillar sådant här, tycker att det var bra att Ragnela tog upp det för jag har själv tänkt mycket på detta varför de hela tiden drar ut på stavelser!

Lyco

 

[Anonymius]

I thailändska kan man ju skriva ljudet "aj" på fyra sätt ใ-, ไ-, ไ-ย och -ัย. De första två är ju voklarer, och den tredje verkar väldigt ovanlig förutom att ordet ไทย naturligtvis är otroligt mycket använt.

Den sista som du skriver om ovan är ju som sagt stavat med kort vokal och efter det konsonanten ย. Jag är därför inne på att man ska göra skillnad på de ord som stavas med vokalen "aj" och de ord som är skrivna med kort a-vokal plus konsonanten ย trots att de har samma ljud. Dessutom tycker jag att man i exemplet som du har länkat till faktiskt uttalar kort a-ljud (men långt j-ljud). Det det låter iaf. a-iij i mina äron och inte aaa-j.

Ja till och med fem olika sätt ตาย dtaai och det du skriver köper jag absolut.

I Thai finns ju något som kallas "oregelbundenhet" i uttal och här är just dessa "aaj", "aaiij", "aj" eller hur vi nu skall tolka det ingår, ibland långt och ibland kort.

Lyco